Mona Jansén

Dåliga förlorare…

Postad: 5 oktober, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Familj och vänner, Humor, Livet | Etiketter: , , | Kommentera

…har vi både en, två, fyra och fler i familjen. Min helaste halva syster kom in med massa gott fika ikväll och vi landade framför X-factor med varsin telefon i handen.

Helt plötsligt utbrister hon:
– Neeeej, det här är den värsta dagen i hela mitt liv.
– Oj, vad har hänt, frågar jag och en miljon katastroftankar hinner flimra förbi.
– Jag förlorade i WordFeud mot ett gammalt ragg och nu har han lagt upp det på Facebook!

Värsta dagen ever!



Jag hade en far…

Postad: 24 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Relationer | Etiketter: , , | 4 kommentarer

… man han gick bort alldeles för tidigt i en sjukdom som skapar fruktansvärda symtom direkt kopplade till ett lagligt gift vi säljer nästintill överallt. Han dog i KOL, 57 år gammal, och hans gift var förpackat i cigaretter.

Detta är det tal jag höll till honom på hans begravning:

Pappa, se hur många som har kommit på ditt sista kalas. Se hur många som samlats här idag för att berätta dina historier, för att minnas den du var och för att säga farväl.  För var det något du visste hur man gjorde, käre far, så var det att ställa till med fest.

 Och göra barn, Kjelle lelle, med eller utan blodsband, en synnerligen svår konst. Men det kunde du.

Vi är många som kallar dig far, pappa, och vi är många som räknar oss till din familj så det var en väldans tur att din famn var så stor och ditt knä så bekvämt. Du var rädd om oss alla. Du var rädd om din mor. Jag tyckte alltid att det var fascinerande att se hur du store, starke far blev så liten när farmor var närvarande, var i telefon eller bara nämndes. 

Du var en man av världen, pappa, och dina historier uppmuntrade mig att söka mig utanför Fröseke, Djuphult, Grönskåra och Nylund. Men ibland kom världen till dig, far, som när den afrikanske konstnären knackade på dörren med sina tavlor och du vänskapligt ville bjuda på en ”Swedish Coffee-CoCo”.

 Du bjöd in underliga människor i våra liv, pappa, och du breddade dem. Jag tvivlar starkt på att jag själv skulle stå med samma tolerans, acceptans och förståelse för olika folkslag, religioner och kulturer om inte Bosse Sjöman suttit barnvakt, om jag inte fått köra bil med Fågelben som femåring eller om jag aldrig upplevt och överlevt en äggsexa innan jag fyllt sju år. 

 Det är många som kallar dig vän, pappa, och var det något som betydde något i din värld så var det vänskap, lojalitet och gemenskap. Vänskapen i jaktlaget, även om jag har ett svagt minne av att du någon gång hävdade att din hund Gumman var den mest pålitliga av dem alla. Lojaliteten i att inte avslöja en fiskekamrats något väl tilltagna historier och gemenskapen i att berätta dem tillsammans.

Om du, pappa, varit medlem på Facebook hade du haft flest vänner av oss alla och till skillnad från oss andra, så hade alla på din lista, faktiskt,  delat ditt köksbord vid minst ett tillfälle. Jag är övertygad om att vi hade hittat dig i gruppen; ” Vem är måtta och varför skulle jag vilja dricka med honom?” kanske hade du också gått med i; ”Det enda du inte överlever är livet, så lev det varje dag”.

Du levde ditt liv, pappa, på ditt alldeles egna sätt. Du var envis som få och jag är så glad och tacksam att ingen av oss barn ärvt denna högst irriterande egenskap. Inte heller har vi fått din önskan om att vara sällskapets medelpunkt eller om att höras eller synas mest.

Du är saknad, pappa, och kommer så alltid att vara. Så fort någon ser en hallonsodaflaska. Fiskar en strömming. Skjuter en, förlåt, hittar en tjäder vid en elledning när det inte är jaktsäsong. Njuter av en soluppgång i en båt. Hör en countrysång. Finner fler kräftor än man trodde gick in i så få mjärdar.

Så fort någon kramar sin pappa, sin son, sin vän. Så fort någon tar lite extra gräddsås till potatisen eller majonnäs på mackan. Ja, då är det för dig. För dig käre far.

Du var en stor man, pappa. ÄR en stor man och din storhet lever kvar i alla oss som minns din värme, din glädje och din kärlek. Du gjorde mig stolt käre far och var min hjälte framför alla. Du var min vän, min pelare och min mittpunkt.

Pappa, se hur många som samlats här idag, inte en endaste av dem tror att detta är ditt sista kalas, inte ens jag.

Vi ses igen käre far, vi ses sen.



Om bloggen


Namn: Mona Jansén.
Ålder: 34 år.
Bor: Stockholm, nyss uppflyttad från det småländska höglandet.
Familj: Ja, stor, dramatisk och klumpig.
Sysselsättning: Butikschef, utbildare och föreläsare.
Om mig: Passionerad, envis småländska med alltför mycket Stockhomsdialekt och knäppa idéer. Har en irriterande positivt attityd, älskar förändring men misslyckas ständigt med att dölja hur dålig förlorare jag är.
Fokus just nu: Efter 30 fattade jag vad det handlade om så till nästa insikt slår till är jag sjukt fokuserad på att förverkliga alla mina drömmar och äntligen få börja jobba med friskvård och träning på allvar.
Om bloggen: Mina relationer ur ett humoristiskt perspektiv, både privata och arbetsrelaterade. Träning, resor, mat och hur man lyckas inse att den största förändringen i ens liv måste komma inifrån.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.