Mammabloggen

1 februari 2013

För er nya som inte följde med under min gravidblogg så kommer en snabb repris för en av dom största dagarna i mitt liv.

Den 31 januari 2013 (min BF dag) var jag på ett tillväxt ultraljud för att kolla hur bebisen låg till i vikt. Vi hade gått på ett antal såna här då det visade sig att vikten var lite större är normalt på bebisen.
Den dagen fick jag två val då h*n beräknades väga 4500gr.
Ena var att jag skulle vänta över helgen (detta var en torsdag) och få snitt på måndagen om inte det hade satt fart under kommande dagarna. Det andra valet var igångsättning inom två timmar. Nervös som jag blev, satt och skakade så helt plötsligt kom det ur min mun utan att jag knappt hann tänka, NU KÖR VI!
Igångsättning blev det och trots varningar att det kunde ta dagar innan det hände något så blev jag flyttade från BB till förlossningen på ca 40 minuter då allt gick otroligt snabbt.
Jag hade konstanta värkar som aldrig försvann och var på topp hela tiden, nackdel med igångsättning.
EDA tog inte så lustgasen var min bästa vän. Jag pratade knappt under dessa timmar och Joakim satt bredvid och tog hand om mig på sitt allra bästa sätt.
Sköterskan var orolig för min del då jag aldrig fick en paus men bebis var i sikte efter ca 4 timmar. Kämpade i några timmar till och hade varit nästintill fullt öppen men inte mycket hände.
Efter mycket om och men, många konsultationer sköterskor och läkare emellan blev det kejsarsnitt. Bebisen kom inte ner.
Tidigt på morgonen den 1 februari klockan 05:14 blev det en Charlie som vägde 5042gr och var 56cm lång. Helt underbart galet perfekt!

Och i måndags fyllde denna fina grabb 3 år, dagen till ära var vi lediga från jobb och dagen spenderades på Charlies önskan. Amerikanska pannkakor till frukost med färsk frukt, Leos lekland på eftermiddagen och popcorn på kvällen. En perfekt dag i våra ögon.
I helgen vankas det kalas och vi börjar idag, tre hela kalas då det är lite hemma hos oss och alla ska få plats.

Ha en fin helg allihopa, det kommer vi att ha i förhoppningvis lite vårsol!

IMG_9066

IMG_9096

IMG_9038

IMG_9062


Förlossningsberättelse

Den 6/8 2014 klockan 16.00 blev det bestämt på Specialistmödravården att det var bäst att göra ett kejsarsnitt för att ta ut bebisen innan beräknad förlossning då vikten hade börjat dragit iväg som med storebror.

Så tidigt på morgonen den 7/8 2014, 5 dagar innan BF checkade vi in oss på förlossningen i Västerås, spända och nervösa över denna stora dag. Visserligen hade jag gått igenom ett kejsarsnitt tidigare men under helt andra omständigheter där vi inte riktigt hängde med vad som skedde.

Allt var så lugnt och fint inne på förlossningen, fint mottagande och det kom in en sköterska som förberedde mig inför operationen. Narkosläkaren och operationsläkaren var inne och pratade lite, ställde frågor och förklarade vad som skulle ske. Eftersom allt var så lugnt inne på förlossningen denna morgon skulle jag få slippa att åka till uppvaket (dit åker man även om man inte blivit sövd) utan jag skulle få stanna hos bebisen och min man. Med Charlie hade jag inget val då det blev akut och man skulle hålla lite extra koll på mig.

Jag var som sist väldigt orolig under operationen och frågade ofta hur det gick och om bebisen mådde bra. Jag var galet inställd på en pojke till, så när dom frågade vad vi väntade så sa jag att det var antagligen en pojke.

Bebisen börjar skrika och jag gråter av lycka, skakar av lycka och sköterskan håller upp så vi får se vad det blev. Både jag och min man var så inställda så vi trodde det var en pojke, sköterskan skrattade och sa nej det är en flicka. Vilket glädjerus! SJÄLVKLART hade vi blivit lika glada för en pojke till men att få en av varje var riktigt häftigt!

Tyvärr medelade sköterskan att jag var tvungen att åka upp till uppvaket iallafall för det hade kommit in en del blivande mammor på avdelningen.

Efter nästan tre timmar fick jag komma ner till min fina dotter som vägde 4325g och var 49cm lång. Ellen Susanne Siv blev hennes namn med Ellen som tilltalsnamn. Susanne är ett släktnamn på min sida och Siv fick hon heta efter sin underbara farmor som tyvärr gick bort i cancer endast 49 år gammal när Charlie var 4 månader.

Åter i bebis bubblan inne på BB med vattenbombare som flög utan för fönstret hela dagarna långa för att släcka branden som härjade i skogen. Men gissa om vi saknade vår Charlie! Vi åkte direkt hem efter 48 timmars kontrollen och hämtade vår son. Deras första möte gick hur bra som helst och går fortfarande fantastiskt bra!

 

ellenochjagellenellenochcharlieEllen och Charlie var galet lika varandra och är fortfarande väldigt lika på i utseende och till sättet.

 


Vad jag vet nu som jag inte visste då..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17732341.ab

När jag blev igångsatt så användes Cytotec. Det gick bra och förlossningen kom igång fort. Jag fick inga pauser i värkarbetet vilket är en av nackdelarna som kan ge syrebrist. Vilket jag inte visste om innan. Finns tydligen en hel del biverkningar och risker med denna medicin.
MEN hade jag vetat om vad jag idag läste i Aftonbladet så skulle jag aldrig gått med på den medicinen.

Nu vet jag tills det är dags för oss igen ifall vi skulle få den valmöjligheten.


“Sverige i världsklass på mödravård och vitlök kan förhindra förtidig födsel”

20131002-141407.jpg

Jag vet inte hur resten av Sverige är men jag kan tala för mig själv. Jag hade en grym barnmorska och mödravård. Hon var fantastisk och hjälpte mig på alla sätt
och vis. Jag kan bara hoppas att jag får henne när det är dags för oss igen. Specialistmödravården, förlossningen och BB ska också ha en ros. Jättebra
personal, jättebra vård och hjälp!

Sen vet jag att alla har inte lika erfarenhet av den vården här i Västerås men vi kanske hade tur eller dom hade otur att få någon som inte ska ha det jobbet?

20131002-141506.jpg

Kost i graviditeten är något jag inte forskat sådär jättemycket i, jag har följt råden man fick. Det man skulle äta och det man absolut inte skulle äta. Jag kanske åt lite mer vitaminer och mineraler än vad man "behöver" enligt Livsmedelsverket men det var vad jag behövde.

Många som jag pratat med som fick barn för 15-20 år sedan förstår sällan varför man inte ska äta vissa saker. För det fick dom minsann. Brukar svara med (trots att jag inte alls vet svaret) men forskningen går ju framåt och dom har väl helt enkelt funnit något i dessa livsmedel som inte är bra för fostrets utveckling. Och det är väl jättebra att dom upptäckt något som kanske kan förhindra skador?

Mycket i Aftonbladet idag om graviditet. Eller ser man bara det för man har börjat längta efter en till guldklimp?