ögat i stormen

Sitter på Arlanda och väntar på att boarda mitt flyg till Dubai, via Istanbul. Älskar den här lugna känslan av att veta att nu har jag flera timmar där jag är ett med horisonten. Att titta ut på molnen, sitta och filosofera, skriva, lyssna på musik, läsa, reflektera över allt och inget, samtidigt som jag inte har en aning om vad som komma skall. Så är det naturligtvis varje dag i livet, att vi aldrig vet något om imorgon. För mig betyder resandet dock en extra skruv på nuet. Det här med att kasta mig ut i det okända, är det bästa som finns. Själen och hjärtat styr, de vet, de känner, de har en intelligens bortom förstånd…det är bara intellektet som inte har en aning om vad som väntar bakom nästa hörn…det har jag förlikat mig med genom åren…

Jag älskar att resa och bo utomlands, att ta in nya kulturer och inspireras av olika levnadssätt, samtidigt som jag älskar Sverige och är oerhört tacksam för att jag är uppvuxen här. Efter ett tag blir det dock för litet och jag behöver ut och andas ny luft…

Genom åren har många sett mitt mod i att våga leva som jag vill, medan andra ifrågasatt att jag “vind för våg lämnar allt och bara drar”. En del ser det t.o.m. som oansvarigt och som en flykt. Vad de inte vet är att jag är ögat i stormen. Precis som när du yogar eller mediterar och över tid lär dig att välja vilka tankar och idéer du ska gå med, kontra vilka du låter passera för att komma i djupare kontakt med din inre SANNA röst, precis så är det med mina vägskäl i livet. För många låter det som rena grekiskan, medan andra förstår precis vad jag menar. Oavsett vilket, så är det så det är för mig: JAG BARA VET. Går jag emot den känslan eller drar ut på det, blir jag sjuk eller skadad, så att jag till slut “tvingas” byta riktning.

I lördags var jag på födelsedagsmys hos en kompis, varpå vi hamnade i en rad fina samtal. Bl.a. så pratade vi om det här med att lära känna sig själv mer och mer för varje år, vad vackert det är! Över tid har man blivit utmanad i livet både privat och professionellt, gränser har överskridits osv…det bästa med det är, att man tvingats definiera för sig själv vem man är och vad som är viktigt i ens eget liv. För mig är mina upp och nedgångar i livet inte någonting dåligt, utan bara någonting som ÄR, utan värderingar. Ebb och flod, natt och dag…saker och ting kommer och går, det behöver inte vara mer komplicerat än så. Ibland är det inte lätt, men det är också ok…bara att andas in och ut, in och ut, kanske in genom näsan och blåsa ut genom munnen…ta in det man vill ha mer av och andas ut det som inte längre fyller något syfte…
Nu ska jag boarda min flight, drömma om Stand Up Paddleboard Yoga, kära återseenden och börja skissa på min musikvideo till “wind in my loins”. Vi hörs snart!

Love & Light

Namaste

D