Mias Familjeblogg

Fjällen och en ny planet

Vi är hemma igen efter en vecka i fjällen. Det är svårt för mig att föreställa mig någon mer exotisk miljö än just svenska fjällen. (Här kanske någon tror att jag skämtar, men det gör jag inte.) Jag har alltid älskat vidderna, snön, den höga, kalla luften, skogen, bergen, dofterna. Ofta undrar jag om jag inte borde flytta dit. Men så kommer jag hem och påminns om att livet hemma har sin charm. Det är så enkelt. Det börjar bli vår. Det doftar hav. Allting finns nära. Men till fjällen kommer jag alltid återvända och det har en särskild plats i mitt hjärta.imageAtt känna solen i nacken över trädtopparna. imageAtt se barnen älska naturen. 'Mamma, får vi sova här inatt?' imageAtt vakna till det här. imageAtt uppleva ispinande storm uppe på höga fjäll.   imageAtt hänga med på äventyr som någon annan hittar på.imageAtt uppleva någon annans nya upplevelser och förälskelser.  imageAtt skratta ihop och hänga med sin flock.imageAtt känna litenheten mitt i en snöstorm ute på fjället. imageAtt få vara utomhus med dem man älskar hela dagarna.imageAtt ta in vy... image...på vy... image...på vy.

En ny planet

Att ta in och se så mycket vacker natur påverkar mitt sinne otroligt positivt. Jag inbillar mig att vi alla skulle ta bättre hand om Gaia om vi bara upplevde henne med våra fulla sinnen lite oftare. En konversation under den tolv timmar långa hemresan mellan mig (M) och storkillen (J) gick ungefär så här:

M: Om du fick besöka vilken planet du ville i vårt solsystem, vilken skulle du åka till då?

J: Får jag bara välja planeter som redan finns eller kan jag hitta på också?

M: Du kan absolut hitta på.

J: Då blir det en ny planet.

M: Vad finns där då?

J: (funderar) Där finns jättemånga sjöar. Eller jag menar inte sjöar, jag menar älvar, fast mindre och med lite lugnare vatten. (funderar) Och så finns där jättemycket uppfinningar överallt.

M: Menar du som apparater?

J: Nej, alltså liksom om man hugger ner träd där så skadar det inte skogen och om man släpper ut rök där så är det bara vattenånga. Så att inget blir skadat.

M: Men så fint.

J: (funderar) Och så en sak till. No money. Det finns inga pengar där. Om man behöver något så byter man bara med varandra eller ger bort det.

 

Min kloka, smarta, fina, stora kille som har förstått saker som inte ens vuxna förstår under en livstid. Jag följer garanterat med honom.

image


En vecka i fjällen går hiskeligt fort

Ja. Så är det. Fortare än vilken annan vecka som helst. Vi åker bara skidor. Hela tiden. Och äter. Frukost. Skidor. Lunch. Skidor. Fika. Skidor. Middag. Zzzz. Dag efter dag. Sander hänger med mormor och morfar hela dagarna och vi har all tid i världen för storkillarna. Och det är så himla härligt att man glömmer bort att man sov alldeles för lite inatt eller att man har fikat sju dagar i rad.

Dessutom har våren kommit till Lofsdalen. Strålande sol, smältande snö och nakna granar. Några nakna grannar har dock inte setts till.imageimageimageimageimageimageUtöver ett stort tack till både barnpassare och vädergudar får vi idag också skicka ett extra tack till skyddsstaketet i skicrossbanan som fångade upp vår flygande sexåring på ett rätt barmhärtigt sätt.


Fjällenhäng

Nu är vi i fjällen. I Lofsdalen närmare bestämt. Mitt andra (tredje?) hem. Här uppe är det som fjällen är mest. Snöigt. Kallt. Pulssänkande och pulshöjande på en och samma gång. Vackra vyer. Höga berg. Ja, alldeles alldeles underbart helt enkelt.

Den långa långa bilresan upp gick över all förväntan. Killarna åkte i mormor och morfars bil och vi andra tre i en. Vi skötte oss med beröm godkänt allihop. Jag hängde i baksätet med Sander och levererade leksaker, majskrokar och vaggvisor enligt efterfrågan. Mannen körde. Vi stannade långa pauser när det behövde ätas eller bytas och Sander fick ligga på mage och sträcka ut ryggen en stund. Och så såg vi vuxna till att fylla alla våra behov samtidigt så att vi kunde dundra på när han väl sov.imageEn dags häng i baksätet. Men det är det värt.

Här uppe blir det mest utförsåkning denna veckan. Mormor och morfar passar Sander och vi andra fyra hänger i backarna. Vi valde att inte anmäla killarna till någon skidskola den här gången för vi kände att det blir skönt att inte ha en enda tid att passa på hela veckan. (De har så mycket tider och aktiviteter i vardagen så det behövs liksom inte på lovet också.) Inget tjat och inget gnäll är regeln, och killarna får åka var de vill och när de vill. Vilket gjorde att vi åkte mest i utkanten av backarna idag. Där hoppen finns ni vet.imageLite sparkåkning i väntan på mamma och pappa som 'ska bara...'imageKom igen solen. Du klarar det.imageSe upp i backen!imageNy installation i barnbacken för de minsta. Ett måste att testa tyckte killarna och fastnade typ 15 gånger innan vi tvingade dem därifrån (Utan tjat. Med positiv motivation).

På kvällarna blir det soffhäng, bastu med nakenrull i snön för alla under tio år och analyser av aktivitetsarmband. Fjälluften verkar dessutom göra mig trött för jag är i säng tidigare än någonsin om kvällarna. Typ nu.


Vardag utan uppkoppling

Dagarna här i fjällen försvinner snabbt. Vi är fyra vuxna och fyra barn i stugan så det är en härlig omsättning på energi. Det åks skidor, det packas matsäckar, det skottas bilar, det byggs snökojor, det eldas brasor, det pusslas pussel, det spelas spel, det lagas mat, det badas bastu, det diskas och det torkas definitivt torkskåp. Allt lite mer än vanligt. Och allt känns lite intensivare än vanligt. Speciellt den timmen på morgonen innan vi kommer iväg är galen - barnen är fulla av energi från frukosten och busar (eller kivas) samtidigt som alla åtta ska klä på sig, kissa och ta sig ut ur huset med alla saker med. Men vi löser det galant varenda morgon.

En sak det dock görs lite mindre av än vanligt är att spendera tid uppkopplad. Mycket av den enkla anledningen att här inte finns något ordentligt nätverk. All uppkoppling måste ske via telefonernas 3G-nät, med tveksam mottagning måste tilläggas, och det blir lite för meckigt och långsamt för att vara värt mödan helt enkelt. Men det är också rätt skönt.

Jag tänker att det här med att leva uppkopplad är lite lätt överskattat. Man klarar sig rätt bra utan att kolla nyheter, facebook-uppdateringar och bloggar. Man är ju fulltankad av intryck från Moder Jord (aka UrNaturen) istället. Kolla in.

lofsdalen1 lofsdalen2 lofsdalen3 lofsdalen4


Glada barn och snötunga träd

När kinderna är rosigt röda hela kvällen och benen värker lite extra varje gång man reser sig upp, då vet man att man har gjort en bra första dag i backen. Gravidmagen får inte riktigt plats i skidbyxorna utan får puta ut genom en ostängd dragkedja. Tur att jag har en förkärlek för hängslebyxor...

image

Snötunga träd.

image

Glada barn.

image

Pussel och brasa för återhämtning.


Äntligen i fjällen!

Ojojoj, det har varit en lång dag av fullständig kaos på vägarna. Snöfall, blixthalka, olyckor, fastkörningar och renar om vartannat. Men nu är vi framme i vårt Lofsdalen och det är tveksamt om det någonsin har varit mer snö här. Kommer bli ljuvligt underlag i backen imorgon. Om vi kommer ut ur stugan vill säga...

Annars har vi just nattat fyra trötta barn som valde att bada bastu och rulla sig nakna i nysnön efter att melodifestivalen var avslutad. Det sover man nog gott på.