Mias Familjeblogg

Fröknäcke och höstfix i köket

Hösten är här

Då har hösten hittat till Skåne. Temperaturen har slagit om och gräs och löv börjar så sakteliga gulna. Efter den fantastiska sensommaren välkomnar jag hösten. För första gången sedan vintern känner jag att det är okej för oss alla att stanna inne en dag och göra saker i lugn och ro utan att känna något behov av att ta vara på dagen utomhus. Kanske gäller det framför allt barnen som nu gärna får sitta inne och kura. Det är en underbart mysig känsla när alla fem är hemma och har olika projekt på gång i olika delar av huset och jag får en otrolig lust att göra allt det där som man gör när man förbereder sig för vintern i grottan ni vet. Baka, frysa in, bona till det. Ja, det är något speciellt skönt med de första höstdagarna.

Den här helgen har visserligen ändå ägnats en del utomhus för att förbereda trädgården för den kallare delen av året, men framför allt så har det spenderats tid i den varmare delen av hemmet. Jag har städat, tvättat småbarnskladdade gardiner, satt en helt ny sats kombucha (den har vilat i några veckor men nu är det dags igen), bakat fröknäcke, muffins och en löjligt god kaka som jag fryst in i bitar för att ta fram till höstens alla fikastunder.

Recept och en blogg att inspireras av

Kombucha-recept hittar du här. Och den där fantastiska kakan jag frös in i små munsbitar, den hittar du här, i en superinspirerande blogg tillsammans med många andra fantastiska recept av organicbymommy!

Jag delar med mig av fröknäckereceptet här nedan. Glutenfritt och veganskt. Det är samma recept som du hittar överallt på nätet, men jag har bytt ut det så vanliga majsmjölet mot rismjöl. Enbart för att jag kan köpa ekologiskt rismjöl, men inte ekologiskt majsmjöl, i vår matbutik. Jag brukar också ha i lite fiberhusk för att smeten ska binda ihop sig ordentligt, men det går lika bra utan då linfröna gör jobbet lika bra.

Gluten- och mjölkfritt fröknäcke

  • 2 dl rismjöl
  • 3/4 dl solroskärnor
  • 1/2 dl sesamfrön
  • 1/2 dl linfrön
  • 1/2 dl pumpakärnor
  • 1 tsk flingsalt
  • 1/2 dl olivolja
  • 2 1/2 dl kokande vatten
  • ev 1 tsk fiberhusk

 

Sätt på ugnen på 150 grader. Blanda ihop alla ingredienserna i en bunke. Låt smeten stå och svälla i ca tio minuter så att vätskan sugs upp av linfröna och fiberhusket. Bred sedan ut smeten på bakplåtspapper, så tunt du kan, och sprinkla lite extra flingsalt över smeten. Sätt sedan in i ugnen i 60 min. När knäcket har fått lite färg och inte längre är ‘degigt’, ta ut och skär upp det i bitar medan det är varmt. Enklast skär du med en pizzaskärare. Låt det sedan svalna på ett galler.

Jag äter mitt knäcke med nötsmör och sprinklar lite extra salt på. Det blir för himla gott!

image

Allt som behövs! Går snabbt som tusan att ro ihop.

image

Bred ut så tunt som möjligt. Speciellt i mitten där det lätt blir tjockare än på kanterna.

image

Godast med nötsmör och salt!

image

Min uppstädade kombuchasats! Efter grundsatsen ska det bryggas kombucha som räcker hela hösten!


Vad hände?

Oj. Vad hände? Dagarna gick. Veckorna och månaderna också. Här hemma passerade en hel sommar. En bebis lärde sig gå. Började på dagis. En mamma sa upp sig från sitt jobb. Började plugga. Tiderna förändras.

Jag vill börja blogga igen. Jag saknar er. Saknar att reflektera över vad jag gjorde av min dag. Så här är jag igen. Hur var det nu man gjorde?imageJag har för mig att jag brukade göra såna här. Selfies. Fast asglada. Vi kör en normal-glad idag. Jag vill ju inte skrämma iväg er så här direkt efter comebacken.


Att bada sin bebis

En otroligt mysig aktivitet som man kan ägna sig åt med sin bebis är ju att bada dem. (Dessutom är det ju något som förr eller senare blir en nödvändighet.) Jag tänkte ge mina bästa tips o trix kring hur jag gör det hela till dagens gosigaste stund och hur jag undviker att det blir en gråtfest.

Hur ofta?

Den första tiden efter förlossningen har jag inte stressat med att bada mina barn alls. Denna gången badade jag Sander första gången efter någon vecka. Innan dess räckte det gott och väl att tvätta av vissa delar av honom med ljumna, våta pappersdukar. För jag tror att det fosterfett som blir kvar gör gott för att skydda deras ömtåliga hud. Hela första månaden badade jag honom kanske någon gång i veckan och skalade därefter upp till en-två gånger i veckan. Där någonstans är vi fortfarande.

Tre faktorer för ett lyckat bad är temperatur, utrustning och sinnesstämning.

Temperatur

Temperaturen är det viktigaste av allt för att badet ska bli lyckat och mäts lättast med en kött-termometer. Har man ingen sådan fungerar armbågen bra också. Det brukar stå rekommenderat att hålla badtemperaturen för spädbarn kring 37 grader. För alla mina barn har det varit alldeles för varmt. Jag håller alltid badvattnet mellan 35 och 35.5 grader. Är det varmare än så bränner de sig. Jag vet själv hur känslig jag är för för varmt vatten så tänk då hur ömtåligt ett litet barn är. Jag tror också att det är bra mycket värre att bli doppad i ett för varmt bad än i ett lite för svalt bad, så min rekommendation är att hålla vattnet något under de där 37. Om ditt barn verkar avsky att bada, kolla temperaturen och testa att variera den något så lovar jag att det går bättre.image35 grader. Perfekt!

Utrustning

Det krävs inte speciellt mycket utrustning för att bada ett barn. Vi kör med handfatet här hemma. (Det verkar nämligen vara utformat just för att bada bebisar i. Perfekt storlek alltså.) Köp inte på dig en massa onödiga specialbaljor i onödan alltså. När storkillen föddes hade vi bara dusch och handfatet var för litet för att bada i, så då körde vi en vanlig plastbalja på skötbänken. Funkar det också.

Vad gäller produkter krävs det heller inte speciellt mycket. Jag droppar i några droppar av Weledas babyolja i vattnet. Den är helt naturlig och vegetabilisk. Det är den enda hudvårdsprodukten jag använder till Sander. Efter badet smörjer jag in honom i vanlig ekologisk kokosolja. Funkar utmärkt! Tänk på att läsa innehållsförteckningen på allt som kommer i kontakt med din bebis hud. Det behövs verkligen inga speciella salvor och krämer till en bebis. Och försök speciellt att undvika krämer med en massa olika kemiska tillsatsämnen och raffinerade mineraloljor (t.ex. paraffin och vaselin), typ Miniderm eller Bepanthen. Välj naturliga vegetabiliska alternativ istället. (Jag fick en kommentar på BVC om att Sanders hud var lite torr på fötterna och blev rekommenderad båda tidigare nämnda krämer. ‘Aldrig’ tänkte jag och nickade och log. Istället badade jag honom och peelade försiktigt med fingrarna över den torra huden, som lossnade, och efter badet masserade jag in kokosolja. Nu är han len som en babyrumpa överallt, även på fötterna.)   imageOm du nödvändigtvis måste ha någon speciell babyprodukt, se till att välja ett naturligt, ekologiskt och vegetabiliskt alternativ, typ Weledas baby-produkter. Bara det bästa för de bästa!

Sinnesstämning

Den sista faktorn för ett lyckat bad är din och bebisens sinnesstämning. Badet är typiskt ett ställe där det kan låsa sig och där både barn och förälder kan bli lite stressade. För att skapa rätt stämning, välj en tid på dygnet när bebisen är som nöjdast. Förmiddagen brukar fungera bäst här hemma. Om Sander av någon anledning börjar gråta redan på skötbordet väljer jag aldrig att bada honom, utan det gör jag bara när han är på sådär riktigt mysigt humör.

Greppet i vattnet är viktigt. Bebisen måste känna sig trygg och eftersom de lätt får fall-reflex när de ligger på rygg i vattnet så måste du vara säker på handen. Jag brukar hålla ett fast (men ömt) tag kring axeln med armen bakom nacken med ena armen och sedan tvätta med den andra.

Av någon anledning sjunger jag alltid när jag badar bebisar. Sången gör dem lite distraherade och de glömmer bort att känna efter eventuella obehag eller rädslor. Jag gissar att jag känns trygg när jag sjunger också. Tricket är att även sjunga igenom eventuella fadäser, typ vatten i ansiktet eller plask som gör dem lite rädda. Med mina barn har det i alla fall alltid varit så att om de väl har börjat gråta i vattnet så är det svårt att få dem att lugna sig i vattnet. Alltså vill man hålla dem lugna under hela badet. Detsamma gäller när jag tar upp dem. Det gör jag alltid innan det börjar gråtas, så att vi avslutar på ett mysigt sätt. Hellre en inte helt genombadad bebis som fortfarande är nöjd, än en gallskrikande bebis som har hunnit bli rädd.imageBad-greppet. En arm under nacken med ett tag om axeln.

Skorv

Efter badet virar jag snabbt in Sander i en handduk och sätter mig och ammar så, med honom helt naken i handduken. Efter-bad-amningen är ett superduper-tillfälle att pilla bort skorv om bebisen har sådan. Speciellt om du har haft lite olja i vattnet. Med lite varmt bad och olja så har den hunnit bli mjuk och är lätt att rispa bort med en nagel utan att bebisen reagerar. Förvänta dig inte att få bort all skorv vid ett enda tillfälle, utan gör det mer till en vana att pilla lite då och då. Jag tror dock på att all skorv ska pillas bort när bebisen är liten, annars kan den bli kvar i flera år och den är svårare att få bort ju mer hår som växer upp runt omkring.

Sander har nästan ingen skorv alls och om jag jämför med mina stora killar så hade de mycket mer. Jag tror återigen på det här med kostens betydelse. För mig ligger det inte långt borta att tro att spädbarns eksem, utslag, blemmor och skorv har att göra med att deras kropp försöker göra sig av med sådant den inte tål eller kan hantera.imageEfter-badet-amningen är det mysigaste av allt. Sömnigt, gosigt och tryggt igen efter det äventyrsfyllda badet! Phu. Jag överlevde denna gången också liksom.

Jag tror att det var det hela. Bada lugnt!


På äventyr med barnen

Idag var det studiedag och sista dagen barnen är lediga innan skolan drar igång igen. Barnen var på ett alldeles strålande humör imorse så när solen började spricka igenom regnmolnen någonstans vid tiotiden kände jag direkt att det var dags för äventyr. Barnens två förstahandsval var måndagsstängda, så jag som var sugen på utomhusaktivitet föreslog att vi skulle åka och klättra lite vid Nimis.

Nimis är för den oinsatte ett av de mest sevärda ställena i Skåne. Det är ett enormt konstverk som konstnären Lars Vilks har skapat i en dramatisk sluttning ner mot havet på kusten i Kullaberg, norr om Höganäs. Det är rätt svårtillgängligt i och med branta sluttningar med mycket klättring (på ”stigar” över sten och rötter, inte ren bergsklättring alltså), men jag kände att killarna nu är såpass stora och uthålliga att de skulle klara av klättringen. Sander tänkte jag ha på magen. Hur svårt kunde det vara liksom?

Vi värmde upp med en lunch på Rut på Skäret innan. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle ta en lunch på Flickorna Lundgrens (över gatan från Ruts), men det hade stängt för säsongen, så det fick bli en lunch på finrestaurang. Först kände jag mig superobekväm att trampa in där med tre barn, gympaskor och fläckig amningströja, men det blev hur bra som helst. Där satt först bara ett annat sällskap när vi kom, men de hade också två barn i killarnas ålder och de tittade väldigt välkomnande åt mitt håll när jag kom, så då kändes det genast bättre.

Servitören var supergullig och fixade barnrätter åt killarna: lyxköttbullar med potatis, hela lingon, blomkål, morot och gräddsås. Jag käkade världens godaste lammfärsbiff med potatis och en varm höstkompott av trattisar, sparris och lök. (Det var en smak som påminde mig så sjukt mycket om min mormors matlagning för typ 20 år sedan så det var ju typiskt att mannen inte var med. Jag har nämligen noll förmåga att identifiera specifika smaker ur lagad mat tyvärr…) Sedan var killarna så himla rediga och på så bra humör att vi alla satt och skämtade och fnissade hela lunchen. Och Sander var helnöjd, bara han fick äta han med. Så det blev en grym lunch och vi var supertaggade för lite klättring.
imageRut på Skäret.imageKillarna kunde såklart inte sitta ner och vänta på maten, så det var tur att det var en smygvänlig restaurang…imageMin lammfärsbiff.imageKillarnas goda köttbullar. Gräddsåsen vid sidan av.imageDet här roliga lingonet fnissade vi åt i säkert en kvart.

Med mat i magen drog vi ut i skogen och parkerade bilen där vandringsleden började. Det var inte helt lätt att hitta rätt stig och efter att ha kollat runt ett tag kom det äntligen en man gående som vi frågade. Jag tyckte att han såg lite malplacerad ut i skogen eftersom han i mina (fördomsfulla?) ögon varken var en typisk skogs-vandrar-typ eller intresserad-av-konst-typ. Han var mer en vältränad-storstadskille-med-stylad-frilla-och-kostym-(fast utan kostym)-typ. Typ. Men han visste minsann vägen till Nimis och viftade glatt. Sekunden senare förstår jag plötsligt min egen intuition då Lars Vilks själv i egen hög person kommer gående med ett film-team. Det var alltså hans livvakt som så vänligt visade vägen (han har ju varit hotad till livet i några omgångar pga den är rondellhunden). Jag gissar att en tunnis till tre-barns-mamma med ett spädbarn på magen inte utgjorde något direkt hot dock.

Vandringen var vrålvacker, men allt annat än lätt. Precis i början av leden mötte vi fyra killar i tjugoårsåldern som var på väg upp. De svettades och flåsade och efter att vi hade tjenat och gått förbi varandra hörde jag dem säga ‘Med tre barn?’ till varandra. Jag fick en liten klump i magen och tänkte för mig själv att det är lite jobbigt att inte veta om man själv är modig eller dumdristig, men så bestämde jag mig för att de inte såg så vältränade ut och att jag och killarna hade bättre ork. Det var riktigt brant stundtals och lillkillen behövde hålla mig i handen i några omgångar för att kunna ta sig ner bland stenar, rötter och blöta höstlöv som låg som en matta över marken. Flera gånger tänkte jag att jag hade tagit mig vatten över huvudet och att vi kanske borde vända om, men vi hade nog alla blivit besvikna om det inte hade blivit någon Nimis efter all laddning. Så vi fortsatte. Och när storkillen tillslut såg träbygget uppifrån så bara skrek han rakt ut: Oh my God! Oh my God! Så sjukt coolt och vackert. imageVrålvacker natur.imageFörst var vandringen rätt lätt. Ganska brant neråt och med en ordentliga brant ner på sidan, men vi kunde knalla på liksom.imageSällskap på vägen. imageSedan blev det knivigare. Löven var hala, det var riktigt brant åt två håll samtidigt (ni vet att branter aldrig gör sig rättvisa på bild) och vi fick hjälpa varandra emellanåt. imageIngången till Nimis.imageNimis i hela sin prakt.

Väl framme började killarna klättra ohämmat. De älskade det och jag hade redan på förhand bestämt mig för att låta dem klättra där de ville och lita på att de klarade det. (Jag vet att jag älskade att klättra som barn och att det är osäkerhet som gör en ostadig på foten.) Det var bara ett annat sällskap på plats, fem spanska ungdomar, och när de drog sig därifrån var killarna inte ens halvfärdiga med sina klättringsprojekt. Jag tog en massa bilder och satte mig och ammade Sander och där någonstans tittade jag på klockan på mobilen och insåg att hon redan var halv fyra. Jag insåg att en lite lätt skymning var på gång och började genast känna mig obekväm med att vara ensam med alla tre barnen på en så avlägsen plats. Det var en lång och tuff klättring tillbaka och jag var lite osäker på hur väl leden var markerad tillbaka, så jag såg framför mig hur vi fyra skulle irra runt i den branta skogen i mörkret, långt från mänskligheten. Jag hann precis messa mannen (‘Om du aldrig mer hör av oss så är vi vid Nimis’) innan mobilen dog och sedan försökte jag få fart på killarna, som såklart befann sig på väg upp i det allra högsta tornet.

Någon halvtimme senare (och jag lite lätt adrenalinstinn) var vi i alla fall på väg uppför igen och efter att ha klarat av den första riktigt branta stigningen kändes det lite bättre igen. Jag insåg att vi skulle hinna till bilen innan det mörknade och jag insåg också att det gick okej att hitta den lövtäckta stigen tillbaka. Vi var framme vid bilen i god tid innan mörkret kom (säkert en kvart) och vi alla var riktigt vrålnöjda med oss själva och med utflykten. (Barnen försökte få mig att lova att vi skulle åka tillbaka imorgon så att de kunde få klättra mer). Jag var sjukt imponerad av killarna som både klarade av den fysiska utmaningen galant och inte gnällde en enda sekund, inte ens på uppvägen. Och jag var imponerad över mig själv, jag gnällde nämligen inte heller. Sånt gör att man vågar sig på fler roliga utflykter framöver.imageInne i Nimis var det trångt. På vissa ställen hade jag nästan svårt att komma igenom med Sander på magen.imageSer ni dem? Högst upp i det näst högsta tornet… Det högsta tornet låg såklart längst nere vid vattenbrynet.imageBästa terrängen att klättra runt med bärsele på magen. Men Sander sov nästan hela utflykten och gjorde det lätt för mig.imageDet högsta tornet.imageDet sista kortet innan mobilen dog.

Nu ska jag äta krabbklor som en vän kom över med (hur lyxigt?) och sedan ska jag ta med mig den fantastiska äventyrskänslan som sitter kvar i kroppen och hoppa i ett såpabad för att lugna ner mig lite. Annars kommer jag aldrig kunna somna fastän jag är trött. Och imorgon ska jag och Sander ligga i sängen ända tills killarna kommer hem från skolan. Minst. Ååååh vad mysigt.


Händelserikt höstlov på hemmaplan

Höstlovet är slut och det har varit en händelserik vecka för Tjärnlunds. Vi började med några dagar utan storkillen som åkte till huvudstaden där han kollade på vaktbyten på slottet, åkte tunnelbana, bodde i gammal fängelsecell på Långholmen och hade det allmänt spännande.

Jag, lillkillen och lillebror hade samtidigt tre intensiva dagar här hemma med lekdejter och utflykter innan storebror äntligen kom hem igen. Trots saknaden blev återseendet knappast friktionsfritt utan vi ägnade hela onsdagen till konfliktlösning och sammanbrott om vartannat. Eventuellt var vi alla bara helt slut. På torsdagen infann sig dock lugnet igen och vi kunde börja förbereda oss inför helgen. (Förberedelserna gick till som så att killarna lekte och jag förberedde.)imageLekdejt.imageimageimageLillkillen fick ta med sig en vän till äventyrsbadet. Självklart var det fullsmockat med folk eftersom det var höstlov och jag fick kalla fötter och tvingade de två ytterst simkunniga barnen att ha puffar på sig, vilket ledde till högljudda protester. Jag var inte poppis där ett tag kan jag lova! Det föll ändå ut väl och vi hittade så småningom en folktom hörna där de kunde hoppa och dyka från startpallar utan puffar på sig. Slutet gott allting gott. (I vattenrutschkanan behövde man dock inte ha puffar. Och inte i bubbelpoolen heller. Uppskattningsvis krävdes alltså puffar ungefär 15% av besöket. Men frågar jag lillkillen vad han minns från besöket så är det just att han tvingades ha de där puffarna på.)

I helgen skulle det firas halloween med dörrknackning för första gången och vi fixade rätt stämning genom att karva två supercoola pumpor. (Lillkillens pumpa åkte i golvet och gick sönder, så egentligen har vi faktiskt karvat tre…)

Sedan fixade vi outfits till barnen. För 70 spänn. En luva och svarta kläder blev läskigt till storkillen och med en pyjamas ur garderoben och nya ansiktskritor blev lillkillen till ett spooky skelett. Båda var supernöjda. Sedan gjorde vi 20 stycken halloween-kort och jag blev helt rörd när jag fick veta att killarna hade sprungit tillbaka en andra gång till de fyra hus där de hade glömt att lämna kort första gången, bara för att ge dem sina kort. imageStorkillens pumpa.imageLillkillens pumpa. Nummer två. Den första var lite mer komplicerad, men den här gick snabbare än snabbast att karva ur. imageimageimage

I lördags kom sedan kusinerna på besök och det blev en helg med bebismys, lek och god mat. Och så hann vi med lite Mora Träsk också. Kul nostalgi för oss vuxna och lika roligt som alltid för barnen som kan varenda låt utantill efter att ha lyssnat på bandet i några år. Sander fick följa med med hörlurar på sig och verkade stortrivas. Han är troligtvis Sveriges yngsta Mora Träsk-fan.imageimageNu har jag äntligen lyckats få den här torskrätten på bild. Mmm. imageEfter middagen blev vi alla sugna på något gott men vi hade inte fixat någon efterrätt. Någon kom ihåg ett recept på kladdkaka gjord på svarta bönor utan vare sig gluten eller mjölk, så det testade vi. Det blev riktigt gott och hela kakan försvann i ett nafs. imageimageOch jag flätade lite. För första gången på många, många år. Jag kom ihåg någon kreation jag såg på facebook och testade. Förutom att jag inte kom ihåg hur man började fläta, så gick det rätt bra. Sätt en tofs av ungefär halva håret mitt på huvudet. Lämna ett typ fem cm brett band av hår runtom hela huvudet. Fläta sedan in håret från tofsen i en inbakad fläta ihop med det lösa håret. Voilà!imageDe här två favoriterna var såklart med hela helgen också.

Imorgon börjar skolan igen. Eller just det, veckan börjar ju med studiedag. Herregud, jag måste ha semester snart.


Butiksloppis

I somras när jag var höggravid så gick jag loss fullständigt här hemma och sorterade ut prylar som vi inte behöver mer. Ett slags inverterat boande som gick ut på att bli av med prylar snarare än att införskaffa. Jag gick igenom varenda skåp och varenda låda (plus förråd och garage) här hemma och gallrade skoningslöst. Jag och mannen tog också äntligen tag i några gamla flyttkartonger med kurslitteratur och cd-, lp- och dvd-skivor och gjorde oss av med rubbet. Sålde det som gick och slängde resten. (Skivsamlingen lämnade vi in till en skivaffär här i stan och fick 1600 spänn för.)

Allt det där som har rensats ut har jag lagt i påsar och kartonger ute i förrådet för att senare sälja på loppis. Den här gången var det nämligen mycket leksaker som rensades ut och därför kändes det fel att lämna barnens saker till insamling utan att ge dem chansen att sälja sina saker. Men när är det läge att sälja på loppis? Med bebis. Det känns för mig som ett ganska stort projekt som jag (förvånande nog) har skjutit på.

Så för en vecka sedan fick jag nys om ett helt (för mig?) nytt koncept för att bli av med sina prylar, nämligen butiksloppis. Det går till som så att man hyr en säljyta i en stor butikslokal i en vecka (295 kr) eller en månad (1000 kr). I priset ingår prislappar med streckkod som identifierar dina prylar. Sedan disponerar du ytan som du vill och ansvarar för att fylla på med prylar och prismärka. Men det är allt. Personal finns på plats och tar betalt och alla pengar jag säljer för (100% av försäljningspriset) går till mig. Helt briljant koncept!

När jag såg tipset på fejjan, nappade jag alltså direkt och åkte dit och hyrde en plats. Så sedan dess har jag en gång om dagen fyllt en flyttkartong med prylar och åkt till butiken och städat, prismärkt och fyllt på. Och det fungerar faktiskt. Jag säljer. Går sakta men säkert plus. Blir av med prylar. Så grymt skönt! imageimageimageimageNästan allt på den här bilden, från första dagen, är sålt. Och sedan har jag fyllt på med en massa nya grejor varje dag. Jag har lagt mig på priser mellan 5kr (små leksaker, pappersblock etc.) och 60 kr (fina klänningar). Det mesta ligger på 15-30 kr (tröjor, skor, leksaker). Dyrare eller mer värdefulla saker tror jag är bättre att sälja på Blocket om man vill ha ut mer pengar för det. Jag kommer hamna på ca tusenlappen plus efter en veckas försäljning (alltså sålt för ca 1300kr). Men jag har massor med prylar kvar så jag ska köra en vecka till.

Det enda som inte är skönt är hur det ser ut här hemma med en uppdukad buffé av utrensade potentiella försäljningsobjekt mitt i vardagsrummet. Det kräver ändå lite jobb att varje dag hitta hela prylar (och inte minst alla delar) och prismärka. Det som gör röran uthärdlig är att se hur högarna blir mindre och mindre från dag till dag.imageEn nackdel med att ha kassar med utrensade leksaker framme är att sakerna tenderar att söka sig från påsarna och ut i huset igen.

Överlag så försöker vi här hemma att anamma en livsstil med lite färre inköp och lite färre prylar. Det har blivit för mycket med åren och jag känner att de belastar mig mentalt. Pryldetox och minskad konsumtion är ju i ropet i och med hälsovågen som sveper över oss och man förstår varför – det känns bra ända in i själen att rensa, sälja, slänga och sortera. Man vill bara mer och mer och dessutom känns det oerhört ocharmigt att köpa någonting nytt när man har all fokus på att rensa ur.

En bra blogg på temat är minimalisterna.se. Den får dig garanterat att bli rensningssugen och för den som behöver får man tips på hur man kan gå tillväga.


Hur går det för oss?

God eftermiddag! Hur går det för oss? I hälsoutmaningen alltså?

Här hemma verkar som att jag mer och mer går mot att bara vilja ha flytande föda till frukost och under förmiddagen. Det blir ofta diverse blöta drinkar och på sin höjd ett par nötter. Kanske som en naturlig följd på den gröna pulverdrinken jag svirar i mig varje morgon. För det gör jag! Och bättre och bättre går det. Jag har hottat upp drinken lite och rör nu ut lite mindre pulver (1 rågad matsked) i ett glas kokosvatten och så pressar jag i en halv citron. Det gör att pulvret löses upp ordentligt och då blir det faktiskt helt okej att dricka. Än så länge är det inte så att jag känner någon magisk skillnad i kroppen eller i energinivå, men jag har noterat att jag lite längtar efter den där drinken ändå. Att det är som att kroppen gärna vill ha i sig den. Och det är ju ett bra tecken.imageThe magic power shot.imageGårdagens frukost. Grape- och ingefärajuice och en smoothie på jordgubb, banan, chiafrön, linfröolja, mandelmjölk och rismjölk.

Vad gäller mina andra löften så går de också bra än så länge förutom att jag inte tajmar kokosolje-sköljandet till exakt femton minuter. Jag kör på så länge det känns bra och jag gissar att jag landar någonstans mellan tio och femton minutrar. Nu när jag har extra fokus på min munhälsa så har jag också gått tillbaka till tandpulver istället för tandkräm. Vanligtvis använder jag Urtekrams tandkrämer som är flourfria, men det här pulvret känns aningens mer robust och därför gillar jag det. Det är dock inte världssmidigt att ha med sig när man reser så ibland kommer jag av mig i användandet, men nu är det igång igen.10632104_465393806941764_819697868_nTandkräm och tandpulver utan flour.10661299_700321180042738_599189186_nEn liten solstråle.

Idag ska jag spendera dagen med det här underbara lille knippet. Planen för dagen är att ta oss och handla mat och att röja upp här hemma. Igår var det nämligen full rulle med simskola, musiklektion och föräldramöte så då blev det inte mycket gjort. Morgonen har än så länge börjat på bästa sätt med lång sovmorgon (vi gick och la oss igen när barnen cyklat iväg till skolan och mannen åkt till jobbet. Zzzz.) och en juice-session i köket. Det var länge sedan sist.image10661299_746882365359127_1362930051_nDagens frukost. Juice på gurka, selleri, äpple, broccoli och spenat. Och så lite macadamianötter till det.


Smoothie och fjällenplanering

Mango, banan och chia-smoothie var jag sugen på ikväll, så det blev det. Det enda som är synd med den kombon är att det är extremt svårt att hitta ekologisk mango. Färsk mango är ju en sak, men jag har inte ens lyckats hitta fryst ekologisk mango.

image

Som tillbehör kör jag fjällenplanering. Den här veckan är, precis som förra veckan, lite lätt tokig jobbmässigt. Varför blir det alltid så? Veckorna innan semestern fylls på något magiskt vis till bristningsgränsen. Utöver packning, handling, bakning och tvätt ska det hinnas med en jobbresa till Schweiz. Och vi åker på fredag. Det kräver sin planering. Jag blir imponerad om vi lyckas få med allt. Fast egentligen – det enda du behöver för att ha en lyckad fjällensemester är ett underställ.