Mias Familjeblogg

Blockflöjtskonsert och 200 höftlyft

Killarna har cyklat till skolan och vi har just lämnat av mormor vid tåget. Det blev ett mysigt men kort besök som kretsade kring gårdagens höstkonsert för storkillen på Dunkers kulturhus inne i Helsingborg. De är jätteduktiga på att showa till det på kulturhuset så trots att de flesta numren består av ett 60-tal barn som spelar tre-toniga flöjtlåtar så blir det supermysiga konserter med hjälp av konferencier, komp av husband, ljussättning och gästspel av barnkörer och solister.

Lillkillen ville följa med igen trots att han redan sett konserten en gång. Han delade på ett säte längst fram med två kompisar (andra lillebröder som också fanns på plats) och var toknöjd. Sander gick på sitt livs första konsert. Trots att han var jättetrött och hade somnat direkt i en annan miljö, så var han helt fascinerad av ljuden och sa inte ett pip på hela timmen konserten varade. Jag såg grannar och skolföräldrar och kollegor och fröknar vart jag än kollade. Och kunde inte sluta le åt de söta barnen (som dessutom oftast är helt ovetandes om sin söthet) som kämpade för att hitta rätt toner, sjöng med världens inlevelse eller hade myror i brallorna där uppe på scenen. Blockflöjtskonserter är världsbäst.imageIgår hann vi även med BVC-besök och mamma/barn-träning. Jag älskar träningen och tycker passen är himla bra. Vi börjar alltid med 15-20 minuters övningar för bäckenbotten och de djupa magmusklerna.

Testa till exempel den här. Ligg på mage med huvudet vilandes på händerna. Slappna av överallt. Tajta sedan till bäckenbotten. Knip alltså. Sug sedan in magen och tänk att det ska uppstå en tunnel mellan mage och underlag. (Det kommer inte uppstå någon tunnel dock.) Låt resten av kroppen vara helt avslappnad. (Rumpa. lår, rygg etc.) Hål i 10-20 sekunder. Slappna av helt och börja om. Håll på tills din bebis (man/hund/mamma) börjar ropa på dig.

Resten av passet är cirkelträning med anpassade skonsamma övningar som ändå är skitjobbiga. Jag får alltid härlig träningvärk överallt. Idag känns det mest i armar, rygg och rumpa. 200 höftlyft tar ju slut på vilken rumpa som helst. Efter 40 tänkte jag att ‘Det här GÅR inte.’ Och en stund senare låg jag ändå där och räknade 197, 198, 199…

Det sköna är också att Sander är vrålnöjd med att sitta i sin bilbarnstol och titta på. Han har inte sagt ett knyst på alla fyra gånger vi har varit där nu. Tiden passar honom bra och så finns det mycket att titta på – en massa hårt slitande mammor och andra bebisar. Dessutom flyttar han med mig runt i salen så att han får byta vy lite titt som tätt. Det verkar göra susen. imagePasset. Ett varv.imageAxlarna. Aj.imageLite nackträning för bebisarna hanns med också.imageEfter passet vågar jag knappt lyfta upp Sander pga all mjölksyra i armar och axlar. Lövely!imageStandardlunchen för tillfället. Spenat, ruccola, groddar, ärtskott, champinjoner, tomater, oliver och ugnsbakad lax.


På mjölksyredarriga ben

PANG! sa det när jag vaknade till världen imorse. Jag yrade upp och sprang runt och skällde uppläxande omkring mig om att respektera de som sover och som faktiskt har varit vakna och ammat flera gånger på natten och att man inte får gnälla och skälla på varandra på morgonen så att bebisar och mammor vaknar. (Ja, jag inser ironin.)

Efter en stund insåg jag att

  1. Jag hade blivit väckt mitt i en ljuvligt, skön och djup sömn
  2. Det är min tredje dag på detox-veckan, troligtvis den lägsta rent energimässigt
  3. Jag borde lägga mig en stund till.

 

Så jag la mig en halvtimme till och gick upp en andra gång, betydligt mer tillfreds med livet.

Förutom humördippen imorse har jag inte känt av några speciella utrensningssymptom. Men kroppen känns annorlunda. Den är väldigt mjuk och avslappnad och jag känner mig så lugn att jag i jämförelse med mitt vanliga jag i det närmsta kan kallas låg.

Den där mjukkänslan kom väl till pass igår när jag och en vän gick på ett 90-minuters yoga-pass med Rachel Brathen, även kallad yoga girl. Det var en mäktig känsla att yoga och andas synkront med 400 andra personer. Rachel var också otroligt mjuk att lyssna till och hennes röst som instruerade oss på engelska medan vi vred och vrängde på oss blev nästan lite meditativ att lyssna till.

Kvällens asgarv var när vi stod i posen ‘Standing Split’ och kände oss sjukt ograciösa, väldigt långt ifrån just en standing split. Annars all cred till Rachel som körde ett riktigt gediget pass med grundläggande positioner och utan en massa svåra show-off poser. Kroppen blev riktigt ordentlig genomarbetad och idag har jag träningsvärk i baksida lår och i skuldrorna. Det var ett riktigt kvalitetspass.imageFörsta gången jag har yogat en masse.imageGårdagens mellis som passade perfekt innan yogapasset. Blåbärs- och cashewyoghurt. Syrad. Med blåbär i botten och bipollen på toppen. Mmmm.imageOch så middagen efter passet. En wrap i ett kålblad med något som skulle efterlikna köttfärs med en massa goda röror på. Så himla gott även om jag lämnade kålbladet eftersom det inte fick plats i magen… imageJag måste ju visa lunchen med eftersom det är en av mina absoluta favoriter så här långt. Sushi. Utan fisk och ris alltså. Det smakade som sushi, fast mildare och lenare och mjukare. Och var underbart gott att doppa i den salta sojan. Fråga mig inte hur de gör.

Imorse tog jag min träningsvärk med mig och gick på mamma/barn-gympa. Jag var rätt osugen innan jag kom iväg, men jag visste att jag skulle älska att svettas och jobba lite. Passet var härligt jobbigt för lår, rumpa, rygg och armar så nu går jag runt här hemma med härligt mjölksyredarriga ben.imageUnder detox-vecka kör vi allt helt ofixat.imageEfter 80 utfall under första varvet när alla andra var klara och hade börjat med nästa övning började jag ana att jag hade tolkat instruktionerna fel. Mycket riktigt. Det var inte 50 utfall per ben utan totalt.imageKolla! Shyssta pjucks mamma!

Joråsåatte. Jag har införskaffat ett par nya innegympaskor. De senaste åren har jag i princip bara gått på barfotapass inomhus så som yoga, bodybalance osv. För det fåtal pass som har krävt skor har jag smugglat in mina älskade Merrell barfotaskor (pace glove) som jag vanligtvis springer utomhus i, men efter hösten är de så smutsiga och slitna att jag inte kan maskera dem längre. Nu fick det bli ytterligare ett par barfotaskor, men denna gången från Vivo Barefoot (the one). Jag fick ett tips från en hängiven barfotavän häromdagen att de nu sålde Vivo på XXL, så igår drog vi dit och handlade. Behovsstyrt. Nöjd!


Jag börjar stelna till

Rejält alltså. För det var med darriga armar och lår som jag lämnade gymmet igår. Jag testade mitt hemmagyms mamma/barn-träning för första gången och blev supertaggad på mer. Tänk lite mindre pilates och lite mer crossfit. Tränaren var en av gymmets PT:ar och hon var grymt peppig. Hon fick mig att känna mig som värsta fokuserade träningsmaskinen. (Vilket jag såklart var också…)

Vi började med olika knipövningar på matta och sedan körde vi två varv med sex stationer, två minuter på varje station. Sander satt helt glad och nöjd i sin bilbarnstol hela passet så jag kunde vara med på varenda övning. Jag kände hur mjölksyran sprutade och det var riktigt härligt att ta i! Nu är jag i det där läget där jag känner att hela kroppen börjar göra ont och man undrar var det ska sluta någonstans. Eventuellt kommer jag att fastna i någon amningspose och inte komma loss igen förrän musklerna har mjukat till sig igen. Älska träningsvärk. imageHär höll vi till. En övning var att gå upp och ner på lådorna till höger. Med mjölksyra i sätesmuskeln från övningen innan blir två minuter plötsligt ganska långt. Om vi fortsätter så här kommer jag ha stans fluffigaste rumpa lagom till sommaren.

Till frukost idag blev det en nyfunnen favorit, havregrynsgröt med granatäpplekärnor. Det är så vansinnigt gott och granatäpple är smockfullt av nyttigheter. Dessutom är de jättefina just nu. Om ni inte har hittat ett bra sätt att få ut kärnorna så kan jag rekommendera bästa metoden. Man delar frukten på mitten (horisontellt), tar en stor sked och slår hårt på skalet med öppningen ner över en skål eller tallrik. Då trillar kärnorna ut rakt ner i din hand hur enkelt som helst. Kolla här. (Till gröten blev det självklart en grön power shot! Ni håller väl i era nya, goda rutiner fortfarande? Jag tar den gröna härligheten varenda morgon och nu har jag faktiskt svårt att vara utan måste jag säga. Den gör mig full av energi som räcker hela dagen. Jag lurade på min svägerska en burk av blandningen i helgen så det ska bli spännande att få höra hennes omdöme framöver).imageJa, ös på hela alltet! Då behövs inte ens någon mjölk. Gröten gör jag på <2dl eko fiberhavregryn, 1 msk chiafrön, 2 dl vatten och en nypa havs/himalayasalt.

Till lunch blev det den här salladen idag igen. Spenat, ruccola, champinjoner, groddar, ärtskott och avokado. (Jag verkar snöa in mig på saker och så äter jag likadant i några dagar innan jag blir sugen på något nytt.) Och så en bit ugnsbakad lax som blev över från gårdagens middag. Gott och nyttigt!imageSnabbt, enkelt, nyttigt och gott passar bra när man är föräldraledig och har två minuter på sig att svira ihop en lunch.

Nu kom killarna just hem. Vi har en lugn och skön eftermiddag framför oss med noll inbokade aktiviteter eller lekdejter. Bara mys. Passar bra när det regnar ute.


Ny stammis

BVC måndag. MVC tisdag. Så döm om min förvåning när jag fick ett samtal från BVC-sköterskan i förmiddags som undrade var jag var. En tid igen alltså? Men så var det tydligen. De har numera mamma-samtal för att försöka fånga upp nedstämda och deprimerade mammor efter den första baby blues-tiden. Och det är ju såklart bra, så jag åkte dit igen och pratade lite. Jag känner mig inte det minsta nedstämd, men jag tog tillfället i akt att prata vidare om vaccinationer istället. Måndagens besök blev nämligen fullt av sånt snack med barnläkaren, men jag kände att vi inte var klara. (Mer om det i ett annat inlägg.) Men lite av en stammis på BVC är man ju allt så här två månader in i föräldraskapet.

Sedan var det dags för pilates och efter-pilates-fika med mamma-barn-tränings-tjejerna. Och givetvis kunde jag inte hålla mig från att käka ytterligare en raw food lunch på RAW Helsingborg, så det blev en krämig morotssoppa med lite cayenne- och vaniljsmak. Och en efterrättskaka såklart. Såååååå gott! Jag tror de har fått en ny stammis där med.imageimageimageimage


Äntligen lite ordentlig träning

Idag blev det äntligen lite ordentlig träning gjord. I förmiddags var det mamma-barn-träning på yoga-studion igen och denna gången lät Sander mig vara med lite mer, trots att han inte riktigt kunde acceptera att behöva släppa mig med blicken för att somna. Till slut gav han med sig i alla fall och jag fick gjort lite härligt jobbig pilates på rulle.

Sen när vi kom hem somnade han som en stock i sin säng och jag kunde göra ett ordentligt pass på mattan. Så där så att jag redan känner hur träningsvärken kommer krypande. Åh. Saknade träningsvärk! imageTorsdagar = mamma-barn-träning. Och så fika efteråt. Eller ja, vi ammande mammor är ett hungrigt släkte så det blev tidig lunch idag.imageSka du träna sa du? Då tänker jag vara så här vaken! Så att du inte får för dig att träna iväg från mig.

Efter middagen tog vi en tur till skolan hela familjen. Killarna ville spela King med basketboll och visa nya trix på stängerna. Jag tycker det är fascinerande att de, efter att ha spenderat hela dagen på skolan, ändå vill tillbaka dit för att leka på kvällen igen.imageVärldens finaste killar i världens finaste ljus.imageEgentolkning av bordtennis.imageKing!imageNytt trix.

Vid nattningen nu ikväll var lillkillen trött och grät. När jag frågade honom varför han grät så var det för att han inte vill gå i förskoleklassen längre. Han vill gå i ettan NU för då får man gå över gränserna som f-klassarna har på skolgården. Och sedan grät han lite till när han tänkte på det och så grät han lite extra när han kom på att han aldrig kommer gå i samma klass som storebror och att de aldrig kommer äta mellanmål samtidigt i skolan. Oj vad han ser upp till sin bror.image


Sötaste lillbrorsan i världen

Lillbrorsan har börjat le. Och blev genast lite roligare att umgås med för alla i familjen. Så nu är vi fyra stycken på ständig jakt efter att få ett av de där (ännu rätt sällsynta) leendena. imageKom igen. Ett leende till. Bara ett leende till. Snälla!imageMan blir trött av att le. Man blir trött av det mesta faktiskt. Att äta. Att bajsa. Att hänga med mamma på träning. Ja, man blir till och med trött av att sova när man är så liten som jag.

Idag började jag en kurs med mamma-barn-träning på PreBalans, yogastudion där jag gick på gravidyoga. Det är träning för nyblivna mammor med fokus på att stärka bäckenbotten och de djupa magmusklerna. Mer pilatesbaserat än yoga. Bebisarna hänger med, men övningarna är helt utan bebisinblandning. Så länge de tillåter en då alltså. Idag ville Sander inte alls att jag skulle hålla på att träna en massa utan att kela med honom. (Kanske var det så att han var trött och hade svårt att komma till ro i en ny miljö, men det låter roligare att beskriva det som att han har väldigt starka åsikter.) Men nästa gång går det nog lite bättre och blir mer tränat för mig. Jag får helt enkelt se det som en bonus, det som blir.

Efteråt blev det fika med en annan mamma på Koppi, en prisad kaffebar här i Helsingborg. Men för mig som inte dricker kaffe eller äter mjölk/gluten, och inte var sugen på att kompromissa med det idag, blev det spartanskt. Bara en kopp vitt jasmin-te. Det är väl det enda negativa med att äta som jag gör – att det är svårt att få tag på en schysst random fika på stan. Men större bekymmer har existerat.

En stor seger för dagen var att vi åkte bil både till och från yogastudion utan ett knyst från baksätet. Nöjd kille!