Mias Familjeblogg

Stolthetsdöden

Ikväll dog jag stolthetsdöden. Min storkille hade terminsavslutning med sin teatergrupp och vi föräldrar var inbjudna för att se på teaterpjäsen de har arbetat med de senaste gångerna - Uppdrag: Rädda Julen.

Barnen var så himla himla modiga och duktiga att jag blev helt rörd och fällde en tår där i mörkret i publiken. Att de liksom går in och ställer sig i strålkastarljuset på en teaterscen framför en stor publik med allt vad det innebär. Rädsla för att säga fel. Glömma bort. Komma av sig. Och det gjorde de. Hela tiden. Men de hade ju en sufflör på första parkett. Och de hade varandra. Så det spelade ju väldigt liten roll. Och pjäsen blev jättebra. Och de hade kul!

Det är så himla häftigt att se sina barn i andra miljöer ibland. Då påminns man om vilka de är utanför husets väggar. Att de är egna små personer med egna stora liv. Som försöker. Som anstränger sig. Som tar ansvar. Som växer. Herregud, varför kan man inte spara känslor på burk? Då hade jag sparat den här kvällen.imageSundsgårdens folkhögskola lyser upp i mörkretimageBarnen som räddade julen.


Löpning, söndagsmiddag och hundpromenader

Idag vaknade jag stel som en pinne. Intensiv träningsvärk efter mamma/barn-träning som fortfarande satt kvar i både rygg och mage och så en natts amning på det. Jag bestämde mig för att ta en morgonpromenad innan Sander vaknade. Jag testade på att springa några gånger under rundan och fick ihop någon kilometer löpning totalt. Det kändes bra och jag tror minsann att den är inom räckhåll - löpningen.

Nu har vi just kommit tillbaka hem från en stor söndagsmiddag hos mina föräldrar. Vi lämnade kvar storkillen som ska få åka till Stockholm i några dagar tillsammans med mormor och morfar och kusin Linnéa. För nu är det nämligen höstlov. På hemmafronten innebär det att jag, Sander och lillkillen har några dagar hemma tillsammans. Jag gissar att vi får ta hundskiftet nu när storkillen inte är hemma. Han har annars verkligen tagit sig an uppgiften och har varit ute och rastat sin nyfunna vän varje dag, helt själv och allt.

Annars har den här veckan fyllts av teater, klädsim, pilates, BVC-besök, två utvecklingssamtal, promenader, hundpromenader, tennis, gympa och en massa regn. Och så loppisförsäljning. Men det skriver jag om en annan dag. Nu räknar vi med sol och en tom kalender så att vi kan göra vad som faller oss in under veckan som kommer.imageI tisdags. En tiger som gör delfinkickar. Inte varje dag man ser.imageI torsdags. Först på plats på denna kursens sista mamma/barn-pilates. (Eftersom jag har låst upp mitt årskort på mitt vanliga gym igen så får det bli träning där framöver istället.) Jag har fortfarande träningsvärk.imageI lördags. Tennis. Vi har lyckats få till träning för killarna (i olika grupper) samma tid! Det underlättar ju.imageSådana här promenader har det blivit varje dag för storkillen. Även i regn. Men när det är mörkt ute följer jag med. Där är jag inte än...imageIkväll. Min mamma är kung på att laga mat. Här en förrättssoppa på jordärtskockor med parmaskinka och vaktelägg. Sedan blev det lammfärsbiffar tillsammans med rotsaker i ugn och en gudomligt god kall paprikasås. Mmmm.


Vardagspusslet

Det är mycket som händer. Det är veckan innan höstlov och det är som att allt ska hinnas med innan dess. Veckan är full av BVC-besök, utvecklingssamtal, lekdejter och budget-möten (=mindre utrymme till flex för vår förvärvsarbetande hälft) och dessutom slutar killarna klockan tolv hela veckan pga utvecklingssamtalen.

Sedan närmar sig december. Jag känner det i hela kroppen. Vår december är nämligen galet full av kalas och födelsedagar. (Båda killarna fyller år + 4 familjemedlemmar). Och så är det jul då förstås. Och jag älskar ju julen! Men för att inte december ska bli en enda stor stressupplevelse försöker jag förbereda så mycket jag kan i tid. Typ i Oktober. Typ nu.

Som alltid när sakerna blir för många att hålla reda på så börjar det snurra inne i huvudet på mig och världen ter sig kaotisk. Eller inte världen, mer tiden och det som ska göras. Då har jag som tur är några trix att ta till för att ta kontrollen igen. Här kommer mina bästa ta-kontroll-över-tillvaron-tips.

Rutiner

Tappa inte rutinerna! Håller man de rutiner som man vet optimerar ens ork och hälsa så har man också maximalt med ork och tid för allt det där som ska hinnas med. För mig gäller att alltid ta mig tid för att äta och för att äta bra mat och att röra på mig, helst varje dag (antingen träning eller promenad). Jag har lovat mig själv att alltid sätta min och familjens hälsa som prio ett så därför är det ett enkelt val att göra när man står och väljer mellan ett välstädat hem tills vännerna kommer på besök, eller en promenad för att syresätta hjärnan. Det blir promenad alla dagar. Plus att den tiden är strålande att sortera tankarna och bestämma vad som faktiskt behöver göras och vad som kan vänta. Så nästa gång du känner att du verkligen behöver hänga tvätten, röja i köket eller fylla i den där lappen - ta en promenad istället. Och när du kommer hem så ger du 100% av din fokus till att göra det viktigaste (som ju var att läsa en bok med barnen).

En sak i taget

Gör bara en sak i taget! När man känner sig stressad är det lätt att börja andas snabbare, att gå fortare och att få svårt att fokusera i nuet. När jag börjar hatta runt, då vet jag att jag inte får någonting gjort. Och blir man bara medveten om det, när man har börjat hatta, då kan man stanna upp, prioritera och fokusera! Resultatet kommer bli att i alla fall något blir gjort vilket ger trevliga bieffekter såsom känslor av närvaro, effektivitet och minskad stress. För det mest frustrerande av allt, det är känslan av att ha massor att göra men att inte ha koll på vad det är och  inte få något gjort.

Organisera

För att få koll på vad det är som behöver göras - organisera!

Att ha koll på viktiga tider är nummer ett. Vi kör ett veckoschema för återkommande aktiviteter som sitter strategiskt placerad på väggen. På det sättet har alla i hemmet samma ansvar för att aktiviteterna blir av. Barnen kan hålla koll om de har läxor som ska in, aktiviteter efter skolan eller gympapåsar som ska packas och den vuxna som sitter bakom rodret just den eftermiddagen eller morgonen kan dubbelkolla så att det blir gjort.imageEftersom killarna har flera aktiviteter ihop har de en gemensam rad plus varsin egen.

För alla andra tider som dyker upp för barnen eller som rör båda oss vuxna har vi en tavla på väggen utanför sovrummet. På så sätt ser man direkt på morgonen om det är något speciellt just idag eller till helgen. För mig och mannens egna aktiviteter gäller, först till tavlan så är tiden din. Eller snarare, står inget annat på tavlan är tiden ok. Så allt som behöver den andres tid måste alltså upp. Varför vi inte har digitala synkade kalendrar? För att jag är fullständigt värdelös på att kolla min mobil kontinuerligt. Jag bär den aldrig med mig inomhus och glömmer den ofta i fickor och väskor. Och jag är helt ointresserad av att ändra på det. Låt mig aldrig bli den som säger att mobilen är min viktigaste ägodel!imageSå här städad brukar tavlan inte vara. Vi skriver oftast upp allt vi kommer på i farten lite huller om buller. Som barnkalas, osa-datum, föräldramöten, konserter osv. Eller sådant som kräver att en av oss är hemma med barnen någon kväll eller helg. Tavlan uppdateras i princip varje dag. Systemet funkar för oss.

Nästa del i att organisera är att skaffa sig koll på vad det är som ska göras. Allt det där som inte är tider eller datum att passa alltså. För mig hjälper det oerhört att skriva ner allt det viktiga på papper så att man slipper hålla det i huvudet. Istället för att rabbla allt i en enda lång lista, testa den här kvadraten. Fokusera sedan på det som står i kvadrat ett och två. Där har du din prio!Skärmavbild 2014-10-22 kl. 14.47.52

För att läsa mer om den här modellen, kika in här.


Vad flög i barnen?

Storkillarna! Var kom all energi ifrån? Det har varit som en fysisk explosion här hemma hela helgen. Efter torsdagen och fredagen som var fulla med både planerade och oplanerade aktiviteter trodde jag att en potentiell trötthetskrasch lurade på lördagen. Men icke då. Det hade nämligen bara börjat. Det blev först tennisträningar, sedan skolan igen där vi hoppade längd, spelade tennis och sprang bana på tid. Sedan hann de med både studsmatta med kompisar och gatu-tennis med pappa innan mörkret föll. Imorse studsade de glatt iväg till golfbanan och sedan, efter tusen-bollar-i-studsmattan-lek, avslutades helgen som den började, med tennis. (Mannens tenniskompis hade fått förhinder och storkillen fick följa med istället, dock utan lillebror. Tiden var sen och vi fick kompromissa med läggningstiden. Resultat: stolt och glad storebror. Ledsen och arg lillebror. Men någon gång ibland måste ju storebror få vara just storebror.)

Hur som. Kontentan: vad tusan flög i dem? Jag tycker det är jättekul att de har energi och vill mycket, men ibland undrar jag hur vi vuxna ska hänga med när de fortsätter utvecklas fysiskt och får än mer energi. Och så tänker jag att det där är viktigt att påminna sig om de dagar då de tackar nej till kompisar som ringer på dörren och då Scooby Doo, Minecraft eller Skylander lockar mest. Att det också är okej. Vila ibland. Aktivitet ibland. Då blir det en bra mix.imageimageimageimageJag var tydligen inte tillräckligt bra på tennis tyckte storkillen. 'Jag tänker bara spela med pappa efter det här' hörde jag honom väsa efter en av mina snedträffar.

Vad annars har hänt här hemma? Jo, vi såg en dokumentär om fåglar som var smarta som tusan och använde verktyg för att komma åt sin mat. Egentligen handlade den dock om en utrotningshotad fågelart på Nya Zeeland. Storkillen var superfascinerad och konstaterade att 'Jag vill också bli en sån som hjälper fåglar'.

Andra väldigt viktiga punkter. Jag åt en riktig lyxfrukost. Och gjorde mängder av mellanmål till barnen och deras kompisar. Phew. Jag är redo för måndag.imageMin lyxfrulle såg ut så här. Grape- och ingefärajuice, mango- och banansmoothie och så bananplättar med mangosås. Men först efter att jag druckit min gröna power shot såklart. (För vi har ju inte gett upp hälsoutmaningen!)imageLufta lufta rumpan...imageJag älskar att fixa mellanmål till killarna och deras kompisar och tjuvlyssna på kommentarerna. Ibland testar jag lite nytt. Ibland kör jag säkra kort. Min upplevelse är att de är mer öppna inför nya smaker och att de äter med större aptit när de är tillsammans med kompisar. Här är två säkra kort - jordgubbsglass och chokladmousse.image


Golf med killarna

Jag gillar att låta killarna testa en massa olika aktiviteter nu när de är små så att de så småningom kanske hittar något de verkligen tycker om. Jag vill inte att de ska sitta som 15-åringar och önska att de fick testa på något som de då känner sig för gamla för att testa på. (Nej, tonåringar är inte gamla, men de är ofta väldigt medvetna och gillar inte alltid att utsätta sig för saker de inte redan är bra på. En kollegas tonårsdotter vägrade åka med på familjens första skidsemester för att hon inte ville skämmas i backen eftersom hon aldrig hade åkt skidor!)

Nu är jag inte så naiv att jag tror att lösningen är att låta dem testa allt för att bli bra på allt, utan jag tänker mer att man kan påverka attityden så att de kanske blir öppna och nyfikna inför olika aktiviteter och att det inte känns så främmande att testa på nya saker framöver. Att de lär känna sin kropp i olika miljöer liksom. Lite boll, lite vatten, lite is, lite hjul, lite racket, lite kropp, lite musik, lite kreativ improvisation osv. Och även om de inte hittar sin grej så kanske de i alla fall slipper den ångest som vissa känner inför friluftsdagar i simhall eller ishall (jag har en vän som fortfarande i vuxen ålder inte sätter sin fot i ishallen).

Hur som helst, killarna har fått testa på golf. Jag är inte speciellt intresserad av golf själv, men både mor- och farföräldrar är golfbitna. När killarna var med mormor och morfar på Öland fick de gå en tredagars golfkurs och de älskade det. Här hemma ville de himlans gärna öva vidare så idag åkte hela familjen till golfbanan där vi träffade upp med svärfar. Killarna var överlyckliga. Och jätteduktiga! Efter en spann på driving rangen fick även mannen upp ett ordentligt sug i sin gamle golftarm. Vi får se om det håller i sig. Jag vet inte om just golf är den mest lämpade sporten för nyblivna trebarnsföräldrar rent tidsmässigt...imageimageimageimageMan kanske tror att man behöver en massa grejor för att barnen ska kunna testa på golf, men det räcker egentligen med två klubbor (en driver/utslagsklubba och en putter som man kan köpa för en knapp hundring styck), några bollar och lite golfvett. På golfbanan kan man sedan slå på driving rangen eller öva utslag, bunkerslag, chippa och putta på övningsområdet, även utan medlemsskap. Kul!