Mona Jansén

På väg till Höllviken…

Postad: 9 oktober, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Föreläsning, Jag, Jobb, Ledarskap/Psykologi | Etiketter: , | Kommentera

…för att köra lite rekryteringsutbildning för butikschefer och under tiden som jag återbekantar mig mentalt med gruppen skriver jag underlag för morgondagens budgetåret och följer upp en säljutbildning.

Jag mår som bäst när jag i rätt tempo har fler än en boll i luften och är det något jag älskar så är det just att hålla föreläsningar och utbildningar inom retail och ledarskap. Inget får mig så exalterad men harmonisk och nöjd.

Ni vet känslan när man är bra på något.

Den har jag nu.



Det magiska talet 3…

Postad: 4 oktober, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Jobb, Ledarskap/Psykologi | Etiketter: | Kommentera

… eller 7 för den delen, återspeglas i många historier, sagor och berättelser. Så också i minnesteknik, motivationsverktyg och utbildningar. När jag bara vill skrapa lite på ytan för dem som kanske aldrig insett eller trott på att ledarskap i vardagen existerar så brukar jag dela upp allt i tre.

Så mamman som inte tror på det, storasyskonet som inte insett det eller fotbollstränaren som inte fattat varför dem inte kommer över den sista tröskeln, i alla fall går från tvivlare till nyfikna.

Så på ytan delar vi upp det i; kompetens, samarbete och karaktär. Dessa tre grundpelare kan vi och kommer vi att dela upp i fler byggstenar men vi håller oss där så länge och vi ponerar att du är ny i din roll. Ny förälder. Nytt storasyskon. Ny som tränare.

Uscha – skrämmande, roligt, omvälvande – och skit också – tänk om jag inte duger?

Ovanstående tre grundpelare kan tyckas vara självklara och deras innebörd än mer. Men vi går in på kompetensen. Du kan har gått klasser, du kan ha övat och tränat, du kan ha läst studier och utfall, du kan ha pratat om det och du kan ha alla förutsättningar som finns, på pappret.

Men den största kompetensen är ändå den som tar oss framåt och det är förmågan att veta vart vi ska och ta oss dit genom att ställa frågor och verkligen lyssna på svaret. Att ställa frågor, inte för frågornas skull, utan för att du vet hur och vad du ska göra av svaren.

Det är inte lätt att fråga din bebis verbalt. Ett syskon är inte alltid samarbetsvilligt och ett gäng tonåriga tjejer i fotbollslaget är inte alltid så sugna på att prata med någon annan än andra tonåriga tjejer.

Här kommer QF:en in och den tekniken, väl behärskad, kommer att ta din kompetens snäppet över dem andras. Så jag har sagt det innan, har ni chansen att lära er QF, gör det!

 



Är det bara jag…

Postad: 1 oktober, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Okategoriserade | Etiketter: , , | Kommentera

…som när man ligger hemma sjuk sysselsätter sig med att lyssna på föreläsningar från Harvard om ledarskap?

Ja, jag trodde väl det…



Jag diskuterar min kompetens…

Postad: 30 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Jobb, Ledarskap/Psykologi | Etiketter: , , | Kommentera

… och jag ser hur den strax medelålders mannen med grå tinningar och bortarbetad skånska rynkar ihop ögonbrynen. En reaktion jag är van vid. En reaktion jag nu för tiden ser som en utmaning men då för tiden såg som en förolämpning.

 

Det är hans jobb att ifrågasätta mig. Det är mitt jobb att förklara mig. Ett jobb jag nu för tiden insett tillhör min yrkesroll men då för tiden såg som orättvis kritik och en risk att bli avslöjad som en bluff.

 

Studier har visat att framför allt unga kvinnor i ledande positioner bär på en känsla av att aldrig riktigt räcka till, att inte riktigt ha samma chanser och att inte riktigt ha den självkänsla som krävs för att ta sina nederlag som en naturlig del av sin utveckling.

 

Är du kvinna och bär på dessa känslor så har jag utarbetat en teknik, som jag själv använt mig av, dels för att bygga upp dig själv i din yrkesroll och dels hur man lär sig att inte blanda ihop sina roller i livet. För bara för att du misslyckats med ett projekt, inte nått uppsatta mål eller ligger sist i er interna liga betyder detta inte att du är en bluff eller misslyckad som människa.

 

Jag önskar att någon hade lärt mig det när jag började som ledare för över 10 år sedan.



Ett chefsskap blir du tilldelad…

Postad: 26 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Ledarskap/Psykologi, Relationer | Etiketter: , | Kommentera

… ett ledarskap måste du förtjäna varje dag.

Exakt den meningen sa min första och hittills bäste överordnad till mig för över 10 år sedan när jag klev in i chefsposition inom retail. Jag var ung, kvinna och hade en aningen förvriden bild av vad en chef var.

En chef var tuff, hård och pekade med hela handen, för jag var övertygad om att det var så man nådde resultat och fick saker gjorda. Den inövade attityden klickade inte med min personlighet och jag undrade flera gånger när någon skulle komma på att jag inte alls var någon chef. När någon skulle avslöja mig som en bluff.

Mona med en svart tröja och en par snygga glasögon ute i vackra vädret.

Foto: Majs Keller

Jag ville coacha, utveckla och se medarbetare växa. Jag ville vara en ledare, inte någon chef.

Steg 1 blev att ta reda på vad jag tyckte en bra ledare var och hittade en förebild i min närmaste ledare. Jag skapade en målbild över vem jag ville vara, i detalj skrev jag ner egenskaper och hur dem gestaltade sig. Och till slut – hur visste jag att jag blivit den ledare jag ville vara?

Steg 2 var att fylla på verktygslådan – hur gjorde man när man coachade? Vad sjutton var en coach egentligen? Kunde en coach inte vara hård och tydlig, hur gjorde man då med dem oundvikliga tuffa samtalen som kommer inom alla organisationer? Hur skulle mina kollegor som var solklara chefer uppfatta min ledarskapsstil?

Steg 3 var att inte ge upp. Jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle göra,  varför jag ville göra det och hur jag visste att jag hade nått mitt mål.

Jag leder på exakt samma sätt idag. Jag coachar och utvecklar med stor humor som ett av de viktigaste redskapen och älskar varje dag av det. Jag får ibland gå tillbaka till dem första stegen och påminna mig själv om vad jag tycker kännetecknar det jag vill vara och hur jag vill leda. Ibland får jag även påminna mig själv om varför jag älskar ledarskapet.

Svaret på om man föredrar en ledare eller chef brukar vara solklart men varför har vi då så många chefer kvar på ledande positioner i stora organisationer?



Fyra utvecklingsstadier

Postad: 25 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Relationer | Etiketter: , | Kommentera

Jag skrev innan om ledarskap i vardagen och insåg sedan att jag kanske varit lite luddig i min formulering och skulle vilja ta ner det till en enklare nivå genom att gestalta fyra utvecklingsstadier man oundvikligen går igenom inför alla ”uppgifter” i livet.

 

Kommer du ihåg när du lärde dig att cykla?

 

1. Först var du exalterad och glad, äntligen skulle du få ta bort stödhjulen, äntligen skulle du få göra som storasyskonen, vännerna eller mamma och pappa. Ivrig satte du dig på sadel och tittade ner på pedalerna, kanske höll pappa i pakethållaren och hejade på dig. Ögonen var tyvärr fortfarande mot pedalerna och cykeln vinglade över hela vägen. Olyckan var framme och kanske även skrubbsåren på knä eller hand.

 

2. Nu är du inte lika glad längre. Dumma pappa ljög och sa att du skulle klara det. Dumma cykel som bara vinglar – det måste vara något fel på den. Dumma. Dumma. Dumma. Nu tänker du aldrig sätta dig på cykeln igen, på med stödhjulen så tänker du cykla så tills dem tillverkar cyklar som inte vinglar. Men pappa tillåter det inte utan vill att du försöker igen.

 

3. Du försöker igen och helt plötsligt vinglar det inte så mycket. Du vågar kolla upp och pappa ljög ju inte alls. Du kan. Eller kan du? Du söker bekräftelse och frågar om pappa håller i. Håller du pappa? Är jag duktig? Kan jag detta nu? Kan jag cykla som alla andra nu?

 

4. Tänk att du lärde dig att cykla, tänk att du nu är expert och kan cykla med pappa till skolan och får cykla med dina vänner när du vill. Du kan och mår bra. Du kan inte ens minnas när du inte kunde. Du är en cyklist nu.

 

Nu var det här grymt förenklat och jag skriver inget om hur du hittar eller känner igen ett utvecklingsstadie samt vilket typ av ledarskap du bör använda för att nå från stadie 1 till stadie 4. Och det knepiga kommer in när du ska hantera tillbakagångar som oftast sker till stadie 2 – hur gör man då?



Ledarskap i vardagen

Postad: 24 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Relationer | Etiketter: , , , | Kommentera

Jag har idag haft en konversation som fick mina tankar att snurra kring ledarskap i vardagen. Jag har länge själv varit medveten om hur jag och andra i min närhet använder tekniker vi lärt oss genom att närvara i ledarskapsutbildningar men även hålla dem.

 

Jag har därför börjat omarbeta mitt material för olika användningsområden och tänkt igenom rent praktiskt hur man kan använda det som partner eller förälder.

 

När jag talar om att använda ledarskap i relationer menar jag inte, aldrig, i manipulativt mening och styrverktyg utan mer som ett samtalsverktyg som leder till förståelse och förhoppningsvis acceptans i båda parter. Förståelse och acceptans leder i sin tur till att man når ett gemensamt mål, skapar en personlig vinst i båda och därmed ökat självförtroende och stärkt självkänsla.

 

Jag kan vara något stort på spåren här känner jag och kommer återkomma med mer praktiska tillämpningstips även om det är svårt att lära ut via text på en så kanske ni kan få en liten insikt i det jag kallar ledarskap i vardagen.



Situationsanpassat ledarskap…

Postad: 23 september, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Jobb, Ledarskap/Psykologi | Etiketter: , | Kommentera

… är inte krångligare än att anpassa sitt sätt att leda efter den du har framför dig och dess förutsättningar. Att sen hitta till den plats, där den du ska leda, befinner sig kan vara lite krystat i början.  Inte för att viljan brister utan för att dem verktyg man först ges är baserat att man agerar som coach och mycket mindre som en traditionell chef.

 

Ett av dem verktyg som jag använder effektivt är QF, questioning feedback, där man baserat på öppna frågor får den man frågar att själv komma fram till lösningar och beslut. När man använt den här tekniken tillräckligt länge märker man att frågorna som kommer blir färre och färre och besluten som fattas framgångsrikt, utan ens egen inblandning, blir fler och fler.

 

Får ni någon gång chansen att lära er QF, ta den, använd den och träna er fram tills den kommer naturligt, för det är inte bara i jobbsammanhang du behöver leda eller samarbeta, utan i alla dina relationer oavsett



Om bloggen


Namn: Mona Jansén.
Ålder: 34 år.
Bor: Stockholm, nyss uppflyttad från det småländska höglandet.
Familj: Ja, stor, dramatisk och klumpig.
Sysselsättning: Butikschef, utbildare och föreläsare.
Om mig: Passionerad, envis småländska med alltför mycket Stockhomsdialekt och knäppa idéer. Har en irriterande positivt attityd, älskar förändring men misslyckas ständigt med att dölja hur dålig förlorare jag är.
Fokus just nu: Efter 30 fattade jag vad det handlade om så till nästa insikt slår till är jag sjukt fokuserad på att förverkliga alla mina drömmar och äntligen få börja jobba med friskvård och träning på allvar.
Om bloggen: Mina relationer ur ett humoristiskt perspektiv, både privata och arbetsrelaterade. Träning, resor, mat och hur man lyckas inse att den största förändringen i ens liv måste komma inifrån.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.