Sedan vi fick reda på att min svärmor hade cancer så växte det en oro att man själv kanske är eller kommer bli sjuk.
När Siv gick bort i sjukdomen så växte detta ännu mer och nu är det som en dödsångest. Det går inte en dag utan att jag är orolig för att jag eller någon mer i min närhet speciellt Charlie ska bli allvarligt sjuk.
Detta kanske är vanligt efter en sån här traumatisk upplevelse, inte vet jag. Men 1 av 3 får cancer.. Förstår ni hur fruktansvärt aggressiv denna sjukdom är? Det är så läskigt!
Låt dom finna en lösning på detta dödliga problem!
Ska man ha denna oro varje dag resten av sitt liv?
Jag tror inte att bara livsstilen spelar roll, tror även att det har med gener att göra. En del kanske kan förebygga genom livsstil,kost osv. Men andra inte. Denna sjukdom är en gåta.
Denna fina, fantastiska människa är mitt liv!
