Mias Familjeblogg

Äntligen lite ordentlig träning

Idag blev det äntligen lite ordentlig träning gjord. I förmiddags var det mamma-barn-träning på yoga-studion igen och denna gången lät Sander mig vara med lite mer, trots att han inte riktigt kunde acceptera att behöva släppa mig med blicken för att somna. Till slut gav han med sig i alla fall och jag fick gjort lite härligt jobbig pilates på rulle.

Sen när vi kom hem somnade han som en stock i sin säng och jag kunde göra ett ordentligt pass på mattan. Så där så att jag redan känner hur träningsvärken kommer krypande. Åh. Saknade träningsvärk! imageTorsdagar = mamma-barn-träning. Och så fika efteråt. Eller ja, vi ammande mammor är ett hungrigt släkte så det blev tidig lunch idag.imageSka du träna sa du? Då tänker jag vara så här vaken! Så att du inte får för dig att träna iväg från mig.

Efter middagen tog vi en tur till skolan hela familjen. Killarna ville spela King med basketboll och visa nya trix på stängerna. Jag tycker det är fascinerande att de, efter att ha spenderat hela dagen på skolan, ändå vill tillbaka dit för att leka på kvällen igen.imageVärldens finaste killar i världens finaste ljus.imageEgentolkning av bordtennis.imageKing!imageNytt trix.

Vid nattningen nu ikväll var lillkillen trött och grät. När jag frågade honom varför han grät så var det för att han inte vill gå i förskoleklassen längre. Han vill gå i ettan NU för då får man gå över gränserna som f-klassarna har på skolgården. Och sedan grät han lite till när han tänkte på det och så grät han lite extra när han kom på att han aldrig kommer gå i samma klass som storebror och att de aldrig kommer äta mellanmål samtidigt i skolan. Oj vad han ser upp till sin bror.image


Ordningen är återställd

Killarna är hemma igen. Äntligen! Vi har saknat dem. Det har varit alldeles för tyst och lugnt här hemma. Till och med lillebror har reagerat. Han har varit mycket oroligare de senaste dagarna och har inte alls sovit lika länge och lika djupt som tidigare. Man skulle kunna tro att det har med magen att göra, men det är mycket gulligare att tro att han har saknat sina bröder. Saknat stojet och stimmet och skratten och bråken och känt sig lite otryggare i den stora tystnaden som har rått. För det tog inte längre än att barnen kom innanför dörren och vi hann beklaga oss lite lätt för mormor och morfar kring att vår super-sovar-bebis nu beter sig som vilken krånglig-mage-bebis som helst, så somnade han som en stock och sov i två timmar till barnens badoljud och hundratals Ölands-berättelser om grottor, golfspel, lådbilsland och fiskefångster.imageHej lillebror! Har du saknat oss?imageNu kan man äntligen få sova i lugn och ro igen när ljudnivån är återställd från låg till hög.


Syskonkärlek och sommarlov

Nu har vi sommarlov! Alla är lediga. Lillkillen har gått sin allra sista dag på dagis. Någonsin. Känns märkligt. Jag har lämnat in min dator på jobbet och skrivit ett out-of-office-reply som ska hålla i typ ett år eller hur långt det nu kan tänkas bli. Det känns också märkligt. Vi firar sommarlov med nakenbad (Bara killarna. Jag vill ju inte skrämma grannarna.), grillmiddag, jordgubbar och syskonkärlek.imageSyskonkärlek 1: Hur gulligt är det här på en skala? Svar: I ett mamma-hjärta är det väldigt gulligt. Typ en tia gulligt av tio. (Är det förresten bara jag som tvingar mina barn att spela iPad med en kudde i knäet? Jag får för mig att det strålar rätt in i deras små ömtåliga testiklar annars. Dock tveksamt om en kudde hjälper, men det känns bättre.) imageSyskonkärlek 2: ‘Mamma, vi har gjort kostymer av lakanen! Kom och kolla!’ #vrålnöjdaimageSyskonkärlek 3: Tavlan med viktiga datum och andra viktigheter som mammor och pappor inte får glömma bort i vardagen är nu tillfälligt tom. Då passade killarna på att sam-måla en teckning. Vilka streck som är målade av vem vet ingen. Eller jo förresten, det har de säkert stenkoll på.imageHej då kontoret. Nu ses vi inte mer på ett bra tag.imageVet inte hur bra den här magbilden blev egentligen eftersom jag står vrålkonstigt, men det var längesedan jag tog en så den får duga. Jag var så sjukt överklädd idag (för varmt klädd alltså) och vet inte alls hur jag tänkte. Fick värmeslag flera gånger om.


Avslutningar

Igår var det skolavslutning för storkillen och idag är det dagisavslutning för lillkillen (som nu också är stor. Vet inte riktigt hur jag ska reda ut terminologin här i bloggen framöver…) Lill-killen hade maskerad på dagen och nu ikväll får de största dagisbarnen, de som ska börja skolan, komma på en speciell fest bara de och fröknarna. Väldigt häftig känsla att få vara på dagis på kvällen!imageDen här stolte figuren skickade jag iväg till dagis imorse.

Igår var vi lediga hela familjen (efter förra årets fadäs som jag skrev om här om dagen) och efter den långa avslutningsceremonin (alla årskurser från ettan till nian skulle sjunga varsin sång och så var det stipendieutdelning och tal från rektorn på det. Just, det – och så en liten ceremoni med bara klassen där det sjöngs några sånger och kramades med fröknarna…) firade vi med fika med farfar/svärfar, bad och sommarlovspresent. Men dagens höjdpunkt blev ändå den finaste dialogen som utspelades i baksätet på bilen mellan killarna.

Lillkillen(!) till storkillen efter att ha suttit tyst och funderat en stund: ‘När jag börjar på skolan och det kanske är någon dum kille som bråkar med dig eller är elak, då ska jag skydda dig.’

Storkillen till lillkillen: ‘Ja, och jag kommer skydda dig.’

Åh, jag ville nästan fälla en tår men bet mig i läppen. De sa det med sån kärlek. Jag kände i alla fall att jag måste ha gjort något väldigt rätt som mamma med två så fina killar.imageOtur blev det när väderprognosen visade regn och åska mitt i högsommarvärmen just på avslutningsdagen. Men tur i oturen blev det när åskan uteblev och regnet begränsades till lite lätt droppande.imageEtt stycke skolavslutad förstaklassare och en stolt lillebror.