Mona Jansén

Ett makabert självmordsförsök av Centerpartiet

Postad: 3 januari, 2013 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Livet, Media, Politik | Kommentera

Så riskerar de att åka ut i nästa val och nu är det provokationernas tid som råder. PR-trick för att få uppmärksamhet till sitt förslag på nytt partiprogram och Centerpartiet står först i ledet. Ett förslag att tillåta månggifte skallar och liberalerna hurrar. Hurra för polyamorös kärlek. Hurra för den fria människan. Hurra. Hurra. Hurra.

Eller inte.

1. Det kommer aldrig att gå igenom.

2. Det kommer aldrig att gå igenom.

3. Det är inte ok att bara se det ur den vinkeln vad det tillåter utan vad det uppmuntrar till, för alla tänker inte i kärlekens banor när det kommer till äktenskap.

4. Det kommer aldrig att gå igenom.

5. Det är ett billigt och nedrigt PR-trick för att få uppmärksamhet på andra punkter.

Jag kan bli lätt irriterad på att man ska kalla någon inskränkt som inte är för detta förslag, jag väljer att kalla er som är för förslaget för mindre allmänbildade om ni inte kan se de fruktansvärda konsekvenser detta kan få i förtryckets namn. Rikta energin till att skapa jämställdhet och när den är absolut, då kan vi återvända till denna frågan, om något parti nu vill ta i den med tång eftersom det bland annat kommer vara den som skickar Centern rakt ut ur riksdagen.

 



Hur intresserad är du?

Postad: 29 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Jag, Livet, Relationer | Kommentera

Jag vet allt om förlossningar. Eller egentligen vet jag ingenting då jag har förträngt allt. Jag har inte själv varit med om någon då jag inte har några barn men jag har fått detaljerade historier kring tider, värk, blod, snitt, sprickningar, bristningar, partnerns delaktighet, barnmorskan, narkosläkaren.

Ja, för är man närmare 35 år gammal så har dem flesta kvinnor man levt upp tillsammans med fött minst ett barn och de känner oftast en otroligt lust att berätta.

Jag är snäll så jag lyssnar, jag lyssnar i telefon, jag lyssnar på café, jag lyssnar privat och jag lyssnar offentligt. Men om jag kan låta bli så läser jag inte om det. Jag är lika lite intresserad av det som av traktorpulling, korvätarmästerskap eller virkning. Fram tills den dagen jag själv eventuellt gått igenom det. Då ska jag bara prata, läsa och lyssna förlossning.

Men just nu?

Not so much.



Dog din katt för två dagar sen?

Postad: 22 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Jag, Jobb | Kommentera

”Du är en person som gilla att erbjuda det lilla extra för att överträffa kundens förväntningar” står det som analys i ett av mina servicetester och jag nickar instämmande. Ja, det gillar jag annars hade jag inte valt att jobba med service. Många inom handeln är som jag, vi gillar att tillgodose behov, vi svarar inte nej på frågan om en viss vara finns utan vi erbjuder en annan om den skulle vara slut eller inte ingå i sortimentet, vi skojar, vi lyssnar och vi säljer.

I dem allra flesta fall är kunder, gäster eller besökare i butikerna vänliga, glada och snälla men på sistone har jag märkt en ökad acceptans för att behandla säljare, expediter, kassafolk eller lagerpersonal, butiksfolk, helt enkelt som lägre stående människor. Som mindre värda. Som personer som inte är värda respekt. Som om vårt yrke inte spelade roll.

Vår vardag ser inte ut som er. Våra helger ser inte ut som era. Våra veckor är upp och ner och storhelg vet man knappt vad det är. Röda dagar signalerar inte ledighet utan högtryck. Vi går upp mellan 04-05 på dagarna för att se till att möta behoven. Vi kan ha haft en morgon från helvete. Vi kan ha blivit dumpade kvällen innan. Vår katt kanske dog för två dagar sedan. Men vi går till jobbet och vet att det inte finns några ursäkter för att ha en dålig dag. Vi väljer vår attityd och vi kämpar oss igenom det.

Vi sliter fysiskt genom att packa upp varor, sitta i kassan, dra pallar, sprätta kartonger, utföra tunga lyft och vi gör det för att vi har valt det. Vi har valt vårt yrke för att vi älskar att ge det lilla extra. Vi har valt vårt yrke för att vi vill överträffa dina förväntningar. Det är inte synd om oss – vi har ett nobelt yrke med möjlighet att skapa och ge glädje varje dag men vi vill bli behandlade med respekt och artighet.

Kom inte in och skrik;öh!

Vissla inte på mig, jag är ingen hund.

Sist jag kollade min namnskylt hette jag varken ”hörrududu” eller ”hallå”.

Se mig i ögonen.

Hånle inte när jag pratar.

När du gör detta svarar jag givetvis leende och hjälper dig, hur du än beter dig, för du är värd allt i mina ögon. Du är min kund och mitt uppdrag är att göra dig nöjd och glad. Jag vet ju inte varför du beter dig mindre vänligt, kanske har du haft en morgon från helvete. Kanske har du blivit dumpad kvällen innan.  Kanske dog din katt för två dagar sedan.

Många inom handeln är som jag, vi gillar att tillgodose behov, vi svarar inte nej på frågan om en viss vara finns utan vi erbjuder en annan om den skulle vara slut eller inte ingå i sortimentet, vi skojar, vi lyssnar och vi säljer.



Hur reagerar du när planeringen spricker?

Postad: 20 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Frågeställningar, Hälsa, Jag, Relationer, Speciell | Kommentera

Nu när julen kanske inte går precis enligt planering så märker man ännu tydligare vad som betyder något. Speciell är sjuk. Sover och har ont i magen om vart annat och vårt tåg som går upp mot Norrland i eftermiddag kanske inte kan passas.

Jag har planerat dagarna innan och efter jul i detalj och gottat mig, myst och näst intill levt mig in i allt så mycket att jag har kunnat smaka på det. Dagarna innan och efter är nästan större för mig än själva aftonen. Men just nu. I den här stunden betyder det ingenting. Det viktiga är att Speciell blir frisk igen. Skrattar, retas och skojar och drar ut mig på event och möten som aldrig skulle blivit av annars.

Det är helt egoistisk orolighet som sprider sig. Jag är inte van.

Så skynda nu Speciell och bli frisk, inte för att det är jul utan för att du är bättre på att vara du när du är vaken än när du sover.



Tror du på tomten?

Postad: 19 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Jag, Livet, Relationer, Tankesätt | Kommentera

Kära tomten, då jag har en olycklig avsaknad av gudstro ligger all min tillit i dig. Så som dem religiösa ber sina gudar om kraft och hjälp året om, ägnar jag någon vecka eller två i december åt extrem tillbedjan till dig och din jul.

Du har fler än ett altare i mitt hem och ljusen tänds varje dag i din ära, fallossymbolen är grön och taggig och jag sjunger och dansar kring den, jag offrar mat i din ära som hamnar i min och mina näras magar och framför allt förstår jag det kärleksbudskap du till oss sänt.

Detta år tänkte jag inte sända dig någon önskelista, detta år tänkte jag att du skulle kunna ägna 2013 åt att kolla över några saker åt mig?

  • Först vill jag att du sänder lite extra mental kraft till dem som blir och blivit Sverigedemokrater på grund av utanförskap, för lite kunskap eller missnöje.
  • Sen vill jag att du ger extra kärlek till dem under 15 år som tror att enda sättet att bli älskad, uppskattad och värdefull är att klä av sig kläderna och lägga ut bilderna på nätet. Jag vill att du lär dem tålamod och att värdet hos dem kommer inifrån, inte från yttre bekräftelse och hinner du med, berätta då att det är ingen höjdare att bli vuxen i jämförelse.
  • Som tredje och sista punkt vill jag att du lär mina medmänniskor att se varandra, hjälp dem be om hjälp, hjälp dem erbjuda hjälp och låt dem må bra i sina hjärtan av det dem gör.

Så strunta i presenterna du tänkt komma med, kolla över ovanstående och så hörs vi i nästa december igen!



Hur hittar man ett nytt gym?

Postad: 16 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Frågeställningar, Hälsa, Jag, Träning | Kommentera

Jag letar nytt gym. Ny frisör också men det är en helt annan bollplan. Jag kan givetvis googla, leta på Hitta och Eniro, läsa recensionerna eller bara strunta i allt och gå på dem större kedjorna. Någon frågar, vad vill du göra?

– Spelar det någon roll, frågar jag tillbaka, träningen kan jag alltid anpassa.

Det är väl hur det får mig att känna och längta tillbaka. Hur stämningen är och lite hur det luktar.

Ja, ni förstår ju att det inte är helt lätt för mig att hitta nytt gym!



Är du klar med klapparna?

Postad: 15 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Frågeställningar, Jag, Livet, Relationer, Tankesätt | Kommentera

Det finns få saker som ger mig så mycket förväntansfullt pirr och glädje som när man får slå in klapparna inför julen. Jag formligen älskar att ge bort julklappar och är således en mardröm för dem som begränsar sig. För dem som helt rätt och korrekt tycker att vi överkonsumerar. För dem som säger att ”vi ger bara till barnen”.  Jag är så grymt vuxen, disciplinerad, kontrollerad och försöker alltid föregå med gott exempel i min vardag att jag går all in på julen.

Gammaldags pynt, riktig gran som pyntas tidigast 22:a december, all julmat ska göras från scratch och klapparna är genomtänkta, inget från Statolimacken på väg till jullunchen. Traditioner skapar trygghet och någon gång när vi känner varandra bättre ska jag berätta varför det var så grymt viktigt under min uppväxt.

En del får ångest av alla måsten och krav men för mig är det underbart, inget känns som en press och allt från Risgrynsgröt till kroppkakor till hemmagjorda senap lagas med ett leende. För mig är det glädje i sin renaste form att ge bort ett leende genom en önskad klapp, en god maträtt, en varm kram eller en liten överraskning.

Behöver jag säga att jag längtar galet mycket?



Känner du någon sån?

Postad: 10 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Frågeställningar, Media, Relationer, Speciell | Kommentera

Någon som alltid har tid för andra.

Som alltid puffar och hjälper trots att det enda man kan få tillbaka är ett leende.

Som sätter andras bästa först och gör det lilla extra.

Någon som söker i hela sitt kontaktnät när någon behöver bostad, pr, jobb eller komma in på ett evenemang.

Jag känner en sån, Majs som bloggar på finest.se/majsan, och nu har jag och alla ni andra chans att ära den som äras bör.

Gå in här och nominera i så många kategorier ni känner lämpligt, men kanske främst för lång och trogen tjänst!

Kom igen nu, det är dags att ge något tillbaka till någon!



Om bloggen


Namn: Mona Jansén.
Ålder: 34 år.
Bor: Stockholm, nyss uppflyttad från det småländska höglandet.
Familj: Ja, stor, dramatisk och klumpig.
Sysselsättning: Butikschef, utbildare och föreläsare.
Om mig: Passionerad, envis småländska med alltför mycket Stockhomsdialekt och knäppa idéer. Har en irriterande positivt attityd, älskar förändring men misslyckas ständigt med att dölja hur dålig förlorare jag är.
Fokus just nu: Efter 30 fattade jag vad det handlade om så till nästa insikt slår till är jag sjukt fokuserad på att förverkliga alla mina drömmar och äntligen få börja jobba med friskvård och träning på allvar.
Om bloggen: Mina relationer ur ett humoristiskt perspektiv, både privata och arbetsrelaterade. Träning, resor, mat och hur man lyckas inse att den största förändringen i ens liv måste komma inifrån.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.