Mias Familjeblogg

Med barn på Ven

Igår åkte jag och en vän med barnen till Ven. Ni vet ön mitt i Sundet som är helt magisk och knappt 12 km i omkrets så att man kan cykla runt den med små barn. Inte för att vi lyckades cykla runt hela ön som vi hade tänkt, men så finns där ju så mycket spännande att stanna och titta på på vägen. Typ Tycho Brahes museum. Och lekplatser. Och en gammal fyr.

Vi kom alltså aldrig fram till stranden där vi hade tänkt spendera en del av dagen, men vad gjorde väl det. Dagen blev helt fantastiskt mysig. Tre glada barn som var ute och rörde sig i friska luften en hel dag. Och två glada mammor som njöt av sol, varandra och glada barn.imageimage image  imageimage imageimageIMG_7611Vi gjorde en mandala på en stig där det var väldigt sparsmakat med material. Vete, sten och harskit fungerade dock. imageAstronomi fascinerar! Museet bjöd på en spännande ljusshow i den halvt underjordiska ruinen där Tycho Brahe gjorde sina berömda mätningar. imageimageOch i museets lekpark fanns rekvisita för en massa roliga lekar som nästan har glömts bort. Styltgång, herre på täppan (vilket jag för övrigt ägde på till barnens stora förtret), träbowling, dragkamp, hästskokastning, fäktning m.m.  image imageimageCykeln som passar perfekt för barn som inte kan cykla helt säkert själva än. Lillkillen tyckte den var helfestlig och ville ha den ändå så vi byttes om lite mellan barnen. Finns även cykel med barnstol eller sittvagn för än mindre barn. imageStorkillens grymmelunch i hamnen på Ven. Räktallrik.

Lite info om hur man tar sig till Ven

Vi tog färjan från Landskrona denna gången. Man kan åka en gammal fiskebåt från Råå också, men den sjövägen är mycket längre så då blir det mer ett åka-båt-äventyr än cykeltur. Och just igår var vi ute efter att cykla. Killarna har båda rätt nya cyklar och ville ha med dem, så vi betalade lite extra på färjan för att få med dem. Annars finns det ju fantastiska cyklar i olika storlek och utförande på ön som man kan hyra för helt överkomliga summor (60kr för barn, 100kr för vuxna).

imageCykel på färja. Spännande. Att åka färja. Spännande.

När man kommer fram är det bara att knalla upp för en backe, hyra cyklar och börja trampa. Ön gör sig absolut bäst i sommarens solsken med fantastisk utsikt, växtlighet och stränder, men det är ett äventyr vilken dag som.

Åk dit vettja!


En dag iväg och en dag hemma

Igår hade killarna studiedag och vi var iväg hela dagen. Vi åt inte ens frukost hemma utan åt brunch ute istället. De fick välja vad de ville (nej förresten, inte läsk) så det blev lasagne och pannkakor. Sedan gjorde vi några saker som stod på min önskelista. Klippte killarna. Provade och köpte skor till dem. Sånt som är svårt att göra utan att de är med helt enkelt.

Sedan gjorde vi några saker som stod på deras önskelista. Stack ner fötterna i sådana där akvarier med en massa småfisk som äter upp död hud och förhårdnader på fötterna till exempel. Det var femton minuters njutning (‘Det känns som massage för fötterna’). För killarna alltså.  Jag själv har för starka reflexer emot kryp för att kunna göra sånt.

Sedan hängde vi på piratlekplatsen nere vid havet. Det var underbart vårväder och där satt jag på en bänk med min medköpta matsäck (rödbetsjuice och chiapudding) och vände näsan mot solen medan Sander sov i vagnen och killarna åkte rutschkana hundratusen gånger. Starka vårkänslor! Jag fick också chansen att imponeras av en ytterst lugn och sansad pappa som var på lekplatsen med tre små barn och en hund och som sedan promenerade med hela sällskapet några hundra meter bort för att ta bussen hem. Vilka vardagshjältar vi är – föräldrarna!imageimageimageimage

Idag är killarna tillbaka i skolan och jag och Sander är hemma. Rensa pappershögar, vika tvätt, plocka ur diskmaskin, somna i mammas famn och sånt. Tänk att en dag med vardagsgöra här hemma kan kännas så himla härlig när man just har haft en dag hemifrån. Jag älskar hemma. imageimage


Favorit i repris

Mannen var i London med vänner denna helgen. Planerat med god framförhållning. Jag ringde mamma i veckan, med inte lika god framförhållning, och frågade om de hade någon plan eller om de var sugna på att komma ner. Som av en tillfällighet råkade just denna helgen av alla vara ledig och vi bestämde dejt.

Så efter lillkillens gympa imorse körde vi en favorit i repris – Nimis. Med efterföljande fars-dag-middag på Rut på Skäret. (Den uppmärksamme noterar här att vi gjorde det i omvänd ordning i måndags. Lite variation får det ju vara.)

Dagen bjöd både på flera likheter och olikheter från i måndags. En likhet var att vi mötte Lars Vilks med tillhörande livvakter ute i skogen denna gången med. (Vad vet jag, han kanske besöker sitt livsverk oftare än man tror?) En olikhet var att det var mycket mer folk i rörelse. Och att jag hade fullt batteri i mobblen. Och att det var supermysigt med medhavd matsäck och vuxet sällskap. Och att vi såg en säl! imageMatförberedelser. Den ammande kvinnan får ett bonus-ägg i sin låda.imageimageimageimageDagens roligaste kommentar kom från en pappa som var där med sina två barn som jag småpratade lite med vid några tillfällen. Vi hade båda just bevittnat (eller behört?) en väldigt nervös mammas desperata vrål efter sin typ tolvårige son som klättrade upp i alla de högsta tornen med sina kompisar och inte verkade höra hennes önskan om att hålla sig på marken (vilket alla andra inte hade några som helst problem att höra). Vi båda hade dessutom just kallat ner våra egna barn från ett av de högsta tornen (fast lite mindre desperat) och höll på att prata om hala brädor, trånga gångar och annalkande mörker när han kläcker: ‘Ja, här gäller det verkligen att hålla sin ångest i schack.’ I situationen, ackompanjerad av den där mamman, tyckte jag det var jätteroligt sagt för det var verkligen mitt i prick. Alla kände vi nog ändå som henne. (Tänk om brädorna inte håller? Du kommer faktiskt dö om du trillar ner!) Vi andra höll bara känslorna lite mer i schack.imageDagens fniss. (Eller ett av dagens fniss. Storkillen tyckte att vi vuxna hade väldigt mycket fniss i kroppen idag.) imageDagens yngste klättrare.imageDagens finaste amningsvy. imageDagens nöjdaste bröder. (De färgglada prickarna uppe till höger. Jag lovar. De är nöjda.) imageDagens brantaste backe. imageDagens snabbaste klättrare. imageDagens kämpe. ‘Mamma, jag har faktiskt gympa i benen också.’ imageDagens grattis på fars dag.

Imorgon börjar en supervecka med raw food-detox och yoga-workshop med Rachel Brathen (yoga girl). Men det skriver jag mer om imorgon, för nu ska den här trötta kroppen få vila.


Världens finaste höstdag

Det var det nog idag. Ojoj. Strålande sol, varmt i luften och fantastiska färger på träden. Dagarna går i otroligt högt tempo här hemma för tillfället. All tid går till att hålla de två minsta i schack (storkillen är fortfarande bortrest). Lillkillen kräver rätt mycket uppmärksamhet när han är hemma ensam hela dagarna. (Eller inte uppmärksamhet, men sysselsättning. Och inte ensam, men utan storebror att leka med.) Lillebror kräver ingenting mer än en famn och mat och lite lugn och ro för att sova. Men det kan vara nog så trixigt ibland. Just nu är han nämligen otroligt uppmärksam på sin omgivning och kan inte komma till ro eller äta om det finns något annat som pockar på uppmärksamhet.

Dagens sysselsättning har varit lekdejt med promenad, lekplats, volträcken och studsmatta och sedan en simskola på det. Ändå hade lillkillen massor av energi kvar och tvingade mig till några rundor Uno nu på kvällskvisten. Men sedan kom trött-kraschen och nu sover han gott.imageHösten är tacksam att ha på bild, som jag och en vän konstaterade idag. imageLillebror har äntligen börjat ta nappen ibland när han är mätt och trött. Det är som att han till slut har vuxit i den, rent fysiskt. Som vi har jobbat för det. Men det är otroligt skönt att kunna trösta honom med den vissa gånger då han annars har svårt att komma till ro – när han befinner sig i gränslandet mellan vakenhet och sömn och inte kan ligga intill bröstet.imageLillkillen på väg till en kompis. Med mamma. Och mammas kompis. Och lillebror i vagn för ovanlighetens skull.imagePå väg igen. Till lekplats, kompis och volträcken. imageNya konster på volträcket.imageSimskola. Utan brorsan. Och utan alla andra ungar med. Det var nog många på höstlov. Men det blev en privatlektion i livräddning. Och många längder sim. Det blev hela, långa längder idag för första gången. Så sjukt imponerad av min fisk till fem- (snart sex-) åring.

Igår var vi på Tropikariet här i Helsingborg. Ett grymt bra ställe där det finns både små och lite större djur. Djuren och miljöerna är otroligt välskötta, personalen är superduper och man kommer väldigt nära djuren. Ibland är man till och med mitt ibland dem.

Jag tror att deras filosofi är att väcka barns kärlek för djur och det finns flera möjligheter att röra vid djur. Igår fick Zeb hålla i både vandrande pinnar och en slags gigantisk kackerlacka (till min stora förtjusning). Dessutom stod han med händerna hos doktorsfiskarna i säkert två halvtimmar. Vi gick nämligen igenom hela stället två gånger. På allvar. Det är tre våningar och vi har varit där massor med gånger, men det var alldeles för spännande för att gå hem.

En kul grej var att jag träffade en gammal pluggkompis som jag inte träffat på tio år och hans familj, så vi höll sällskap en av rundorna.imageEn underjordisk krypgång in till en glasbur för den modige som vill komma närmre krokodilerna.imageEn vandrade pinne på armen.imageEn liten apa på trädet. Och hela räcket är ett långt rör för myror som bär blad fram och tillbaka.imageHypnotiskt vackert med hajar och gaffelfiskar.imageDoktorsfiskarna. Det bästa av allt. Den uppmärksamme ser att tröjan inte är samma som på tidigare bilder. Det beror på att det här är varv två och att den andra tröjan efter varv ett kunde vridas ur av allt vatten som på något mystiskt sätt hade sugits upp i den.


Svett och så lite svett till

Farmor har åkt hem idag och min kropp kommer nu få lite välbehövd vila från den hastiga uppskalningen till ett ordentligt träningspass om dagen. Men oj vad skönt det har varit! Jag har känt resultat på bara några dagar. Formen kanske ligger där inne och lurar trots allt. Jag har känt mig både stark och smidig. Jag har kört BodyBalance, pilates och flera pass hot yoga – precis enligt plan. Och framför allt har jag svettats mängder. Hot yoga tenderar ju att göra det med en…. Det känns grymt att svettas ut lite skit som har legat och samlat på sig.

Igår åkte jag, svärmor och alla barnen till en extra rolig simhall med vattenrutschkanor, utomhusbassäng, vattenströmmar och undervattensfontäner. Ett paradis för barnen men ytterligare en svettfest för mig. Fastän båda killarna är jättebra simmare slappnar jag inte av för en sekund med dem i vattnet (jag var påklädd uppe på kanten med Sander). Jag vet nämligen hur fort det kan gå illa. Och framför allt så vet jag att vattenolyckor är knäpptysta. Inget plask. Inget skrik. Bara sjunk. Och den tanken skrämmer mig och gör att jag har en puls på ungefär 180 i simhallar. Eller näe, närhelst det är barn och vatten på samma ställe faktiskt. Så mannen gör sig bättre på poolkanten än mig får jag vackert erkänna.

Hur som helst så var simhallen trots min höga puls och svettvallningar en underbart härlig upplevelse. En av anledningarna var att båda barnen trotsade sin rädsla och åkte den stora, gröna, branta vattenrutschkanan. Efter lång tvekan och mycket pepp. Men den stolthet som lös i deras ögon efteråt gjorde mitt hjärta alldeles varmt. Speciellt storkillen som har varit i den simhallen förut och besviket åkte hem utan att ha vågat åka, blev så exalterad att han åkte ungefär tjugo gånger för att testa ut den absolut snabbaste positionen. Jag gissar att det blir fler besök.imageBarnen ser framför sig ett paradis. Mamma-ögonen ser bara en massa kanter som inte går att greppa och långa simsträckor mellan potentiella dödsfällor.imageDen här bilden kallade jag ‘Världens bästa fängelse’ på Instagram. Det tyckte lillkillen var superkonstigt. ‘Världens sämsta fängelse är det ju mamma eftersom man kan simma ur det när man vill.’imageDen lilla röda rutschkanan. Där kan man åka samtidigt. Den stora gröna rutschkanan med stup däremot, den kräver koncentration. (Jag försökte ta kort på den gröna med, men jag hann aldrig få med barnen på bild, dels eftersom de sköts ur den som skott ur en kanon ungefär och dels för att jag var tvungen att applådera högljutt varje gång de kom flygandes ur den.)

Vad annars har den här veckans alla timmar gått åt till? Jag har varit med storkillen en förmiddag i skolan och lärt mig om dinosaurier. Jag har varit med lillkillen hos tandläkaren och rekat hans tänder (som var klanderfria trots att vi bara borstar dem på kvällen).imageTandläkarstolen gör besöket mödan värt! Speciellt när man får trycka på upp och ner-knappen själv.

Lillkillen har dessutom fått en ny cykel vilket har krävt flera cykelturer för att testa olika backar och sladdar och växlar. (Båda storkillarna fyller år i december så cykel lämpar sig väldigt dåligt som födelsedagspresent. Vi har därför bestämt att eftersom de använder sina cyklar varje dag till och från skolan så får inköp bli behovsstyrt. Som en sommarpresent när det behövs liksom.) Detta var första gången lillkillen inte kunde ärva cykel av storebror – han har nämligen inte vuxit ur sin än – så lyckan över att få välja en cykel var total.imageTest av cykelfunktion i mörker. Lampor på plats – check!

Veckans roligaste konversation:

Zeb (5 1/2 år): ‘Farmor, hur gammal är du?’

Farmor: ’67’

Zeb: ‘Jaha. Du menar 2 gånger 30 plus 7?’

Jag och farmor: ‘?’

What? Har vi fått en blivande matematikprofessor i huset eller?


En helg som supermorsa

Nu gäller det att hänga med i svängarna. I fredags var vi Föräldralediga Familjen. Både jag och mannen hemma (han är föräldraledig tillsammans med mig på fredagar) och storkillarna hemma tidigt. Nästan som helg. (Så stor skillnad det är att vara två hemma förresten. Man hinner ju göra saker. Avsluta saker. Äta o sånt. Jag klippte gräset, rensade ogräs, röjde garaget och åkte till tippen. Ge mig en ostörd timme och jag kan uträtta stordåd!)

Men så lite senare på kvällen åkte maken iväg på svensexebestyr och jag blev supermorsa istället (ensam med tre barn = supermorsa). Jag skulle alltså rodda runt hela helgen med träningar och kalas och middagar alldeles själv. Eller ja, jag var ju uppenbarligen inte själv. Jag hade ju alla tre barnen som sällskap.

Helgen fick en lovande start. Fredagens nattning gick som smort, nattsömnen blev okej (jag kom i säng för sent och killarnas väckarklocka ringde lite otippat klockan halv fyra på natten, men annars var det okej), vi kom i tid till lill-killens tennisträning i lördags morse, presenten som storkillen skulle ha med sig på lördagens kalas blev fint fixad och inslagen och vi kom till och med i tid till kalaset.

Lillkillen var dock inte alls glad över att storebror skulle få gå på kalas utan honom. Han var faktiskt riktigt ledsen över det. (När man ofta är med sin storebror och hans kompisar och leker så är det ibland svårt att förstå varför man inte alltid blir medbjuden på allting som storebror blir.) Så ni kan förstå glädjeyran som uppstod när vi kom dit och lillkillen på plats blev inbjuden att stanna kvar. En sån lyckoträff! imageHär lämnade jag av båda storkillarna på kalas. Först fyra timmar senare var vi hemma igen allihop, men då behövde vi ett nytt äventyr. I fix! imageMysig tomt

Men sedan när vi åkte hem från kalaset måste min rastlösa inre röst ha vaknat till liv. ‘Går det inte lite för lätt nu? ‘ ‘Blev det inte större utmaningar än så?’ hörde jag den viska. Så jag bestämde mig för att det vore en väldigt härlig fortsättning på dagen att käka middag på stranden. Och kanske lite utmanande också. Så det gjorde vi. Tillsammans med en annan lätt vingklippt familj, där tre av fyra familjemedlemmar var på plats, blev det middag ur lådor på en filt på en gräsplätt vid havet. Underbart vrålmysigt. (Och lite utmanande när bebisen till slut tröttnade och ville hem fast brorsorna ville fortsätta kasta sten och åka linbana.)imageBärsele – oumbärligt om man ska laga mat och fixa picnic-korg med en bebis som vill sova men inte kan komma till ro när mamma är långt-bort-i-köket. imageUnderbart fin September-kväll.imageAmma på picnic-filt med havsutsikt. Jamen visst! Fotograferat av storkillen.imageEn väldigt pratsugen man med hund gick förbi. Eftersom vi har väldigt pratsugna barn (och han hade hund. Daah.) så blev det en sisådär tjugo minuters hundskola med fokus på trix. image

Nu är det söndag morgon och mannen har kommit hem igen. Han är väldigt välkommen! Jag tror jag ska börja dagen med en välförtjänt dusch…