Mammabloggen

Frustationen

Här hemma numera så traskar Ellen runt, fortfarande lite ostadigt men hon kör på och går hellre än att krypa. Så nu är det två viljor som går åt ett varsitt håll, kanske dags för koppel?

I måndags var vi på BVC, Charlie klarade sin 2 1/2 års kontroll mycket bra. Dom har börjat med det istället för 3 års kontroll, men osäker på varför. Glömde fråga..

Ellen fick vägas och mätas, så nu är hon 73cm lång och 11 kg. Hon går inte upp lika mycket som förut då det är lite mer fart i henne nu. Hon fick också sin 1 års vaccin. Ni som kanske varit med ett tag har läst lite om mina osäkerheter inför vaccin men valde tillslut att göra detta men vi sköt upp det så första vaccinet fick dom efter 6 månader.

Detta vaccin tog hon inte alls lika bra som dom andra, feber och humöret är helt galet. Stackars liten! Jag hoppas det räcker med dessa två dagar så hon är pigg och glad imorgon.

Hon är verkligen på krigsstigen och försöker ta ut detta på stackars Charlie, skönt att han slipper höra hennes gnäll några timmar när han är på dagis. Många föräldrar blir frustrerade när barnen är gnälliga, skriker, vill inte leka, inte sitta, inte bäras och inte sova. Verkar som inget funkar ibland. Jag är en av dom TILLSLUT, krävs en hel del tills jag hamnar där MEN jag skulle aldrig kunna ta ut det på barnen. Det är inte deras fel att dom mår dåligt, det hjälper inte att ta ut det på dom små. man helt enkelt avbryta alla försök och göra något helt annat. Ibland funkar det att ta fram något som dom inte brukar leka med, något från köket kanske. Mina sminkborstar är väldigt intressanta. Ut och ta en promenad, detta funkar dock bara nån enstaka gång för mina är inte så förtjusta i vagn. Något som alltid funkar här hemma är att tappa upp ett bad, det lugnar alltid dessa små krabater och lockar fram skratt.

Är du ensam med barnet/barnen kan det vara svårt att få hjälp men oftast så kan lite hjälp bara vara ett telefonsamtal bort om man känner att det blir för jobbigt..

Vad har ni för tips när det känns som om skriket och gråtet aldrig kommer sluta?


Detta med nappen

Förr försökte vi hålla till att Charlie endast skulle ha napp när han skulle sova, detta har då helt eskalerat och han har napp titt som tätt. Han gömmer dom på olika ställen och så fort vi tar en ifrån honom så kommer han med en ny. Det har också varit en enkel grej att göra honom nöjd i bilen, affären osv.

Men nu har vi insett att såhär kan vi inte ha det, så vi började med en ny regel. Napp endast vid nattning. Det är första dagen och det går sådär. Han har inte fått nappen men han skriker och gnäller konstant. Ju mer du inte får ha något, desto mer vill du ha det?

Vi tänker att det kanske blir bättre om några dagar, gäller att bara stå emot gnället. Jag skulle ju helst vilja att han slutar med napp helt vid jul men får se hur det blir med detta. Nu kör vi mot första målet.

Och för att göra saken lite enklare så har vi ställt undan burken där vi förvarar napparna så han inte kan se den och Ellen får samma regel.

Har ni några tips? Har ni haft likvärdiga "problem"?

1

Här har vi dom, två tokiga ungar som gärna har nappen nära tillhands.

4