Mona Jansén

Hur minns du 2012?

Postad: 31 december, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Familj och vänner, Jag, Livet, Mål, Skönhet | Kommentera

Så här tänker jag minnas mitt. Gott nytt år kära läsare!

image



Vad är du tacksam för?

Postad: 22 november, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Familj och vänner, Frågeställningar, Hälsa, Jag, Livet, Relationer | Kommentera

Ibland drabbas jag av en sån där klyschig tacksamhet som alla livscoacher uppmanar till. Det är sällan något stort som har hänt utan tvärtom.

Det kan vara ett mysigt samtal, en god kaffe, en renbäddad skön säng, en planering som faller på plats, en oväntad komplimang.

Nu på morgonen är jag tacksam över allt det basala, att jag är frisk, att jag kan och får jobba, att jag kan betala räkningar, att jag kan äta mig mätt varje dag, att jag har någon att förtro mig åt, någon att krama och kramas av.

Det var ju ingen som sa att livet skulle vara lätt, bara att det skulle vara värt det!



Behöver du hjälp?

Postad: 18 november, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Familj och vänner, Frågeställningar, Jag, Relationer, Speciell | Kommentera

Igår åt vi en väldigt god och mysig middag med många skratt och humor på riktigt låg nivå. Så där låg så att man måste älska varandra villkorslöst för att våga. Tårarna rann av rätt anledningar och min kära systra gjorde sannerligen skäl för sitt smeknamn; ”helt galen”.

Mitt i allt pratade vi även om vår far som lämnades oss alldeles för tidigt för några år sedan. Det kan inte gå en längre period med god mat och gott dricka, med så mycket glädje, utan att tala om honom. Och nu kan jag tala  om honom och le. Jag kan vara ledsen och glad på samma gång och jag kan minnas alla hans goda sidor, för hans mindre vackra sida är förlåten.

Under middagen pratar vi även om familjedynamiken, vår egen speciella gruppdynamik och min systra utbrister:

– Men du är den som aldrig behöver hjälp. Som alltid klarat dig själv och aldrig bett om något.

Det var inte första gången jag hörde det.

Det var första gången jag trodde på det.

Hjärtat stannade upp lite.

 



Hur långt behöver jag gå för att bli av med det här?

Postad: 17 november, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Familj och vänner, Frågeställningar, Jag | Kommentera

Det bästa med att flytta är avskedsmiddagarna innan och välkomstmiddagarna efter, inte för att vi behöver ha någon anledning till att bjuda på middag men när man ska vara extra dekadenta så hjälper det.

Ikväll njuter vi enormt och imorgon kompenserar vi med extra ihärdigt packande och raska promenader.

Undrar hur långt jag behöver gå efter ha ätit:

  1. Blinier med löjrom, kräftstjärtar, creme fraiche och rödlök
  2. Biff Wellington med hasselbackspotatis
  3. Mangosorbet med chokladtryffel

 

Men det struntar jag i, gästen kommer 18 och jag ska bara njuta, njuta, njuta.

Hoppas er lördag behandlar er väl!

 



Hur många SD:are känner du?

Postad: 16 november, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Familj och vänner, Frågeställningar, Jag, Ledarskap/Psykologi, Media, Relationer, Speciell, Tankesätt | Kommentera

Så här skrev jag 20 september 2010 i min dåvarande blogg. Ämnet är fortfarande lika aktuellt.

Så kom då SD in i riksdagen…

… och jag är inte förvånad. En del av det svenska folket använde sig av vårt demokratiska system och beslutade sig för att dem var partiet som skulle föra deras talan de kommande 4 åren. En del av det svenska folket finns i min släkt och i min närmaste familj.

Människor jag har vuxit upp med. Människor jag älskar och brinner för. Människor jag skulle göra vad som helst för i en nödsituation. Människor som nu röstat på SD.

Så hur ska jag bete mig?

Jag står så långt det går ifrån SD i människosyn, ideologi och personlig livsstil så därför gör det extra ont att få det örfilat i ansiktet att ni inte tycker att varken jag eller mina vänner är lika mycket värda. Ni tycker det i så stor grad att ni vill att dessa människor ska regera och driva Sverige mot det Sverige ni tror är bättre.

Ni påstår att ni inte är rasister och jag vet att ni inte använder det ordet, men er politik är främlingsfientlig vad ni än säger. Jag vet att ni öppet motarbetar bi-, homo- och transsexuella och deras rätt att gifta sig och bilda familj. Jag vet att ni vill bevara en svensk kultur, inte mångkulturell och mångsidig, utan en svensk kultur.

Min kärlek till er försvinner inte, däremot så har jag mycket svårt att se hur och på vilket sätt vi skulle hitta en gemensam plattform och grund när jag vet vad ni står för och vad ni tycker.

Ni får tycka och tänka, stötta vilket parti, ni vill, men om jag skulle rösta på ett parti som vill diskriminera alla smålänningar oavsett annan politik, vad skulle ni tycka då?

Jag hoppas och tror i min naivitet att ni inte läst deras partiprogram. Att ni bara hört om deras önskade reformer i äldrevården, deras önskan att ge mer pengar till FN, deras planer att sänka bensinskatten för att sedan frysa den.

Jag hoppas så.

För annars vet jag inte hur jag ska bete mig. Människor i min släkt. Människor i min närmaste familj.

Ni har röstat på SD…

 



Jag gillar bekvämt, jag gillar lyx…

Postad: 4 november, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Åsikter, Familj och vänner, Hälsa, Jag, Livet, Relationer, Tankesätt | Kommentera

… och det gör jag faktiskt helt utan skam.

Jag gillar produkter som får mig att må bra, allt från elektronik till skönhet till resor och upplevelser. Jag betalar gärna för att få ha det bra och jag betalar gärna för bra service eller för det jag tycker är en njutning. Jag jobbar extremt hårt för mina medel och är så långt från en glidare vi kan komma. Den där silverskeden har jag då aldrig smakat.

 

Jag är född och uppväxt i en fattig arbetarfamilj och är grymt stolt över dem värderingar jag fått som grund. Det sinne jag har för att hitta njutning i det lilla. På det sätt jag uppskattar en promenad i skogen. Husmanskost. Och framför allt min överlevnadsinstinkt och uppfinningsrikedom som tagit mig väldigt långt och räddat mig många gånger.

Men om jag kan och om jag vill så får jag, nu som vuxen, göra vad jag känner är glädje, harmoni och lycka.

Ni märker ju att jag hamnar lite i försvarsposition men med min bakgrund hänger också en stark jantelag och avundsjuka förklädd till skam och rädsla i. Som hos så många av oss. Den finns däremot inte längre. Jag är glad för mitt. Glad för ditt. Glad för min framgång men hjälper gärna till att hitta din.

Så efter den här fantastiskt lyxiga helgen hittar jag den största lyxen inuti mig själv, jag är lugn, harmonisk, glad och stark.

Jag lever istället för att överleva.

 



Dåliga förlorare…

Postad: 5 oktober, 2012 Av: Mona Jansén Kategori: Familj och vänner, Humor, Livet | Etiketter: , , | Kommentera

…har vi både en, två, fyra och fler i familjen. Min helaste halva syster kom in med massa gott fika ikväll och vi landade framför X-factor med varsin telefon i handen.

Helt plötsligt utbrister hon:
– Neeeej, det här är den värsta dagen i hela mitt liv.
– Oj, vad har hänt, frågar jag och en miljon katastroftankar hinner flimra förbi.
– Jag förlorade i WordFeud mot ett gammalt ragg och nu har han lagt upp det på Facebook!

Värsta dagen ever!



Om bloggen


Namn: Mona Jansén.
Ålder: 34 år.
Bor: Stockholm, nyss uppflyttad från det småländska höglandet.
Familj: Ja, stor, dramatisk och klumpig.
Sysselsättning: Butikschef, utbildare och föreläsare.
Om mig: Passionerad, envis småländska med alltför mycket Stockhomsdialekt och knäppa idéer. Har en irriterande positivt attityd, älskar förändring men misslyckas ständigt med att dölja hur dålig förlorare jag är.
Fokus just nu: Efter 30 fattade jag vad det handlade om så till nästa insikt slår till är jag sjukt fokuserad på att förverkliga alla mina drömmar och äntligen få börja jobba med friskvård och träning på allvar.
Om bloggen: Mina relationer ur ett humoristiskt perspektiv, både privata och arbetsrelaterade. Träning, resor, mat och hur man lyckas inse att den största förändringen i ens liv måste komma inifrån.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.