Riktig mat & hälsa

Jag hänger också på hälsoutmaningen

Min bloggkollega Mia, i bloggen ”Mias Gravidblogg” har just startat en hälsoutmaning. Du kan läsa om den här:/.

Jag antar också  hennes utmaning, liksom Malin i kurera- bloggen ”Get In Shape”. Det kan behövas efter sommarens många synder med alltför mycket mindre bra mat och goda viner under semestern.

Att utmana sig själv resulterar som Mia säger, förhoppningsvis i en god vana som håller livet ut. Jag har dock ännu inte bestämt vad min hälsoutmaning till mig själv ska vara. Kanske att börja träna, och köra FODMAP-dieten för min mages  skull.

Jag ska tänka på det över helgen och på måndag börjar jag. 

Ha en trevlig helg!

Mia

 


4 comments on “Jag hänger också på hälsoutmaningen

  1. Terese Persson on

    Lite sent, men bättre sent än aldrig som man brukar säga.
    Jag hänger på utmaningen också! Dock av ett lite annorlunda själ, jag har den sällsynta diagnosen Ehlers Danlos syndrom och av dom 6 olika undertyper som finns så har jag den som kallas hypermobilitets-typen och jag är extremt påverkad av sjukdomen och alla dess väldigt spridda, skilda och vissa rent av konstiga symptom, har även fått ett flertal följdsjukdomar och även deras symptom försvårar livet och vardagen.
    Om du, som dom flesta andra, inte vet något om sjukdomen, eller ja, om du nu ens är en av dom få som hört talas om EDS(Ehlers Danlos syndrom) över huvud taget.
    Men det som är riktigt skrämmande är den enorma ovetskapen inom vården extrem gällande sjukdomen(liksom med många andra sällsynta diagnoser), symptomen, diagnostisering, behandling och följdsjukdomarna. När jag vädjat till läkare att läsa över internet om sjukdomen istället för att jag ska behöva förklara ännu en gång, när men dessutom ligger inne på akuten antingen skadad eller i svåra smärtor, för dom behöver ju veta om symptomen och behandlingsalternativ när man kommer in på akuten och behöver hjälpe och jag som alla andra vill ju ha rätt till den vård som sägs vara en mänsklig rättighet här i Sverige. Men istället för att ta reda på något om sjukdomen har läkarna blivit gravt förolämpade och två gånger har jag eskorterats ut från akuten av vakter med så svår värk att jag inte kunde gå rakt, jag skakade, kräktes, hade suddig syn och hade svårt att kommunicera med taxibolaget och sen chauffören för att ta mig hem där ifrån mitt i natten.
    Sjukdomen är genetisk och om ena föräldern bär genen så är det 50% risk att barnen ärver den. Vi vet nu att det är min mamma som har genen, hon klarade sig dock undan lindrigt med väldigt hanterbara och lätta symptom som inte stör vardagen eller blir ett handikapp. Det kan nämligen variera otroligt mycket inom familjen men min storebror hade iaf tur och klarade sig utan.
    Men eftersom jag har sån stark påverkan överlag av sjukdomen och dom vanligaste symptomen som t ex är instabila leder till följd av hypermobilitet vilken leder till många stukningar, vrickningar, progressivt försämrad balans och hypermobiliteten och att jag har varit väldigt oförsiktig och tränade gymnastik stenhårt i 4 och ett halvt år tills ryggen gick åt skogen när jag var 9 år vilket ingen vuxen trodde på alls. Jag fortsatte dock med ridningen som jag började med som 5åring och var väldigt orädd , på gränsen till dumdristig och vårdslös utan rädsla för att slå mig så illa att det värsta skulle kunna hända pga kronisk PTSD orsakat av min far som jag även har fortfarande, så jag tävlade i hoppning på lite väl höga nivåer med opålitliga hästar och har helt ärligt inte en aning om hur många skador till följd av alla avkastningar jag haft men det har varit lindrigt ändå med stukade fotleder, handleder, många lätta hjärnskakningar, ännu fler spruckna revben och en gång släpad under hästen på grus i full galopp och blev sparkad i ryggen men kom undan med mjukdelsskador. När jag var 16 år så gav dock även båda knäna upp på en helt vanlig lugn skogspromenad av alla ställen, men jag tvingades sluta tävla och jag har endast motions-ridit privathästar efter det, men jag vägrade ge upp ridningen då stallet var min fristad och sittande på hästryggen är enda sättet i värden där jag kan känna frihet.
    Även knäsmärtorna avfärdades av läkare och det var först när jag var runt 25 år och jag började bli så utmattad att jag fick bli sängliggande i ett dygn om jag ville ut och äta med en vän någon kväll. Dom kände på flera av mina leder och såg ju att det glappade mycket mer än det gör på en frisk person utan EDS hypermobilitets-typen och utan någon form av hypermobilitets-syndrom.
    Våren 2012 så fick jag en intensiv kortisonkur över en helg pga jobbiga allergibesvär trots att min ordinarie allergi och astmaläkare hade skrivit i journalen att jag absolut inte skulle ha mer kortison än det som finns i astmainhalatorn då jag tidigare fått konstiga reaktioner. Men en kur på 4 dagar kunde den tillfälliga läkaren inte se några problem med så när jag kom tillbaks på måndagen gråtande av smärta i huden och in ca 1,5 cm under huden på hela överkroppen, jag var så känslig att även ett bommullslinne som låg mot huden orsakade smärtsignaler, det brändes i huden som om jag solat en vecka i streck utan SPF alls och det gick starka ilande och brännande smärtsignaler genom hel kroppen vid även den mest försiktiga taktila beröring. Så då passade han på, medan jag satt ledsen och ovetande om vad han tänkte undersöka, att göra en ”Fibro-undersökning” genom att pressa på triggerpunkterna vilka nästan alla sitter på överkroppen och några på mina ständigt ömma knän så jag slängde mig ifrån trycket på varenda punkt och fick diagnosen fibromyalgi och fick order om att sluta med dom värktabletter min ordinarie smärtläkare skrev ut för svåra rygg och knäsmärtor och jag fick antidepressiva istället som skulle hjälpa även fast jag förklarade att jag har gått på BUP sedan jag var 14 sedan vuxenpsykiatrin och fick under ca 10 års tid 17 olika antidepressiva, antiepileptika och antipsykotika som varenda en av alla sorter orakade svåra biverkningar som aldrig försvann ens om jag tog medicinen i 6 månader utan varje gång slutade det med självmordsplaner vilket är något jag aldrig haft annars när jag inte medicinerats med psykofarmaka. Men värktabletterna drogs ändå in men jag hämtade inte ut dom nya antidepressiva. Jag sökte mig ist till ett fribromyalgi-forum för något som verkligen inte stämde in på allt jag läste var att i hela mitt liv har det knakat, knäppt och smällt i lederna när jag t ex satt mig på huk, om jag stått, suttit eller legat stilla för länge, i bäckenet när jag är nyvaken och jag kan få det att knaka i dom flesta leder och inte n enda v över tusen aktiva medlemmar svarade ens innan admin gick in och svarade att det inte var något hon hade hört talas om och sen om det ett svar från en tjej med EDS som frågade om jag fått utredning för det då alla symptom stämde in. Men då hade ju inte ens jag hört talas om sjukdomen så jag läste på om den och kände verkligen tt det stämmer in för väl. Jag fick över allmänläkaren på min sida, men dom på reumatologen som då hade hand om EDS-utredningar och diagnostiseringen, vilket dom nu avsagt sig helt och vägrar behandla ens, men jag blev avfärdad inom 10minuter att det fanns ingen risk i värden att jag hade den ovanliga diagnosen.
    Som tur var så fick jag tag på en specialistläkares namn på Västervik sjukhus, dock va det otydligt om han vara tog specialistremisser eftersom min allmänläkare varit den enda som hjälpt mig med att få rätsida på allt. Jag visste att han hade upp till 2 års väntetid men 10 månader senare så hade jag tagit tåg och bussar till Västervik, sov på hotell och var inne på sjukhuset för utredning klockan 09. En timme senare så hade jag fått diagnosen på EDS’en samt en ganska vanlig följdsjukdom, dysautonomi, en störning på det autonoma nervsystem som t ex orsakat att kroppen ”inre termometer” är helt ur balans och kroppen inte kan reglera sin temperatur normalt så jag skiftar mellan överhettad och iskall väldigt ofta, jag har även fått takykardi som jag måste medicinera förebyggande med betablockerare förmodligen resten av livet eftersom min vilopuls helt plötsligt kan skjuta upp till runt 140 – 150 slag i minuten, även när jag ligger och vilar och då svimmar jag av lite för hastiga vändningar på huvudet. Så att stå och gå ens 5 steg under en sådan episod kommer inte på frågan för då svimmar jag och lår mig sönder och samman.

    Men själva EDS’en bryter oftast ut riktigt illa, om man inte kommer lindrigt undan, när man är mellan 20 och 30 år eller under en graviditet då hormonerna får den att bryta ut. För mig rasade hela livet ihop helt plötsligt för 3 och ett halvt år sedan när jag var 25, skulle fylla 26. Plötsligt så spred sig rygg och knäsmärtorna och jag har dag kronisk värk i varenda liten som stor led i hela min kropp och musklerna är alltid trötta, krampande och ömmande eftersom det genetiska felet för att någon av alla kollagentyper produceras felaktigt vilket då orsakar problem med bindväven som blir gles, uttöjbar, svag och kan helt enkelt inte göra sitt jobb med att hålla ihop lederna och allt annat i kroppen som ska hållas på plats om bindväven skulle vara frisk. Det orsakar ju då vrrörligheten eftersom det inte finns någon bindvävsom dras ihop för att stabilisera leden efter att den töjts ut utan den töjs med åren tills den slutar stötta lederna så nu har musklerna fått ta över även bindvävens jobb vilket resulterar i att på mig och alla andra svårt drabbade så jobbar våra muskler alltid 300% mer än på en frisk person där bindväven sköter sin del så minsta aktivitet, som t ex städning, diskning eller att bara dammsuga slutar ofta abrupt då man akut måste ta sig till sängen och lägga sig ner och ta vid behovs-medicinering mot genombrottsvärk. Men det är inte bara en obotlig sjukdom där väldigt lite forskning pågår runt om i värden, det finns inte ens en känd fungerande behandling utan man får ta mediciner för varje symptom dagligen för att stå ut med vardagen. Men inte ens starka morfinpreparat tar ner den kroniska värken till nivåer där man klarar av en ”normal” vardag utan vi tar starka mediciner och får ändå bara dom allra högsta smärttopparna dämpade.
    Enda gången man är okej smärtlindrad är om man ligger inne på sjukhuset och får morfin intramuskulärt eller intravenöst vilket känns hemskt att det är vad som ska behövas för att kunna känna sig någorlunda okej i kroppen.
    Ett annat väldigt jobbigt symptom som vissa av oss har är att kroppsdelar väldigt lätt hoppar ur led, både luxerar (då dom hoppar ur helt och måste flyttas tillbaks av en själv) samt subluxrar(det har dom flesta lederna i kroppen gjort på mig och då kan man känna att något i kroppen ligger väldigt fel, sen brukar det knäcka eller smälla till så hoppar leden rätt av sig själv. Upprepade subluxeringar brukar dock eskalera till luxeringar förr eller senare). På mig brukar det vara nyckelbenen, axlarna, fingrarna, ena höften och båda knäskålarna samt ett ben mitt på ovansidan av foten. När det händer ute bland folk t ex om jag handlat och kassen blir lite för tung och jag tappar den samtidigt som axeln hoppar ur så har jag vid dom 4 tillfällen det hänt varav alla varit nu i somras, bara fortsatt och gått hela vägen hem, 2 av gångerna mötte jag minst mellan 20 och 30 personer och inte en ena gång har någon frågat om jag behöver hjälp eller ens frågat om dom kan ringa någon åt mig för hjälp utan istället är det stirrande, äcklade och ibland skrämda blickar, försök till att viska samtidigt som dom går för bi så man hör klart och tydligt och det har endast varit kommentarer om att axeln såg missbildad ut, vilket kanske inte är så konstigt när den ligger på framsidan av kroppen precis under yttre kanten av nyckelbenet, men även kommentarer som ”Såg du hon gick och grät och såg du den konstiga axeln?” men det är inte så konstigt att det kommer tårar när man går med axeln ur led eftersom det är extremt smärtsamt i vissa leder och framförallt dom första 5 – 10 gångerna, sen så sitter leden så mycket lösare att det enkelt går att flytta sina egna leder ur och i plats lite hur som helst vilket beror på att dom blir lösare och och får värre förslitningsskador varje gång dom hoppar fel.
    Så ridningen fick jag mot min vilja inse för två år sedan att det orsakade för stor skada då jag alltid landade med båda fötterna snett hur långsamt och försiktigt jag än satt av hästen och mina fotledsortoser där jag kan dra fötterna åt rätt håll eftersom jag lätt stukar dom åt ett visst håll. Har även fått ortoser till båda knäna, ett si-bälte, till länd och nedre bröstryggen, till ena axeln, två par olika till handlederna beroende på om jag ”bara” har ont och behöver ha tryck runt om lederna eller om jag måste lyfta något som väger mer än vad jag en går lyfta för då behöver jag dom med en tjock metallskena för att helt immobilisera handlederna så att dom inte kan böja sig vilket är vad dom brukar göra när jag lyfter, dvs böjer sig kraftigt bakåt och all styrka i händerna försvinner i det läget så det är mycket som tappats och slagits sönder som ledet till frustration och ilskna skrik. Sen så har jag två speciella stöd till dom yttersta lederna på långfingrarna, dip-lederna, eftersom dom böjs kraftigt bakåt när jag skriver på datorn annars.
    Det är faktiskt fysiskt omöjligt för mig att ha på mig alla stöd och ortoser på en gång, vilket är ganska komiskt. 🙂
    Att jag kan skratta åt en hel del riktigt konstiga situationer som sjukdomen ibland orsakar samt att jag vissa nätter känner hur fel och ledbrutet det måste se ut när jag ligger i sängen på ett sätt jag anser bekvämt men jag är helt vriden i kroppen med armar och ben åt alla olika håll. Och att kunna skratta även åt något som gör ens liv så otroligt mycket svårare att hantera dåliga dagar samt när smärtan är jobbig, för hade jag ite bara kunna skratta åt det samt ibland skrämma vänner genom att med flit flytta på mina axlar så dom ser vettskrämda ut medan jag skrattar åt dom, då hade jag nog inte orkat med en så här komplicerad sjukdom som även drar med och förstör precis allt annat i kroppen som den lyckas förstöra. Skratt och humor är terapi för mig och utan det hade jag nog bara lagt mig ner och gett upp för länge sedan då min uppväxt också var extremt svårt och traumatisk på ett väldigt annat sätt. Men att skratta, se framåt och försöka hitta på sätt att förbättra sin hälsa, vardag och livskvalitet trots att läkarna säger att jag aldrig kommer bli bättre än vad jag är just då när dom träffar mig utan det kommer fortsätta och sjukdomen kommer eskalera ibland fortare än man hinner med att vänja sig vid det senaste symptomet innan nästa nya dyker upp, men sen kommer det platåer ibland då man kan få samla tankarna och känna efter hur det står till i kroppen och lära sig att acceptera att nu ska man leva med ännu några fler symptom, tyvärr är platåerna oftast för korta för att bearbeta så att man accepterar situationen som blivit värre, men man hinner finna sig i verkligheten så som den ser ut just då iaf, men jag kommer fortsätta att bli sämre så länge jag lever.
    Det svåraste av allt för mig är att försöka acceptera att jag snart inte kan ta hand om mig själv till 100% längre, att jag inte kan ta mig och handla mat, har svårigheter att sköta hemmet vissa dagar och det gör ondare och ondare att gå. Men att bara vara lite mer än 10 månader från att fylla 30 år och min snara framtid ser förmodligen ut som så att jag behöver både hemtjänst och färdtjänst samt rullstol dom dåliga/riktigt smärtsamma dagarna. Där finns ännu en mental spärr på dom tre sakerna så att mitt undermedvetna börjar skrika ”Jag kan ta hand om mig själv och jag kan få det att fungera!”

    Jag ber om ursäkt att inlägget blev såhär långt, men att dela med mig av information som min ännu allt för okända sjukdom samt hur det är att leva med den är något som betyder mycket för mig då jag vill att så många som möjligt ska kunna förstå denna typen av sjukdomar som sällan syns utanpå kroppen och jag vill slippa att man pga det alltid möts med tvivel och kommentarer som ”Du ser ju inte alls sjuk ut!”

    Men jag är fast besluten i vadjag ska kräva av mig själv i hälsoutmaningen dock, som inte bara kommer vara Septemper ut utan så länge som bara går om jag märker minsta lilla förbättring i sömnkvalitet, koncentrationsförmåga, detta kanske är att ta i och hoppas på för mycket men jag tänker ändå känna efter ordentligt efter en ev ökning i min just nu skrämmande låga energinivå både psykiskt och fysiskt samt att jag hoppas att min mage kan få må lite bättre då 14 mediciner om dagen sliter på den.

    Så min utmaning till mig själv är att jag ska se till att komma in en rutin då jag går och lägger mig innan kl 12 varje kväll, ser till att komma upp ca kl 08 varje morgon vare sig jag har något möte eller inte och ev bara kommer vara hemma hela dagen sen. sen så ska jag sluta med matslarvet, sluta hoppa över måltider så varje morgon ska börjas med en raw smoothie på frukt och grönt, ett greens-pulver med 30 olika nyttiga växter i, hampaproteinpulver samt lite raw kokosolja. Jag ska även äta raw till kvällen då det blir någon gröt som får blötläggas under dagen och serveras med färska grönsaker eller bär till, det som är i säsong och fräscht,helst vill jag även hålla det helt ekologiskt, i den utsträckning det är möjligt iaf. Ev mellanmål kommer bestå av frukt eller något som jag verkligen är helt fast för, chiapudding som gåratt variera i recept och smaksättning i en hel oändlighet vilket absolut uppskattas! Även göra lite egna energi-bars.
    Som lunch/middag kommer jag dagar jag känner för detatt äta helt raw, men jag känner mig själv och hösten och vintern betyder barma soppor och grytor nån gång i veckan eller två för mig iaf, så jag kombinerar raw ihop med Paleo för att inte börja sakna att äta varm tillagad mat och då avbryta mitt försök att så lägge som möjligt äta raw till stor del och Paleo vissa middag, där det även uppskattas att man kan baka bröd och ha till vinterns soppor. Dock ska jag utesluta allt socker(det kanske är ite fusk men jag kommer inte helt ta bor svensk honung som jag vet är både raw och eko), alla mjölkprodukter försvinner och inget mer gluten för min stressade mage för att underlätta för min kropp som sliter hårt nog dygnet runt.
    Jag ska även börja en 8 veckors Multimodal Smärtrehabilitering första veckan i Oktober så då kommer det även att bli lågintensiv, stabiliserande träning i form av personliga träningsprogram i varmvattenbassäng samt Basal Kroppskännedom. Så då märker jag även om den totala kostomläggning jag kommer ha gjort kanske kan hjälpa musklerna att orka mer, kanske få dom att återhämta sig snabbare eller något annat positivt.

    Hoppas att du har en trevlig och solig söndag!
    MVH /Terese

    Svara
    • Mias mat- och bakblogg on

      Hej Therese!
      Jag förstår av ditt brev att Du har en mycket tuff sjukdom, och nej, jag har aldrig hört talas om EDS, men ska ta mig tid att läsa om sjukdomen snarast.
      Det är jättebra att du lägger om kosten så att du vet om det bidrar till en förbättring för dig. Framförallt socker har ju en skadlig inverkan på både leder, muskler och inre organ.
      Jag önskar dig all lycka till med rehabilitering och träning och också ditt egna intiativ till en förbättrad kosthållning. Håller tummarna för dig! Jag kan säga att jag som har en wip-lash skada mår så mycket bättre i mina muskler och leder sen jag slutat med gluten och socker.
      Stort lycka till med ditt mål för hälsan.
      Mvh/ Mia

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Skriv ut artikel


Vegetarisk burgare med tillbehör i salladsbla

Vegoburgare med svamp & aubergine

Blogginlägg

Min första semesterdag. Känns så jättehärligt att äntligen vara ledig några välbehövda veckor. Men jag ska även passa på att plugga under min semester. Dock ska jag  idag bara vara lat, ta det lugnt och inte göra någonting. Kvällen igår ägnade jag till att skapa i köket. Jag är otroligt nördig när det gäller matlagning och jag har en […]

Fläderblomsaft i ett glas med sugrör

Saft och vinäger- av supernyttiga medicinalväxten fläder

Blogginlägg

Nu är tid att skörda. Det är mycket som står i blom och börjar mogna. Vinbären börjar bli klarröda på min ödetomt och snart måste jag ut och plocka. Moder jord har så mycket nyttigt att bjuda oss på och  i vår svenska natur hittar man massor av ätliga , nyttiga örter, växter, bär och frukt. Flera av dem är även […]

Coop dömd för ekoeffekten

Övrigt

Svensk Växtskydd lämnade in en stämning mot Coop för reklamfilmerna ”Ekoeffekten” och ”Amelia testar ekoeffekten” 2016. Den 3 juli föll domen och Svenskt Växtskydd vann på samtliga punkter. Domstolen dömer Coop till vite om de inte omedelbart slutar att desinformera och föra allmänheten bakom ljuset i frågor om ekologiskt jordbruk. Coop kommer alltså att förbjudas att […]

Vegoburgare på ett fat

Tofu- och grönsaksburgare

Blogginlägg

I morse var jag riktigt trött, men fick ett brutalt uppvaknande. För plötsligt har små, eller ganska stora dunbollar ramlat, dalat, flugit ner från hustaken där jag bor. Jag vet inte hur dom kommer ner egentligen, för flyga verkar de inte kunna- ännu. Dunbollarna eller måsungarna springer på parkeringen, kamouflerade till färgen så de smälter in i […]

Bönpasta med ruccolapesto på en vit tallrik

Ruccolapesto med bönfettuccine

Blogginlägg

Jag brukar passa på att laga vegetariskt när dottern inte är hemma. Igår kväll var en sån gång. Jag var trött, kom hem sent och hade egentligen ingen lust att laga mat, men jag vet att jag blir trött och hängig dagen efter om jag inte äter ordentligt, så något måste jag ju äta. Och jag […]

Äppeldrink med ingefära i två glas

Äppeldrink med ingefära

Blogginlägg

Äntligen helg! Solen skiner och jag har två lediga dagar att se fram emot. I morgon ska jag på rockkonsert  vilket är spännande. Jag fick en biljett till Kiss konsert i julklapp 😂! Inte för att jag är någon större fan av Kiss, men ändå! Det ska bli kul att se dem. Jag är iallafall […]

Två glas med grön lemonad

Grön basisk lemonad

Blogginlägg

Nu är äntligen våren här! Jag riktigt njuter av solen och trädens knoppar som lite trevande snart spricker ut i full grönska. Min bästa tid är nu! Jag älskar våren och försommaren med den skira grönskan och alla vårblommor. När man jobbat i trädgården, varit på stranden eller bara vill svalka sig en solig dag, […]

Kikärtsbullar i en skål tillsammans med grönsaker

Veganska sötpotatis- och kikärtbullar

Blogginlägg

Jag äter mer och mer vegetariskt. Det har blivit så när jag står i charkdisken och ska välja. Jag vet inte vad jag vill ha och  jag vet inte om jag vill ha. Jag är helt enkelt inte sugen  och längtar oftare efter fräscha goda grönsaker och frukt. Så nu experimenterar jag i köket med vegetarisk mat. […]

Sista skörden- svt play handlar om din och min framtid. Se den!

Blogginlägg

Allt liv kommer från jorden Det går inte att gödsla jorden med socker i all evighet Trots att vi äter dubbelt så mycket grönsaker som på 1970-talet får vi i oss mindre av mineraler och spårämnen genom maten. Så börjar filmen Sista skörden! Vår planets jordar är hotade då den industriella livsmedelsproduktionen utarmar vår matjord vilket […]