Mammabloggen

Inskolningen, fantastiskt!

Tänkte uppdatera er lite om inskolningen för Charlie.

FÖRST, vi kunde inte valt bättre. Det är en lugn harmonisk miljö, fyra stycken fantastiska pedagoger, fina kamrater och bra miljö. Vi är så nöjda med valet och glada att vi fick platsen.

Från dag ett så körde Charlie på och inte så sugen på att följa med hem, det är så mycket nytt och framförallt väldigt mycket nya fordon överallt. Charlie som är galen i alla typer av fordon och dom har bilbanor, traktorer, brandbilar och elbilar som han kan köra själv. En dröm för en kille som Charlie.

Redan dag två lämnade jag honom på morgonen och åkte iväg en halvtimme, gick jättebra men han blir lite orolig och ledsen vid samlingen då han upptäcker att jag inte är där. Jag kände mig oerhört trygg med att lämna honom hos dom. Dag två körde vi en hel timme, samma sak där vid samlingen men släpper det rätt så fort.

Igår fick han stanna kvar två timmar och även äta där, samma sak vid samlingen.. "Mamma, mamma" men släpper det efter cirka en minut.

Idag är den stora dagen, han ska lämnas 9.30 och hämtas 13.30 vilket innebär att han ska sova där för första gången.

Varje gång jag har hämtat honom så är han glad och ska visa olika typer av leksaker han funnit.

Tekniken nu förtiden är ju bara för bra, jag får mms på Charlie som visar när han leker med sina nya kamrater, kör cyklar och helt enkelt trivs. Det värmer i mammahjärtat!

förskolan1


Första inskolningsdagen

Idag är det blandade känslor. Charlie har sin första inskolningsdag på daghemmet Musikliv. Charlie kommer nog få det väldigt kul tre dagar i veckan framöver och han kommer få nya vänner. Mammahjärtat kommer däremot sakna att ha honom hemma och med mig hela tiden. Ellen får mer tid med bara mig några dagar, ja för och nackdelar kan jag räkna i timmar.

Det som bara oroar mig mest är inte om han kommer gråta efter mamma (det går över) eller att han inte ska trivas utan att någon annan ska ha hand om hans säkerhet och liv. Men kunde inte lämna honom till några bättre än Musikliv!

Jag har lite funderingar om ifall han kommer få något affektanfall när han är där, då han fallet handlöst mot marken. Tänk om ingen ser ifall han är bakom en buske eller något.. Ja såna tankar kanske man alltid kommer att ha eller så vänjer man sig. Dom är helt medvetna om att han kan få såna anfall och dom vet vad som ska göras då, det känns iallafall bra!

Alla föräldrar känner olika inför sånt här, min man tycker att det inte är några problem. Han är van att lämna barnen varje dag för att åka till jobbet. Har vänner som tycker att barnens ska in så fort så möjligt på förskola och några som helst inte alls vill lämna dom.

Jag har haft Charlie hemma i lite över två och ett halvt år och väldigt glad att jag fått ha det, alla har inte det möjligheten.