Mias Familjeblogg

En vanlig dag här hemma

Om någon undrar hur en vanlig dag ser ut här hemma så kan det vara ungefär så här när allt går enligt plan.

7.00 Barnen vaknar. Oftast de stora först. Sedan följer liksom resten av huset med. Mannen är morgonpigg och stiger upp direkt. Jag brukar ta en kvart extra under täcket. Sedan är det massor som händer på samma gång. Kläder ska på. Frukost ska ätas. Gympapåsar, väskor och fruktlådor ska packas. Ibland är det någon lapp som ska skrivas på eller några glosor som ska repeteras en extra gång. Skor och mössor ska lokaliseras. Sånt.

7.50 Killarna går till skolan som börjar åtta. Oftast tillsammans med någon kompis som har stått och trampat och väntat i hallen i tio minuter på att de ska bli klara.

8.00 Mannen promenerar bort till dagis med Sander. Jag käkar frukost.

8.10 Mannen kör till jobbet. Jag kör till skolan 25 minuters bilresa bort.

8.40-12.15 Lektionsblock 1 på fotoskolan. Pure fun.

13.30 Stora killarna vandrar hem från skolan. Ofta har de med sig någon kompis. Ofta är jag hemma när de kommer. Ibland får de vara ensamma någon eller några timmar tills jag kommer hem.

15.00 Jag hämtar Sander som just har vaknat och ätit mellanmål på dagis. Men hämtningen kan variera mellan 12 och 16 beroende på hur dagen på skolan ser ut. Det bästa är när jag någon gång hinner hämta innan vilan och Sander kan somna i sin säng här hemma. Då sover han riktigt gott och kan lätt sova ett tre-timmars-pass medan jag hinner fixa lite jobb vid datorn.imageIbland får jag hjälp att hämta Sander. Här var det första gången som storkillen hämtade själv (efter lite telefonkoordination mellan mamma och dagis). En fördel när dagis ligger 50 meter bort.

16.00 Mellis-fix, blöjbyten och logistik-koordination med kompisars föräldrar är ofta i full sving.imageMellis äts ofta i omgångar här hemma. Hela eftermiddagen blir faktiskt lätt en enda lång mellisfix.imageEn pappersvärld börjar ta form. Just nu är det mycket papperspyssel som gäller för storkillarna och deras kompisar. Heja tycker mamma.

17.00 Mannen kommer hem och börjar med middagen. Jag hanterar barn som klättrar upp på borden, eftermiddagströtthetskonflikter som kan uppstå, tennisväskor som ska packas och kanske tvättar en maskin eller två.

18.00 Någon i familjen har garanterat någon aktivitet någonstans. Antingen kör jag eller mannen någon av killarna till teater eller tennis eller gympa, eller så ska någon av oss vuxna iväg på träningspass eller promenad eller något socialt event. I sällsynta fall är kvällen helt orörd och då tar man antingen tillfället i akt att åka och handla mat eller bara tar det lugnt.

19.00 Mannen (oftast) lägger Sander för natten, vilket är snabbt avklarat eftersom han oftast är supertrött vid den här tiden. Vi andra, eller de som är hemma, brukar landa någon timme i soffan. Läsa lite på datorn, spela ipad, göra läxor i en lite lugnare miljö, spela ett spel, kolla på något på tv.

20.00 Stora killarna börjar göra sig iordning för kvällen. Avslutar det de håller på med, äter något, borstar tänderna.

20.30 Läggdags. Jag brukar sitta med killarna i deras säng (där de båda sover) tills de somnar. Vissa kvällar somnar de med en gång, men andra kvällar ska det snackas och sjungas och stojas och läsas innan de kan varva ner och somna. Under tiden röjer mannen upp den ofantliga röran i köket som magiskt nog uppstår varenda dag.

21.30 Jag och mannen gör det vi behöver för att rodda runt oss själva, jobbet, skolan eller familjen. Handlar mat (bästa tiden på Maxi), jobbar, redigerar foton, badar, mediterar, dricker te, slappar eller somnar.

23.00 Zzzz.

04.00 Vanligtvis någon form av aktivitet någonstans i huset. En bebis (eller i sällsynta fall en storkille) som vaknar. En mamma som blir kissnödig. Nåt sånt.

Och sedan börjar hela härligheten om igen. Härliga, intensiva, vilda, stökiga, småbarnsliv.


Att avsluta projekt

Att avsluta projekt. Det lyckas vi med ibland här hemma. I helgen har jag planterat och planterat om en massa blommor. Sytt klart ett par gardiner. Och storkillen blev klar med sitt enorma flygplan. Det känns otroligt tillfredsställande att avsluta sådant man har påbörjat. imageNågra plantor som hade vuxit ur de här små krukorna fick flytta till större boende och nya små plantor fick flytta in.imageDen här växten får göra ett försök som badrumsplanta utan direkt solljus.imageUtomhus fick de här finingarna flytta ihop i en och samma kruka.

Jag har preppat och vattnat dem allihop med lite kollodialt silver i vattnet. Det verkar ju fungera alldeles för bra för att inte testa.

imageMastodontbygge färdigställt.


Hälsosamt kaos

Det är statusen som råder här hemma för tillfället. För nu har Skåne påsklov. Mannen jobbar och vi andra håller oss mest på hemmaplan. Det regnar ute.

Jag och tre barn alltså. Hela dagarna. Det kan inte bli annat än kaos. Jag fixar och lagar mat mest hela tiden. Barnen håller på. Kompisar kommer och går. Vi har några olika projekt på gång.

  1. Legoprojekt
  2. Planteringsprojekt
  3. Sy-projekt
  4. Lära sig krypa-projekt

imageAlla rum i huset ser ut ungefär så här.imageKillarna bygger ihop sina julklappsbyggen. Lillkillens legoprojekt var det mindre av de två större och blev klart idag. Så han har tid att ägna sig åt andra saker.imageSom att titta på bilder och minnas. imageSy en påse av mammas avklippta gardiner.imageEller färga håret grönt och tvingas bada ur det igen.

På kvällarna kollar vi på film. Vi håller på att trava oss igenom Ensam Hemma-filmerna. Killarna viker sig dubbla av skratt när tjuvarna slår sig (måste ha ärvt humorn av fadern). Jag simultantolkar. Många skills att förvärva när man är småbarnsförälder.


En dag iväg och en dag hemma

Igår hade killarna studiedag och vi var iväg hela dagen. Vi åt inte ens frukost hemma utan åt brunch ute istället. De fick välja vad de ville (nej förresten, inte läsk) så det blev lasagne och pannkakor. Sedan gjorde vi några saker som stod på min önskelista. Klippte killarna. Provade och köpte skor till dem. Sånt som är svårt att göra utan att de är med helt enkelt.

Sedan gjorde vi några saker som stod på deras önskelista. Stack ner fötterna i sådana där akvarier med en massa småfisk som äter upp död hud och förhårdnader på fötterna till exempel. Det var femton minuters njutning ('Det känns som massage för fötterna'). För killarna alltså.  Jag själv har för starka reflexer emot kryp för att kunna göra sånt.

Sedan hängde vi på piratlekplatsen nere vid havet. Det var underbart vårväder och där satt jag på en bänk med min medköpta matsäck (rödbetsjuice och chiapudding) och vände näsan mot solen medan Sander sov i vagnen och killarna åkte rutschkana hundratusen gånger. Starka vårkänslor! Jag fick också chansen att imponeras av en ytterst lugn och sansad pappa som var på lekplatsen med tre små barn och en hund och som sedan promenerade med hela sällskapet några hundra meter bort för att ta bussen hem. Vilka vardagshjältar vi är - föräldrarna!imageimageimageimage

Idag är killarna tillbaka i skolan och jag och Sander är hemma. Rensa pappershögar, vika tvätt, plocka ur diskmaskin, somna i mammas famn och sånt. Tänk att en dag med vardagsgöra här hemma kan kännas så himla härlig när man just har haft en dag hemifrån. Jag älskar hemma. imageimage


Bebisnostalgi mitt i bebisgoset

I veckan har det blivit till att packa upp, tvätta, fylla kylen, städa och komma i fas igen efter fjällenäventyret förra veckan. Jag och Sander har duschat (han älskar att duscha med mig och känna på det strilande vattnet), promenerat och suttit och mysammat i soffhörnan.

Jag kan redan känna mig lite nostalgisk över lill-Sander som låg där så liten i min famn och ammade för bara några månader sedan. Mina bröst och våra famnar var liksom allt han visste. Nu är han ju riktigt världsvan i jämförelse. Han ser oss och omvärlden. Han har humor och busar (bästa buset är hans pseudo-amning. Han tar tag om bröstet och släpper sedan taget direkt och tittar upp på mig och skrattar. Typ tio gånger). Han har kommit på att han ska kunna förflytta sig och kämpar och kämpar och kämpar där på golvet för att ta sig framåt (han kommer bara bakåt för tillfället).

Han har dessutom börjat ge uttryck för stark vilja. Det roligaste var i fjällen när jag och mormor och Sander satt i bilen och han blev gnällig innan vi var framme. Då började mormor sjunga Imse Vimse Spindel (favvosången ever!!) och han tystnade direkt. Så fort den var slut började han gråta (mer intensivt än det där smågnället innan vi började sjunga) och vi fick sjunga om och om igen för att hålla honom nöjd. Efter typ tio gånger tröttnade jag på sången och började sjunga Lille Katt istället (den fungerar nämligen alldeles utmärkt som nattningsvisa i bilen vanligtvis), men då blev han jättearg och skrek högre än någonsin. Vi bytte raskt till Imse Vimse igen och... alldeles tyst. Vi tyckte det var så sjukt kul att vi började tokfnissa både jag och mamma och sedan hade vi fullt sjå att försöka sjunga och skratta samtidigt de resterande hundra metrarna innan vi var framme. Bebisen styr med järnhand liksom.imageNyduschad bebis med järnhand. Och nysprungen tand.

Annars går allt i ett för tillfället. Det är inte många minutrar över på dygnet efter att alla har fått sitt i form av jobb och skola och hygien och mat. Vad gjorde jag annorlunda i höstas liksom? Då när tiden kändes fullt tillräcklig till allt möjligt annat?

Men en vals i köket hann vi i alla fall med idag, jag och Sander.


Om vi nu kommer iväg

Idag är det killarnas sista dag i skolan innan lovet. Vi åker äntligen norrut. Till vintern. Men det är mycket som ska hinnas med innan dess och det stora frågetecknet kvarstår. Får vi plats i bilen allihop? Vi har ju inte bytt bil sedan fyra blev fem och bilen är ingen kombi. Och vi har ingen takbox. Och vagnen ska med som tar upp typ halva bagageutrymmet. Så det blir en utmaning.

Veckan har gått åt till att förbereda. Sander har fått testa på att åka i sittdelen av vagnen som i alla fall tar lite mindre plats än liggdelen. (Dessutom har han redan vuxit ur liggdelen. Urban Jungles insatser är relativt små och man behöver byta vid halvåret ungefär.) Han verkar hur som trivas lika bra halvliggandes som liggandes och han somnade på två röda som vanligt i vagnen.

Sedan har det bakats bröd. Tvättats. Och skrivits listor. Den lilla tid som har funnits över efter allt annat alltså. För det har varit en vecka med både föräldramöte och skoldisco för killarna. Och med träningar och läxor och kompisar. Det ska bli grymt med lite snö och skidor och fjälluft.imageGe mig mer sånt här.imageFramåtåkartestet fick godkänt.imageBröd utan gluten och mjölk att frysa in och ta med. Fungerar inte bara som macka till ägget, utan är även toppen som hamburgerbröd.imageimageSkidtaggade storkillar. Sander kanske får vänta ett år till innan vi spänner på honom pjäxorna...


En riktigt lyxig hälsodag

Det blev det idag. För jag har ju hjälp här hemma. Och killarna är i skolan mellan åtta och ett så jag har haft oändligt mycket tid att spendera på hälsosamma saker.

Jag började dagen med en behandling på Kostverkstaden i Lund. Det var fokus på bäcken, ländrygg och bröstmuskulatur, allt lite lätt åtgånget av allt bärande och all amning. (Här kan man läsa vad behandlingen går ut på.) När jag gick därifrån svävade jag som vanligt på små lätta moln och hela dagen har jag känt mig som en lång, rak, ståtlig pinne. Fast en mjuk pinne. Typ pil. (Alltså trädet pil. Det är helt böjligt för den som inte vet.)

Lunchen hämtades upp på Raw Helsingborg till oss barnansvariga här hemma. Det blev favoriterna, en enchilada och en 'burger'tallrik. Och så en bit citronkaka som var menad åt svärmor. Men det slutade med att vi delade på den.

Eftermiddagen fylldes av trumlektion med storkillen, Ica Maxi och middagsfix. Det blev lax och ris, en vanlig vardagsfavorit här hemma. Sedan lite lyx igen i form av ett Body Balance pass och ett långt, hett såpabad med lermask, skrubb och hela kittet. (Med inslag av nattning emellan.) Det här kan jag vänja mig vid.

Nu ska jag hoppa i säng och planera morgondagens lyxaktiviteter. Det lutar åt tvätt och en löprunda.imageDet var inte bara en hälsodag idag. Det var även en vita-tulpaner-på-bordet-dag.imageVanligaste synen på vårt middagsbord (och mitt lunchbord)? Slåss med taccotallriken om förstaplatsen.imageDen här läckerbiten avnjöts till eko-kaffe. Carolin har nämligen övertygat mig om att det är okej med lite kaffe då och då. Fikan markerade slutet på en helt sockerfri vecka för min del. Det sötaste jag har ätit på hela veckan är en banan och ett äpple. Ingen honung i teet. Ingen mörk choklad till fredagsmyset. Det går liksom hand i hand med parasitkuren. Just det, den måste jag ju skriva om också. Den har nämligen varit fantastisk.


Tvättmaskinsfunderingar

De senaste veckorna har varit rätt trista (förutom en grym helg med familj och släkt uppe i Götet). Vi har försökt komma på rätt köl med alla vardagsbestyr igen. Hitta formen kring hämtningar och lämningar och tider och aktiviteter. Flera gånger har jag undrat hur vi lyckades rodda runt hela den här fabriken under hösten. Lite nya dagar och lite nya tider ställer till det med autopiloten känner jag.

Förvaltning i sin sämsta form

Sedan har det varit en massa mindre roliga saker som bara behöver göras för att hålla saker och ting igång, så kallad förvaltning. Bilbesiktning till exempel. Och ett sex-månaders BVC-besök. Och inköp av ny tvättmaskin eftersom den vi har bestämde sig för att braka ihop under buller och bång. Med tio år med nacken visste vi att det snart var dags, men den typ av utgifter och tidsinvesteringar måste ju ändå höra till bottenskiktet på hus & hem-skötsel-glädjeskalan. I alla fall på min.imageBVC? Mamma kom igen! Måste. Sova.

Ett oplanerat inköp

Det är liksom så ironiskt. Ena dagen tvättar man glatt och har inte en tanke på allt som ska till och fungera för att man ska kunna slänga in den där tvätten sådär enkelt. Och så lite buller och bång senare så blir man helt plötsligt varse. För då är det rätt mycket som ska fixas innan nästa maskin tvätt blir tvättad. Mannen tog tag i marknadsundersökningen direkt. Kollade bäst-i-test. Googlade återförsäljare. Jämförde priser. Jag och Sander tog inköpslistan under armen och åkte till affären. Jag gjorde mitt livs första tvättmaskinsinköp.

Lyckligtvis råkar det vara rea även i den typ av butiker så här efter jul så jag fick ett riktigt bra pris. Bestämde mig för min hemliga extraplan och slängde in en torktumlare i leken också (den nuvarande är också tio år gammal och låter som något från andra världskriget. Jag har trott att den skulle ge sig långt innan tvättmaskinen). Prutade på de redan nedsatta priserna genom att fråga om försäljaren kunde ge mig ett snyggt paketpris. Det kunde han. Sedan gick jag hem och väntade.

Existensiella funderingar

Så idag kom de äntligen! Alla två maskinerna. Som jag har längtat! Så exakt en vecka efter att den planerade tvätten skulle slängas in slängdes den in. Och nu sitter jag här och njuter av fullständigt ljudlös centrifugering och tänker tankar som: 'Herregud vad vårt liv är enkelt. Jag har inte nio barn för att hälften ska dö i barnsjukdomar eller av svält. Jag behöver inte bära hem vårt vatten från en brunn två kilometer bort. Jag behöver inte vara rädd när jag ska gå utanför dörren. Jag behöver inte ens tvätta mina kläder för hand. Jag måste ha gjort något bra i mitt tidigare liv. Eller så väntar något jobbigt mig i nästa. Jag undrar om de som har det jobbigt vet om hur jobbigt de har det? Hur orkar de i så fall? De måste vara sjukt starka. Jag undrar om psyket byggs upp under flera enkla liv för att senare orka ta på sig bördan av ett jobbigt liv? Men vad är ett enkelt liv?' Och så vidare. Så håller jag på. Och så känner jag mig lite utsatt för mitt eventuellt nästa jobbigare livs skull där jag uppenbarligen inte kommer ha en fin tvättmaskin.

Ni ser. Jag kan skapa existentiella funderingar av tvätthögar. Sa ju det.Skärmavbild 2015-01-21 kl. 23.44.29Varsågoda! Jag bjuder på en halv minuts tvättmaskinsångest från min gamla maskins sista tvätt. Gå nu och ge era egna fungerade tvättmaskiner en klapp på axeln och tacka dem för att du inte behövde lägga ut tusenlappar på en ny just idag.imageNyinstallerad maskinpark. Jag dansar lyckodans bakom kameran.imageDå tar vi ett djupt andetag och börjar.

Gissa känslan

Jag tänkte avsluta med en lek, gissa känslan. Ni vet känslan när tvättmaskins-killarna ringer och säger att de kommer två timmar tidigare och man blir jättejätteglad eftersom man har längtat ihjäl sig efter ny tvättmaskin och det dessutom löser eftermiddagens logistikproblem med killarnas simskola och man frågar var de är och de säger att de redan står på uppfarten eftersom det har varit upptaget i telefonen i en timme och man öppnar dörren och inser att det är en både snygg och trevlig tvättmaskinsinstallatör i ens egen ålder och man samtidigt kommer på att man har mysbrallor, en oversized tröja med grötfläckar, mascara under ögonen och flottigt hår i en knut som har blivit riven i under en timmes telefonsamtal så att det står hår som en aura kring huvudet på en. Den känslan. imageSamtal i bilen efteråt. Alltså såg du tjejen? Shit vad man blir sliten av barn. Sa hon tre stycken? Märkte du att hon smygfotade oss också när hon trodde att vi inte såg?