Linda Lampenius

Hen och Lucior med skägg…Nu börjar svenskarna gå för långt!

10 december, 2012 | Kommentera (3)

Har precis lyssnat på Eva Rusz på Radio 1. Herregud vad provocerad jag blir när jag hör allt detta trams om hen och Lucior med skägg. Jag skrev ett e-mail till Eva, som hon precis läste upp i sändningen. Tack Eva!

Så här såg mejlet ut:

Hej Eva! Vill börja med att tacka för ett fint program. Lyssnar på Radio 1 dagligen, speciellt nu när jag är höggravid.

Jag har rest runt världen sedan jag var åtta år gammal och bott i Finland, USA och England innan jag ”landade” i Sverige 2003.
Jag har aldrig upplevt att kvinnor inte skulle få bejaka sin kvinnlighet förrän jag kom in i systemet här i Sverige. Det känns som om man som kvinna måste undvika speciellt ett kvinnligt yttre, för att tas på allvar eller få uppskattning. Jag önskar att vi i Sverige kunde vara glada för olikheterna mellan män och kvinnor. Män och kvinnor ÄR olika rent biologiskt.

Det är SJÄLVKLART att kvinnor och män skall ha samma lön för samma arbete! När vi kommit dit, har vi uppnått mycket inom jämställdhet.
Jag tycker att feminism borde handla just om detta. De flesta feminister verkar vilja forma om oss kvinnor till figurer, som påminner mer om män.
Varför kan vi kvinnor inte istället vara stolta över de egenskaper vi har, som män inte har? Som exempel kan jag nämna vilken ofattbart fantastisk upplevelse det är att få bära ett barn och sedan amma barnet. En man kan aldrig känna det vi känner. Närheten och kärleken mellan mamman och spädbarnet är det starkaste en kvinna kan uppleva.
Innan jag fick mitt första barn, Olivia nu 3 år och 10 månader, var jag väldigt egoistisk och tänkte bara på min karriär, på bekostnad av mina relationer. Jag var väldigt ”manlig” i mitt sätt att tänka och agera.
Under graviditeten började jag tänka om och idag ÄLSKAR jag att vara mamma. Jag älskar att få vara hemma med mitt barn och jag kan känna att det är min man Martin, som går miste om en hel del, eftersom han jobbar så mycket. (Martin är försvarsadvokat)

Angående ”hen”, så är denna svenska debatt otroligt tramsig och rätt så rasistisk. Man verkar inte få vara ”annorlunda” i Sverige, inte ens av angående kön. Jag hoppas att denna barnsliga diskussionen snart kommer att klinga av.

Den finska kvinnan som ringde dig och sade att det inte förekommer könsbestämda pronomen och att det skulle ha att göra med jämlikhet. Det är struntprat!
Biskopen i Åbo, Mikael Agricola, har kallats den finska skriftspråkets fader och han publicerade de första tryckta böckerna på finska. Böckerna trycktes i kungliga boktryckeriet i Stockholm under perioden 1543-1552.
Tror den finska kvinnan att biskop MiKael Agricola tänkte på jämlikheten mellan könen när han skrev språket? Herregud, på den tiden var det VERKLIGEN så att män var män och kvinnor var kvinnor. Dessutom hade kvinnor inga rättigheter på den tiden.

Andra språk som även saknar könsbestämda pronomen, som finskan, är:

Bengali
Filipino
Finsk-ugriska språk
Georgiska
Indonesiska/malajiska
Kinesiska
Koreanska
Nahuatl
Persiska
Romanska språk
Swahili
Turkiska språk

Påstår denna kvinna också, att livet i dessa länder är jämlikt mellan män och kvinnor?
Och att Lucia skulle ha skägg!?!? Haha, då skulle Sverige hamna på alla löpsedlar runtom i världen!

Tack än en gång för ditt program och jag vill passa på att önska dig en underbar Jul!

Linda Lampenius

 

 

Glömde bort att nämna i mejlet, att det inte är möjligt att enbart använda motsvarigheten till ”hen” i finska språket. De meningar som innehåller ”hen”, måste alltid föregås med en mening där ett namn eller en titel nämns.
Som enkla exempel kan nämnas:
Anna har en röd bil. ”Hen” gillar rött.
Kungen anländer. ”Hen” är ståtlig.

Det faktum, att könsbestämda pronomen fattas i finska språket, har definitivt INGENTING med jämlikhet att göra. Språket tillhör de finsk-ugriska språken.

 

 

Postad: 10 december, 2012 Av: Linda Lampenius Kategori: Baby, Barn, Familj, Gravid, Livet, Olivia, Radio | Etiketter: , , , , , , | Kommentera (3)

Det finns 3 kommentarer:

Hen och Lucior med skägg…Nu börjar svenskarna gå för långt!

  1. Cassandra skrev den

    ohhh så himla bra skrivet!!! är så fruktansvärt trött på hendebatten.. varför är svenskarna så rädda för att trampa folk på tårna? ta nu senast den här pepparkaksgrejen att ungarna inte ska få vara pepparkakor i luciatåget för att någon kan ta illa upp,, snälla sluta vill jag bara skrika..

  2. Anne Nordberg skrev den

    Ja, måste verkligen hålla med dig om det du skrev…att inte kunna vara pepparkakor i luciatåget…det var det löjligaste jag hört någonsin….Bara svenskar kan vara så löjliga, sånt händer inte i andra länder. Det måste nästan vara ett skämt, tycker jag…Svenskar är sååå löjliga ofta…tacka vet jag finnar!!!

  3. Anette skrev den

    Du har verkligen rätt i det du skriver!! Klart att vi kvinnor också ska få vara kvinnor, vi är fina som vi är. Varför ska kvinnor som vill upp till toppen måsta bli som män?? Dessutom ÄR det ju skillnad på pojkar o flickor från början, det tror jag är genetiskt o hormonellt, ingenting man desto mer kan styra över genom uppfostran. Har själv två pojkar o en flicka o flickan är otroligt feminin, mer än jag själv :). Och pojkarna började ‘köra med bilar’ redan i låg ålder utan att någon desto mer visat dom hur man gör :).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Sök i bloggen

Gilla Kurera på Facebook

Om bloggen


Namn: Linda Cullberg Lampenius.
Ålder: 45 år.
Bor: I en villa i Bromma.
Familj: Maken Martin Cullberg och döttrarna Oliva och Cecilia, 5 år respektive född i januari 2013.
Sysselsättning: Violinist, artist och författare.
Fokus just nu: Att skriva på min nya bok.
Om mig: I mitt yrke reser jag mycket och träffar många nya människor, men privat är jag rätt skygg och vill helst bara vara hemma med Martin och Olivia och lägga mig tidigt. Jag dricker inte, röker inte och äter helst hälsosam mat. Jag är nästan lite ”för” förtjust i all hälsokost som finns att köpa, älskar att köra snabba bilar och att åka skidor i Alperna. Jag är "fiskarna" i horoskop.
Om bloggen: Jag kommer att skriva om mitt liv som artist och numera även författare och föreläsare och om hur jag lever för att hinna och orka med allt.

Kategorier