Niklas Cederberg

Så mycket bättre!

I kväll regnade det. Det blåste som bara den. Ganska kallt oxå. Jag är lite småförkyld.

Som ni hör så fanns det en hel del saker som gjorde att man kanske skulle valt att stanna inne i kväll. Det hade nog varit bekvämast så. Fast det finns ju inget dåligt väder om man har hyfsade kläder…

Efter gårdagens löpteknikträning ville jag ju testa lite av de moment vi lärde oss så jag gav mig ut i örnblåsten och regnrusket på min vanliga runda runt Örbyleden, en löptur på cirka en mil. Redan efter de första två kilometerna kände jag att det var en bra runda. Jag jobbade med lutningen och den raka lodlinjen genom att skjuta fram höften och samtidigt som jag försökte vara så avslappnad som möjligt så höll jag stegfrekvensen i ett jämt och bra tempo. Och detta bara fortsatte…

Resultatet? Över en halv minut bättre än min bästa runda under 2012. Trots regn, stundtals motvind, halvbylsiga kläder och blöta fötter. Man kan ju undra vart detta skall sluta när man fått in tekniken på riktigt.

Tack Fredrik Zillén på Spring Snabbare. Idag känns det som om jag kan kalla mig löpare igen.

 


Och jag som trodde jag kunde springa…

Rubriken kanske kan tolkas lite fel för visst kan jag springa. Men springer jag effektivt? Springer jag på ett sätt som sparar energi på rätt sätt under ett långt lopp? Kan jag till och med springa snabbare utan att öka ansträngningen?

Efter dagens kurs i ”Effektiv löpteknik” så vet jag att jag har massor att förbättra och som när det är gjort förhoppningsvis kommer göra mig till en sanslöst mycket bättre löpare.

Nu kan jag knappt vänta på att få komma ut och träna på det jag bör förbättra. Frågan är bara vad jag skall börja med? Lodlinjen? Avslappningen? Svanskotan? Knäna? Eller kanske stegfrekvensen? Som ni förstår har jag en del att träna på. Men som man brukar säga ”lyckan är inte att nå målet utan att vara på väg”…


Så kom den äntligen…

I går kväll föll den första snön i Stockholm och av det lilla som kom så ligger i alla fall lite kvar än så länge.

För många kanske den mest är till besvär med vinterdäcksfix, halka, nya vinterskor och sånt men själv får jag lite andra tankar. SNART kanske man får åka riktiga skidor! Rullskidor i all ära men det går verkligen inte att jämföra med ”the real thing”.

Nu är jag kanske lite väl optimistisk med ordet ”snart”. Jag vet ju att det till och med kan dröja till julhelgens lilla skidresa innan man får ta på sig skidorna för riktig skidåkning men nu känns det ändå som det i alla fall börjar närma sig. Härligt!


Jag fick vända på steken…

Vilket väder. Bara regn, regn och regn. Dagens tänkta rullskidspass fick bli löparpass istället. Det är ju vansinnigt halt att köra rullskidor bland dyngsura löv.

Det blev i alla fall ett skönt men givetvis blött pass på 18,5 km i tänkt Vancouvertempo, alltså strax under 5 minuter per kilometer. Nu är det bara att hålla tummarna att det är lite torrare i morgon.

I kväll blir det middag hos FavoritUffe, hans Anna och deras superkoola lillkille Viktor. Det ska bli kanonkul då det var ett tag sedan vi sågs allihopa. Uffe erbjuder dessutom en fantastisk service. Han kommer och hämtar oss här hemma. Snacka om lyx. Bonuspoäng i min bok till dig Uffe!

Så var det det här med det utlovade gulaschreceptet

Det här behöver du:

Cirka 800 gram nötkött typ grytbitar skuret i mindre bitar (det går annars bra med bog eller skinka av gris också).

2 hackade gula lökar.

4 paprikor skurna i mindre bitar. Gärna 2 röda och 2 gula.

1-2 hackade vitlöksklyftor.

Cirka 1 dl hönsbuljong (gärna hemgjord förstås).

3 matskedar paprikapulver. Helst rökt spansk (jag brukar ta 2 msk spansk och 1 msk vanlig för annars så blir jag så svettig ;))

Smör och olja för stekning och salt och peppar förstås.

2-300 gram surkål.

3-4 dl creme fraiche (Riktig!!! Inget larv med lågfettsfraische).

Fräs köttet i vanlig stekpanna så det får yta och flytta det därefter över till typ en gjutjärnsgryta som står på svag värme. Tillsätt parikapulvret och låt det stå på svag värme.

Fräs paprikan, löken och vitlöken i stekpannan och lägg över det i grytan. Därefter häller du i hönsbuljongen.

Tillsätt vatten så att allt kan kokas ihop. Jag brukar inte täcka helt utan kanske upp till 80 procent.

Låt allt sedan stå och puttra i cirka 45-50 minuter och kolla därefter att köttet känns mört.

När köttet är okej brukar jag ta i en klick creme fraiche, salt och peppar och sen är det bara att lägga i surkålen och blanda ihop.

Servera sedan i djupa tallrikar med möjlighet att toppa med creme fraiche.

Smaklig spis!!!

Här är den lite starkare, rökta paprikan. Ibland är den svår att få tag i. En gång hittade jag en från Santa Maria men denna som syns på bilden fanns på Cajsa Warg. Hittar ni ingen så funkar det faktiskt bra med vanligt paprikapulver också.


Runners blues?

Ibland får man bara inte ihop det. Jag brukar normalt träna tre till fem gånger per vecka men den här veckan blev sanslöst usel. Ett endaste jäkla träningspass!!!

Jag kanske kan skylla på att det har varit en massa saker på kvällarna (jag brukar i och för sig alltid hitta någon lucka)?. Kan det vara vädret? Eller kanske en ”runners blues” (en känsla när man helt enkelt inte är sugen på att löpa)?

Vad det än är så blir det i alla fall skärpning i helgen. Ett stenhårt pass rullskidor i morgon lördag och en pass riktigt lång löpning som söndagsnöje. Ser ni någon som far runt som en skottspole kring Örbyleden eller kanske vägen in mot Skanstull så vet ni vem det är. Håll utkik!

I morgon kommer förresten gulaschreceptet så ni hinner förbereda er inför söndagsmiddagen.

Må bäst och ha en fin fredagskväll!!!


Mässa i Malmö och nya utmaningar

Har ganska nyligen kommit hem efter ett besök på ”Natural Products Scandinavia”, en hälsomässa i Malmö. Det var verkligen kul att få se lite nya spännande produkter och samtidigt få träffa både gamla och nya ”hälsobekanta”.

Stötte bland annat på Victoria Bloch. En av Sveriges mest engagerande bloggare som ju också bloggar på denna sida. 23 år och redan så mycket skinn på näsan. Vart ska detta sluta? Ge aldrig upp Vix!!!

I går kväll kunde jag förresten inte hålla mig längre. Har ett litet tag funderat på om en ”gubbe” som jag skulle palla två maror med bara tre veckors mellanrum. Jag gillar ju utmaningar så jag anmälde mig till slut. Den 5:e maj ska jag kuta maran hos min underbara dotter i Vancouver och den 1:a juni har jag nu dessutom anmält mig till den 35:e upplagan av Stockholm Marathon. Vi får se hur det går. Hoppas ni som kan kommer och hejar i alla fall. Blir en riktigt spännande vår…

 

 


Med livet som insats

Nja så illa är det egentligen inte. Rullskidor är faktiskt riktigt roligt även om man saknar en riktig broms ibland. Två gånger var jag på väg ut i terrängen och trodde att jag skulle få använda ”köttbromsen” men lyckades parera i sista stund.

Gav mig alltså ett rejält ”stakpass” med rullskidorna idag. Stenhård åkning i 9 km med bara armarna till hjälp. Säsongens första blåsor på händerna har inkasserats och armmusklerna känns bra möra. Precis som det skall vara alltså.

Saknade faktiskt bara blåbärssoppan när jag kom hem.

Till middag gick jag vidare på klassisk skidåkarmeny (iofs lite mer alpmat). Hemgjord gulasch. Familjen var mycket nöjd. Släpper receptet här om några dagar så håll ut. En riktigt bra höstmiddag.

I morgon är det hälsomässa i Malmö och Jim Jones Revue släpper sin nya skiva. En riktigt hälsosam dag alltså.

Ha en fin söndagskväll allihopa.

 


Läshelg i skogen

Jag köpte med mig två böcker till förra helgen i sommarhuset. Riktigt härligt att luta sig tillbaka i en fåtölj och läsa en god bok till knastret av den öppna spisen. Kenneth Gysings ”Ett år av magiskt löpande” och Martina Haags HEJA HEJA!” är två böcker av löpare och om löpning. Båda skriver krönikor i tidningen Runners World och dessa böcker är baserade på dessa krönikor.

Det här är två riktigt kul och inspirerande författare/krönikörer som man läser med ett leende på läpparna. Gysings bok handlar mycket om långdistanslöpning, typ marathon, runt hela världen och Martinas berättar om hur hon från att i början bara orka springa i tolv minuter till slut genomför ett helt marathon.

Båda två sträcklästes förstås. Rekommenderas! Avrundade det hela med en fantastisk 16 kilometers löptur i den sörmländska skogen. Rekommenderas det också…


Snart väntar skogen

Veckan börjar lida mot sitt slut och helgen skall tillbringas i sommarhuset i Sörmlands Twin Peaks, Hälleforsnäs. Efter ett antal hektiska veckor längtar man verkligen efter det lugn som finns där i skogen. Det är till och med så lugnt att det knappt finns någon mobil- och nätuppkoppling. Man kan alltså lätt säga att man loggar ut för helgen.

Helt lugnt lär det ju i och för sig inte bli. Träningskläderna skall självklart med då jag mätt upp en fantastisk 16-kilometerslinga som ska utmanas och motorsågen är ju alltid härlig att få jobba med. Det går ju en hel del ved i ett gammalt 1700-talshus som ligger ensamt mitt ute i skogen.

Nästa vecka startar för övrigt min skidsäsong på riktigt. Långlöparloppen för i år är ju avklarade och nu är det full fokus på Vasaloppet. De kommer alltså bli en hel del rullskidåkning framöver.

Hoppas nu ni alla får en lika härlig helg som jag räknar med att få.

Må bäst!

 

 


Träningsfri piglördag med ångbåt, skyffelbiff och himla bra musik

Kom precis hem från en fantastisk afton på SS Blidösund. Där bjöds på suverän musik av Weeping Willows-Magnus och Martin Hederos från bland annat Soundtrack Of Our Lives. Starka låtar från Velvet Underground, Paul Weller, Chris Isaak med mera och en fantastiskt bra version av Is There Life On Mars framfördes. Allra bäst var nog ändå avslutningsdelen med Weeping Willows Broken Promised Land. Riktigt, riktigt bra!

Magnus Carlson har ju en av Sveriges bästa röster för sånt här och Martin är, förutom en riktigt trevlig kille, en av vårt lands absolut bästa pianister. Gissar att ni förstår att detta var fantastiskt Får ni chansen så missa inte dessa två tillsammans.

Självklart passade vi på att äta ångbåtsbiff ombord. Men inte vilken ångbåtsbiff som helst. Skyffelbiff, det vill säga marinerad biff, stekt i ångpannans kolfyr och framburen på skyffel av eldaren själv (bilden). Till detta bjöds det lök, sås och potatis och eftersom jag inte äter alltför mycket potatis blev det LCHF-middag. Gott som attan men kanske skulle ett salladsblad, en tomat eller annan grönsak ha piggat upp lite…

Har precis också anmält mig till Vancouver Marathon 5 maj. Målet. 3:45. Grejar jag det?