“Avancerad yoga” har inget med avancerade positioner att göra

Det är min sanning. Faktum är att det är så självklart för mig, att jag ständigt glömmer bort (och kommer ihåg igen) att folk imponeras av avancerade positioner.

Alltså, akrobatik och gymnastik är fantastiskt! Och imponerande. Och vackert. Men det har inte mycket med att fördjupa sin yoga att göra.

Att avancera i yoga är på ett sätt snarare tvärtom. Det handlar mer än någonting annat om att förkroppsliga yogan, to embody the movement, and the stillness. Jag brukar prata om att flytta in i sin kropp. Att flytta in djupare i sin enkelhet i sin practice.

Att andas djupare.

Att växa i närvaro i varje position, och varje vilostund, och varje kroppsdel varesig den är i ansträngning eller avslappning.

Att expandera, förlänga, flytta in, närvara.

Att radera gränsen mellan “mig” och “andra”.

Att sjunka djupare i meditation, ens egna direkta upplevelse av varandet.

Vi är redan.

Det är ingenting vi behöver uppnå. Bra och sann yoga för mig, hjälper oss att att skala bort, avlägsna illusionerna om att någonting annat är sant.

Såklart är att på köpet växer man in i mer och mer avancerade asana (posistioner) ju mer man praktiserar. Och de i sin tur har lite andra effekter än andra rörelser. Varje rörelse har en unik effekt, i nuet, utifrån förutsättningarna i oss själva, vår miljö, vår inställning och rörelsens potential.

Men avancerad yoga är djupare närvaro, ett djupare, mognare, ännu mer stilla vilande – inflyttande – i oss själva. I alla dimensioner som är vi. I stunden. Den organiskt nya stunden och människan i varje stund. Bara bevittnande. Mjuk, klar och enkel.

Att komma hem.

Att vara välkommen hem.

Peace.