Mias Familjeblogg

Läxor och lite jobb

En till vecka har svischat förbi i en rasande fart. Det är skola och kompisar och tennisträningar och vår och utslagna knoppar och studsmatta och leka utan jacka och sånt. Och så läxor.

Raketläxa

Jag och storkillen har byggt en raket till skolan. Det är svårt att avgöra vem som tog det på störst allvar, han eller jag. Jag fick anstränga mig ordentligt för att låta honom göra saker själv, annars hade jag lätt byggt hela raketen. Jag tror att jag eventuellt älskar att pyssla.  image'Hur ska jag få henne att sluta?' imageRaketrecept: Ett stycken mjölkpaket. Ett vitt papper att snurra in det i. Ett lite tjockare kartongpapper till en konformad front. Fyra toarullar till startraketer. Lite folie. Lite lim. Lite tejp. Några fjädrar. 

Glömd läsläxa

Lillkillen har också äntligen börjat få egna läxor. Som han har längtat! På vägen till ridningen i onsdags berättade han att vi hade glömt hans läsläxebok hemma fast han skulle haft med den till skolan och läst upp sin läxa. Följande konversation utspelade sig därefter.

Zeb: 'Ska jag läsa boken för dig nu istället mamma?'

Jag: 'Ja, det kan du göra när vi kommer hem.'

Zeb: 'Nej, nu.'

Jag: 'Men du har ju ingen bok här i bilen?'

Zeb: 'Men jag kan läsa ändå.'

Och så började han med sin lite stakiga läsröst.

'Uno är en val. Uno bor i ett hav. En dag såg Uno en båt som hade gått på grund. I båten satt en pappa, en mamma och två små barn...'

Och så läste han hela boken för mig. Ordagrant. Utan bok. Haha. Jag minns att storkillen gjorde likadant när han fick sina första läsläxor. Var tar det minnet vägen när man är sisådär 36 liksom?

Ung klokskap

Ja, det är mycket klokskap som kommer ur de små liven. Framför allt i bilen och vid nattning och på toaletten. På vägen hem från samma ridning levererade han den här sanningen, lillkillen. Sagt lite uppgivet, men med eftertryck.

'Mamma. Många tror att den snyggaste är den bästa och den fulaste är den sämsta. Men så är det ju inte. Jag önskade att den fulaste var den snabbaste och den snyggaste var den långsammaste.' Han pratade egentligen om hästar. Men han förstod nog inte hur stor sanning det faktiskt var han hade satt ord på.

Och så jobb

Jag har börjat jobba så smått igen. Två dagar i veckan för att vara exakt. Det är lite kluvet. Jag måste säga att det är lite egoistiskt kul och skönt att ha två hela dagar på kontoret som jag kontrollerar alldeles fullt ut, men samtidigt har jag verkligen älskat att vara föräldraledig den här gången och hade kunnat vara hemma länge till. Men jag har ju trots allt en man som också vill vara hemma, så efter lite förhandling kändes det här upplägget okej för båda. Massor med tid för Sander och barnen, men också lite jobb. Och så vet jag att Sander har den bästa som tar hand om honom när jag är borta, så det får väl vara okej då då.imageLite trumpna är vi ändå, jag och Sander. Det har blivit så att jag nästan bär honom konstant under helgen efter de två jobbdagarna. Om det är hans eller mitt behov (eller bådas) vet jag faktiskt inte, men vi verkar båda två vara utsvultna på varandras närhet lagom till fredag eftermiddag i alla fall. imageJag tror dock inte att det går någon nöd på honom när jag är borta.imageOch jag bjuds på sånt här när jag kommer hem från jobbet, så det är ju knappast läge att tjura.

Var är den - självbevarelsedriften?

Föräldraskapet här hemma har annars ändrat karaktär på sistone. Sander tar sig numer fram med en ohygglig fart, ålandes, och det gäller att vara med i svängarna. Häromdagen, när jag tog bilden nedan, påmindes jag om att bebisar i allmänhet (eller är det bara mina?!) inte verkar ha någon naturlig självbevarelsedrift. Jag har tolkat det som ett tecken på att de litar fullständigt på oss föräldrar och vår närvaro, men undrar ändå hur det går ihop med överlevnadstänket.

För några år sedan såg jag en dokumentär om ett folk i djungeln som lever i hyddor ett tjugotal meter upp i träden i regnskogen. Hyddorna hade inte nödvändigtvis några väggar, utan var alltså öppna för vem som helst som kom för nära att ramla ner och bryta nacken. Och deras bebisar kröp omkring i de där hyddorna helt fritt! Hur går det till liksom?! Deras bebisar måste ju alltså haft en nedärvd, intuitiv respekt för det där stupet, annars hade de inte levt vidare speciellt länge som folk. Så slutsatsen måste då bli att jag och min familj onekligen inte hade överlevt så länge i trähyddor i regnskogen. Darwin hade klippt oss.imageSjälvbevarelsedriften är obefintlig.


Ett steg närmre mammaledigheten

imageNu tror jag minsann att jag har gjort mitt på jobbet. Hade det sista ordentliga mötet utomkontors idag med världens skönaste gäng. (Som dessutom körde Göteborgs-humor. Det tilltalar ju såklart en Göteborgs-själ.) I det här trevliga huset mitt i stan höll vi till. Och så blev jag bjuden på god lunch efteråt. Det var en riktig energiboost och jag kände att jag kommer sakna vissa bitar som jobbet levererar på - att känna sig intellektuellt utmanad, uppdaterad och bra på det man gör till exempel. Men det blir ju såklart andra känslor som tar vid under föräldraledigheten. Och så får man inte glömma den grymma känslan av att inte ha en massa inbokade möten i kalendern, att inte behöva leverera i sin jobbroll och att inte behöva hålla sig uppdaterad på allt som händer överallt. Hur som, nu lyser kalendern ganska tom den sista jobbtiden. Bara kvar att rensa upp, göra lite sista utskick och ha några trevliga lunchdejter. Jobbigt va?

Annars har vi kört poolhäng och pysselverkstad i en härlig kombo under eftermiddagen. Den där långa Batman-manteln som jag lovade lill-killen att sy när jag kom hem med en mantel-tröja från USA - den är verklighet nu! Den ska ha premiär på dagisavslutningsmaskeraden på torsdag. Minsann.imageHär är den. Mästermanteln. Vi har klippt, målat och - håll i hatten - sytt. imageKolla, jag hittade en sommaroutfit som fungerade. Välbehövligt när Helsingborg levererar högsommarvärme och grymt skönt att lufta benen eftersom jag typ bor i mina tights nu för tiden... Ignorera att jag försöker se cool ut. Man ser inte främst cool ut med gravidmage. Man ser mer... mysig ut.


En sista jobbdag i Älmhult

Igår blev det en sista mötesdag i Älmhult innan mammaledigheten så jag vinkade hej då till skogen när vi åkte därifrån efter ett lyckat möte. En heldag med möten tar all min energi nu för tiden och jag var tvungen att vila en sväng när jag kom hem. Men det gjorde å andra sidan att jag var pigg när det var läggdags och det blev en riktig långläsning med killarna på kvällen. De har fått egna sänglampor i sin våningssäng och ligger och läser själva innan de somnar. Hur gulligt som helst. Även om det innebär att de somnar liiiiite för sent varenda kväll. Men kommer vi igång med läggningen i tid börjar vi helst med högläsning ihop. Det är liksom mysigaste stunden på hela dagen (förutsatt att man inte kämpar mot trötthet då...)imageHej då Älmhult. Vi ses nog om något år igen.imageLäs-time. Fast vi grundande med en lång Bamse-bok ihop alla tre.

Idag är det tillbaka till rutiner. Startade morgonen på bästa sätt med promenad, grapejuice och yoga. Nu är jag redo för jobb och en lunchdejt med mannen på stan. Mitt bland alla glada, nybakade studenter gissar jag. Och så är det ju pseudo-fredag. Igen.imageHade ingenting hemma till frukost idag så jag blev helt glad när jag hittade en grapefrukt som låg och drälllde. En favvis-start på morgonen: en grapefrukt (skalad), ingefära (riven), 1 msk linfröolja eller Udo's choice. Mixa.imageOm jag lutar mig lite framåt ser jag fortfarande fötterna... imageGod morgon om du tjatar då då.


Jobb, jobb, jobb

Nu är det mycket jobb i några dagar. Vi har folk på besök från kontor i olika delar av världen och håller en av de sista workshoparna som ska till innan sommarsemestrarna drar igång. För mig innebär det dock mer än en semester-wrap-up, det är snarare en av de sista ordentliga aktiviteterna jag håller i innan jag packar ihop för min mammaledighet. Det är riktigt kul med lite ordentlig jobbfokus i några dagar, men samtidigt känner jag att jag blir väldigt mycket tröttare av det än vanligt. Ikväll skulle vi alla ut och äta middag efter att ha suttit i möte hela dagen (vilket jag också hade toppat med jobb sent igår kväll) och jag var tvungen att åka hem och ta en halvtimmes powernap emellan för att orka. Men det fina är att sånt ju är helt okej när man är gravid!imageAtt knapra på nötter hjälper en att hålla sig alert en hel mötesdag.imageHär i soffan i fikarummet fick jag också ta mig en liten paus i förmiddags när yrseln satte in.

Nu blir det sängen för att samla energi till ytterligare en mötesdag imorgon. Men sedan är det ju röd dag hörrni! Hoppas på sol och sommarfeeling hela helgen.


Sista dagen här i USA

Nu har vi varit på kontoret i några dagar och imorgon kväll är det redan dags att åka hem igen. Men först en sista jobbdag på vårt fina kontor. Någon här gör ett riktigt bra jobb med att hålla det stora kontoret mysigt och överallt finns stora som små härliga installationer som gör en glad. imageSom den här jättebokhyllan.

imageEller den här rättframma frågan på väggen bredvid white-boarden.

imageEller den här väggen där man kan passa på att tacka någon som har gjort något värdefullt för en.

Även om tiden har gått fort och jag har haft en fantastisk vecka ska det som alltid bli superskönt att komma hem. Jag vågar knappt tänka på killarna där hemma för då blir jag överväldigad av längtan efter dem. Jag har pratat med dem två gånger när jag har varit borta och de har haft en spännande vecka. Badland med rutschkanor och höga trampolinhopp med mormor och morfar, första teateruppvisningen för storkillen med pappa och lillebror i publiken, simskola, kompisar...

Nu är jag tröttare än tröttast och har just kommit tillbaka till hotellet efter lite sista shopping och middag. Idag blev det en räkrisotto till middag. Väldigt god men som vanligt blev jag överväldigad av mängden mat, åt lite för mycket och känner mig tokfull både på längden och bredden. imageVäldigt god räkrisotto. Men omöjligt att äta upp allt.

Kvällens shopping var riktigt kul och jag har nu köpt de första mammakläderna. Såååå sköna byxor som jag hoppas att jag kan ha ett tag även på andra sidan stormagen. Egentligen behöver jag packa resväskan nu ikväll för att se att jag får i allt jag har handlat den här veckan, men på något sätt finns det inget alternativ så därför kan jag lika gärna göra det imorgon bitti. Jag vaknar fortfarande tidigt på morgonen (typ fem!) och vill inget hellre än att somna nu, så det är ändå ett rätt lätt val. Det blir alltså sängen för en sista hotellnatt. Om inte förr så ses vi i Sverige på fredag. Då ska jag visa lite av allt det roliga jag har shoppat.

image


Så kan det gå

Idag är jag hemma. Jobbar från hemmets lugna vrå. Äter gott. Dricker te. Lyssnar på musik. Klappar magen. Så lugnt och skönt! Igår var jag i Älmhult på jobb och teambuilding. Om man är tre glada ladies som går bananas på IKEAs speciella Fynd-varuhus på lunchrasten så kan man komma hem med det här:image

Två små IKEA-kassar fulla med nytt fint porslin för knappt 200 kr.

image

Vilket motsvarar tolv uppsättningar av det här fina, beiga, setet. Och åtta gröttallrikar. Ironin i att finansiera sitt eget arbete på lunchrasten...


Laddar om och packar om

Då är jag hemma igen. Efter två långa jobbdagar, många timmars resande och kompromisser med både mat och sömn kände jag mig sliten igår kväll när jag kom hem. Men med mig hem hade jag ju också den härliga resekänslan och nyväckta vårkänslor. I Basel var det grönt! Bladen hade börjat slå ut, gräset var grönt och vi såg till och med uteserveringar där folk satt och lapade sol, visserligen i sina jackor, men ändå. Våren är på väg mot Sverige!

image

Kolla! Europa börjar bli grönt!

image

En öppen uteservering!

image

Lång kvällspromenad längs Rhen.

image

Både hotellfrukost och senare även lunch med lite kompromisser. Men man måste ju äta. Om ni undrar så är min kompromiss i det här fallet brödet (gluten), fruktjuicen (sockret), vindruvorna (får lätt ont i magen av icke-ekologiska vindruvor) och salamin (überprocessat griskött). Jag låter ju sjukt kinkig hör jag, men frukosten var helt ok näringsmässigt. Och väldigt god!

image

Underbar flygutsikt över Alperna i skymningsljus. Det är en otrolig frihetskänsla att flyga med vackra vyer. Under lugna förhållanden måste jag tillägga...

Men innan jag önskar hit våren för mycket ska det ju åkas skidor i riktig vinter! Efter resetröttheten har jag nu laddat om som vanligt med Epsombad, många timmars sömn och en redig frukost med härligt grann-sällskap. Energin är återställd och nu blir det två dagars jobb och ett intensivt packande däremellan. Förhoppningsvis ska jag hinna baka/fixa/laga lite smaskigheter att ta med också men vi får se vad tiden tillåter.

image

Alltså jag badade själv, men jag var så sjukt sugen på smoothie så det fick bli två glas. Mango, banan, chiafrön, lite olja (Udo's choice), ris- och mandelmjölk blev det denna gången.