Mona Jansén

Dog din katt för två dagar sen?

22 december, 2012 | Kommentera (0)

”Du är en person som gilla att erbjuda det lilla extra för att överträffa kundens förväntningar” står det som analys i ett av mina servicetester och jag nickar instämmande. Ja, det gillar jag annars hade jag inte valt att jobba med service. Många inom handeln är som jag, vi gillar att tillgodose behov, vi svarar inte nej på frågan om en viss vara finns utan vi erbjuder en annan om den skulle vara slut eller inte ingå i sortimentet, vi skojar, vi lyssnar och vi säljer.

I dem allra flesta fall är kunder, gäster eller besökare i butikerna vänliga, glada och snälla men på sistone har jag märkt en ökad acceptans för att behandla säljare, expediter, kassafolk eller lagerpersonal, butiksfolk, helt enkelt som lägre stående människor. Som mindre värda. Som personer som inte är värda respekt. Som om vårt yrke inte spelade roll.

Vår vardag ser inte ut som er. Våra helger ser inte ut som era. Våra veckor är upp och ner och storhelg vet man knappt vad det är. Röda dagar signalerar inte ledighet utan högtryck. Vi går upp mellan 04-05 på dagarna för att se till att möta behoven. Vi kan ha haft en morgon från helvete. Vi kan ha blivit dumpade kvällen innan. Vår katt kanske dog för två dagar sedan. Men vi går till jobbet och vet att det inte finns några ursäkter för att ha en dålig dag. Vi väljer vår attityd och vi kämpar oss igenom det.

Vi sliter fysiskt genom att packa upp varor, sitta i kassan, dra pallar, sprätta kartonger, utföra tunga lyft och vi gör det för att vi har valt det. Vi har valt vårt yrke för att vi älskar att ge det lilla extra. Vi har valt vårt yrke för att vi vill överträffa dina förväntningar. Det är inte synd om oss – vi har ett nobelt yrke med möjlighet att skapa och ge glädje varje dag men vi vill bli behandlade med respekt och artighet.

Kom inte in och skrik;öh!

Vissla inte på mig, jag är ingen hund.

Sist jag kollade min namnskylt hette jag varken ”hörrududu” eller ”hallå”.

Se mig i ögonen.

Hånle inte när jag pratar.

När du gör detta svarar jag givetvis leende och hjälper dig, hur du än beter dig, för du är värd allt i mina ögon. Du är min kund och mitt uppdrag är att göra dig nöjd och glad. Jag vet ju inte varför du beter dig mindre vänligt, kanske har du haft en morgon från helvete. Kanske har du blivit dumpad kvällen innan.  Kanske dog din katt för två dagar sedan.

Många inom handeln är som jag, vi gillar att tillgodose behov, vi svarar inte nej på frågan om en viss vara finns utan vi erbjuder en annan om den skulle vara slut eller inte ingå i sortimentet, vi skojar, vi lyssnar och vi säljer.

Postad: 22 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Jag, Jobb | Kommentera (0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om bloggen


Namn: Mona Jansén.
Ålder: 34 år.
Bor: Stockholm, nyss uppflyttad från det småländska höglandet.
Familj: Ja, stor, dramatisk och klumpig.
Sysselsättning: Butikschef, utbildare och föreläsare.
Om mig: Passionerad, envis småländska med alltför mycket Stockhomsdialekt och knäppa idéer. Har en irriterande positivt attityd, älskar förändring men misslyckas ständigt med att dölja hur dålig förlorare jag är.
Fokus just nu: Efter 30 fattade jag vad det handlade om så till nästa insikt slår till är jag sjukt fokuserad på att förverkliga alla mina drömmar och äntligen få börja jobba med friskvård och träning på allvar.
Om bloggen: Mina relationer ur ett humoristiskt perspektiv, både privata och arbetsrelaterade. Träning, resor, mat och hur man lyckas inse att den största förändringen i ens liv måste komma inifrån.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.