Mammabloggen

Trots är bevis på friska barn

Vi har haft en riktigt jobbig period hemma med Charlie, det börjar lugna ner sig nu och återgå till det “normala” och lugna tiden.

Charlie har trotsat och testat gränser väldigt mycket. Han är även en känslomänniska så det har gått i galna bergochdalbanor med humöret, tror jag har blivit 10 år äldre på några månader MEN trots är väl ändå ett tecken på friska barn?
Det är intalar jag mig iallafall, för ett sjukt barn orkar inte trotsa i min värld. Så på något sätt i denna jobbiga period ler jag inombords medan jag på utsidan river i mitt hår.

Det jag märker mest är inte bara att jag och jocke blir slitna och trötta utav det, Charlie är den som blir tröttast. Somnar som en stock och sover gärna länge, ibland somnar han även sittandes i soffan när vi kommit hem från förskolan.


Logoped besök

Det har varit ett hets på att Charlie inte ännu pratar som “det förväntas” av vissa.
Musikliv är inte ett dugg oroade, jocke, jag med flera nära runt om likaså. Men bekanta och BVC har påpekat detta så många gånger.
Charlie säger ord, han härmas och lär sig nya ord varje dag. Han gör sig förstådd och är inte frustrerad. MEN han sätter inte ihop meningar ännu.
BVC skickade därför oss till logopeden i veckan som var. Där fick han sitta med en mycket trevlig dam och gå igenom bildböcker, leksaker och spela spel. Hon tyckte detta inte var något konstigt och det behövdes inga extra resurser. Hon sa att alla utvecklas olika och att han använder sina tecken för dom ord som han inte ännu hittat är perfekt.
Vi ska tillbaka nån gång i sommar och kolla läget men hon var nöjd och sa att allt är helt okej. När vi pratade om hur vi ska hjälpa Charlie så tyckte hon att vi var bra pålästa och gör som man ska men gav oss tips på lite böcker med ramsor som kan underlätta.

Jag frågade om det hade med att göra att han började sent på förskolan då vissa anser detta. Hon sa att det var bland det dummaste hon hört. Säger nån så igen skulle jag be dom kontakta logopeden så dom får höra från ett proffs. Hon säger att det har ingen betydelse och det var en otrolig lättnad från min sida då så många har hackat på detta.

IMG_9811
Och frågan är varför dom hackat på mig att barnen varit hemma så länge? Vad är det som stör folk så mycket att Charlie började vid två års ålder istället för ett år?


Första inskolningsdagen

Idag är det blandade känslor. Charlie har sin första inskolningsdag på daghemmet Musikliv. Charlie kommer nog få det väldigt kul tre dagar i veckan framöver och han kommer få nya vänner. Mammahjärtat kommer däremot sakna att ha honom hemma och med mig hela tiden. Ellen får mer tid med bara mig några dagar, ja för och nackdelar kan jag räkna i timmar.

Det som bara oroar mig mest är inte om han kommer gråta efter mamma (det går över) eller att han inte ska trivas utan att någon annan ska ha hand om hans säkerhet och liv. Men kunde inte lämna honom till några bättre än Musikliv!

Jag har lite funderingar om ifall han kommer få något affektanfall när han är där, då han fallet handlöst mot marken. Tänk om ingen ser ifall han är bakom en buske eller något.. Ja såna tankar kanske man alltid kommer att ha eller så vänjer man sig. Dom är helt medvetna om att han kan få såna anfall och dom vet vad som ska göras då, det känns iallafall bra!

Alla föräldrar känner olika inför sånt här, min man tycker att det inte är några problem. Han är van att lämna barnen varje dag för att åka till jobbet. Har vänner som tycker att barnens ska in så fort så möjligt på förskola och några som helst inte alls vill lämna dom.

Jag har haft Charlie hemma i lite över två och ett halvt år och väldigt glad att jag fått ha det, alla har inte det möjligheten.

 

 


Mycket tankar som snurrar

Imorgon bär det av till Öland för semester och när vi kommer hem är det dags för Charlie att börja på familjehemmet Musikliv. Jag har haft Charlie hemma hela tiden under mammaledigheten med Ellen, vilket har känts väldigt bra. Charlie har trivts hemma med oss och vi har hittat på massor med aktiviteter om dagarna. Men nu är det dags för Charlie att kolla in världen utan mammas trygghet några timmar i veckan. Mycket blandade känslor över detta, tankar och funderingar. Lämna Charlies liv i andras händer.

Vi har hittat ett jättefint familjedaghem med tre pedagoger på heltid och det är en grupp på 6-7 barn. Musik som inrikting, barnen får hjälpa till att laga maten och i en hemmamiljö. Dom samarbetar med två andra familjehem och hittar på utflykter ihop. Och det ligger 20 minuters gångavstånd från oss, vilket är perfekt!

Helt ärligt så kommer nog jag ha det svårare med detta än vad Charlie kommer att ha. ÅNGEST!

Ellen börjar i januari och det blir ett år tidigare än vad Charlie fick men hon har brorsan som trygghet där och mina mammadagar tar slut så det är dags att återgå till mitt arbete efter tre år som hemmamamma.

Jag har fått höra mycket negativt om att jag inte satt in Charlie på förskolan tidigare men även positivt. Dom flesta positiva kommentarerna är faktiskt från förskolelärare och BVC vilket känns upplyftande då dom negativa kommentarena är överflödiga. Tråkigt nog..

Nu hoppas jag på att få njuta av sista sommaren hemma på heltid och mysa med mina fantastiska barn och inte låta ångesten att lämna bort Charlie ta över.

 


Läsvärt

“Det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra. Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken…. hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken.

Du kommer inte att få uppmuntrande tillrop som hemmaförälder, eftersom proffstyckarna och alla politiker (utom de kristdemokratiska), tycker att du gör ”fel” val. Kom därför ihåg att du lär dig mycket och utvecklas som hemmaförälder och känns det bra och rätt – så våga lita på din magkänsla. Du känner ditt barn mycket bättre än proffstyckarna och politikerna.

http://hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm

http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2011/04/den-kreativa-hemmaforaldern.html

 

Läsvärt!

Men vill fortfarande påminna om att detta är MIN åsikt om hur JAG och min man vill ha i vårt liv med våra barn. Det passar inte alla och alla har olika val,åsikter och DU vet bäst vad som passar er och erat barn!

Så följ magkänslan som dom skriver! INGET ÄR RÄTT ELLER FEL!