Mias Familjeblogg

Det här med förlossning

Förbered er på ett lååååångt inlägg. För det är dags att börja tänka på det här med förlossning.

För mig blir det alltså tredje gången gillt och jag hoppas få chansen att föda vaginalt även denna gången. Fastän jag har varit med förr och alltså borde känna mig både lugn och erfaren är det ju såklart inte så hjärnan fungerar. Nej, hjärnan vet att förlossningen är tuff både fysiskt och psykiskt och då är det såklart naturligt att den ställer in sig på att klara just en tuff prestation med allt vad det innebär. För mig innebär det att tagga till, att bli lyhörd och alert, nervös och uppspelt. Lite sådär så att jag hellre väljer att vänta med att börja känna efter alldeles för tidigt eftersom fem veckor är en lång tid att gå och vara upptaggad och nervös. Och så den känslomässiga berg-o-dal-banan. Vissa stunder känner jag ‘Wow, shit vad häftigt att jag ska få vara med om detta igen! Det kommer bli asgrymt och supercoolt och det kommer gå så jädra lätt!’ Andra stunder kan jag inte fatta hur jag har tänkt som satte mig i denna sitsen igen. Paniken väller upp – lite som den känslan när man har satt sig i Fritt fall på Liseberg och det är för sent att ångra sig. Man har satt sig där frivilligt, man vet att man kommer älska resultatet, men i stunden fattar man bara inte hur man tänkte och nu finns det ingen annan väg ut än att åka med.

Utan att dra några långa förlossningberättelser vill jag ändå dela med mig lite av vad jag har lärt mig av mina tidigare förlossningar. Kanske också för att fräscha upp mitt eget minne (det var ändå fem år sedan sist) och för att sätta fingret på vad som är värt att lägga energi att tänka på och vad som inte är värt att lägga energi att tänka på dessa sista veckorna.

Min första

Med storkillen gick jag de maximala två veckorna över tiden (i Sthlm var detta, tidsgränsen är olika i olika landsting) och blev tillslut igångsatt. Det var inte kul och inte en enda värk under den långa förlossningen var naturlig.

Vad lärde jag mig?

  • Det går inte att planera en förlossning. Det enda du kan planera är att vara flexibel i stunden och lita till din egen förmåga att i den stunden ta beslut som är rätt för dig
  • Det ger dig ingenting (ära, berömmelse, en bättre förlossning) att inte ta någon bedövning när du verkligen behöver det. Du känner när det behövs, så försök att inte ha några förutfattade meningar om hur du vill agera så slipper du bli besviken. I mitt fall är jag övertygad om att epiduralbedövningen jag tillslut tog efter tio timmar fick min otroligt spända kropp att slappna av och att om jag hade tagit den lite tidigare så hade förlossningen nog inte blivit så långdragen som den blev. I slutänden är det svårt att avgöra vad som är störst belastning eller risk för mig och bebisen, bedövning med de relativt små risker det innebär eller en utdragen förlossning.
  • Förlossningen är inte slut när bebisen kommer ut. Jag glömde bort att moderkakan skulle ut och jag upplevde stygnen jag behövde efteråt som nästan lika smärtsamma som krystningen. De två efteraktiviteterna tog nästan knäcken på mig eftersom jag på något sätt hade dragit en lättnadens suck när jag trodde att allt var klart och dessutom fick någon slags hyperkänslighet i underlivet direkt efteråt. Jag hade därför både noll motståndskraft och energireserv kvar och det blev jobbigare mentalt än det hade behövt bli om jag hade varit förberedd.
  • Jag ska aldrig tänka annorlunda om manliga barnmorskor eller sjuksköterskor gentemot kvinnliga. Under denna förlossningen möttes jag av två män (jag jobbade mig igenom flera team…) i roller där jag i mitt huvud knappt kände mig redo att utlämna mig, min nakna kropp och mina kroppsliga instinkter till de moderliga, förstående kvinnor jag hade föreställt mig i mitt huvud. Båda männen var dock otroligt kompetenta och lika förstående/tillmötesgående som flera av de kvinnliga sköterskorna. Könet på sköterskan spelade verkligen noll roll efter ungefär tio sekunder.
  • Tänk på att förlossningsupplevelsen är väldigt individuell och att din partner kan ha sina ’demoner’ att kämpa mot även om det är du som har skött krystningen. Jag var så upptagen av mitt eget kämpande att jag inte hade förstått att det hade blivit rätt kritiskt för bebisen i några lägen. Min man som var fullt mentalt närvarande i rummet hade dock det som jobbiga minnen – att sitta ganska ensam och fullständigt oförmögen att påverka situationen med oron för bebisen i en situation där varken jag eller någon annan i rummet var mentalt tillgänglig för honom. Plus den klassiska känslan av att stå maktlös vid sidan av någon annan som kämpar livet ur sig precis bredvid.
  • Man får skrika om man mår bättre av det. Och sköterskor kan ha fel (även om de oftast har både rätt och är fantastiska). Jag tappade rösten efter den här förlossningen för det gjorde så jävla ont och jag skrek så mycket. En sköterska sa till mig att försöka dämpa mig lite. Jag bad henne dra åt helvete. Inuti. Utanpå försökte jag dämpa mig lite. Som om jag behövde en sak till att tänka på – att lägga band på mig. Fy vad fel.Jack nyföddFokusera på resultatet! Den här ljuvliga fick jag liksom ta med mig hem från sjukhuset bara så där. Här en dag gammal. (Jo, jag har fått väldigt håriga barn…)

 

Min andra

Med den första förlossningen i fräscht minne blev dessa nya upplevelser av lillkillens förlossning som både kom igång och genomskreds naturligt helt otroligt positiva. Jag behövde ingen bedövning utöver lustgasen (återigen, man känner när och om det behövs), tidsförloppet från första värken tills han var ute var knappt tre timmar. Inga komplikationer. Idag minns jag det som något jag skulle kunna göra om på lunchrasten (moppsigt jag vet. Men det är genuint så kroppen minns det eftersom det var sådan vansinnig kontrast till den första. Om jag tänker efter minns jag ju såklart att det gjorde ont även andra gången, men känslan av ont var väldigt annorlunda.)

Så vad lärde jag mig?

  • Den andra förlossningen kommer i nio fall av tio gå bättre än den första. Kroppen har varit med förut och är redo på ett helt annat sätt. Försök lägg jobbiga minnen från föregående förlossningar åt sidan. Se varje förlossning som det unika förlopp det är.
  • Det är fruktansvärt stor skillnad på forcerade och naturliga värkar. I ett naturligt värkarbete har man inte ont mellan värkarna. Man kan andas och prata och till och med skratta. Dessutom är de så mycket mer effektiva. Hade jag vetat om det innan min första förlossning hade jag insisterat på att vänta med igångsättning några dagar till så att kroppen fick en ärlig chans att sätta igång av sig själv.
  • Det finns ett fel sätt att krysta. Om du krystar men verkligen inte vill ha ut bebisen eftersom du är rädd att det ska göra ont, då kan du krysta och rikta kraften åt fel håll. Det är slöseri med energi. Acceptera att bebisen måste ut och att det är du som måste göra jobbet. Det kommer inte göra mindre ont för att du genomlider flera onödiga krystvärkar extra. Bestäm dig för att använda din kraft rätt och våga slappna av. Då gör kroppen jobbet.
  • Det går inte att jämföra förlossningsupplevelser eller förlossningsberättelser eller smärta som man inte själv har upplevt. Att mäta smärta är lite som att mäta sorg. Det går inte. (Vem sliter hårdast i ett Maraton liksom?) Det är så otroligt många faktorer som spelar in på upplevelsen, både rent fysiska och psykiska. Det var först efter min andra förlossning som jag förstod hur jobbig min första var och tillät mig att tycka synd om mig själv för det. Din upplevelse är sanningen och du kan behöva dela med dig av den för att bearbeta den efteråt, men jämför dig inte med andra.

 

Ett annat bra tips som min gravidyogalärare brukar upprepa för oss under träningspassen är: Lägg märke till din tendens. När det blir jobbigt, hur reagerar du? Hur tänker du? Genom att vara medveten om sin tendens kan man arbeta med den, mot den, hitta trix för att motivera sig själv osv. Det tror jag är ett toppentips! För precis som det står att läsa i de flesta förlossningsböcker, så upplever många kvinnor känslan ’Jag ger upp’ någon gång under sin förlossning. För mig infinner sig den känslan under krystningen. Precis när jag nästan är klar. När det gör som ondast. Jag är som tröttast. Målet är så sjukt nära men ändå så långt borta. Då ger jag upp. Tänker att jag inte klarar det. Att nu får någon annan ta över, göra jobbet, för jag skiter högaktningsfullt i det. Och så går det ju inte till. Jag måste ju. Och så gråter jag en skvätt. Samlar mod. Får lite pepp. Tar i. Och så är det över. Denna gången ska jag vara medveten om min tendens och överlista mig själv. Jag ska ge mannen de pepp-fraser jag tror mig vilja höra (Hur man är som person spelar in här. Vill man ha hurtiga ‘Kom-igen!’-pepp eller vill man ha mer mjuka ‘du-är-så-grymt-duktig-nu-är-det-inte-långt-kvar’-pepp?) Jag ska inte ge upp. Jag ska istället åberopa min urkraft och ta mig igenom den där fasen leende. Eller nåt.Januari 039 ljusPå en dag går man från jobbigt höggravid, genom gråt och slit, för att komma ut på andra sidan med det här! Ett (också hårigt) några dagar gammalt litet underverk till människoskapelse.

Min tredje

Det enda jag vet om min tredje förlossning är att den kommer bli helt unik. Mina enda orosmoment är två:

  • Att jag måste förlösas med snitt av någon anledning. Det har jag aldrig varit med om förr och vad gäller kategorin ‘stora utmaningar med inslag av smärta’ så gör jag hellre om något jag känner till och hyfsat tycker mig behärska.
  • Att det ska gå för fort. Alltså sådär fort så att jag inte hinner till sjukhus. Sjukhuset ligger åtta minuter bort så kanske kan man tycka att jag borde kosta på mig att avveckla den tanken, men med tanke på effektiviseringen av tidsåtgången mellan mina två tidigare förlossningar borde dock denna tredje landa på någonstans kring åtta minuter. Knappt.

 

Annars känner jag mig än så länge rätt cool. Lite för cool. Med ögonblick av panikkänslor emellanåt. Alltså precis som det ska vara! Lycka till alla ni starka födande kvinnor därute. Vi fixar det! Det har vi alltid gjort.


2 comments on “Det här med förlossning

  1. Anna on

    Åh, vad klokt och fint du skriver! Jag jobbar med förlossningsförberedelse/mental träning inför förlossningen och allt du skriver är så rätt. Det handlar om att veta vem Vem jag är, hur jag reagerar i svåra situationer, vad som motiverar mig (ingen annan), självkänsla för sig själv och sin kropp. Och vad kul att du delar med dig till läsarna av dina tidigare förlossningserfarenheter och hur du tänker inför din kommande förlossning. Lycka till och tack för att du delar med dig!

    Svara
    • Mia Tjärnlund on

      Tack Anna, vilken fin kommentar. Nej, det är inte helt lätt att förbereda sig inför en förlossning och risken är att man antingen inte gör det alls eller förbereder sig genom att försöka ta kontrollen över förloppet (plugga på ‘by-the-book-scenariot’, skriva detaljerade förlossningsbrev osv.) istället för att fokusera på det jag kan påverka, vilket ju är precis de saker du nämner. Heja dig som jobbar med det!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Skriv ut artikel


Nu hittar ni mig på VibreraMera.se

Nu hittar ni mig på VibreraMera.se

Blogginlägg

Åh, den här karamellen har jag sugit på länge. Men nu är det dags. Ni vet hur allting har en början och ett slut? Det här är precis en sådan punkt i mitt liv. En punkt som samtidigt markerar en början och ett slut. Början. Jag har äntligen lanserat min alldeles egen hälsosajt – vibreramera.se! […]

Det är här vi är

Det är här vi är

Blogginlägg

Jag har haft några märkliga dagar. Känt mig svag, känt mig stark, skrattat och gråtit. Känt en enorm frihet i att prioritera den riktiga världen, utanför de skrivna orden, där dagarna har fyllts med disk, lekplatshäng, smoothies och meditation.   Så mycket ilska Min mailkorg har svämmat över av ilska. Jag har fått veta att […]

Jag pratar vaccinationer i radio P1

Jag pratar vaccinationer i radio P1

Blogginlägg

Idag svarade jag på några frågor kring mässling och att avstå vaccinationer i Sveriges radio P1, StudioEtt. Lyssna gärna på det! Klippet hittar du här och mässlingsdiskussionen börjar 1.07.00 in i klippet. Mitt tidigare inlägg om vaccinationer hittar du här.

Tio sätt att höja dina vibrationer

Tio sätt att höja dina vibrationer

Blogginlägg

Uppdaterat inlägg OBS! En uppdaterad version av det här inlägget finns att läsa här (vibreramera.se)! —————————————————————————————————- Allt är vibrerande energi Vi alla är energi. Varje tanke, varje känsla, och varje liten del av oss är energi som vibrerar i olika frekvenser, frekvenser som är mätbara. Om frekvenserna är låga så är vibrationerna långsamma. Om de […]

Att överlista kräksjukan

Att överlista kräksjukan

familjeliv

Av alla hundratals inlägg som snurrar runt i huvudet och skulle vilja se ljuset här på bloggen så befinner jag mig som vanligt mitt i verkligheten och tvingas prioritera. Och det inlägg som fick högst prioritet den här gången handlar om kräksjuka. Eller snarare hur man kan lura kräksjukan och slippa den. För med tanke […]

Min önskelista i jul

Min önskelista i jul

Blogginlägg

Det är så himla mycket jag önskar mig av tomten i år. Vi får se vad det blir, men jag väntar med spänning. Här kommer min önskelista. Håll tillgodo! Snö. Det här känns som en low-hanging-fruit. Bara lite snö räcker. Och några minusgrader. Och en stjärnklar himmel. Mjölkfri risgrynsgröt. Som jag längtar redan. Den som […]

När saker faller på plats

När saker faller på plats

familjeliv

Livet händer Nu är jag där igen. Jag har så mycket att säga och berätta och skriva att jag inte får ur mig någonting alls. Det är för att livet händer. Hela tiden. Varje dag. Livet i en familj med tre barn händer bannemej precis hela tiden. Och ändå är jag så lugn. Prioriteten är […]

Giftfria mensskydd

Giftfria mensskydd

Blogginlägg

Uppdaterat inlägg OBS! En uppdaterad version av det här inlägget finns att läsa här (vibreramera.se)! —————————————————————————————————- Det här blir ett inlägg som är riktat framför allt till menstruerande kvinnor, men även om du inte kan identifiera dig som en sådan så kanske du ändå kan få lite inspiration att lotsa vidare till någon i din […]

Näringsrik snabbmat

Näringsrik snabbmat

Blogginlägg

Nu när jag driver egen verksamhet så spenderar jag mina dagar här hemma i huset för det mesta. Det är här jag skriver, redigerar, mailar och planerar. Mycket tid hemma betyder också många luncher hemma och de flesta dagar vill jag att lunchen ska gå snabbt att få på bordet. Jag är en person som […]

Tio sätt att förbättra sin hälsa – del 1

Tio sätt att förbättra sin hälsa – del 1

Blogginlägg

Det finns så otroligt mycket vi kan göra för att förbättra vår hälsa dramatiskt. Oftast är det inte de nya vanorna som är vare sig dyrare, mer tidskrävande eller svårare på något sätt, utan det är vår inställning till förändringen som är problemet. Gamla vanor som sitter i huvudet är de allra svåraste att göra […]