Idag är det blandade känslor. Charlie har sin första inskolningsdag på daghemmet Musikliv. Charlie kommer nog få det väldigt kul tre dagar i veckan framöver och han kommer få nya vänner. Mammahjärtat kommer däremot sakna att ha honom hemma och med mig hela tiden. Ellen får mer tid med bara mig några dagar, ja för och nackdelar kan jag räkna i timmar.
Det som bara oroar mig mest är inte om han kommer gråta efter mamma (det går över) eller att han inte ska trivas utan att någon annan ska ha hand om hans säkerhet och liv. Men kunde inte lämna honom till några bättre än Musikliv!
Jag har lite funderingar om ifall han kommer få något affektanfall när han är där, då han fallet handlöst mot marken. Tänk om ingen ser ifall han är bakom en buske eller något.. Ja såna tankar kanske man alltid kommer att ha eller så vänjer man sig. Dom är helt medvetna om att han kan få såna anfall och dom vet vad som ska göras då, det känns iallafall bra!
Alla föräldrar känner olika inför sånt här, min man tycker att det inte är några problem. Han är van att lämna barnen varje dag för att åka till jobbet. Har vänner som tycker att barnens ska in så fort så möjligt på förskola och några som helst inte alls vill lämna dom.
Jag har haft Charlie hemma i lite över två och ett halvt år och väldigt glad att jag fått ha det, alla har inte det möjligheten.
