Mias Familjeblogg

Bundis med bonden

Nu har vi landat i soffan hela familjen. Mannen och storkillen kom just hem från en sen tennisträning. Det var storkillens tredje(!) träningspass för dagen. Och innan ni tror att vi hetstränar våra barn så kan jag förklara att det första passet, morgonens vanliga tennisträning, var det enda planerade. Men när han kom hem från det ville han verkligen verkligen verkligen ut och springa. Han har tjatat om det hela veckan. Så mannen tog först med storkillen på en 3km-tur och sedan lillkillen på en 2km-tur.

Sedan fick vi gäster. En löparglad vän till oss var nämligen ute på en nätt fem-mila-tur här i Helsingborg idag. Eftersom vi tyckte det var skönare att hänga inne i värmen än att ge oss ut och heja på i spåret så passade vi istället på att bjuda hem hela hans supporterklubb (som idag bestod av föräldrar och barn) på fika. Så medan han var ute och jagade mil satt vi inomhus i värmen och drack kaffe.

Precis när fikagästerna stängde dörren om sig ringde en annan vän som hade bokat en tennistid till sig och dottern och frågade om mannen och storkillen ville hänga på och spela lite. Och det ville de ju såklart. Så hux flux blev det tre träningspass och lördagsmorgonen var kväll.imageEn riktig kvalitetsbild på mannen och storkillen som ger sig ut på en tur.

Annars jobbar vi lite på adventsstämningen denna helgen. Främst med hjälp av ved. Igår åkte jag nämligen och skulle köpa några säckar ved från en bonde i närheten. 'Jag blir borta en halvtimme' ropade jag till mannen som svarade 'En Mia-halvtimme då eller?'. Och det blev det. För bonden var ju så himla trevlig. Och det visade sig att de hade hästar och ridskola på gården. Så vi tog en tur i stallet. Och jag lyckades få dem att ta in Zeb i en grupp till nästa termin fastän det typ var fullt. Men han vill ju så himla gärna testa ridning och det är fullt överallt. (Han var med sin kusin och red för någon månad sedan och tidigare har vi varit på fantastiska Kummingården utanför Malmö och gått på turridning i skogen några gånger. Alltid följt av samma diskussion.)

Tillbaka till bonden och veden. Det visade sig att han vanligtvis kör ut ved i lite större kvantiteter så det slutade med att han körde efter mig ända hem med en kubik ved lastad på flaket som han släppte av på vår garageuppfart under buller och bång. Både ungarna och mannen kom springande ut och undrade vad som hände. De trodde jag hade rammat garaget med bilen eller nåt.

Vi lyckades få in ungefär hälften av veden i vedlåren i garaget och lite ved i vedkorgen, resten ligger just nu kvar under en presenning på uppfarten. Så nu har vi börjat elda massor helt enkelt. Och när första brasan tändes igår kväll fick barnen julfeeling och drog på sig pepparkaksgubbedräkt och tomteoutfit och sprang ut barfota och studsade studsmatta ända tills fötterna var bortdomnade av kyla. Då sprang de in och la sig framför brasan och frågade om de fick sticka in fötterna i elden, vilket de inte fick.imageDen ved som blev kvar efter att vi fyllt vedlåren och vedkorgen...imageTvå varmstudsade julvarelser med isklumpar till fötter.


Händelserikt höstlov på hemmaplan

Höstlovet är slut och det har varit en händelserik vecka för Tjärnlunds. Vi började med några dagar utan storkillen som åkte till huvudstaden där han kollade på vaktbyten på slottet, åkte tunnelbana, bodde i gammal fängelsecell på Långholmen och hade det allmänt spännande.

Jag, lillkillen och lillebror hade samtidigt tre intensiva dagar här hemma med lekdejter och utflykter innan storebror äntligen kom hem igen. Trots saknaden blev återseendet knappast friktionsfritt utan vi ägnade hela onsdagen till konfliktlösning och sammanbrott om vartannat. Eventuellt var vi alla bara helt slut. På torsdagen infann sig dock lugnet igen och vi kunde börja förbereda oss inför helgen. (Förberedelserna gick till som så att killarna lekte och jag förberedde.)imageLekdejt.imageimageimageLillkillen fick ta med sig en vän till äventyrsbadet. Självklart var det fullsmockat med folk eftersom det var höstlov och jag fick kalla fötter och tvingade de två ytterst simkunniga barnen att ha puffar på sig, vilket ledde till högljudda protester. Jag var inte poppis där ett tag kan jag lova! Det föll ändå ut väl och vi hittade så småningom en folktom hörna där de kunde hoppa och dyka från startpallar utan puffar på sig. Slutet gott allting gott. (I vattenrutschkanan behövde man dock inte ha puffar. Och inte i bubbelpoolen heller. Uppskattningsvis krävdes alltså puffar ungefär 15% av besöket. Men frågar jag lillkillen vad han minns från besöket så är det just att han tvingades ha de där puffarna på.)

I helgen skulle det firas halloween med dörrknackning för första gången och vi fixade rätt stämning genom att karva två supercoola pumpor. (Lillkillens pumpa åkte i golvet och gick sönder, så egentligen har vi faktiskt karvat tre...)

Sedan fixade vi outfits till barnen. För 70 spänn. En luva och svarta kläder blev läskigt till storkillen och med en pyjamas ur garderoben och nya ansiktskritor blev lillkillen till ett spooky skelett. Båda var supernöjda. Sedan gjorde vi 20 stycken halloween-kort och jag blev helt rörd när jag fick veta att killarna hade sprungit tillbaka en andra gång till de fyra hus där de hade glömt att lämna kort första gången, bara för att ge dem sina kort. imageStorkillens pumpa.imageLillkillens pumpa. Nummer två. Den första var lite mer komplicerad, men den här gick snabbare än snabbast att karva ur. imageimageimage

I lördags kom sedan kusinerna på besök och det blev en helg med bebismys, lek och god mat. Och så hann vi med lite Mora Träsk också. Kul nostalgi för oss vuxna och lika roligt som alltid för barnen som kan varenda låt utantill efter att ha lyssnat på bandet i några år. Sander fick följa med med hörlurar på sig och verkade stortrivas. Han är troligtvis Sveriges yngsta Mora Träsk-fan.imageimageNu har jag äntligen lyckats få den här torskrätten på bild. Mmm. imageEfter middagen blev vi alla sugna på något gott men vi hade inte fixat någon efterrätt. Någon kom ihåg ett recept på kladdkaka gjord på svarta bönor utan vare sig gluten eller mjölk, så det testade vi. Det blev riktigt gott och hela kakan försvann i ett nafs. imageimageOch jag flätade lite. För första gången på många, många år. Jag kom ihåg någon kreation jag såg på facebook och testade. Förutom att jag inte kom ihåg hur man började fläta, så gick det rätt bra. Sätt en tofs av ungefär halva håret mitt på huvudet. Lämna ett typ fem cm brett band av hår runtom hela huvudet. Fläta sedan in håret från tofsen i en inbakad fläta ihop med det lösa håret. Voilà!imageDe här två favoriterna var såklart med hela helgen också.

Imorgon börjar skolan igen. Eller just det, veckan börjar ju med studiedag. Herregud, jag måste ha semester snart.


Världens finaste höstdag

Det var det nog idag. Ojoj. Strålande sol, varmt i luften och fantastiska färger på träden. Dagarna går i otroligt högt tempo här hemma för tillfället. All tid går till att hålla de två minsta i schack (storkillen är fortfarande bortrest). Lillkillen kräver rätt mycket uppmärksamhet när han är hemma ensam hela dagarna. (Eller inte uppmärksamhet, men sysselsättning. Och inte ensam, men utan storebror att leka med.) Lillebror kräver ingenting mer än en famn och mat och lite lugn och ro för att sova. Men det kan vara nog så trixigt ibland. Just nu är han nämligen otroligt uppmärksam på sin omgivning och kan inte komma till ro eller äta om det finns något annat som pockar på uppmärksamhet.

Dagens sysselsättning har varit lekdejt med promenad, lekplats, volträcken och studsmatta och sedan en simskola på det. Ändå hade lillkillen massor av energi kvar och tvingade mig till några rundor Uno nu på kvällskvisten. Men sedan kom trött-kraschen och nu sover han gott.imageHösten är tacksam att ha på bild, som jag och en vän konstaterade idag. imageLillebror har äntligen börjat ta nappen ibland när han är mätt och trött. Det är som att han till slut har vuxit i den, rent fysiskt. Som vi har jobbat för det. Men det är otroligt skönt att kunna trösta honom med den vissa gånger då han annars har svårt att komma till ro - när han befinner sig i gränslandet mellan vakenhet och sömn och inte kan ligga intill bröstet.imageLillkillen på väg till en kompis. Med mamma. Och mammas kompis. Och lillebror i vagn för ovanlighetens skull.imagePå väg igen. Till lekplats, kompis och volträcken. imageNya konster på volträcket.imageSimskola. Utan brorsan. Och utan alla andra ungar med. Det var nog många på höstlov. Men det blev en privatlektion i livräddning. Och många längder sim. Det blev hela, långa längder idag för första gången. Så sjukt imponerad av min fisk till fem- (snart sex-) åring.

Igår var vi på Tropikariet här i Helsingborg. Ett grymt bra ställe där det finns både små och lite större djur. Djuren och miljöerna är otroligt välskötta, personalen är superduper och man kommer väldigt nära djuren. Ibland är man till och med mitt ibland dem.

Jag tror att deras filosofi är att väcka barns kärlek för djur och det finns flera möjligheter att röra vid djur. Igår fick Zeb hålla i både vandrande pinnar och en slags gigantisk kackerlacka (till min stora förtjusning). Dessutom stod han med händerna hos doktorsfiskarna i säkert två halvtimmar. Vi gick nämligen igenom hela stället två gånger. På allvar. Det är tre våningar och vi har varit där massor med gånger, men det var alldeles för spännande för att gå hem.

En kul grej var att jag träffade en gammal pluggkompis som jag inte träffat på tio år och hans familj, så vi höll sällskap en av rundorna.imageEn underjordisk krypgång in till en glasbur för den modige som vill komma närmre krokodilerna.imageEn vandrade pinne på armen.imageEn liten apa på trädet. Och hela räcket är ett långt rör för myror som bär blad fram och tillbaka.imageHypnotiskt vackert med hajar och gaffelfiskar.imageDoktorsfiskarna. Det bästa av allt. Den uppmärksamme ser att tröjan inte är samma som på tidigare bilder. Det beror på att det här är varv två och att den andra tröjan efter varv ett kunde vridas ur av allt vatten som på något mystiskt sätt hade sugits upp i den.


Vad flög i barnen?

Storkillarna! Var kom all energi ifrån? Det har varit som en fysisk explosion här hemma hela helgen. Efter torsdagen och fredagen som var fulla med både planerade och oplanerade aktiviteter trodde jag att en potentiell trötthetskrasch lurade på lördagen. Men icke då. Det hade nämligen bara börjat. Det blev först tennisträningar, sedan skolan igen där vi hoppade längd, spelade tennis och sprang bana på tid. Sedan hann de med både studsmatta med kompisar och gatu-tennis med pappa innan mörkret föll. Imorse studsade de glatt iväg till golfbanan och sedan, efter tusen-bollar-i-studsmattan-lek, avslutades helgen som den började, med tennis. (Mannens tenniskompis hade fått förhinder och storkillen fick följa med istället, dock utan lillebror. Tiden var sen och vi fick kompromissa med läggningstiden. Resultat: stolt och glad storebror. Ledsen och arg lillebror. Men någon gång ibland måste ju storebror få vara just storebror.)

Hur som. Kontentan: vad tusan flög i dem? Jag tycker det är jättekul att de har energi och vill mycket, men ibland undrar jag hur vi vuxna ska hänga med när de fortsätter utvecklas fysiskt och får än mer energi. Och så tänker jag att det där är viktigt att påminna sig om de dagar då de tackar nej till kompisar som ringer på dörren och då Scooby Doo, Minecraft eller Skylander lockar mest. Att det också är okej. Vila ibland. Aktivitet ibland. Då blir det en bra mix.imageimageimageimageJag var tydligen inte tillräckligt bra på tennis tyckte storkillen. 'Jag tänker bara spela med pappa efter det här' hörde jag honom väsa efter en av mina snedträffar.

Vad annars har hänt här hemma? Jo, vi såg en dokumentär om fåglar som var smarta som tusan och använde verktyg för att komma åt sin mat. Egentligen handlade den dock om en utrotningshotad fågelart på Nya Zeeland. Storkillen var superfascinerad och konstaterade att 'Jag vill också bli en sån som hjälper fåglar'.

Andra väldigt viktiga punkter. Jag åt en riktig lyxfrukost. Och gjorde mängder av mellanmål till barnen och deras kompisar. Phew. Jag är redo för måndag.imageMin lyxfrulle såg ut så här. Grape- och ingefärajuice, mango- och banansmoothie och så bananplättar med mangosås. Men först efter att jag druckit min gröna power shot såklart. (För vi har ju inte gett upp hälsoutmaningen!)imageLufta lufta rumpan...imageJag älskar att fixa mellanmål till killarna och deras kompisar och tjuvlyssna på kommentarerna. Ibland testar jag lite nytt. Ibland kör jag säkra kort. Min upplevelse är att de är mer öppna inför nya smaker och att de äter med större aptit när de är tillsammans med kompisar. Här är två säkra kort - jordgubbsglass och chokladmousse.image


Golf med killarna

Jag gillar att låta killarna testa en massa olika aktiviteter nu när de är små så att de så småningom kanske hittar något de verkligen tycker om. Jag vill inte att de ska sitta som 15-åringar och önska att de fick testa på något som de då känner sig för gamla för att testa på. (Nej, tonåringar är inte gamla, men de är ofta väldigt medvetna och gillar inte alltid att utsätta sig för saker de inte redan är bra på. En kollegas tonårsdotter vägrade åka med på familjens första skidsemester för att hon inte ville skämmas i backen eftersom hon aldrig hade åkt skidor!)

Nu är jag inte så naiv att jag tror att lösningen är att låta dem testa allt för att bli bra på allt, utan jag tänker mer att man kan påverka attityden så att de kanske blir öppna och nyfikna inför olika aktiviteter och att det inte känns så främmande att testa på nya saker framöver. Att de lär känna sin kropp i olika miljöer liksom. Lite boll, lite vatten, lite is, lite hjul, lite racket, lite kropp, lite musik, lite kreativ improvisation osv. Och även om de inte hittar sin grej så kanske de i alla fall slipper den ångest som vissa känner inför friluftsdagar i simhall eller ishall (jag har en vän som fortfarande i vuxen ålder inte sätter sin fot i ishallen).

Hur som helst, killarna har fått testa på golf. Jag är inte speciellt intresserad av golf själv, men både mor- och farföräldrar är golfbitna. När killarna var med mormor och morfar på Öland fick de gå en tredagars golfkurs och de älskade det. Här hemma ville de himlans gärna öva vidare så idag åkte hela familjen till golfbanan där vi träffade upp med svärfar. Killarna var överlyckliga. Och jätteduktiga! Efter en spann på driving rangen fick även mannen upp ett ordentligt sug i sin gamle golftarm. Vi får se om det håller i sig. Jag vet inte om just golf är den mest lämpade sporten för nyblivna trebarnsföräldrar rent tidsmässigt...imageimageimageimageMan kanske tror att man behöver en massa grejor för att barnen ska kunna testa på golf, men det räcker egentligen med två klubbor (en driver/utslagsklubba och en putter som man kan köpa för en knapp hundring styck), några bollar och lite golfvett. På golfbanan kan man sedan slå på driving rangen eller öva utslag, bunkerslag, chippa och putta på övningsområdet, även utan medlemsskap. Kul!


Sommartennis och vardagslogistik

Ibland (ganska ofta faktiskt) blir ens planer ändrade i sista minut. Idag blev en sådan dag. Sommarlovet har börjat officiellt och därmed även tennisens sommarintensivkurser, en timme tennis varje dag (må-to) i två veckor. Mitt på dagen bör tilläggas. Även om vi jobbar i två veckor till och barnen alltså är på dagis/fritids så hade vi lagt upp en plan tillsammans med en kompis och hans föräldrar så att storkillen skulle kunna gå. Då ville såklart även lillkillen gå och eftersom han fick den tidigaste tiden på dagen så lyckades vi reda ut logistikpusslet med lite flexibilitet och planering. Men...planen sprack redan första dagen (kompisen blev förkyld) och jag fick stuva om i mitt schema och sitta på tennisträningar hela förmiddagen istället. Vilket i och för sig var riktigt roligt! Vanligtvis är det mannen som åker med på tennisträningarna så det blev ett tillfälle för mig att bli lite uppdaterad. Och minsann, helt plötsligt ser man hur mycket de har utvecklats sedan sist! Grymma ungar.imageLillkillen fick sin timme inomhus. Det var bara två av fyra barn som dök upp så det blev nästan som en privatlektion. imageJag tog med mig min frukost till tennishallen. Det blev mango- och banan-smoothie och ett gäng cashewnötter. imageDet här gillar jag. Storkillarna på dagis (alltså lillkillen och hans jämnåriga som ska börja skolan) fick vara på gräsplanen utanför gården och spela fotboll. En glad lillkille skuttade direkt in i matchen när han blev avlämnad lite senare än vanligt.imageSedan fick jag en timmes vila i solskenet utomhus.imageStorkillen fick allt annat än vila på sin utomhusträning. Det här var nog det närmsta vila det blev - att samla bollar.

Nu är det jobb, sedan väntar sista gravidyogan och te hemma hos en vän ikväll.


En vacker dag kommer jag anmäla ihjäl mig

Ojojoj. Nu ska det anmälas. Till höstens simskolor, tennistider, teatergrupper, musiklektioner osv osv. Det är lika nervpåfrestande varje gång. Vi ska sitta här, i Maj (och då är vi ändå sent ute), och bestämma aktiviteter, tider och dagar som kommer kännas topp och passa in i vår höstvardag om sisådär fyra månader. Det känns svårt. Jag frågar barnen - vad känns viktigt och roligt att göra? Svaren får inte plats på veckans alla dagar. Jag försöker tänka logiskt. Få en bra variation - lite för själen, lite för kroppen. Men inte heller för mycket. Läxorna ska ju orkas med också. Och när ska vi bara vara? Hur kommer barnen känna sig den dagen, den tiden? Kommer bebisen sova just då? Kan mannen gå tidigt från jobbet den dagen? Och sedan inser man att det är helt meningslöst att tänka så. Det går ju inte att veta. Verkligheten förändras. Det är bara att ta nåt och känna sig nöjd. Så det har jag gjort. Och nu är jag nöjd.

Om det är något som kommer sänka mig som tre-barns-mamma så är det alla anmälningar.10005659_784063334978083_334038244_n Det här?1740520_1399137223674055_2058925445_n Det här?1168576_1407047166199760_2094014873_n Det här?1738014_492680504166379_1892638312_nDet här?

imageEller det här?