Linda Lampenius

Kärlek

Postad: 21 februari, 2015 Av: Linda Lampenius Kategori: Barn, Familj, Förälder, Livet, Olivia | Etiketter: , , , , , | Kommentera

Älskar Olivia och Cecilia så mycket att det gör ont i hjärtat…
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

image
image

image

image

image

image

image

image



Karriären och mammarollen tar all min tid

Postad: 7 oktober, 2014 Av: Linda Lampenius Kategori: Barn, Familj, Förälder, Livet, Mingel, Musik, Violin | Etiketter: , , , , | 2 kommentarer

Jag är så trött just nu…som en urvriden trasa.
Nu när jag är i full gång igen med spelandet/karriären, så känns det nästan som en omöjlighet att klara av att vara både violinist/solist/artist och mamma på samma gång…ja och dessutom författare…
Ibland suckar jag tungt när jag läser vissa kollegors bloggar. Det står ju så gott som aldrig något om barnflickor… Väldigt många framgångsrika artister har barnflickor anställda (månadslön) och kan få hjälp när än hjälp behövs. Vet inte vad som är orsaken till att barnflickorna inte nämns just alls… Vill man ge en bild av en kvinna/man som klarar av allt som har med karriären föräldraskapet, hushållet, äktenskapet och det sociala livet att göra, utan utomstående hjälp? Eller betalar man svart? Vet inte…spekulerar bara…

Jag är urusel på att gå på ”kändistillställningar”, så som premiärer och mingel. Jag orkar inte. Jag orkar inte ens bjuda hem vänner till oss. Jag är en riktig enstörning privat. Raka motsatsen till den extroverta person jag är så fort jag går upp på scen.

Angående mitt yrke (klassisk violinist), så verkar folk inte ha ett hum om vad det innebär. Mitt jobb går ut på att öva om och om igen på olika passager och stycken. Jag måste uppehålla min teknik och min muskelkondition, precis så som en toppidrottare gör. Inte kan en idrottare som vunnit VM ett år sluta träna och därefter vinna VM igen året därpå.

Jag har inte haft tid att svara när telefonen ringt, eller folk mejlat mig under helgen. När skall dessa människor förstå att jag har ett jobb som kräver oerhört mycket träning och att jag samtidigt vill vara en närvarande och underbar mamma. Man ”tar inte helg” som violinist. Dessutom har jag en underbar man, som också jobbar hårt och är en fantastisk pappa. Han och jag behöver också lite tid på tumanhand…

Så om jag inte svarar, eller ifall jag inte springer och ler framför kamerorna på tillställningar, så beror det på att jag varken hinner eller kan.

image

image

Uppträder med Carina E. Nilsson



Nu går även vår ”bebis” på dagis

Postad: 25 januari, 2014 Av: Linda Lampenius Kategori: Baby, Barn, Familj, Förälder, Livet | Etiketter: , | Kommentera

Denna vecka har varit rätt så speciell. Cecilia är ju bara ett år gammal, men trots det så fick hon börja gå på dagis på måndag. Inskolningen skedde må-ons. Både på torsdag och fredag har alltså lillkorven varit på dagis utan mig eller Martin. Det har gått GALANT! 🙂 Cecilia är inte ett dugg skygg eller rädd för de andra barnen eller fröknarna. Eftersom barnen får lyssna mycket på musik på detta dagis, så trivs ju Cecilia som fisken i vattnet. Hon har verkligen musiken i blodet 🙂 Är så glad för att det gått så bra och för att fröknarna är så snälla!!!

20140125-075919.jpg

20140125-080031.jpg

20140125-080047.jpg

20140125-080116.jpg

20140125-080125.jpg



Älskade barn

Postad: 10 november, 2013 Av: Linda Lampenius Kategori: Baby, Barn, Familj, Förälder, Livet, Olivia | Etiketter: , , | 1 kommentar

Som ni alla som har barn vet, så är det omöjligt att veta hur mycket man kan älska sina barn. Den kärleken känns så annorlunda och ny…en kärlek man inte upplevt förut… Jag älskar våra tjejer så obeskrivligt mycket!!!

Ps. Olivia tyckte att det var orättvist att bara pappa skulle få presenter på farsdag, så jag fick också en mugg.

20131110-221544.jpg

20131110-221559.jpg

20131110-221617.jpg

20131110-221627.jpg

20131110-221659.jpg



En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka

Postad: 11 februari, 2013 Av: Linda Lampenius Kategori: Barn, Familj, Förälder, Livet | Etiketter: , | 7 kommentarer

Läs denna artikel! Viktigt ämne!

En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka

Publicerad 27 mars 2011 Uppdaterad 1 oktober 2012, GP

För första gången i mänsklighetens historia har vi kastat nästan all erfarenhet om barn på historiens soptipp. Många barn mår i dag riktigt dåligt och det blir bara värre. Men i dagens demokratiska Sverige får man inte ställa frågan om det kan finnas ett samband mellan vår moderna syn på hur barn skall växa upp och den ökande sjukligheten hos barnen, skriver Annica Dahlström och Christian Sörlie Ekström.

Låt oss för en stund helt bortse från oss själva och fokusera på: vad är bra för barnen? Vi konfronterar alltså frågan huruvida utvecklingen är för barnens bästa eller om vi vuxna föräldrar driver något i rent egenintresse.

 

Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. (Kanske det hänger ihop med att alla barn förväntas bete sig som pojkar?) Trenden för unga män är densamma även om utvecklingen inte är lika dramatisk. Ju yngre barn desto brantare ökning, de uppväxande barnen mår allt sämre och vi undrar varför.

 

Den första generationen som fötts under de nya betingelserna i Sverige har varit på förskolan från ett års ålder och har under sina första sex år tillbringat större delen av sitt vakna liv med förskolepersonal. Dessutom har de levt i ett samhälle som inbillar oss att män och kvinnor är likadana och har identiska förutsättningar att ta hand om barn, utan hänsyn till egna val. Det är först nu vi kan se hur den generation mår som fått ta konsekvenserna av det svenska experimentet.

 

Sambandet mellan att båda föräldrar arbetar mer och ungdomars psykiska ohälsa. I dag arbetar föräldrar cirka åtta timmar mer per vecka och hushåll än före 1980. Det innebär drygt 1,5 timma per dag i minskad barn-förälderkontakt. Om vi antar att vaket umgänge före 1980 var 3-4 timmar per dag för små barn är 1,5 timma en minskning med 40-50 procent!

 

Gråter hopplöst

Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.

 

Män och kvinnor är olika i hjärnan. Den andra faktorn är att män och kvinnor förväntas göra samma saker. Det bygger på en politisk, obelagd tes att män och kvinnor är utbytbara vad gäller egenskaper och förutsättningar att ta hand om barn. Att en 50-50-delning skulle vara i barnens intresse förutsätter att män och kvinnor är identiska.

 

Men vi är inte identiska! Det finns stora skillnader i hjärnan mellan medelmän och medelkvinnor. Naturligtvis finns avvikelser i populationen i form av män med utpräglat feminina hjärnegenskaper och vice versa men statistiskt finns betydande skillnader. Olikheterna har utvecklats under evolutionen och skillnaderna fastställs före födelsen. Myten om att vi föds som neutrala varelser och att samhället tvingar in oss i identiteter som män eller kvinnor är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid!

 

Straffas ekonomiskt

Det är dyrt att älska sitt barn i Sverige. För att tvinga in oss i sin politiska modell använder svenska staten ekonomiska styrmedel. En familj som envisas med att vara hemma tre år med sitt barn, varav med mamma de första 1,5 åren, straffas enligt våra beräkningar med cirka 400 000 kronor. Det går till så här:

 

* Full föräldrapenning betalas ut under 13 månader och är delvis könsbunden. Jämställdhetsbonusen premierar familjer där mamma börjar jobba efter 6 månader. Om mamma är hemma 13 månader straffas familjen med 68 000 kronor per barn.

 

* Vårdnadsbidraget betalas ut under två år till dem som inte belastar dagis. En heltids förskoleplats kostar kommunen cirka 14 500 kronor per månad netto, en peng det skulle gå att leva på och som en familj skulle kunna få utan att det kostade ett öre. Men vårdnadsbidraget är futtiga 3 000 kronor per månad och frivilligt för kommunen att betala ut. Av 14 500 kronor per månad som kommunen sparar betalar de alltså tillbaka max 3 000 kronor. Skillnaden, 11 500 kronor per månad, stoppar kommunen i egen ficka. Det här är barnets pengar och när det fyllt tre år stoppar alla kommuner allt i egen ficka.

 

* Särbeskattningen infördes för att vi inte skulle kunna leva på en inkomst. Familjer med en inkomst och rätt till full föräldrapenning förlorar cirka 26 000 kronor per år på särbeskattningen.

 

Med en föräldralön på 20 000 kronor per månad brutto, beskattningsbar och pensionsgrundande, skulle vi ha valfrihet att vara med våra barn och samtidigt slippa diskussioner om att det viktigaste jobbet i livet är en kvinnofälla.

 

Basen för den svenska statens familjemodell eroderar alltså och politiken bedrivs i strid mot våra evolutionära förutsättningar och mot barnens intressen. Den drivs helt av vuxnas snävt personliga intresse för materiell välfärd och statens behov av tillväxt. Staten har enorma och växande kostnader för psykisk ohälsa men grundorsaken vill man av kortsiktiga, nationalekonomiska orsaker inte ta i. Barn och ungdomar används som tillväxtbränsle och den politiska cynismen är total. Det är barnen som i dag sitter med notan i knät och får ta konsekvenserna av det svenska experimentet.

 

Annica Dahlström

läkare, neurobiolog, professor vid Göteborgs universitet, författare och föreläsare

Christian Sörlie Ekström

mastersexamen i industriell ekonomi, författare, debattör och miljöaktivist



Första veckan efter kejsarsnittet

Postad: 22 januari, 2013 Av: Linda Lampenius Kategori: Baby, Barn, Familj, Förälder, Förlossning, Gravid, Graviditet, Livet, Okategoriserade, Olivia | Etiketter: , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Hej alla läsare! Jag ber om ursäkt för min ”frånvaro” under den gångna veckan. Jag har varit i min ”mammabubbla” och knappt pratat med någon annan än Martin och Olivia.
20130123_095357

14.1. snittades jag på BB Stockholm/Danderyds sjukhus. Ut kom söta Cecilia, 48 cm och 2960 g, en vecka innan beräknat datum.

Att bli snittad för andra gången har varit en mer smärtsam upplevelse än vid första tillfället. Operationen i sig har gått galant och operationsläkaren berättade att jag hade väldigt lite ärrbildning efter första snittet. Man såg knappt att jag blivit snittad, sade hon.
Läkaren hette förresten Ann Hjelm Cluff. Hon är verksamhetschef och medicinskt ansvarig läkare för förlossningskliniken. Ansvarig barnmorska under förlossningen var jätte gulliga Carolina Hjorth.

Denna gång har det gjort mer ont i såret och det har fortsatt att sippra ut blod i en och en halv vecka. Antar att det beror på de blodförtunnande sputorna jag var tvungen att ta under en veckas tid efter förlossningen. Alla som är 40+ måste få denna medicin pga ökad risk för blodpropp. Jag trodde att allt ”stickande” skulle vara över efter kanylen och ryggbedövningen, men så blev det alltså inte. Martin fick agera ”sjuksyrra” och sticka mig varje kväll.

Amningen kom bra igång på sjukhuset, vilket kändes skönt, men när vi kom hem, hade mina bröstvårtor ”fått nog” och började blöda igen (som efter första förlossningen). Så nu säger jag HALLELUJAH! för amningsnappar och bröstpumpar!!!

Martin har varit ledig sedan Cecilia föddes…vilken skillnad jämfört med första gången, då han jobbade som en galning med resningsansökan för ”Thomas Quick” från dag 4 framåt!

Martin och Olivia har varit HELT FANTASTISKA med att stötta och hjälpa mig med allt efter förlossningen!!! Jag vill bara pussa på dem hela tiden 🙂

Nu är det definitivt slut på graviditeter och förlossningar&kejsarsnitt!!! Aldrig mer!!! Vi har våra underbara prinsessor och känner att vi är väldigt lyckliga i denna ”familjekonstellation” 🙂

Nu skall vi börja ”leva” igen. Vi planerar redan en lång resa till USA i sommar…

Kramar, Linda



Läs mama-inlägget ”10 största chockerna med att få barn”

Postad: 10 januari, 2013 Av: Linda Lampenius Kategori: Baby, Barn, Familj, Förälder, Gravid, Graviditet, Livet | Etiketter: , , , | Kommentera

Här är ett inlägg som man inte får missa (ifall man fått barn, eller precis skall bli mamma/pappa)

http://www.mama.nu/Gravid–baby/10-storsta-chockerna-med-att-fa-barn

Väldigt underhållande…och sant!



SKANDAL! Barn i Sverige får Valium, sömntabletter och antidepressiva mediciner

Postad: 9 januari, 2013 Av: Linda Lampenius Kategori: Ätstörningar, Baby, Barn, Bulimi, Familj, Förälder, Hälsa, Livet, Mediciner | Etiketter: , , , , , | 6 kommentarer

SKANDAL: ”Även lugnande medel, som valium, ökar. 2011 fick 12000 barn och unga lugnande medel. Av dessa var knappt 3500 i förskoleålder och 880 stycken spädbarn” (SvD) SJUKT!

Hur kan detta vara möjligt????

Jag är uppvuxen med en mamma, som fick sömntabletter av sin läkare när hon var ca 25-30. Det ledde till fruktansvärt missbruk, som varit nära att kosta min mamma livet flera gånger.
Jag blev så påverkad av hennes missbruk, att det ledde till ätstörningar hos mig.

Jag har varit förbannad för att mamma hade fått lugnande tabletter så tidigt i livet. Jag tyckte 25-30 år var TIDIGT!
Hur FAAAN tänker läkare…och framför allt FÖRÄLDRAR…som ger detta gift åt sina barn????!!!!????

LÄS ARTIKELN!!!!!!!!!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnens-pillerkarta-ritas-om_7806908.svd

 

 



Sök i bloggen

Gilla Kurera på Facebook

Om bloggen


Namn: Linda Cullberg Lampenius.
Ålder: 45 år.
Bor: I en villa i Bromma.
Familj: Maken Martin Cullberg och döttrarna Oliva och Cecilia, 5 år respektive född i januari 2013.
Sysselsättning: Violinist, artist och författare.
Fokus just nu: Att skriva på min nya bok.
Om mig: I mitt yrke reser jag mycket och träffar många nya människor, men privat är jag rätt skygg och vill helst bara vara hemma med Martin och Olivia och lägga mig tidigt. Jag dricker inte, röker inte och äter helst hälsosam mat. Jag är nästan lite ”för” förtjust i all hälsokost som finns att köpa, älskar att köra snabba bilar och att åka skidor i Alperna. Jag är "fiskarna" i horoskop.
Om bloggen: Jag kommer att skriva om mitt liv som artist och numera även författare och föreläsare och om hur jag lever för att hinna och orka med allt.

Kategorier