Niklas Cederberg

Rått, blött och blåsigt men…

… ett riktigt bra träningspass.

I går kväll blev min inplanerade träning inte av. Det var ju alldeles för regnigt och eländigt tyckte jag. Det fick bli ett litet intervallpass på rullskidor under dagens lunch istället. Var vädret bättre? Näe. Ännu sämre faktiskt. Regn och snö om vart annat, blåst och kyla och fullt med vattenpölar så det liknade mer vattenskidor än vanlig rullskidåkning. Trots vädret så blev det ett riktigt energifyllt stakpass på 10×2 minuters intervaller i full fart.

Att utnyttja lunchen för lite träning ibland är helt okej tycker jag. En del tar en promenad, andra går på gym och så finns det ju en del “dårar” som trotsar vädrets makter och springer eller kanske åker rullskidor…

I kväll blir det repning med bandet inför lördagens spelning på ROQ som ligger på Gyldéngatan 2 vid Odenplan. Välkomna ni som kan. Jag lovar att jag inte skall rocka i tajts.

 


Ultra eller inte?

I går kväll var jag på födelsedagskalas då min brorson Ludvig fyllde fem år. God mat, dryck och trevligt sällskap. Bland annat var min pappas kusin Anita där. Hon är precis som jag fast i löparträsket. Hon berättade om sina funderingar över att springa Stockholm Ultra i augusti nästa år och undrade om jag ville hänga på. Stockholm Ultramarathon är fem eller tio mil och jag kände väl att jag kanske inte riktigt var redo för det.

Fast när jag kom hem så började suget i utmaningen komma och efter en koll på nätet där man kunde kolla in den fina banan så är jag beredd att ändra mig 🙂

Anita! Kör du så kör jag. Jag hoppas att vi kör femmilen. Fast du får bestämma.


Huka er söderortsbor…

20121120-190202.jpg

…nu är jag komplett igen. “Bara” att montera på nya hjulet och ge sig iväg. Skönt att det bara blev en dags uppehåll efter söndagen kassa rullskidsdag.

Måste också säga att jag är väldans nöjd med herr Pölders snabba leverans. Plus i kanten från mig!


Helg on wheels

I helgen var det tänkt att det skulle bli två bra pass på rullskidorna. Det blev ett och ett halvt. Och ganska dyrt…

Lördagen inleddes med ett sanslöst jobbigt men bra intervallpass. Tretton gånger två minuters stakningsintervaller i högsta möjliga fart. Oavsett om det var plant, uppför eller utför. Snacka om att armarna tar slut vid sådana övningar. Tufft men ack så nyttigt.

När så söndagen kom var min tanke att få åka lite längre. Man behöver ju lite mil i kroppen. Vädret var helt okej och armarna kändes riktigt fräscha så allt var upplagt för en fin och lång tur.

Men ute bredvid Nynäsvägen hände det. Med full koncentration på trafiken kanske man inte har den bästa kollen på var man sätter stavarna. Inte jag i alla fall. Vänsterstaven fastnade i ett brunnslock och jag höll på att dratta på ändan. Jag klarade mig men det gjorde inte staven. Den gick rakt av 🙁

Självklart var jag typ 7,5 kilometer hemifrån så det var bara att i bästa Gustav Vasa-stil köra enstavsrace hemåt. Efter fem kilometers gnetande var det dags för nästa problem. Det började vibrera och kännas trögt från en av skidorna. Det var bar att stanna och kolla. Jajamensan. Ett av hjulen hade gått sönder och det var omöjligt att fortsätta. Niklas fick alltså gå hem de sista 2,5 kilometrarna. Man kan lugnt säga att det blev ett ganska varierat träningspass.

Nu är i alla fall nya stavar och ett nytt bakhjul beställt. En riktigt tråkig utgift men vad gör man? Hoppas grejerna kommer snabbt så jag kan ge mig ut igen. Skam den som ger sig…

 

 


Nedrans benhinnor

Det började redan under rundan i Oslo i helgen som var. I nedförsbackarna började det ömma i benhinnorna. Dagen efter kändes det ännu värre. Jag har nu tagit det lugnt några dagar och dessutom ätit Enzymeja vilket gjort att det onda avtagit ganska mycket. Sugen på att röra sig som man är stack jag i kväll hemifrån för en liten provtur. Tyvärr räckte den bara 750 meter sen var det bara att lägga ner. Å jag som var så löpsugen…

Det var ganska länge sedan jag var skadad men nu är man alltså där. Får helt enkelt avstå löpningen en liten tid framöver men jag kan skratta mig lycklig över att jag har rullskidor att tillgå. Det brukar normalt vara perfekt att varva ett löppass med ett rullskidspass men nu får det alltså bli hundra procent rullisar. Helt okej det också. Det är ju trots allt snart bara hundra dagar kvar till Vasaloppet.

Resten av denna kväll kommer gå i läsningen tecken. Jag måste ju kolla hur man blir av med benhinneproblemet. Enligt Anders Eriksson, som skriver i tidningen Runners World, beror det oftast på att muskulaturen på framsidan av benet för svag i relation till vadmuskulaturen.

Hur gick det förresten då med löpningen i Trondheim som jag hoppades hinna med? Tyvärr blev det inget. Det hanns helt enkelt inte med.

Men vad är väl ett löppass i Norge mot att få träffa Claudia Scott?

Söndagskvällen på Rockheim i Trondheim var en hyllningskväll till Casino Steel som firade 40 år som artist. Ett sanslöst bra band och massa fina gästartister spelade och sjöng låtar från Cas karriär. Vassast av dom alla var nog ändå Claudia Scotts “Hearts On Fire”. Jäklar anåda vilken version hon bjöd på.

På bilden ovan ser ni även Torstein Flakne som förutom att vara en väldigt trevlig prick är en begåvad låtskrivare som spelat med Gary Holton & Casino Steel och Stage Dolls. Torstein bjöd på en mycket bra version av The Boys klassiska “Brickfield Nights”.

Efter konserten blev det middag tillsammans och därefter avslutade The Boys kvällen med en suverän konsert.

Ni som orkar räkna alla överorden i det här inlägget fattar ni nog hur bra jag haft det i Norge. Nu är det bara att bita ihop och få bukt med de där nedrans benhinnorna.

 


Förstärkt frukost

Jag förstod redan på förhand att Clarion i Trondheims frukost skulle vara bra. Självklart innehöll den det mesta man kan önska och det av högsta kvalitet.

Jag fick ändå bli lite extra överraskad då man dessutom erbjöd bra näringstillskott till frukosten. Omega 3, ginseng och allehanda vitaminer och mineraler. Både för barn och vuxna. Bra jobbat Clarion!!! Hoppas fler hotell tar efter detta i framtiden.


Vilsen löpning i Oslo

Efter fredagens resa och superkväll med massor av trevliga människor, bra musik och lite “sportdryck” gav jag mig ut från hotellet för att få till lite återhämtningslöpning. Eftersom min lokalkännedom i området är lika med noll så var min tanke att jag skulle springa cirka fem kilometer och sedan vända tillbaka samma väg. Så blev det förstås inte…

Efter fyra kilometer var jag inne i ett villaområde och började ta lite omvägar för att få till den där sista kilometern innan vändningen. Fortsatte därefter på ren känsla och sen var jag vilse.

Som tur var kunde jag med hjälp av lokalbefolkningen till slut orientera mig tillbaka. Jag fick faktiskt fråga tre gånger innan jag med en lättnadens suck var tillbaka på hotellet igen. Fick i hop elva kilometer och det får man väl vara nöjd med efter fredagkvällens och nattens utsvävningar

Under löpturen stötte jag förstås på några norska löpare. Dom är precis lika kassa som de svenska på att hälsa. 4-1 blev resultatet under dagens pass. Med fyra glada hej fick jag alltså bara ett tillbaka. Underbetyg till Norge alltså.

I eftermiddag går färden vidare till Halden. Ska bli spännande att se hur kvällen slutar…


Rock ‘n’ roll och träning?

För första gången på många år missar jag Allt För Hälsan på Älvsjömässan. Lite extra tråkigt just i år då mina kompisar på Kurera kommer finnas där. Men men, ska man ut på äventyr så ska man.

I morgon bitti bär det av mot Norge, en fyra dagars “road trip” i rockmusikens tecken. Oslo, Halden och Trondheim skall avverkas tillsammans med två kompisar och rockbandet The Boys. Totalt rör det sig om en sträcka på cirka 220 mil! Vilken resa det kan bli. Förmodligen kommer den i alla fall inte riktigt gå under epitetet “Allt För Hälsan”…

Som ni kan se på bilden (en del av helgens packning) så vill jag ju hinna med lite annat på resan också. Minst en, men helst två löprundor. Frågan är bara hur det skall hinnas med. Drömmen vore om jag kunde hitta tiden i Oslo på lördagen och i Trondheim på söndagen men schemat är tajt och man ska väl dessutom inmundiga lite “sportdryck” under resans gång så vi får se hur det går. Vad tror ni? Ingen träning alls? Ett pass? Två pass?

Kolla vidare i denna blogg under de kommande dagarna så ska jag försöka rapportera om både det ena och det andra kring denna spännande resa.

Missa nu inte att besöka Kureramontern på mässan (A10:08). Dessutom kommer Fredrik Zillén från Spring Snabbare att hålla föreläsningar om löpteknik som kan vara väl värda att gå på. Kolla in mässans hemsida för mer info: www.alltforhalsan.se

Må bäst!!!

 


Ännu mycket bättre

Nu måste jag nog sluta prata om mina förbättringar. Man kan ju uppfattas som lite mallig 😉

Efter söndagens löpteknikträning och succétiden på måndagens milpass gav jag mig i går kväll ut på en ny runda. Eftersom vädret var lite trevligare, om än något halt, så tog jag samma runda för att kolla om jag kunde hålla måndagens tid eller kanske i alla fall straffa den lite.

Denna gång kändes det som om teknikförändringarna var lite mer naturliga. Jag vet ju att jag har mycket kvar men det börjar liksom sitta lite bättre för varje kilometer.

Resultatet efter en mils löpning. 54 sekunder bättre än måndagens tid. Helt otroligt! Jag har alltså efter två löppass totalt straffat årets tidigare bästa milrunda med nästan en och en halv minut. Då har jag ändå mycket kvar att träna på rent tekniskt. Snacka om att man somnade gott i går kväll.

Nu skall det förstås tilläggas att jag inte är någon speciellt duktig millöpare utan mest satsar på lite längre rundor. Men om man kan spara så mycket tid på en mil utan att anstränga sig så mycket mer än vanligt så kan man ju tänka sig att det kan bli ganska fina tider på ett marathon när tekniken väl kommer på plats.

Huka dig Vancouver Marathon. Nu är jag på G!!!