Hösten är här och det är mycket som ska göras känns det som. Jag tror att det är en instinkt från svunna tider att när mörkret närmar sig så vill man bona. Fixa iordning och göra det mysigt inomhus och samtidigt insupa så mycket frisk luft och solsken som möjligt utomhus – allt för att förbereda sig på att det snart är dags att krypa in i grottan och tända elden inför den långa vintern.
Och Sander får snällt hänga på. Oftast i en sele på magen. Det har blivit promenader på morgnarna. Sedan har gräsmattan blivit klippt, trädgården röjd och frysen har blivit fylld med nya fröbröd.
Barnen bunkrar också ljus. De har lekt massor utomhus med sina kompisar på sistone. I skogen, i studsmattan eller på cykeln. Som om de känner på sig att det snart är för sent. Att studsmattan redan är halvvägs in i garaget liksom. För det är den.
Nu har jag precis kommit hem från ett tufft pilatespass på mamma-barn-träningen. (Sander låg som en liten solstråle idag och jag kunde vara med på allt. Tjoho och pust!) Strax kommer en vän över på lite fika så min plan är att rodda ihop några chokladmuffins. (Utan gluten, mjölk och raffinerat socker såklart.) För det är jag riktigt sugen på.
