Mammabloggen

Gravid och mår illa, kanske även kräks?

Många lider av detta under graviditetens första veckor men även under större delen av graviditeten.
Jag var en av dom, två gånger om!
Jag kräktes så fort jag fick i mig något, hade svårt att få i mig näring och mådde konstant illa.
I början när jag jobbade hände det att jag fick springa och kräkas mellan kunderna.
Till slut blev jag sjukskriven i några veckor, detta var med Charlie. (Var mammaledig under tiden med Ellen)

Jag testade ingefära i kapsel form, hjälpte inte för mig men några av mina vänner som hade lindrigare symtom hjälpte det för.
Under tiden fick jag ta en matsked åt gången med näringsdryck.
Jag testade senare B6, så många har blivit hjälpta av denna vitamin men inte jag.

Kom till kvinnokliniken och fick diagnosen "hyperemesis gravidarum". Hon skrev ut åksjuketabletter till och börja med, hjälpte inte och jag var bara skeptisk åt läkemedel. Fick sedan ett annat läkemedel att testa och då var det på gränsen att dom ville lägga in mig för näringsdropp. Hjälpte något men jag mådde inte bra av att ta dessa, biverkningarna, rädsla att något kunde hända så jag slutade. Dom hjälpte ju ändå inte tillräckligt för att jag skulle må bra.
Min svärmor blev sjuk i cancer under denna tid och var in och ut på sjukhuset. Där träffade hon en gammal bekant som jobbade på BB, även en barndomsväns mamma till mig. Hon gav ut sitt nummer och bad mig ringa henne, jag gjorde detta direkt.
Dagen efter kom hon hem till mig och gav mig akupunktur för illamående. Detta upprepade vi några gånger och jag kräktes inte längre. Illamåendet avtog men inte helt, vissa maträtter och andra dofter triggade igång detta men det är nog inget man kan komma ifrån.
Hon flyttade sedan och när jag blev gravid med Ellen dröjde det innan jag kunde få denna hjälp, men det kändes på något vis enklare då jag var hemma ändå.
Akupunktur hjälpte mig även när jag fick så otroligt ont utav foglossning.
Jag hatar nålar, livrädd och svettig varje gång. Men jag överlevde när jag visste hur bra effekt jag fick. Så skrev till och med in i min förlossningsplan att jag kunde tänka mig akupunktur som smärtlindring.

Fler borde känna till detta för att slippa ta läskiga läkemedel mot gravidillamående och alla dess biverkningar. Man är desperat, JAG VET! Men det finns andra metoder som kan hjälpa, jag upprepar dom åt er så ni kan testa detta först.

Testa dessa:
1. Ingefära i kapselform (Kör även åksjukearmband)
2. Vitamin B6, i lite högre doseringar. Fråga om hjälp i din hälsokostbutik angående dosering.
3. Akupunktur

Bjuder på två kalaskulor, denna bild är jag i gravid vecka 38 med Charlie och den andra bilden högre upp är i gravid vecka 38 med Ellen.
IMG_0502


Foglossningar som spökar

Under båda graviditeterna fick jag foglossning. Med Charlie nån gång i V20 tror jag att det var och Ellen kom det igång i princip när jag plussade vilket inte kom som en överaskning.
Med Charlie hade jag bälten och kryckor men med Ellen bara bälte då jag hade en liten Charlie som var bara nio månader när jag blev gravid.
Det var riktigt illa vissa dagar och när jag väntade Charlie så låg jag ner mycket sista tiden.
Det gick sakta framåt på promenader och lärde mig av barnmorskan hur jag skulle gå i trappen.

Jag känner dock av det fortfarande och tydligen är det vanligt. Har jag burit mycket, tränat benen och skjuter något åt sidan med benet som en kartong så gör det väldigt ont. Men värst är det under "roliga veckan", då gör det så obehagligt ont att jag inte kan stå still dom första två dagarna.

Nån som känner igen sig och kanske har något tips?


November 2013

Som sagt, har lite att uppdatera er om så vi kör igång.

Jag slutade blogga här i november 2013 och bara någon vecka efter detta så plussade vi med vårat andra barn. Lyckan var totalt!

Charlie var vid denna tid 10 månader och det skiljer 18 månader och 6 dagar på Charlie och lillasyster.

Vi fick reda på att jag var gravid väldigt tidigt, ungefär i vecka 4. Besvären kom ganska plötsligt, precis som med Charlie började jag kräkas av allt och ingenting. Vi beslutade att berätta väldigt tidigt för släkt och vänner för att ändå kunna umgås med dom trots att det gick vinterkräksjuka. Inte kul att kräkas hela tiden och alla blir livrädda att dom ska bli "smittade".

I vecka 6 kom foglossningarna tillbaka, det blir värre och värre för var dag men att försöka tänka på hur jag går och bär Charlie så lindras det en del. Värst är på kvällarna efter en hel dag med aktiviteter.

Efter några veckor av kraftigt illamående och behöll nästan ingenting i matväg så besökte jag kvinnokliniken, samma som med Charlie. Där fick jag erbjudande om att bli inlagd för att återhämta mig eller hem och testa en medicin som skulle kunna hjälpa. Om medicinen skulle hjälpa så var det ganska direkt så jag chansade på detta och begav mig hemåt och det hjälpte rätt så fort! Men gick det lite för långt mellan doserna så kom det tillbaka.

Men besvären slutade inte där, jag är inte riktigt gjord för att vänta barn kan man konstatera. Foglossningarna från helvetet kom igång och fick kryckor att försöka stödja mig på men när man väljer att ha barn tätt så är det inte så lätt att gå på kryckor när man måste bära eller köra vagn. Charlie började gå stabilt när han var 13 månader men orkade inte så långt och hans behov går alltid först.

Blodtrycket sjönk samt blodvärdet blev väldigt lågt, svimmade någon gång. Ville inte äta järntabletterna som barnmorskan rekommenderade då jag inte får upp mitt blodvärde speciellt fort utav dom och man blir väldigt dålig i magen. Blutsaft funkade inte heller så min mamma hittade Alpha Plus produkt Ferritin 5mg som är ett järn som inte behöver omvandlas i kroppen och bara på någon vecka var mitt järnvärde på topp.