Mias Familjeblogg

Konsten att gå lite mindre back i december

Idag har jag sålt en spegel på Blocket. 400 spänn in. Ka-ching! Jag har en till spegel ute till försäljning som hämtas upp imorgon. 400 spänn till in. Ka-ching ka-ching! Det finns inget bättre än att sälja i sådana typiska köpetider som jul. Jag måste ha haft en jädra massa prylar att sälja med tanke på att det fortfarande inte är tomt i förrådet. Men det är klart. Åtta småbarnsår och två flyttar är det som har bunkrat upp. Och ett 36-årigt liv. Och då har jag ändå varit relativt bra på att göra mig av med saker under åren. Jag är ganska onostalgisk när det kommer till prylar. Är bra på att rensa. Men jag hittar faktiskt fler saker att sälja i skåpen nästan varenda dag. Och jag har hittat ett system som fungerar bra så att jag successivt kan flytta ut både mindre och större saker ut i förrådet när jag hittar dem. Så kanske jag slipper att göra de där storrensningarna en gång om året framöver. Men nu börjar det kännas luftigt här hemma. Som att saker och ting får plats och att var sak har sin plats. Det är en riktigt skön känsla.

Jag såg en tänkvärd film från Blocket häromdagen. Den handlar om att vi borde köpa mer begagnat istället för att alltid sukta efter det som är nytt. Att barn inte tänker på om en sak är ny eller gammal, utan att det är våra vuxna värderingar vi applicerar på barnen när vi tror att vi måste köpa nytt till dem. Jag frågade såklart mina barn om det, och minsann, de förstod knappt ens frågan. Klart att det är okej med något som någon annan har haft liksom.

Jag borde alltså bli bättre på det där med att handla begagnat också nu när jag har blivit så grym på att sälja. Jag minns mannens konstaterande för ett tag sedan – ‘Varför köper vi aldrig på Blocket? Vi bara säljer.’ Och han har delvis rätt. Jag har bara handlat på Blocket ett fåtal gånger. Barnvagnen till exempel. Och porslin till mamma som hade slutat tillverkas (fast det var från tyska eBay när jag tänker efter). Och en Flexitrax-bana. (När jag var ung handlade jag massor med kläder second-hand dock. Det var bästa sättet att hitta coola och unika kläder.) Idag tror jag att det handlar mer om själva köpeprocessen för mig än tanken på att prylen är använd. Jag gillar inte att tävla om uppmärksamhet. Att behöva vara snabb. Att förhandla. Att kanske bli utan när jag väl har bestämt mig. När jag säljer är det mer på mina villkor känner jag. I alla fall om man säljer bra prylar till ett bra pris. Men jag ska jobba på det där. För det finns fruktansvärt mycket fina prylar i omlopp där ute redan. Typ mina speglar.

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 21.49.43Min annons. Varför blir man alltid så sjukt otålig i samma sekund som man lägger ut sin annons? Eller är det bara jag? Det är som att processen att få ut annonsen är så lång att när den väl är gjord så vill man bara bli av med prylen. Lite samma otålighet som när man bestämmer sig för att försöka bli gravid. När man väl har tagit beslutet att man skulle vilja ha ett barn så är processen dit plötsligt sjuuuuukt lång! (Ändå lite olika grader av otålighet. Eventuellt.)


Ekologiska yogakläder i bomull

För några dagar sedan rensade jag ur hela min låda med träningskläder, något jag gjorde i huvudet för länge sedan. Jag har nämligen hittat en stor förbättringspotential. Jag har bestämt mig för att byta ut merparten av mina syntetkläder som jag använder på yoga, body balance och andra inomhuspass till några få riktigt bra plagg i ekologisk bomull. Det går i linje med min långsiktiga ekologisering. (Varsågoda! Ett nytt ord.) Några syntettights som jag använder till löpning fick vara kvar (2 par långa tunna, 1 par capri, 1 par fodrade) plus mina absoluta syntetfavoriter, men allt som jag inte använder och alla onödiga dubbletter (ur funktionellt perspektiv) åkte ut. Det blev en hög med plagg.

Vad gäller plaggen in har jag letat länge efter rätt köp och jag dog lite när jag efter intensivt sökande hittade precis det jag sökte hos Prancing Leopard. Det blev två par capri-byxor (det jag använder mest) och en långärmad än så länge. Linne får jag leta vidare efter. Jag tror att jag kommer kunna ha dem länge (tills de slits sönder är planen) och de ligger inom det område jag fortfarande tillåter mig att rusta upp lite (träning/hälsa). Så köpen är väldigt efterlängtade och väl genomtänkta. Men fortfarande gäller såklart att jag ska hamna på minus i slutändan. Så på konsumtionslistans balansräkning för träningslådan har switchen resulterat i:

  • 5 syntettights (-)
  • 3 syntetlinnen (-)
  • 1 långärmad (-)
  • 2 eko bomullstights (+)
  • 1 eko långärmad (+)

 

Tre av plaggen som åker ut ger jag bort till en vän. Resten får en chans på loppis innan jag lämnar det som blir kvar till återvinning.imageimageMina übersnygga yoga-/body balance-/inneträningskläder i ekologisk bomull.imageFrån Prancing Leopard.

Samtidigt som träningslådan gicks igenom rök även några gravidplagg. Eftersom humöret var väldigt utrensningsorienterat tog jag en snabb ostrukturerad runda i garderoben också och lyckades på tio minuter rensa ur säkert 20 plagg. Några av plaggen var sådana som jag har dragit mig för att rensa ur tidigare eftersom det är plagg jag har använt mycket och älskat för länge sedan, men som jag nu inte använder längre. Nu kändes det helt plötsligt helt rätt att sortera ut dem. Och det roliga är att så fort beslutet var taget och plaggen låg i en hög på golvet i ett annat rum, långt ifrån garderobens sammanhållningskonster i form av stil- och färg-kombo-känsla, så känns det som plagg jag aldrig skulle välja framför andra plagg jag redan har och använder. När man ser det enskilda plagget för vad det är så är det inte så intressant längre, även om det en gång fanns på favoritlistan. Och det är såklart anledningen till varför de inte kommer till användning längre. Det finns numera andra favoriter som alltid går före.

Förresten så såg jag en dokumentär på temat utrensning igår. Det var en finsk kille som skickade in hela sin lägenhet i ett förråd och bestämde sig för att bara hämta ut en pryl om dagen i ett helt år. Han började om från noll helt enkelt, naken i en tom lägenhet. Dag ett och två valde han en kappa och ett par skor. Dag tre ett par byxor. Jag tror att de första kalsongerna kom in efter någon vecka eller mer. Han sov på golvet. Åt och borstade tänderna med fingrarna. Ganska extremt, men rätt kul. Och han kom verkligen ur hela projektet med en annan syn på både sitt liv och sina prylar. Prylar ut, kärlek in hette den.


Om att konsumera

Jag har hamnat i ett utrensningsflow. Det började tidigt i graviditeten och sitter i ännu. Jag rensar, säljer, sorterar och slänger som om det inte finns någon morgondag. Och det är alldeles alldeles befriande! Jag har fått feeling genom att läsa bloggen Minimalisterna och nu vill jag inte spara en enda onödig pryl, eller värre, göra ett enda felköp. Jag vill minska mitt ägande. Bryta alla känslomässiga band mellan mig och mina prylar. För ägande tar tid var det någon som sa. Och det är så sant. Att äga saker kräver att man förvarar dem, tar hand om dem, rensar ur dem eller slänger dem. De kräver beslut, känslomässigt engagemang och plats. Ju mer man äger desto mer prylar är det alltså som pockar på uppmärksamhet av en eller annan anledning.

På samma linje vill jag även minska min konsumtion. För det är såklart all planlös konsumtion som leder till allt ägande. Och vad är det som får oss att konsumera? Det är säkert högst personligt vad som får oss att vilja ha, ha och ha, men för mig är det känslorna av att fira något, att hamna i ett härligt shoppingflow eller att trösta mig som får mig att vilja handla. Om jag är på rätt humör och går och fönstershoppar (alltså vandrar runt på måfå och tittar efter fina saker) så kan jag hitta saker som jag bara måste måste måste ha. Saker jag fem minuter tidigare inte visste fanns men som jag nu inte kan leva utan. Och det är ju såklart helt vansinnigt. Men den känslan uppstår bara när man utsätter sig för att planlöst vandra/surfa runt och kolla på fina saker. Man kan ju inte äga allt som är fint. Lika lite som man kan äta allt som är gott.

Så jag har tänkt igenom några policys jag ska försöka hålla mig till när det gäller shopping. Jag har nog redan resonerat så här ett tag (mannen har alltid resonerat så), men det tar ett tag att på riktigt vilja förändra sig och att bryta gamla vanor och mönster (precis som vid kostomläggningar) och nu är jag redo. Så här tänker jag.

  • 1 in 1 ut. Blir det köp, då ska något annat sorteras ut eller säljas. Varje månad ska vi gå minus i balansräkningen på prylkontot.
  • Allt ska vara behovsstyrt, dvs ett behov ska uppstå innan jag ens börjar kolla efter något. Ingen mer fönstershopping eller planlöst strosande i affärer. (Det fysiska strosandet reducerades ju markant redan med första barnet när all egentid plötsligt försvann, men visst är det enkelt att surfa iväg på någon webshop när man sitter med en sovande bebis i famnen.)
  • Göra genomtänkta och långsiktiga köp med fokus på kvalitet och funktionalitet. Bara köpa sånt som jag tror kommer användas länge.
  • Åtgärda felköp så snart som möjligt. Vet jag med mig att ett köp blev fel eller att något jag köpt inte blir använt som jag tänkt, då ska jag sälja av det direkt. Pengarna förlorade man ju ändå i stunden man tog det felaktiga beslutet i affären, så för att inte samvetet ska svida varje gång man ser det där plagget eller den där prylen så ska den ut.

 

Jag har faktiskt funderat mycket kring det här ämnet på sistone. Inte minst genom att jag ju har sålt av en stor mängd prylar på Blocket i somras och på Butiksloppisen de senaste veckorna. Och då har det slagit mig att för att inte slänga fungerande saker på tippen, vilket tynger samvetet, så får man nästan chippa in lika mycket tid på att sälja en pryl som man la på att köpa den. Om jag då har köpt på mig saker under många års tid och på riktigt vill värdera varje plagg och varje pryl för vad den är värd (tänk vad mycket tid, energi, arbetskraft och resurser som har gått åt till att producera varenda liten tröja som du har i ditt hem), då har jag att göra ett tag framöver, utan att ens köpa till en enda ny pryl. Och om man väger in den ansträngningen redan vid köptillfället, så tar det helt plötsligt emot att handla alls, speciellt plagg eller prylar som bara är fina och som man egentligen inte behöver.

Varje gång jag tror mig behöva något eller vill åka och shoppa (typ nu när det är så otroligt julmysigt i affärerna) så har jag därför börjat tänka: ‘Det är okej, jag ska bara ta hand om de grejor jag har först och så åker jag sedan.’ Och så lagar jag något som har gått sönder, byter trasiga glödlampor, vattnar blommorna eller sorterar ut ett skåp och vips så är köpsuget helt borta och jag är istället fylld av en helt oslagbar känsla av kontroll.

Just nu är jag lite hög på just den känslan.


Butiksloppis

I somras när jag var höggravid så gick jag loss fullständigt här hemma och sorterade ut prylar som vi inte behöver mer. Ett slags inverterat boande som gick ut på att bli av med prylar snarare än att införskaffa. Jag gick igenom varenda skåp och varenda låda (plus förråd och garage) här hemma och gallrade skoningslöst. Jag och mannen tog också äntligen tag i några gamla flyttkartonger med kurslitteratur och cd-, lp- och dvd-skivor och gjorde oss av med rubbet. Sålde det som gick och slängde resten. (Skivsamlingen lämnade vi in till en skivaffär här i stan och fick 1600 spänn för.)

Allt det där som har rensats ut har jag lagt i påsar och kartonger ute i förrådet för att senare sälja på loppis. Den här gången var det nämligen mycket leksaker som rensades ut och därför kändes det fel att lämna barnens saker till insamling utan att ge dem chansen att sälja sina saker. Men när är det läge att sälja på loppis? Med bebis. Det känns för mig som ett ganska stort projekt som jag (förvånande nog) har skjutit på.

Så för en vecka sedan fick jag nys om ett helt (för mig?) nytt koncept för att bli av med sina prylar, nämligen butiksloppis. Det går till som så att man hyr en säljyta i en stor butikslokal i en vecka (295 kr) eller en månad (1000 kr). I priset ingår prislappar med streckkod som identifierar dina prylar. Sedan disponerar du ytan som du vill och ansvarar för att fylla på med prylar och prismärka. Men det är allt. Personal finns på plats och tar betalt och alla pengar jag säljer för (100% av försäljningspriset) går till mig. Helt briljant koncept!

När jag såg tipset på fejjan, nappade jag alltså direkt och åkte dit och hyrde en plats. Så sedan dess har jag en gång om dagen fyllt en flyttkartong med prylar och åkt till butiken och städat, prismärkt och fyllt på. Och det fungerar faktiskt. Jag säljer. Går sakta men säkert plus. Blir av med prylar. Så grymt skönt! imageimageimageimageNästan allt på den här bilden, från första dagen, är sålt. Och sedan har jag fyllt på med en massa nya grejor varje dag. Jag har lagt mig på priser mellan 5kr (små leksaker, pappersblock etc.) och 60 kr (fina klänningar). Det mesta ligger på 15-30 kr (tröjor, skor, leksaker). Dyrare eller mer värdefulla saker tror jag är bättre att sälja på Blocket om man vill ha ut mer pengar för det. Jag kommer hamna på ca tusenlappen plus efter en veckas försäljning (alltså sålt för ca 1300kr). Men jag har massor med prylar kvar så jag ska köra en vecka till.

Det enda som inte är skönt är hur det ser ut här hemma med en uppdukad buffé av utrensade potentiella försäljningsobjekt mitt i vardagsrummet. Det kräver ändå lite jobb att varje dag hitta hela prylar (och inte minst alla delar) och prismärka. Det som gör röran uthärdlig är att se hur högarna blir mindre och mindre från dag till dag.imageEn nackdel med att ha kassar med utrensade leksaker framme är att sakerna tenderar att söka sig från påsarna och ut i huset igen.

Överlag så försöker vi här hemma att anamma en livsstil med lite färre inköp och lite färre prylar. Det har blivit för mycket med åren och jag känner att de belastar mig mentalt. Pryldetox och minskad konsumtion är ju i ropet i och med hälsovågen som sveper över oss och man förstår varför – det känns bra ända in i själen att rensa, sälja, slänga och sortera. Man vill bara mer och mer och dessutom känns det oerhört ocharmigt att köpa någonting nytt när man har all fokus på att rensa ur.

En bra blogg på temat är minimalisterna.se. Den får dig garanterat att bli rensningssugen och för den som behöver får man tips på hur man kan gå tillväga.