Ibland klingar ordet dagis som en svordom

Just nu låter ordet “dagis” inte alls lika härligt och befriande, som det gjorde i början av året.
Cecilia började på dagis 20.1. och 24.1. small det till…rejält. Cecilia var då 1 år och 10 dagar gammal.
Hon hade aldrig varit sjuk under sitt första levnadsår. Jag ammade under hela den tiden…kanske det bidrog till hennes förmåga att “ignorera” våra förkylningar…
Men nu var det då dags för en sjukdomsresa, som fortgår än idag. Snuva förorsakad av virus, streptokocker, förkylningsastma, magsjuka, utslag och vätskefyllda blåsor förorsakade av virus. Så fort Cecilia tillfrisknat från någon krämpa och kunnat återgå till “dagislivet”, har det bara gått någon dag innan hon åkt på nästa grej.

Jag missar inspelningen av Doobidoo med Lasse Kronér, Kalle Moraeus (som jag skulle tävla med), Nanne Grönvall & co (vet ej vem hon skulle tävla med) och Doobidoo bandet. Är så jäkla förbannad… Det hade varit sinnessjukt roligt att spela in programmet med dessa UNDERBARA människor!!!

Jag är inte 100% säker på att jag inte bär på streptokocker eller viruset som förorsakar vidriga utslag/blåsor. Jag har lite ont i halsen och känner mig hängig. Vill inte i misstag smitta någon av dessa artister, vars jobb&liv är att sjunga. Halsfluss “fuckar ju upp” den sysslan helt och hållet.

Vet ej när lillan kommer vara frisk nog att återvända till hennes dagis…för att sedan igen insjukna i nästa grej…känns det som, just nu…