I helgen var det tänkt att det skulle bli två bra pass på rullskidorna. Det blev ett och ett halvt. Och ganska dyrt…
Lördagen inleddes med ett sanslöst jobbigt men bra intervallpass. Tretton gånger två minuters stakningsintervaller i högsta möjliga fart. Oavsett om det var plant, uppför eller utför. Snacka om att armarna tar slut vid sådana övningar. Tufft men ack så nyttigt.
När så söndagen kom var min tanke att få åka lite längre. Man behöver ju lite mil i kroppen. Vädret var helt okej och armarna kändes riktigt fräscha så allt var upplagt för en fin och lång tur.
Men ute bredvid Nynäsvägen hände det. Med full koncentration på trafiken kanske man inte har den bästa kollen på var man sätter stavarna. Inte jag i alla fall. Vänsterstaven fastnade i ett brunnslock och jag höll på att dratta på ändan. Jag klarade mig men det gjorde inte staven. Den gick rakt av 🙁
Självklart var jag typ 7,5 kilometer hemifrån så det var bara att i bästa Gustav Vasa-stil köra enstavsrace hemåt. Efter fem kilometers gnetande var det dags för nästa problem. Det började vibrera och kännas trögt från en av skidorna. Det var bar att stanna och kolla. Jajamensan. Ett av hjulen hade gått sönder och det var omöjligt att fortsätta. Niklas fick alltså gå hem de sista 2,5 kilometrarna. Man kan lugnt säga att det blev ett ganska varierat träningspass.
Nu är i alla fall nya stavar och ett nytt bakhjul beställt. En riktigt tråkig utgift men vad gör man? Hoppas grejerna kommer snabbt så jag kan ge mig ut igen. Skam den som ger sig…
