Behöver du hjälp?

Igår åt vi en väldigt god och mysig middag med många skratt och humor på riktigt låg nivå. Så där låg så att man måste älska varandra villkorslöst för att våga. Tårarna rann av rätt anledningar och min kära systra gjorde sannerligen skäl för sitt smeknamn; “helt galen”.

Mitt i allt pratade vi även om vår far som lämnades oss alldeles för tidigt för några år sedan. Det kan inte gå en längre period med god mat och gott dricka, med så mycket glädje, utan att tala om honom. Och nu kan jag tala  om honom och le. Jag kan vara ledsen och glad på samma gång och jag kan minnas alla hans goda sidor, för hans mindre vackra sida är förlåten.

Under middagen pratar vi även om familjedynamiken, vår egen speciella gruppdynamik och min systra utbrister:

– Men du är den som aldrig behöver hjälp. Som alltid klarat dig själv och aldrig bett om något.

Det var inte första gången jag hörde det.

Det var första gången jag trodde på det.

Hjärtat stannade upp lite.