Mammabloggen

Första inskolningsdagen

Idag är det blandade känslor. Charlie har sin första inskolningsdag på daghemmet Musikliv. Charlie kommer nog få det väldigt kul tre dagar i veckan framöver och han kommer få nya vänner. Mammahjärtat kommer däremot sakna att ha honom hemma och med mig hela tiden. Ellen får mer tid med bara mig några dagar, ja för och nackdelar kan jag räkna i timmar.

Det som bara oroar mig mest är inte om han kommer gråta efter mamma (det går över) eller att han inte ska trivas utan att någon annan ska ha hand om hans säkerhet och liv. Men kunde inte lämna honom till några bättre än Musikliv!

Jag har lite funderingar om ifall han kommer få något affektanfall när han är där, då han fallet handlöst mot marken. Tänk om ingen ser ifall han är bakom en buske eller något.. Ja såna tankar kanske man alltid kommer att ha eller så vänjer man sig. Dom är helt medvetna om att han kan få såna anfall och dom vet vad som ska göras då, det känns iallafall bra!

Alla föräldrar känner olika inför sånt här, min man tycker att det inte är några problem. Han är van att lämna barnen varje dag för att åka till jobbet. Har vänner som tycker att barnens ska in så fort så möjligt på förskola och några som helst inte alls vill lämna dom.

Jag har haft Charlie hemma i lite över två och ett halvt år och väldigt glad att jag fått ha det, alla har inte det möjligheten.

 

 


Rädslan att bli sjuk..

Sedan vi fick reda på att min svärmor hade cancer så växte det en oro att man själv kanske är eller kommer bli sjuk.
När Siv gick bort i sjukdomen så växte detta ännu mer och nu är det som en dödsångest. Det går inte en dag utan att jag är orolig för att jag eller någon mer i min närhet speciellt Charlie ska bli allvarligt sjuk.
Detta kanske är vanligt efter en sån här traumatisk upplevelse, inte vet jag. Men 1 av 3 får cancer.. Förstår ni hur fruktansvärt aggressiv denna sjukdom är? Det är så läskigt!
Låt dom finna en lösning på detta dödliga problem!

Ska man ha denna oro varje dag resten av sitt liv?
Jag tror inte att bara livsstilen spelar roll, tror även att det har med gener att göra. En del kanske kan förebygga genom livsstil,kost osv. Men andra inte. Denna sjukdom är en gåta.

Denna fina, fantastiska människa är mitt liv!

20131016-203555.jpg


Då var det gjort…

Vi har vaccinerat Charlie.
Vi har velat fram och tillbaka hela tiden.
Orolig,ångest och förvirring.

Vi beslutade tillslut att vaccinera Charlie. Vet fortfarande inte om jag ångrar mig eller inte.
Finns mycket hemska saker att läsa om dessa vaccin och även om dom som inte fått vaccin.
För och nackdelar med allt. Jag har en enorm dubbelmoral i detta ämne kan jag ärligt säga och tänker varje dag på detta. Men så blev det och det är upp till var och en. Jag dömer ingen och jag hoppas att ni inte dömer.

Det gick iallafall bra att ge han sprutorna då han skrattade sig igenom det. Har inte märkt något på honom efter. Ingen feber, inte kinkig och varit sig själv sedan dess. Så det kändes otroligt skönt.

Ja, jag kommer nog aldrig få en klarhet i detta.