Mammabloggen

Till er RIKTIGA män!

Min definition på RIKTIGA MÄN: Män som vet hur man beter sig. Hur man beter sig mot kvinnor, barn och andra män. Män som vet att våld oavsett psykisk eller fysiskt är helt oacceptabelt. Män som anser att våldtäkt är något så fruktansvärt att dom inte ens vill tänka tanken. Män som vet att så fort du höjer handen mot någon annan så är du ingen RIKTIG man längre.

Allt detta manshat som pågår just nu drabbar ALLA män. Det är inte bara dom onda som förtjänar det. Utan även män som vet hur man beter sig varje dag, oavsett hur vi klär oss, hur onyktra vi är, vart vi befinner oss, dag som natt.

Jag tycker så synd om er i dagens samhälle att ni ska behöva lida för att andra inte vet hur man beter sig.
Läste en artikel om en kille i Aftonbladet som klev av tunnelbanan och började gå hem. Tjejen framför honom vände sig flera gånger om och började gå snabbare.
Hans reaktion var att för henne är hans en våldsman, en våldtäktsman. Det finns absolut inget han kan göra för att få henne att förstå att han inte kommer göra henne illa. Skulle han ropa på henne skulle hon bara bli mer rädd. Han valde att stanna så hon fick gå ifred.

Jag förstår henne, jag känner likadant. Jag förstår honom, det är fruktansvärt!

Till er onda jävlar där ute. (ursäkta min svordom, men den är nödvändig) Vad får er att gå igång på att skada en annan människa oavsett kön?
Vad får er att tycka att våldta är okej?
Vad får er att få upp ett stånd under en våldtäkt, sjukt att se det som en "turn on"!
Våldta kvinnor, barn och andra män. Finns inte ord att beskriva denna vidriga handling. Ni borde ärligt inte få finnas.

Jag kan själv säga att när jag är ute själv eller med barnen så kan jag känna mig väldigt otrygg ibland och det behöver jag säkert inte ens vara, men svårt att låta bli.

Det är inte bara kvinnor som blir drabbade av detta våld, män blir drabbade med. Män blir också anklagade av oss kvinnor i våra tankar när vi möter er på gatan utan att ni någonsin ens kunna tänka tanken att göra illa någon annan. Men dom blir dragna över en och samma kam.

Men det jag vill uppmana till är att ni RIKTIGA män, kanske dags att ni börjar prata högt om er syn om det hela?
För just nu är det majoritet kvinnor som för denna talan.

OCH FÖR GUDS SKULL SVERIGE, HÖJ STRAFFEN PÅ DETTA!!


Världen börjar bli en otäck plats att vara på

Sen barnen kom men framförallt sen min svärmor fick lämna oss alldeles för tidigt har jag kämpat dagligen med dödsångest. Inte bara för min rädsla att dö utan att andra människor runt om mig ska göra det, speciellt mina barn. Fler som står mig nära har drabbats av svåra sjukdomar dom kämpar med varje dag.
Min dödsångest hindrar inte mig ännu i vardagen men jag har svårt att se mig på flygplan närmaste tiden efter alla olyckor man läst. Statiskt sätt så är det väldigt få som omkommer i flygplansolyckor om man kollar hur många plan som är i luften varje dag men det blir så mycket "större" när ett plan kraschar än en bil. Så det skrämmer mig trots att jag flugit väldigt många gånger.
Det är inte längre tekniska fel, utan det är piloter som inte vill leva längre och bomber som placerats i planet.

Jag kämpar dagligen med tankar om vad som skulle kunna hända barnen, jag låter inte det påverka dom men jag ska ge er ett exempel: Häromdagen hämtade jag Charlie på daghemmet. När jag kommer har han klättrat upp i ett träd, inte alls högt. Men det första jag ser är alla stenar runt om på marken, tanken över att han är liten och lite klumpig får mig att se hur han slår i huvudet och blir allvarligt skadad. Men där står han, lycklig och stolt. Första gången han klättrar i trädet och ropar på mig ivrigt. Klart jag går fram och berömmer han för hur duktig han är och ger honom en kram. En kram som blev en trygghet för mig för då kunde jag hjälpa han ner, en kram som för Charlie betydde att mamma tycker att jag är duktig.

Men det börjar bli andra saker än olyckor och sjukdomar som skrämmer mig.

Oskyldiga människor blir knivhuggna. (Finns aldrig anledning att använda knivar mot människor)
TVÅÅRING blir grovt misshandlad av en okänd på torget.
Människor som misshandlar andra människor till döds, fel tillfälle, fel plats.
Barn blir våldtagna på förskolor. Där det ska vara tryggt!
Bomber på krogen.
Terrordåd som blir allt större i världen, alla mina tankar går till Frankrike idag.
Ja, listan kan göras lång.

Nu tänker många att man måste leva trots att världen börjar bli en väldigt otäck plats. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag har inte valt dessa tankar själv. Dom kommer till mig, känslorna är svåra att beskriva och jag kämpar varje dag med detta. Jag har bestämt mig att när jag känner att det börjar hindra mig mer än tankar i huvudet ska jag ta till hjälp. Haft vänner som fått hjälp och mår bättre.

Sånt här fanns inte när jag var barn eller när jag gick på krogen. Det har skett fort och det fortsätter att eskalera.

Ska man behöva vara rädd när barnen är i skolan för att det kommer in en person med svärd?
Ja tydligen.