Mammabloggen

Första inskolningsdagen

Idag är det blandade känslor. Charlie har sin första inskolningsdag på daghemmet Musikliv. Charlie kommer nog få det väldigt kul tre dagar i veckan framöver och han kommer få nya vänner. Mammahjärtat kommer däremot sakna att ha honom hemma och med mig hela tiden. Ellen får mer tid med bara mig några dagar, ja för och nackdelar kan jag räkna i timmar.

Det som bara oroar mig mest är inte om han kommer gråta efter mamma (det går över) eller att han inte ska trivas utan att någon annan ska ha hand om hans säkerhet och liv. Men kunde inte lämna honom till några bättre än Musikliv!

Jag har lite funderingar om ifall han kommer få något affektanfall när han är där, då han fallet handlöst mot marken. Tänk om ingen ser ifall han är bakom en buske eller något.. Ja såna tankar kanske man alltid kommer att ha eller så vänjer man sig. Dom är helt medvetna om att han kan få såna anfall och dom vet vad som ska göras då, det känns iallafall bra!

Alla föräldrar känner olika inför sånt här, min man tycker att det inte är några problem. Han är van att lämna barnen varje dag för att åka till jobbet. Har vänner som tycker att barnens ska in så fort så möjligt på förskola och några som helst inte alls vill lämna dom.

Jag har haft Charlie hemma i lite över två och ett halvt år och väldigt glad att jag fått ha det, alla har inte det möjligheten.

 

 


Läsvärt

"Det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra. Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken.... hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken.

Du kommer inte att få uppmuntrande tillrop som hemmaförälder, eftersom proffstyckarna och alla politiker (utom de kristdemokratiska), tycker att du gör ”fel” val. Kom därför ihåg att du lär dig mycket och utvecklas som hemmaförälder och känns det bra och rätt - så våga lita på din magkänsla. Du känner ditt barn mycket bättre än proffstyckarna och politikerna. "

http://hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm

http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2011/04/den-kreativa-hemmaforaldern.html

 

Läsvärt!

Men vill fortfarande påminna om att detta är MIN åsikt om hur JAG och min man vill ha i vårt liv med våra barn. Det passar inte alla och alla har olika val,åsikter och DU vet bäst vad som passar er och erat barn!

Så följ magkänslan som dom skriver! INGET ÄR RÄTT ELLER FEL!

 

 


Frågade Barnmorskan Jane

Jag har hört, läst och funderat över när kroppen är redo för att skaffa ett till barn efter ett kejsarsnitt. Har läst att det kan ta upp till ett år innan man har läkt helt och hållet. Men Jocke och jag har alltid velat ha två barn tätt och tanken är fortfarande så. Vi skulle vilja ha kanske 1½ år eller så mellan barnen. Det är våra tankar just nu och det kan givetvis ändras med tiden eller helt enkelt inte bli som man har tänkt. Men bestämde mig för att be om proffhjälp för att få svar. Så skrev min fråga till Jane här på Kurera. Så här svarade hon:

kejsarnsitt

Så det låter ju bra! 🙂 Inget att oroa sig för.

Tänkte återgå till temat jag hade på förra inlägget, denna IRRITATION som mammor av någon anledning får och skriker ut sin åsikt på en gång. Detta är en sådan fråga som kan trigga igång ganska fort har jag fått veta.

Varför skaffa barn tätt? Ja, varför inte?

Det kan gå lika bra som att skaffa med tre år emellan eller bli lika jobbigt som att skaffa med tre år emellan?

Ingen kan säga vad som är bästa eller vad man ska välja. Det är helt upp till familjen, livet, ödet och känslan. Låt var och en känna vad som passar dom bäst och är det helt enkelt något ni inte kan förstå så är det eran åsikt över eran livssituation och eran tanke i livet . Men det kanske passar oss perfekt? Finns ingen regel här i livet som ska passa alla.

Vill ni veta en till fråga som kan trigga igång när jag ändå är på G?

Dagis,dagis,dagis .... Detta dagis!

Skulle vi få barn tätt och Charlie är mindre än två år så kommer han få vara hemma med mig och lillen. Tycker inte att det finns en anledning att sätta in honom på dagis i den åldern om jag ändå är hemma. Jag kan ge han stimulering, utveckling och kärlek här hemma och ute i naturen MED SÅ MYCKET MERA.

aftonbladet

 

Tror jag får sluta svara på frågor när andra mammor undrar. För orkar inte med att det blir sånt gnäll. Kan inte bara vara jag som är trött på att "alla vet vad som är bäst för mig och mitt barn"?!

Råd kan givitvis vara bra, absolut! MEN tror inte att det ni säger är det som gäller.

Barn är unika, olika behov och olika personligheter. Tur är väl det! 🙂