Blåbärsris och mockasiner

Så här ska livet levas. Nära blåbärsris. I tysta, mjuka mockasiner. Under en klar och lagom varm sol. Och varje dag – varje dag i resten av livet – i och med naturen. Tillsammans.

DET finns i mina drömmar.

Lycka just nu är …

Lycka just nu är …

… att kunna tillbringa 100 % av denna dunderförkylda dag i sängen

… att ha ett varmt litet hem där inget hotar, där vilan är fullt möjlig

… att kylen är full av ekocitroner och gröna blad, superfoods, vitaminer och all näring jag kan behöva

… min varma, mjuka katt som gör det dunderförkylda livet mycket mysigare

… att veta att jag nästa vecka får hålla premiär för Souldance i Stockholm

… att det är vår därute

… att ha tillit, drömmar och längtan

Jag hittade inte till yogan för att livet var kul och enkelt

Jag hittade inte till yogan för att livet var kul och enkelt. Inte heller via gymmet (det fanns ingen gymyoga när jag började) eller någon fysisk träning. Yogan kom till mig som en räddning för själen.

Livet var inte lätt. Jag var 23 och själen hade så länge jag kunde minnas stångats med att flytta in och känna sig bekväm i min kropp. Tankarna stångades ofta med känslor, och känslorna stångades ofta med livet utanför.

Jag var en s k högkänslig ung människa – men de termerna fanns inte då. Jag var både konstnärsjäl, tänkare och mystiker. Allt jag brann för var egentligen att vara tillsammans med den stora Källan, det Gudomliga, och att skapa i olika former. Ord och musik. Poesi. Färg. Form. Tyg. Röst. Naturen. Men mycket av livet och tiden gick åt att hantera känslor och bemästra olika funderingar om livet.

När jag var 23 hade behovet av att ”komma hem”, att få flytta in i mig själv, blivit akut. Jag hade på så många olika sätt flytt ifrån obekväma känslor, otrygghet och ångest. Flykt betyder “snabb färd undan fara” – och jag orkade inte längre. På ytan hade jag “allt” (sambo, familj, copywriterexamen, kreativt yrke, lägenhet, ja till och med en cabriolet). Men inuti var det absolut kaos. Och jag hade verkligen inga val eller vägar bort ifrån kaoset kvar. Jag hade uttömt dem alla. Jag var tvungen att välja det som fanns längst ned på min lista, det absolut läskigaste av allt: att börja möta mig själv, och kaoset och ångesten därinne.

Tidpunkten var mars 1989 och platsen kursgården Mullingstorp som drevs av läkaren Bengt Stern. Första kursen hette Möt Dig Själv. Till Mullingstorp skulle jag återkomma under ett par år, på fler kurser och sedan som assistent på kurserna och som redaktör till en av Bengts böcker. *hej fina Bengt i himlen* Samtidigt började jag praktisera meditation i olika former: rörelsemeditation, dansmeditation, dynamisk meditation, och stillasittande meditation.

Utforskandet växte vidare i neo-reichiansk kroppspsykoterapi, frigörande andning, primalterapi, dansmeditation, vipassana, medveten närvaro-träning, medveten teater, medveten dans och många andra tekniker. Jag åkte på psykologiska och andliga workshops, kurser och utbildningar Sverige, Indien, Nepal, Australien, USA, Tyskland, England, Holland, Finland, Danmark…

Och någonstans där kom yogan till mig.

Jag minns det väl. Jag minns att jag var i Indien och att jag kom till min första riktiga yogaklass, det var en Iyengaryogaklass. Det vi gjorde i klassen bekräftade att en mängd övningar som jag spontant hade gjort med kroppen i samband med dans och andra meditationer – det var yoga asanas.

Sedan 1994 har jag inom yogan i omgångar praktiserat Iyengar, Hatha, Dynamic, Organic, Jivamukti, Yin, Sama, Vinyasa Flow, och till slut fann jag Shiva Rea’s Prana Flow® yoga. Jag har haft privilegiet att studera för så många lärare, jag kan inte nämna dem alla, men några av dem är Shiva Rea, Nixa de Bellis, Hala Khouri, Erich Schiffmann, Gina Caputo, Michael Stewart, Anand Sagar och förstås många fina yogalärare här hemma i Sverige.

Jag har utövat och praktiserat yoga på så många sätt under de här åren. Från djupaste stillhetsyogan och blissfullaste satsang i varandet självt, via prestationsbaserad fysisk yoga där jag kunde drivas av att bli bättre och bättre i asana och bli bekräftad av mina lärare, till yogan jag lever och lär ut idag: djup, uppriktig, individuell, vis, vänlig, utmanande, glad, stark, mjuk, gudomlig, mänsklig, kraftfull, kärleskfull, vägledd, utforskande, fritt flödande yoga practice och meditation för själen att flytta in i kroppen.

Det är en lång historia av meditation, movement medicine – och skolan livet. Jag har förstås också utforskat olika sorters kost, superfoods, näringstillskott under åren. Food medicine. Kött slutade jag med på den där första kursen på Mullingstorp, så jag firar också 25 år som vegetarian. Idag är min kost framför allt ekologisk och näringsrik. Vitt socker, vete och mjölkprodukter har väldigt liten plats, mycket är raw, allting är gott 🙂 och supportar både hjärna och nervsystem på bra sätt. Mina grundligt utvärderade blodvärden i höstas visade att min kropp tror att den är 19-20 år, så någonting funkar!!! 🙂

Det har varit många liv under dessa år. Många länder, lärare, elever. En lång resa över hela världen inom mig själv och geografiskt utanför. I meditation, terapi, utbildningar, dagliga studier viktigast av allt annat: daglig praktik av det jag lärt. Utan ett enda undantag. Ofta för att jag inte har haft något val, men ännu oftare för att kärleken till att vara mystiker är större än allting.

Så nu firar jag!

Jag firar att det på månaden är 25 år sen jag gjorde mitt aktiva val för att undersöka, försöka förstå och bli medveten om mig själv och mina relationer med andra och med Källan.

Jag firar dessa 25 år eller 9 125 dagar som jag har valt att följa mitt hjärta, den smala vägen, att lyssna, skapa, söka och finna min unika livsdans en dag i taget.

Tack alla tusentals människor och djur, lärare och elever, skogar berg och sjöar, yogamattor, meditationskuddar och dansgolv som funnits längs min väg och finns idag. Tack allt! Hipp hurra! Nu kör vi på 25 till, en dag i taget! 🙂

Nepal 1990

Indien ca 1994

Medveten teater och sångträning, Indien ca 1991

Haridwar, vid Ganges. 1995

Med Sri Sri HLW Poonja (Papaji) i Lucknow 1991

Med Barry Long i Australien ca 2002