Föreläsning om ortorexi på “Beroendedagen” 6.9. på Waterfront
14 augusti, 2013 | Kommentera (1)Jag kommer att föreläsa om ortorexi 6.9. på Waterfront Congress Center i Stockholm. Själva eventet heter “Beroendedagen”.
http://www.beroendedagen.se/program
Jag jobbar för tillfället stenhårt på min bok om ätstörningarna bulimi och ortorexi. Boken kommer ut någon gång under nästa år (Forum/Bonnierförlagen)
Jag skriver med mycket sorg, styrka, kärlek och passion. Tänker konstant på alla som just nu lever i “helvetet”. Det är svårt för en frisk människa att förstå vilket lidande en bulimiker måste stå ut med…
Bloggar – senaste inläggen
Om bloggen
Namn: Linda Cullberg Lampenius.
Ålder: 45 år.
Bor: I en villa i Bromma.
Familj: Maken Martin Cullberg och döttrarna Oliva och Cecilia, 5 år respektive född i januari 2013.
Sysselsättning: Violinist, artist och författare.
Fokus just nu: Att skriva på min nya bok.
Om mig: I mitt yrke reser jag mycket och träffar många nya människor, men privat är jag rätt skygg och vill helst bara vara hemma med Martin och Olivia och lägga mig tidigt. Jag dricker inte, röker inte och äter helst hälsosam mat. Jag är nästan lite ”för” förtjust i all hälsokost som finns att köpa, älskar att köra snabba bilar och att åka skidor i Alperna. Jag är "fiskarna" i horoskop.
Om bloggen: Jag kommer att skriva om mitt liv som artist och numera även författare och föreläsare och om hur jag lever för att hinna och orka med allt.
Hej Linda! Jag skriver den här kommentaren för att på något sätt försöka visa min uppskattning för ditt betydelsefulla arbete för att uppmärksamma dessa hemska sjukdomar. Vad jag än skriver ter det sig dock rätt lamt då det inte går att beskriva med ord hur mycket ditt engagemang i dessa frågor betyder!
Jag har själv nyligen genomgått en flera månader lång behandling för min ÄS UNS, jag skulle inte säga att jag är frisk men jag är på rätt väg. Jag skulle vilja säga att det är en dubbel kamp att leva med en ÄS som faller utanför den bild som folk generellt har av ätstörningar. Jag menar absolut inte att det är värre, alla typer av ÄS är fruktansvärda, det jag menar är att man utöver sjukdomen ofta får brottas med en misstro från omgivningen. Jag hade själv otroligt svårt att acceptera att jag var sjuk vilket inte förenklades av att mina föräldrar och vänner inte heller ansåg att jag var det. Inte förrän mina värden var körda i botten och jag knappt tog mig upp ur sängen började folk förstå att någonting var fel. Mina föräldrar trodde att jag var deprimerad och jag fick gå till en psykolog. Hen förstod som tur var ganska snabbt att det inte var roten till mina problem och jag fick börja på dagvårdsbehandling. Sedan följde en kamp där jag själv skulle försöka erkänna mig som sjuk eftersom även jag hade en stark bild av att man inte kunde ha en ÄS utan att vara underviktig. Det jag vill få fram är att vi verkligen måste lyfta fram dessa mindre kända typer av ätstörningar för att eliminera den här skeva verklighetsuppfattningen. Ditt engagemang betyder mer än vad ord kan beskriva och det hoppas jag att du förstår!