Mammabloggen

Kejsarsnitt är inte en dans på rosor

Hört många som tror att kejsarsnitt är en enklare väg ut från att föda ett barn vaginalt.
Jag kan inte jämföra men jag kan tala för kejsarsnitt. Charlie föddes med akut kejsarsnitt, jag gick igenom 13 timmar utan bedövning då det inte tog på mig. Jag har känt värkarna konstant utan paus (blir oftast så när man är igångsatt) jag har även känt krystvärkarna komma igång men där tog det stopp pga en stor bebis.
MEN kejsarsnitt är ingen lätt grej, det är en stor operation trots att det går så galet fort. Smärtan efteråt är något som knappt morfinet tar. Att röra på sig så fort som möjligt är det viktigaste och jag var uppe på benen fort men inte utan tårar.
Sedan får man äta alvedon och ipren som inte hjälper ett dugg, får inte bära något som väger mer än 5kg och stora delar av garderoben kan man glömma. Jag kunde inte ha jeans eller åtsittande runt midjan på tre månader med båda barnen.
Det tar oftast ett år för ett kejsarsnitt att läka. Jag blev gravid inom ett år efter Charlie, det gick galant. Men ännu idag över ett år efter kejsarsnitt nr 2 så har jag ont med vissa plagg, vissa rörelser och stora delar av magen har jag väldigt dålig känsel i. Känns som jag har tandläkarbedövning på magen.
I övrigt så har det läkt utan problem och ser fint ut. Vägen hit har dock inte varit en dans på rosor som många tror.
Jag vet att många blir skadade i underlivet efter ha fått barn vaginalt men tro inte att vi som fått kejsarsnitt av olika anledningar har det lätt.


8 månader!

20130930-154318.jpg

Det är hela åtta månader sen Charlie föddes! Han börjar bli en stor grabb och snart är det dags för första julen och 1 års kalas! Tok va tiden går!

Brukar titta på BB bilderna mycket, första bilderna på vår stora kärlek! Det var en sån otrolig känsla att få hålla honom, pussa på honom och allt det där! Vilket det fortfarande är och kommer alltid att vara men det är något speciellt den dagen och dagarna den närmsta tiden efter födseln!

20130930-154702.jpg


Frågade Barnmorskan Jane

Jag har hört, läst och funderat över när kroppen är redo för att skaffa ett till barn efter ett kejsarsnitt. Har läst att det kan ta upp till ett år innan man har läkt helt och hållet. Men Jocke och jag har alltid velat ha två barn tätt och tanken är fortfarande så. Vi skulle vilja ha kanske 1½ år eller så mellan barnen. Det är våra tankar just nu och det kan givetvis ändras med tiden eller helt enkelt inte bli som man har tänkt. Men bestämde mig för att be om proffhjälp för att få svar. Så skrev min fråga till Jane här på Kurera. Så här svarade hon:

kejsarnsitt

Så det låter ju bra! 🙂 Inget att oroa sig för.

Tänkte återgå till temat jag hade på förra inlägget, denna IRRITATION som mammor av någon anledning får och skriker ut sin åsikt på en gång. Detta är en sådan fråga som kan trigga igång ganska fort har jag fått veta.

Varför skaffa barn tätt? Ja, varför inte?

Det kan gå lika bra som att skaffa med tre år emellan eller bli lika jobbigt som att skaffa med tre år emellan?

Ingen kan säga vad som är bästa eller vad man ska välja. Det är helt upp till familjen, livet, ödet och känslan. Låt var och en känna vad som passar dom bäst och är det helt enkelt något ni inte kan förstå så är det eran åsikt över eran livssituation och eran tanke i livet . Men det kanske passar oss perfekt? Finns ingen regel här i livet som ska passa alla.

Vill ni veta en till fråga som kan trigga igång när jag ändå är på G?

Dagis,dagis,dagis .... Detta dagis!

Skulle vi få barn tätt och Charlie är mindre än två år så kommer han få vara hemma med mig och lillen. Tycker inte att det finns en anledning att sätta in honom på dagis i den åldern om jag ändå är hemma. Jag kan ge han stimulering, utveckling och kärlek här hemma och ute i naturen MED SÅ MYCKET MERA.

aftonbladet

 

Tror jag får sluta svara på frågor när andra mammor undrar. För orkar inte med att det blir sånt gnäll. Kan inte bara vara jag som är trött på att "alla vet vad som är bäst för mig och mitt barn"?!

Råd kan givitvis vara bra, absolut! MEN tror inte att det ni säger är det som gäller.

Barn är unika, olika behov och olika personligheter. Tur är väl det! 🙂