Ett chefsskap blir du tilldelad…

… ett ledarskap måste du förtjäna varje dag.

Exakt den meningen sa min första och hittills bäste överordnad till mig för över 10 år sedan när jag klev in i chefsposition inom retail. Jag var ung, kvinna och hade en aningen förvriden bild av vad en chef var.

En chef var tuff, hård och pekade med hela handen, för jag var övertygad om att det var så man nådde resultat och fick saker gjorda. Den inövade attityden klickade inte med min personlighet och jag undrade flera gånger när någon skulle komma på att jag inte alls var någon chef. När någon skulle avslöja mig som en bluff.

Foto: Majs Keller

Jag ville coacha, utveckla och se medarbetare växa. Jag ville vara en ledare, inte någon chef.

Steg 1 blev att ta reda på vad jag tyckte en bra ledare var och hittade en förebild i min närmaste ledare. Jag skapade en målbild över vem jag ville vara, i detalj skrev jag ner egenskaper och hur dem gestaltade sig. Och till slut – hur visste jag att jag blivit den ledare jag ville vara?

Steg 2 var att fylla på verktygslådan – hur gjorde man när man coachade? Vad sjutton var en coach egentligen? Kunde en coach inte vara hård och tydlig, hur gjorde man då med dem oundvikliga tuffa samtalen som kommer inom alla organisationer? Hur skulle mina kollegor som var solklara chefer uppfatta min ledarskapsstil?

Steg 3 var att inte ge upp. Jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle göra,  varför jag ville göra det och hur jag visste att jag hade nått mitt mål.

Jag leder på exakt samma sätt idag. Jag coachar och utvecklar med stor humor som ett av de viktigaste redskapen och älskar varje dag av det. Jag får ibland gå tillbaka till dem första stegen och påminna mig själv om vad jag tycker kännetecknar det jag vill vara och hur jag vill leda. Ibland får jag även påminna mig själv om varför jag älskar ledarskapet.

Svaret på om man föredrar en ledare eller chef brukar vara solklart men varför har vi då så många chefer kvar på ledande positioner i stora organisationer?