Omslag med barnen och intervju i ILTALEHTI idag

Här är några bilder som togs “backstage” när jag och våra flickor fotograferades för finska tidningen ILTALEHTI…

För en gångs skull kändes allt bra i samband med ett större omslagsprojekt som detta. Vi fotograferade i DN huset. Fotograf var Mikael Sjöberg, journalist Elina Kirssi och sminkös Carina Nilsson. Min fina väninna Annika Zetterman hjälpte mig med barnen 🙂 Tidningen kom ut idag.

Från pneumokocker och amimox till hemofilus och doxyferm

Det verkar vara mer en regel än ett undantag…nämligen att första förskoleåret blir en genomgång av alla tänkbara och otänkbara barnsjukdomar. Cecilia hade inte ens fått snuva innan hon började på dagis. Jag ammade henne under hela den tiden. Men när jag slutade amma och Cecilia vid samma tidpunkt började på förskolan…då påbörjades en “never ending story”… Det har varit streptokocker, kräksjuka, virus, pneumokocker och nu senast hemofilus med ögoninflammation.
Jag har också åkt på en del av dessa. Äter just nu doxyferm eftersom jag också hade hemofilus. Våra symptom var ögoninflammation, hosta, feber och extrem heshet. Jag har två dagar kvar på min kur och Cecilia 6 1/2.
Men men…det verkar vara precis lika i de flesta andra familjer jag pratat med…i synnerhet med andra barnet…

Det är fart å fläng på lilla Cecilia trots alla krämpor 😉

Anantara Si Kao Resort & Spa i Krabi…hmmmmm

Hade lovat lägga ut fler bilder från Thailand, men har glömt bort det…ber om ursäkt! 🙂
När vi åkt på charterresor, har vi kommit fram till att vi gillar Fritidsresor bäst. Dock blev vi väldigt besvikna denna gång 🙁
Hotellet Anantara Si Kao i Krabi blev en besvikelse.
Vill börja med det som var bra: Olivia älskade Bamseklubben och tjejerna som jobbade där. Men där slutar tyvärr “skrytlistan”.
Fritidsresor klassar hotellet som 4+ stjärnigt.
Nu till det sämsta med hotellet. Anantara Si Kao ligger avlägset, vid ett naturskyddsområde. Än så länge låter det ju bra. Man tror att man skall få uppleva ett oförstört och äkta Thailand. Sedan kommer besvikelsen. Den thailändska känslan uteblir. Personalens kunskaper i engelska är minimala. 80% av gångerna vi beställde mat, blev något fel. Dessutom var maten bara ok. Då kan man ju undra varför i all världen vi valde att äta på hotellet.Jo, för att det var ENDA stället där man kunde hitta mat. det fanns inte en enda liten thairestaurang längsmed stranden. Inte heller ett enda lokalt ställe för thaimassage. Massagen på hotellet (spa), kostade 2200-2600 bath, alltså över 500 kronor per gång. Jag går på thaimassage i Stockholm för 400 kronor per timme. Det fanns ej heller någon by i närheten där det hade funnits en butik/supermarket.
Anantara går också ut med att de är ett miljövänligt hotell. Ändå besprutade de buskar och träd med gift dagligen, precis utanför ingången till våra rum. Alla barnfamiljer hade dessutom rummen just där. Gift sprutades även på sanden, mot sandflugor, runt borden där vi åt lunch och middag. Småbarnen kröp ju omkring i samma sand och satte leksaker och sand i munnen.
Vi kommer fortsätta resa med Fritidsresor, men vi håller oss nog till 5-stjärnigt, som vi gjort förut… T.ex. Indigo Pearl i Phuket bara älskar vi… 🙂

Rätt så hopplöst, men kul, att repetera med döttrarna i samma rum

Ja, livet är inte som det var innan barnen kom… Förr kunde jag öva i timmar dagligen… Nu får jag planera som en galning för att få den obligatoriska kvoten fylld. Det går nämligen inte att sluta repetera. Sitter i samma båt som toppidrottare gör. Ifall en idrottare vinner VM ett år, kan hon/han inte sluta träna efter vinsten och sedan räkna med att ta hem segern igen i nästa VM.
Men trots att det kan kännas hopplöst ibland, så är det ändå jäkligt roligt när Olivia och Cecilia “ackompanjerar” mig med sång och “pianospel”… 🙂