Mias Familjeblogg

När energierna synkar

Det här dagen har varit sådär riktigt skön som det blir ibland när alla i familjen har bra energier som synkar. Inget är jobbigt eller gnälligt, utan det skrattas och leks och tränas och äts en massa nyttigheter. Och så sommarvärme på det. Så jag gav mig ut och sprang. Tre kilometer räcker för att jag ska få puls och känna lyckan rusa genom blodet. Så underbart och härligt det är att springa! Att använda sina ben och sin kropp för att flyga (hehe) genom landskapet! imageEfter-löpning-stretch kan lätt kombineras med att spana jordgubbar i odlingslådorna. Våra plantor är jätteproduktiva så här på sensommaren. imageDet gäller även våra vinrankor som fullständigt har gått bananas i år. Så mycket druvor! Jag bara hoppas att de hinner mogna ordentligt innan frosten kommer.


I löpspåret igen

Jag har börjat få ett sug efter löpning igen. Äntligen! Oftare och oftare slår lusten till och ikväll kom jag ut på en runda. Så här nästan ett år efter graviditet och förlossning känner jag mig helt återställd och nu är det bara farten som ska upp igen.

Att ligga i gräset eller på altanen och titta upp på himlen efter avslutad löprunda är en av mina absoluta favoritsysslor.imageKvällens glada löparfejjaimageKvällens himmel

Löpning måste vara den ultimata träningsformen för småbarnsföräldrar. Förutsatt att man är läkt och återställd efter graviditet och förlossning då förstås. Men med alla förutsättningar på plats så finns det ingen träning som är så effektiv. Man får frisk luft och dagsljus, man får snabbt upp pulsen och flåset (och därmed effekten) och framför allt så är det så sjukt snabbt gjort. En runda på några kilometer och man har inte ens varit hemifrån mer än en halvtimme. Nu på sommaren är det ju dessutom bara att välja och vraka rent tidsmässigt. Jag brukar föredra den lugna stund som vanligtvis inträffar mellan middag och läggning.

När jag kom hem körde jag och killarna en plankan-utmaning. Lillkillen slog oss allihop med sina tre(!) minutrar.


I löpspåret med barnen

Jag har ju lite av en dröm att jag och mina killar ska löpträna ihop regelbundet. Ungefär från och med nu fram tills dess att de flyttar hemifrån tänker jag då. Nu när jag har börjat springa kortare rundor då och då så brukar jag fråga om de vill följa med, men ofta så är de mitt uppe i något och vill inte avbryta. Men nu har jag kommit på tricket - att fråga mitt i läxläsningen. Det ger utdelning kan jag lova.

Igår fick jag därför ge mig iväg på två tre-kilometers-rundor, en med den lille store och en med den store store. Det var två lika snabba rundor totalt sett, men av helt olika karaktär.

Lillkillen och jag höll ett jämnt tempo hela vägen och han hade fokus på hur långt vi hade sprungit, hur långt det var kvar och räknade ut kvarvarande och avverkad sträcka i termer av hela, halva och tredjedels Kalvinknat. Jag försökte förklara för honom att det är lättare att springa om man inte pratar konstant.imageimageSe vad jämnt vi springer.

Storkillen och jag däremot höll inte jämnt tempo en enda gång. Han sprang före, stannade och väntade, lät mig springa före, sprang ikapp, gick lite för att titta på den vackra skogen, sprang in i skogen och gömde sig, sprang en vända in om lekplatsen, gick lite för att spara sig till spurten och spurtade sedan ohämmat den sista rätt långa biten.

Samma mål, men två helt olika vägar dit.IMG_5637 image imageUppenbarligen så var vi på samma ställe en gång under rundan i alla fall. Tillräckligt länge för att ta en bild.


Bye bye påsklov

imagePåsklovet är över och vi försöker komma i säng i tid. Det är lättare sagt än gjort när kvällarna och morgnarna har blivit allt senare under veckan som gått. Killarna ligger i alla fall i sina sängar och läser. Det får väl klassas som okej vila om inte annat. Bättre än studsmattehoppande eller iPad. (Nu har storkillen somnat och lillkillen har hittat klistermärken på vilda djur i sin bok som han klistrar sänggaveln full av...)imageSena studsmattekvällar har det blivit många av på sistonde.

Påskhelgen inleddes med en sen kväll med vänner på middag här hemma. Resten av helgen spenderades sedan hos kusiner uppe i Göteborg. Otroligt lyxigt att bli serverad god mat en hel helg. Några härliga promenader hann vi med också.imageimageimageimageIdag har det blivit hemmafix hela dagen. Och en löprunda. Ojojoj. Jag mår så otroligt bra av att springa. Tyvärr har en liten tröskel infunnit sig igen eftersom det nu var ett tag sedan jag sprang regelbundet (läs innan graviditeten), men nu när vårkänslorna kommer kommer också löplängtan tillbaka. Jag har såklart tappat en hel del form, men jag orkar hålla mig springande utan problem i tre kilometer. Längre rundor vågar jag mig inte på så här i början eftersom jag inte vill ha ont någonstans. Med barfotapjuck (eller tja, med alla pjuck) får man allt vara lite försiktig innan man skalar upp. Plus att korta rundor är min specialitét. Lite fart, lite svett och lite flås är lagom. Precis sådär så att endorfinerna kickar in. imageNysprunget nöjd.

Välkomna att hänga med på 26 sekunders löpning! Vi testade min julklapp från jobbet idag - en actionkamera. Lillkillen filmar. Orginalfilmen är 20 minuter lång eftersom han troget följde med hela rundan. Jag tänkte dock att det kanske räckte med att se den första halvminuten av filmen och redigerade bort resten. Man kan säga att den upprepar sig. (Det är förresten ingen slump att klippet slutar precis när lillkillen säger 'Snabb du är'...)


Egentids-bonzana

Min egentids-bonzana fortsätter. (I alla fall på förmiddagarna. Eftermiddagarna går till aktiviteter med killarna i princip varenda dag.)

Nytt Runkeeper-rekord

Igår sovmorgon och löprunda. Runkeeper la av efter en dryg kilometer eftersom batteriet i telefonen dog. När jag kom på det elva timmar senare hade jag en kilometertid på sju och en halv timme. Det är ju ganska långsamt. Tur då att Runkeeper inte alltid har rätt. Försökte för övrigt tänka på att näsandas. Det gick rätt bra första kilometern. Sedan andades jag in med näsan och ut med munnen som någon föreslog i kommentarerna på andningsinlägget. Det funkade toppen resten av rundan.imageFinn ett fel.

Ekologisk ansiktsbehandling

Idag blev det en ansiktsbehandling på salong. Det har jag inte gjort många gånger i mitt liv kan jag lova. Jag var livrädd för att få ett 'oj' som reaktion på huden under lampan, men det blev det inte. Det blev istället ett 'du har faktiskt inte några porer alls att klämma', vilket kändes som en hel halv seger. Min hud är frisk och repar sig snabbt! Den ekologiska behandlingen som jag hade valt var för övrigt gudomligt skön och jag önskade lite att de skulle glömt kvar mig där i rummet. (Jag hade garanterat somnat, inbäddad som jag var, och sovit några dygn. Sedan skulle jag vaknat upp med slät och len babyhud i ansiktet.)

Grön juice

Efter behandlingen blev det grönjuicande. Jag fick Sander att sippra på lite selleri-, gurk- och äpplejuice och så tvingade jag killarna och deras två kompisar att smaka varsitt shotglas också. Det var blandade miner kan jag lova. Efter att jag blandat i avokado och grönkål fick svärmor sitt glas, trots att hon inte gillar selleri. Hon blev tvungen att skölja bort smaken med något annat. Själv slukade jag i mig en hel flaska. Förstår inte att ingen annan tycker min grönjuice är det godaste som uppfunnits typ. Mitt enda mål med juicen nu är att få Sander att gilla den. Han kommer inte undan.imageÄntligen är sellerin ekologisk också! Tjoho!  Grönkålen hade simmat ur bild. imageSlörp.


Andra löprundan avklarad

Löpform, vad är det?

Avsaknaden av form och lyckohormoner under dagens löprunda var uppenbar jämfört med sist. Det var tyngre idag. Flåset var intensiv och jag blev kall i lungorna (ni vet när man flåsar i sig för mycket kall luft). Antagligen för att jag sprang första delen av rundan med en storm som motvind.

Men jag tog mig runt de där tre kilometrarna och som alltid känns det grymt när man genomför det man har tänkt. Plus att jag nu kan anse mig vara igång på riktigt igen. Två rundor in och alla kroppens barfotalöpardelar och bebisfödardelar håller ihop, även om träningsvärken i vaderna från första rundan tog fyra dagar att bli av med. Men nu är jag på g. Sugen finns kvar (en målsättning jag hade genom graviditeten) och jag är bara 17 km och 1,5 minuter i kilometertid ifrån formen som den var innan graviditeten. Ha! Ge mig till sommaren så.

Ett parti grönjuice

Annars idag har jag juicat upp alla grönsaksrester ur kylen. Det blev ungefär två liter superdupergod, frisk och nyttig juice. Jag körde följande i juicemaskinen:

  • 2 paket selleri (de har äntligen tagit in eko på vår Maxi. Bästa juicebasen!)
  • 3 gröna äpplen
  • 1/2 gurka
  • 1 citron

 

Hällde sedan vätskan i mixern och stoppade i :

  • 1/2 påse grönkål
  • 1/2 påse spenat

imageDet jag inte orkar dricka upp direkt häller jag i portionsstora flaskor och ställer i kylen. Så håller de någon dag eller två.

Mat till en sexmånaders

Sander, som nu närmar sig halvåret, fick också prova på sin första gröna juice idag. Jag mixade en liten bit gurka, en fjärdedels avokado och en halv banan med någon deciliter vatten. Han sög skeptiskt i sig hälften ungefär, med många pauser. Men så var det ju också första gången han drack något helt annat än mjölk/välling i flaskan och det var första gången han smakade både banan och gurka, så jag ger honom några gånger på sig.

Annars äter han ganska mycket mat nu. Vi ger honom gröt två gånger per dag. Morgon och kväll. Hipp mild havregröt som snabbvariant och hemmagjord bovetegröt om mer tid finns. Mat-mat får han 1-2 gånger per dag. Mosad avokado är favoriten, annars någon grönsakspuré eller lite av det vi äter till middag, såsom osaltad lax eller potatismos. Välling håller vi på att fasa in till nattningen. Vi kör på hemmagjord bovetevälling för jag har inte hittat någon snabbvariant jag är nöjd med. Och så ammar jag ju titt som tätt också. Hungrig kille!


Lyckligare löpare får man leta efter

Idag gjorde jag det. Jag sprang min första runda igen. Som jag har längtat. Jobbat hårt under eftergraviditeten för att kunna börja igen. Ett år sedan var det sist. Och oj vilken känsla. De första hundra metrarna fick jag hålla mig från att börja gråta. Sedan bara log jag. Ett stort brett flin hela rundan. Tanten, som jag sprang förbi på min favoritsträcka med Sias Chandelier på högsta volym i lurarna och armarna sträckta rakt ut, måste ha undrat.imageLöparendorfiner! The best shit there is.imageMitt favoritstycke på rundan. Tanten jag nämnde ser ni som en liten prick långt framme till vänster.

Det blev tre kilometer i modest 6 minuters-tempo. Men det får räcka. Jag ska börja lugnt och fint. Inte övergöra. Tänka långsiktigt. Mitt mål är att kunna springa några korta rundor i veckan nu i början. Sedan skala upp om det känns bra. Och det kändes bra! Oj, vad det kändes bra. Jag hade helt okej flås kvar för att inte ha sprungit på länge (Då var det fruktansvärt mycket värre när jag började springa för några år sedan. Då hade jag absolut inget som helst flås och orkade absolut inte springa tre kilometer första rundan.) Nu hoppas jag bara att kroppen tycker det hela känns okej imorgon också (vaderna har fått sig ett ordentligt pass av mina Merrells och livmodern har fått sig fler studs än på länge) och att jag kan göra om det här om några dagar igen. Herregud! Om du aldrig har upplevt riktig glädje i löparspåret så har du missat världens bästa tripp. Promise.imageSvettig och efterglad.


Boktips på tema hälsa

Jag är en person som gillar att läsa. Mest gillar jag att läsa intressant information som jag googlar fram på nätet i det ämnet som intresserar mig just för tillfället, men jag är även ett stort fan av böcker som går under kategorin 'självhjälpsböcker', 'psykologi och hälsa' eller 'kost'. Böcker som man inte behöver läsa från pärm till pärm utan som man kan hoppa fram och tillbaka i, läsa vissa bra delar om igen och använda som inspiration. Jag läser gärna bra sådana böcker flera gånger om. Här kommer några av mina bästa boktips på det temat.imageMin favoritbokhög. Ibland läser jag böckerna från pärm till pärm. Ibland läser jag utvalda delar och byter bok från kväll till kväll för inspo. Just nu läser jag om Munken som sålde sin Ferrari eftersom det var något år sedan eller två jag plöjde igenom den sist. Och man plockar alltid upp något nytt.

Tema psykologi

- Munken som sålde sin Ferrari (Robin Sharma). En storsäljare som fokuserar på den mentala delen kring hur man förverkligar sig själv och uppnår fullkomlig hälsa och lycka. Är lite klyshig som berättelse (som om det inte finns något mellanting mellan ett känslolöst, jobbfokuserat, materiellt liv kontra ett fritt, asketiskt, immateriellt, lyckligt och hälsosamt liv), men ser man igenom det så ger den många konkreta och användbara tips och övningar kring hur man med psykets hjälp kan påverka och förändra sitt liv till det bättre.

- Välj rätt! - En guide till bra beslut (Katarina Gospic). En relativt ny, väldigt lättläst bok skriven av ett grymt typ 29-årigt svenskt underverk till akademiker. Full av intressanta fakta, studieresultat och förklaringar kring hur vår hjärna fungerar när vi fattar beslut och reagerar i olika situationer. Toppen när man med tankens kraft vill påverka och förändra sitt liv, bryta invanda mönster eller bara förstå lite mer.

- Willpower (Roy F.Baumeister & John Tierney). En bok på hyfsat samma tema som ovan, men som framför allt fokuserar på egenskapen självkontroll och hur du med hjälp av självkontroll kan påverka ditt liv i den riktning du vill. Också full av intressanta fakta, studier och analyser kring beteenden och vår hjärna.

- Älska dig själv. En gammal klassiker på självhjälpstemat från 70-talet som jag hittade i svärmors bokhylla för många år sedan och läser med jämna mellanrum. Den känns lite gammalmodig emellanåt, men budskapet är väldigt enkelt: Ta kontrollen och ansvaret över ditt eget liv och sluta bry dig om vad andra tycker! Befriande läsning. Och man börjar plötsligt använda ordet 'utifrånstyrd' som om det vore del i varje modern människas vokabulär. (Vilket det dock kanske borde vara.)

Tema löpning

-Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Haruki Murakami). En kort och inspirerande berättelse som innehåller österländska inslag av livs- och idrottspsykologi.

- Born to run (Christopher McDugall). Kanske världens mest inspirerande bok om löpning. Skriven med en stor dos humor. Varenda kotte blir sugen på att ge sig ut och springa på fälten efter att ha läst denna. Ett måste för alla som någonsin har tänkt tanken att löpning kanske, eventuellt kunde vara något intressant.

- Eat and run (Scott Jurek). Inspobok för mer bitna löpare skriven på ett lite torrare språk än boken ovan. Fokuserar mycket på kost i kombination med hårt idrottande och då framför allt naturlig, vegansk, ren kost. Innehåller, utöver en massa grymt bra löparhistorier, en mängd recept för den som vill äta vegansk, riktigt bra löparmat.

Tema hälsa

- Glow (Christina Pirello). En bok som kanske egentligen inte kvalar in på min allra-bästa-lista men som ändå låg i högen jag fotade och är värd en beskrivning. Den beskriver i stort hur du tar kontroll över din hy med hjälp av whole foods och innehåller som en av sjukt få källor intressanta tankar kring det här med födelsemärken, fräknar mm kopplat till din hälsoprofil och din kost (det var därför jag köpte den). Den beskriver även vad du kan läsa ut av tecken du har i ditt ansikte, dina händer, fötter och andra kroppsdelar i förhållande till dina inre organ. Boken har alltså en del superintressanta kapitel, men går absolut inte att läsa från pärm till pärm då den upprepar sig alldeles för mycket.

- Förgiftad (Rick Smith & Bruce Lourie). Samma som ovan. Platsar den verkligen in i bästa-listan? Tveksamt, men jag använder den som ett uppslagsverk kring olika kemikalier och för att inspirera mig själv att fortsätta vara noggrann med vilka val man gör. Efter några kapitel/ämnen känner man att samma story återupprepar sig, men ändå är bokens grundtanke och budskap både väldigt intressant och väldigt relevant. Därför är den värd att läsa.

Tema barn och kost

I den här kategorin listar jag tre böcker som jag varmt kan rekommendera och tre böcker som jag precis har fått hem som jag tror och hoppas kommer platsa på bästa-listan. Jag tänkte nämligen bokvägen bli lite inspirerad att laga supermat till bebisen och storebröderna.

- Juice Power and Detox (Renee Voltaire). Kul och inspirerande bok kring att juica. Massor med bra recept och härliga bilder. Och så en smula info-bitar som alltid tillför något nytt när man hör någon annan beskriva med sina egna ord.

- Sannas matbok (Sanna Ehdin). Härlig och inspirerande bok med fokus på kost som hämmar inflammation. En lagom blandning fakta och recept.image- Kärnfrisk familj (Ninka-Bernadette Mauritson). Den bok som först inspirerade mig till att börja tänka på det här med kost på ett annat, nytt sätt. Med en riktigt övertygande och rörande kostresa i bagaget beskriver Ninka konkret hur man kan ta sig från ett kaotiskt familjeliv fullt av sjukdomar och ohälsa till ett friskt liv fullt av naturligt hälsotänk. Boken är sprängfull av konkreta tips som jag har använt mig av i vardagen, allt från inköpslistor till recept till fakta i lättupptaglig form.

- Barnmatsboken (Monique Le Roux Forslund). Nyinkommen till det Tjärnlundska hemmet! Bok skriven på LCHF-grunder med väldigt mycket recept för bebisar upp till ungefär 1 år. Jag tror att jag kan hitta en hel del recept här även utan mjölkprodukter och framför allt så finns det flera förslag på alternativ till vällingar och gröter för att slippa hamna i glutenträsket.

- BabyGreens (Michaela Lynn & Michael Chrisemer). Nyinkommen till det Tjärnlundska hemmet! Aningens mer hardcore bebismatsbok (tror jag) med en stor faktadel och en mindre mängd recept. Kostfokus ligger på living foods.

- Creating healthy children (Karen Ranzi). Nyinkommen till det Tjärnlundska hemmet! Beskriver en holistisk approach för hela familjen som har grund i bra och naturlig kost (raw food). Stor faktadel blandat med en del recept. Innehåller också en del hälsostories och annat inspomaterial. Jag började med denna igår och den verkar väldigt väldigt lovande måste jag säga! Tar upp ämnen som hur du kan optimera din hälsa redan innan graviditeten för att bana vägen för dina kommande barn, hur du kan må som bäst under graviditeten, amning, att förebygga och bli av med sjukdomar i hela familjen med hjälp av kost osv.

Det var alles! Men det borde väl räcka ända tills jul. Ge mig gärna fler tips om du gillar liknande böcker som jag. Så att vi tar oss vidare liksom.


En trasig yogamatta och löpare överallt

Jag ser löpare överallt. Och gravida. Men mest löpare. Jag tror att det är någon slags boom här i Helsingborg för tillfället. Det är säkert massor som tränar inför Helsingborgs första maraton som kommer köras i September i år. Åh som jag önskar att jag hade kunnat vara med och springa mitt första maraton här, där jag bor, förbi husknuten, på premiärdagen. En del av sträckan (några hundra meter) går på min vanliga löprunda (fast fel håll!) och jag gissar att folk övningsspringer en del för jag ser faktiskt fler löpare än vad som är normalt för en vanlig vårsäsong.

Om du är sugen på att springa ett superfint, rätt backigt maraton den 13e September eller om du och tre kompisar vill springa 1/4 var som ett stafettlag, så kan du anmäla dig här. Jag lovar att heja på!

http://www.helsingborgmarathon.se/start/

0699426cca9e11e2996f22000a1fbc6f_7Här, förbi mitt favoritfototräd och på min absoluta favoritsträcka av min löprunda, kommer Helsingborgs maraton susa förbi. Där ska jag stå med min barnvagn och heja mig hes!

Förresten, idag yogade jag sönder min första yogamatta. Det känns som att man har nått en helt ny nivå när det händer. Det känns väldigt hardcore på något sätt. Som att jag lever ett yogaliv nu, där yogamattor har blivit en förbrukningsvara. (Eventuellt är det bara så enkelt att jag just nu är väldigt mycket tyngre och uppenbarligen sliter hårdare på mattan, men lite vanligt slitage måste jag ha lyckats åstadkomma också.) Hur som, jag skriver härmed upp 3. Ekologisk Urproffsig Yogamatta på önskelistan till min födelsedag om några veckor. Kommer precis efter 1. Teckning och 2. Pärlplatta.


Det här med löpning

Imorse gjorde jag det. Jag sprang ute igen. I mina älskade barfota-skor. På mina gamla vanliga löpstigar. Med min gamla vanliga löplåtlista i lurarna. Och det var helt underbart. Och asjobbigt förstås.

image34-460x460

Magen fick följa med ut också. Jag inbillar mig att bebisen hade det väldigt skönt därinne i magen under tiden.

image35-460x460

Här någonstans blev jag blöt om fötterna. Och kissnödig. Och blev tvungen att gå uppför gräsbacken!

Jag tror det är dags för ett inlägg kring det här med löpning. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit en person som gillat att springa. När jag var yngre gjorde jag det ibland för att jag visste att det var bra träning, men jag kom aldrig över tröskeln till att känna att jag tyckte om det. Nu på vuxna dagar är det annorlunda. För drygt två år sedan bestämde jag mig för att börja springa ordentligt som en del i min må-bättre-plan. Jag började från absolut noll och mitt första mål var att hålla mig springande i tjugo minuter. Jag fick springa hur långsamt jag ville, bara jag inte gick. Min strategi för att ta mig dit var att springa i princip varje dag. Genom att springa superkort, utan tidtagning och med ett enda mål (att hålla mig springande) hade jag som plan att utplåna den där tröskeln som sa att det var jobbigt att ta sig ut. Och det gjorde jag. Helt plötsligt en dag så hade jag uppnått mitt mål och jag fick sätta nya mål – att springa fem kilometer, att springa en mil, att springa en mil under timmen.

Någonstans i den vevan blev jag även inspirerad till att börja springa med barforadojjor. Jag köpte mina Merrell Pace Gloves, gav mig ut och höll på att trasa sönder mina vadmuskler på kuppen. Men OJ vilken känsla. Det kändes som att jag flög, OCH smög, fram. Jag kände mig lätt och nätt och började uppleva nästan som rus under rundorna. Det tog dock hårt att gå tillbaka till korta 2-3 km distanser när jag just hade lyckats skala upp till mil-rundor, men jag var helt övertygad om att barfota var den rätta grejen för mig och fortsatte. Efter några månader (ja, det tog så lång tid) var jag tillbaka på mina fem-kilometers rundor och så småningom kunde jag börja skala upp ordentligt utan känningar i vaderna.

Under den här tiden sprang jag fortfarande flera gånger i veckan och jag började bli rätt snabb (snabb för att vara mig alltså) och betade av kilometrarna under mina kortare rundor i nära fem-minuters-tempo. Jag och några kompisar gjorde en deal och ställde upp i ett triathlon, som blev två, som blev tre. Jag lärde mig crawla, började intressera mig för snitt-tider och köpte våtdräkt och riktiga cykelskor. Det var en jätterolig tid, men det som hela tiden lockade mig till att träna var att ge mig ut i naturen och springa i mina Merrell-skor.

Mina mål var nu riktade till lite längre distanser och jag hade till och med plitat ner på papper att jag under 2013 hade som mål att springa en tvåmilarunda, längre än jag någonsin sprungit i hela mitt liv. I September bockade jag av det målet och det sista jag gjorde innan jag blev gravid (eller nej, faktiskt det första jag gjorde som gravid, fast det visste jag inte om då) var att springa ett urhärligt 17-km terränglopp i 5.30-tempo - något jag är superstolt över att ha gjort.

Min graviditet började sedan ganska pang på med tio veckors ihållande illamående (graviditetsillamående ska jag också ägna ett inlägg åt snart) och jag kunde, trots flera ihärdiga försök, inte fortsätta springa. Mitt enda löparmål under graviditeten blev därför att inte tappa löparglädjen, utan att försöka minnas känslan av att orka springa. För känslan att just orka springa är fantastisk. Känslan av att ha mer att ge när man redan sprungit långt är än mer fantastisk. Och att med solen i ansiktet och svetten rinnandes nerför pannan kuta det snabbaste man har för att man snart har uppnått sitt högt satta mål är helt magiskt!

Jag tror nu att jag kommer lyckas hålla mitt graviditetsmål, och mina nästa mål som jag tänker plocka upp så snart jag kan (och kroppen tillåter) efter graviditet o amning o den första småbarnstiden, blir att:

1. Komma tillbaka till samma löpform som innan graviditeten

2. Genomföra ett Maraton

Men hur det går med det mina vänner får jag helt enkelt skriva om igen senare.