Niklas Cederberg

Lidingöloppet avklarat!

Jag (Niklas) som springer Lidingöloppet i orange t-shirt.

Vilken lördag! Fixade det i år igen trots en fasansfull sista mil. Precis lika fasansfull som vanligt.

 

Vädret och inramningen var perfekt och jag kände mig hur pigg som helst under de första två milen även om blodsockret var lite väl lågt vid mätningen efter 20 km. Tryckte i mig lite energigel och gav mig sedan ut mot den sista tredjedelen. Redan efter första backen vid Grönsta började det småkrampa men jag tuffade på så gott jag kunde. Krampkänningarna kom och gick och vid den berömda Aborrbacken, då det är cirka fem kilometer kvar, hade jag inget val. Det var bara att gå uppför. Tråkigt men sant. De sista fem kilometerna gjorde vedervärdigt ont men genom att bita ihop ordentligt och med den fantastiska publikens hjälp tog jag mig i mål utan att behöva gått så mycket mer. Det blev en hyfsad tid. 2:43:18.

 

Man blir alltid lika förvånad över den där sista milen. Man hoppas ju att all träning med backar och långa distanser skall hjälpa men tydligen hade jag inte skött läxan tillräckligt bra. Bättring inför nästa år utlovas. Målet då är sub 2:30.

 

För självklart kommer jag anmäla mig till nästa års lopp. Räknar då med att få en betydligt bättre startgrupp, kanske trean, och på så sätt få lite mer draghjälp. Mycket kraft gick ju åt vid omspringningarar ute på sidan av de smala löpspåren.

 

Dagen avslutades med en helt fantastisk middag tillsammans med familjen inklusive hundar hos min vän Lena ute på Lidingö. Tack Lena för all support. Du är bäst! Skidsäsongen startar snart och då skall jag bjuda igen.

 

Mina tankar idag går annars till de anhöriga till den man som så tragiskt omkom under lördagens 15-kilometerslopp.

 


Raceday!

Äntligen dags för Lidingöloppet. Vädret känns helt okej och även om det hotas med lite regn under eftermiddagen så tror jag det kommer bli en härlig höstdag. Massor av taktiktänk snurrar i huvudet. Ska man spara sig till den sista milen som så många fruktar eller ska man tryck på lite extra under den andra milen som är lite mindre backig. Har faktiskt inte bestämt mig ännu så jag tar det på uppstuds.

 

Ägg, vitaminer och annat smått och gott som förberedelser för morgon dagen.

 

Många har frågat mig hur jag förbereder mig under dagen innan startskottet går. Det viktigaste är ju förstås att man ser till att man är utvilad och pigg och känner sig fräsch i hela kroppen. Jag duschar och rakar mig precis som vilken dag som helst för att stå och lukta brottarbralla när man skall starta känns ju inget vidare. Känner man sig hel och ren får man ju en mer positiv attityd för det man skall göra och positiva tankar är ju extra viktiga när man har tre backiga mil framför sig.

 

Jag brukar också använda två olika typer av ”smörjmedel” när jag skall springa långt. Ett av linimenttyp för att pigga upp benen och ett av vaselintyp för utvalda ställen där risken för skavsår är stor. Det finns ju massor av varianter av Liniment men idag kör jag Weledas Arnikaolja som dessutom är helt naturlig och det gillar ju jag.

 

En förstärkt frukost ett antal timmar innan är ju också viktigt. Rödbetsjuicen jobbar jag vidare på och jag trycker dessutom i mig några stekta ägg för den där extra energin man kan behöva en dag som denna.

 

Under loppet så brukar jag mest fylla på med vatten. Det blir också några muggar sportdryck eftersom jag är diabetiker och behöver lite extra socker så inte blodsockret blir för lågt. Jag har självklart också lite druvsocker i bakfickan för säkerhets skull.

 

Efter två mils löpning har jag en egen supportstation där jag får lite hjälp med blodsockermätningen. Min fru och son som kommer stå där är också utrustade med skavsårsplåster, extra strumpor och en sportdryck, Mighty Sports, med lite vassare innehåll än det som bjuds på vid vätskestationerna under loppet.Allt för en så behaglig och stark sista mil som möjligt.

 

Värre än så här är det inte. Nu är det snart dags att ge sig ut till Lidingö. 13:20 går starten. Då jäklar…


Mot nummerlappsutdelningen på Lidingövallen

Nu är det dags att bege sig mot Lidingö för att hämta nummerlappen inför morgondagens drabbning. Det skall stå 60472 på den. Förr i tiden hämtade man sin nummerlapp på Lidingö Stadshus. Det var inte så mycket mer som hände där. Nuförtiden är det däremot full kommers nere på Lidingövallen med massor av utställare som säljer varor i kubik. Man får se vad man kommer hem med i kväll…


Nobelpristagare i litteratur?

Haruki Murakamis bok och ett par löparskor.

Många av er har säkert läst eller hört att en av favoriterna till årets Nobelpris i litteratur är Haruki Murakami. Han ligger i alla fall bäst till oddsmässigt enligt vadslagningsfirman Ladbrokes.

 

Oavsett om han nu tar priset eller inte så är hans bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” (2010 i Sverige) riktigt trevlig läsning. Boken handlar om när Haruki säljer sin Jazzbar för att bli författare och sedan börjar springa för att hålla sig i form. Han går från typ 60 cigg om dagen till att springa minst ett marathon om året.

 

Självklart handlar det mesta i boken om löpning men även om hans författande och om honom själv. Kanske kan den vara en bra inblick i en eventuell Nobelpristagares liv. Oavsett om du som jag är löpartokig eller inte.


Rödbetsdoping för extra spring i benen

Stekpanna full med rödbetor, broccoli och morötter.

Inför det kommande Lidingöloppet känns det nästan som om jag överdoserar rödbetor. Jag pressar i mig minst en deciliter rödbetsjuice om dagen och har jag möjlighet att påverka maten så ser jag givetvis till att ha med rejält med färska rödbetor på ett eller annat sätt.

 

Varför gör jag då detta? Jo rödbetor innehåller nitrat som fungerar kärlvidgande så att blodet har lättare att transportera sig i kärlen. Detta gör i sin tur att syre transportar sig lättare till musklerna och att man på så sätt ska prestera bättre och orka mer. Kanske någon sorts naturlig doping alltså. Funkar det då? Vi får se på lördag.


Lättare träning

Mindre än en vecka kvar till årets Lidingölopp och den hårda träningen är avklarad. Nu väntar några lugnare dagar med bara lätta och korta pass för att se till att benen är pigga och glada inför lördagens utmaning. Det skall bli spännande att se om årets alla långdistanspass, intervaller och backlöpningar kommer ge någon frukt där ute på ”ön”. En sak är i alla fall säker. Jag känner mig extremt mycket bättre förberedd än förra året.

 

Gårdagens runda gav för övrigt följande hälsningsstatistik; Niklas-Rubbet 16-9.


VVV – Våga Vägra Värktabletter

Vid denna tid under förra året led jag av vansinniga smärtor i höger knä. Dessa dök upp efter cirka 12-15 km löpning och kändes ungefär som om någon körde en kniv i knäet. Ett Lidingölopp väntade och tyvärr så hade jag bara ett val för att ställa mig på startlinjen. Värktabletter.

 

Hjälpte tabletterna? Inte speciellt mycket. Samma värk dök ju upp men efter loppets 21 km istället. Jag hankade mig i mål i alla fall och beslöt mig för att göra allt jag kunde för att slippa både värk och dessa förhatliga värktabletter som verkligen inte är någon långsiktigt lösning.

 

Med naprapaten Martins hjälp fick jag ett kanonbra träningsprogram för både bål, rygg och knän och det har jag följt stenhårt sedan dess. Trist men väldigt bra för kroppen. Har jag haft ont efter det? Har jag behövt ta till nya värktabletter? Ingetdera.

 

Kanske fanns det en enkel lösning för just mig, kanske är jag lyckligt lottad men jag hoppas i alla fall att alla ni som tränar och får ont kollar varför ni har ont istället för att bara ta en ”quick fix” med något smärtstillande preparat. Bieffekterna av dessa medel är ju inte så jätteroliga efter lite längre tids användning vilket man bland annat kan läsa om i denna intressanta artikel i DN från augusti i år.


En nedräkning avklarad…

… och nu påbörjas nästa :)

 

I går klockan 16 öppnade denna sida med buller och bång och jag hade förmånen att få vara med på releasefesten. Snacka om en trevlig eftermiddag med hälsan i fokus och med massor av härliga människor som var med och förgyllde festen. Tack alla inblandade!!!

 

För mig startar nu nästa nedräkning. Det är ju bara två veckor kvar till årets Lidingölopp så nu väntar en stenhård träningsvecka för att sedan låta den allra sista veckan bli lite lugnare och ge utrymme för ”batteriladdning”. Nu är det bara att ösa på. De tre milen på ”ön” skall besegras!

 

Tidning med rubriken "Lidingöloppet"


Titta inte på klockan!

En arm med gul ärm och en bra GPS-klocka.

Jag har en väldigt bra GPS-klocka som håller koll på kilometertider, hur långt jag sprungit och en massa annat. Denna använder jag jämt och ständigt vid träning eller om jag är med i något lopp. Under gårdagens långlöp testade jag dock att strunta i att titta på klockan under passet. Jag lät helt enkelt kroppen styra. Detta visade sig vara melodin. När jag mot slutet av rundan kollade in klockan för att se att jag sprungit tillräckligt långt visade det sig att jag sprungit betydligt fortare än vanligt. Vad lärde jag mig av detta då? Jo, låt kroppen styra och inte tekniken…

 

GPS-klockan, fast som en närmare titt.

 

 


New York…

En bild på ett par ben i medel långa springbyxor och gula springskor.

 

…eller Vancouver Marathon? Eller båda två?

 

Många långlöpare drömmer ju om att få springa New York Marathon, marornas mara. Så även jag förstås. Tyvärr är det alltid svårt att få plats i startfältet och det gäller att hänga på låset och samtidigt kanske ha lite tur. Nu har jag i alla fall ställt mig på reservplats för 2013 via en ”allt-i-ett arrangör”. Det är alltså bara att hålla tummarna att någon hoppar av så jag får plats.

 

Jag har som målsättning att springa en mara per år och då det ju inte är hundra säkert med New York så tänkte jag boka upp mig med Vancouvers marathon den 5 maj. Konstigt ställe att åka till för att springa eller? Det är faktiskt så att min härliga dotter Vanessa har flyttat dit till sin pojkvän. Jag kan alltså ta tillfället i akt att springa ett maraton samtidigt som jag hälsar på henne och dessutom får bekanta mig med ett land jag aldrig varit i. Snacka om lycka!!!

 

2013 kan alltså bli ett fantastiskt maratonår. Nu är det bara att ge sig ut och ösa på under kvällens träningspass. Det finns ju inga genvägar…