Jag diskuterar min kompetens…

… och jag ser hur den strax medelålders mannen med grå tinningar och bortarbetad skånska rynkar ihop ögonbrynen. En reaktion jag är van vid. En reaktion jag nu för tiden ser som en utmaning men då för tiden såg som en förolämpning.

Det är hans jobb att ifrågasätta mig. Det är mitt jobb att förklara mig. Ett jobb jag nu för tiden insett tillhör min yrkesroll men då för tiden såg som orättvis kritik och en risk att bli avslöjad som en bluff.

Studier har visat att framför allt unga kvinnor i ledande positioner bär på en känsla av att aldrig riktigt räcka till, att inte riktigt ha samma chanser och att inte riktigt ha den självkänsla som krävs för att ta sina nederlag som en naturlig del av sin utveckling.

Är du kvinna och bär på dessa känslor så har jag utarbetat en teknik, som jag själv använt mig av, dels för att bygga upp dig själv i din yrkesroll och dels hur man lär sig att inte blanda ihop sina roller i livet. För bara för att du misslyckats med ett projekt, inte nått uppsatta mål eller ligger sist i er interna liga betyder detta inte att du är en bluff eller misslyckad som människa.

Jag önskar att någon hade lärt mig det när jag började som ledare för över 10 år sedan.