Riktig mat & hälsa

Blir cancer mer aggressiv av cellgifter?!

-Cellgifter är ett gift! Det dödar inte bara cancerceller. Det Dödar alla celler i kroppen. Hör du hur det låter? CellGIFT!
Ja det var inte jag som sa, det var min syster som just då fått veta att hon hade cancer. Hon var så förtvivlad för hon ville inte ta cellgifter, men läkarna hade inte gett henne något val, då hon fått en riktigt dålig diagnos om hon inte tog cytostatika.
Så här med facit i hand har jag många gånger undrat hur det skulle ha blivit om hon låtit bli cellgifter och bara försökt att läka på naturlig väg.
Hade hon åtminstone fått ett längre liv utan fruktansvärda biverkningar som cellgiftsbehandling ger? Hade cancern gått tillbaka? Hade min syster varit kvar i livet idag?
Men när man är i en sådan situation när man just fått veta att man har en dödlig sjukdom, vågar man inte experimentera. För man experimenterar i så fall med livet. Man lägger sitt liv i läkarvårdens händer. Min syster ville helst av allt läka naturligt men valde även cytostatikabehandling. Cellgifterna visade sig göra cancern mer aggressiv och fick den att växa fortare. Jag har många gånger tänkt att sjukvården, cellgifterna, tog livet av min syster. För varför stoppar man inte en cellgiftsbehandling när man ser att cancermarkörerna ökar eller när människor nästan mister livet för att immunförsvaret blir så svagt? När människor blir så svaga att de måste sövas ner för att klara livet? Varför kör man bara på med fler cellgiftsbehandlingar? Cellgifter biter dessutom inte så bra på metastaser.

Varför upptäcks inte ett botemedel mot cancer?
Varför står man och stampar på samma ställe som för 50 år sedan där sjukvården endast erbjuder operation, cellgift och strålning som alternativ? Det samlas in miljontals kronor genom cancergalor, cancerfonder och så vidare varje år, men ändå har man inte hittat ett snällare och mildare alternativ eller något som botar cancer?
Men Läkemedelsindustrin som tjänar miljarder varje år, vill inte sluta tjäna pengar på människors ohälsa.
Tänk vad mycket PENGAR det ligger i sjukdomar som cancer.
Ta till exempel mannen som gick ut i kvällstidningarna och berättade om att han blivit fri sina hjärntumörer med ett alternativt och harmlöst medel. Ja, jag hann faktiskt läsa inslaget innan de ändrade i texten. För "Någon" la nämligen sin sin näsa i blöt och förbjöd dem att skriva om vilket preparat som botat honom. Något nytt som eventuellt botat hjärncancer får man inte skriva om trots att vi i Sverige har yttrandefrihet. Sen gjorde myndigheter razzia på olika företag som sålde preparatet och förbjöd dem att sälja. Kanske man först måste forska på och bevisa att det var preparatet som botade hjärntumörerna, kanske vill man läkemedelsklassa preparatet, eller så vill man inte anamma att något så harmlöst kan bota cancer, för då tjänar de ju inga pengar. Och vi människor i Sverige får ju inte bestämma själva vad som är bra för oss.
Läs mer om vad jag tycker om cancervården här: Den Sjuka Cancervården

Min syster fick diagnosen tjocktarmscancer hösten 2016.
Hon hade även metastaser i buken, båda sidor av levern och i båda lungorna.
Jag minns att hon redan hösten innan cancern upptäcktes berättade att att hon trodde att hon hade hemorrojder för hon hade det besvärligt med toalettbesöken. Jag tyckte att hon skulle uppsöka läkare, men det gjorde hon inte. Hon lät det vara tills hon kände en stor knöl utanpå magen vid ena äggstocken året därpå.

 

- Jag vill inte ta cellgifter, men jag vågar inte låta bli, sa hon.
-Vad ska jag göra? Vad tycker du?
Jag kan råda i mycket, men när det gäller en människas liv vill jag inte  påverka, men jag sa: Det är din kropp, det är du som bestämmer. Men under tiden du bestämmer dig för hur du ska göra, börja med att stärka din kropp så att du klarar av behandlingen bättre. Du måste först öka immunförsvaret.

Min syster började äta vitaminer och mineraler, basade kroppen, det vill säga, tog bort allt försurande ur kosten som socker, kolhydrater, kött och mejeri. Läs mer här: Cancerceller livnär sig på socker
Hon drack citronvatten,  rödbetsjuice, mungbönsvälling, Paud`arco-te, Chaga-te, åt gurkmeja och även CBD-olja och både intog och gjorde omslag på magen med bitterörter som maskros. Jag överöste henne med recept på vegetarisk mat, rawfood och på grönsaker som basar kroppen.
Hon mådde jättebra och fick tillbaka orken, lystern i huden och i håret och gick upp i vikt. Så bra hade hon inte mått på länge och hon kunde känna att knölen i magen faktiskt minskat.

Hennes val blev att påbörja en första cellgiftsbehandling.
Hon mådde mycket dåligt av behandlingarna och kräktes och blev sängliggande i flera dagar. Samtidigt som immunförsvaret gick ner, ökade också cancermarkörerna.

Efter behandlingen som skedde i perioder under våren 2017, ökade cancermarkörerna istället för att minska.
Sommaren 2017 blev hon mycket sämre. Cancermarkörerna låg då på flera hundra.
Hon valde själv att göra uppehåll med behandlingarna, för hon vågade inte ta dem, och fortsatte sin diet hela tiden. På hösten kände hon sig bättre och inte alls så sjuk som hon kanske borde ha känt sig. Hon var pigg och i farten och man kunde inte tro att hon hade cancer.

 

Till jul 2017 övertalade läkaren henne åter igen att påbörja en ny cytostatikabehandling. Min syster var tveksam eftersom hon blev så dålig och egentligen ville hon inte. Hon mådde så bra just då, men läkaren sa att hon utan behandling bara hade några månader kvar i livet. Hon fick välja mellan att ta cellgifter eller dö. De opererade in en venport  under huden för upprepade behandlingar i blodet och angående illamåendet sa läkaren att det inte är så ofta egentligen som man kräks av cellgifter
-Det sitter bara i ditt huvud sa hon!
Otroligt opsykologiskt av läkaren att uttrycka sig så.
Jag menar att det är ofta patienter som får cellgifter mår illa och kräks under behandling eftersom att det står som en  väldigt vanlig biverkning.
(Illamående av cellgifter beror till stor del av skador i mag-tarmkanalens slemhinna, vilket förorsakar frisättning av serotonin, vilket i sin tur stimulerar kräkcentrum i hjärnan via vagusnerven.)

Medicinen hon fick utskriven för att slippa kräkas under cellgiftsbehandlingen heter Haldol 
Jag kollade upp det här läkemedlet i FASS och fick se att det var en medicin mot psykotiska tillstånd som schizofreni, och bipolära sjukdomar men som även visat sig motverkar illamående vid cytostatikabehandlingar.

Biverkningarna på Haldol var inte att leka med!
Exempelvis kan Haldol orsaka problem med hjärtat, problem med kroppsrörelser eller rörelser i armar och ben samt malignt neruroleptikasyndrom: Förhöjd kroppstemperatur, rigiditet (styvhet) och förändrad medvetenhet, samt allvarliga allergiska reaktioner och blodproppar. Det stod också att man måste vara medveten om biverkningarna efter som att man kan behöva omedelbar läkarvård.

 

Detta preparat skriver man alltså ut till svårt sjuka och redan svaga cancerpatienter som dessutom ligger hemma under sin behandling utan större uppsikt av sjukvården.
Min syster vågade inte trotsa läkaren trots information om biverkningar, utan tog tabletterna. Efter bara en stund sa hon att hon kände sig  konstig och behövde gå och lägga sig. Hon försökte stå upp och gå men benen ville knappt bära henne. Hon kunde inte se, knappt prata eller knappt röra sig. Temperaturen steg snabbt till 40 grader och hon var säker på att hon skulle dö.
Vår mor som är homeopat fick dock i henne Echinalin- ett homeopatmedel som faktiskt tog ner febern . Efter ambulansfärd till sjukhuset kunde man knappt ta blodprover för de fick inte ut något blod. Hela kroppen krampade. Det visade sig sen att hon hade en sänka på 200.

När jag pratade med min syster dagen efter, sa hon det var homeopatmedlet som räddat hennes liv den gången.
Hon var övertygad att hon annars skulle ha dött den kvällen.
Hon tog aldrig mer cellgifter efter det. Det var efter dessa två sista cellgiftsbehandlingarna som cancern blev mer aggressiv. Hon hade en cysta i magen som på mycket kort tid växte sig större.
Tillslut såg hon ut som om hon var gravid i sjunde månaden. Den vätskefyllda Cystan- metastasen var 18 cm i omkrets och innehöll cancer. Hon blev allt sämre och allt mer svag, och orkade inte längre hålla kvar vid sin diet, och tillslut var hon så sjuk att hon lades in på hospis. Och det var där hon kom till insikt fjorton dagar innan hon gick bort, att hon skulle dö. Hon som kämpat mot cancern, varit så positiv och levnadsglad. Jag tror att hon slutade kämpa när insikten kom över henne.

Min upplevelse om min systers sista dagar i livet: Jag älskar dig och ett hjärta