Niklas Cederberg

Solskenspåsk

…men på marken ligger snön kvar. I massor.

Befinner mig i den djupaste sörmlandskogen i Hälleforsnäs. Som ni kan se på bilden så var det ganska onödigt att packa med sig löparkläder. Inte ens bilen tog sig fram de sista cirka femhundra meterna till stugan.

Nåväl. Mysigt är bara förnamnet och i kväll väntar påskmiddag i glada vänners lag. Om nu bara gästerna tar sig fram…

20130330-084134.jpg


Arbetskläder en skärtorsdag

Niklas träningsklädd på jobbetHalvdag på jobbet idag. Solsken å fint väder om än lite kyligt för att vara i slutet av mars. Hur utnyttjar man detta på bästa sätt? Man springer hem så klart!

Tina har heldag så jag passar på att ta en tur innan helgens påskfirande. I och med att jag inte har några möten bokade och att dagen inte är så lång så tycker jag att det kan vara okej med löparkläder på jobbet. Vi kan väl kalla klädfärgen påskorange. Eller?

Måste också passa på att hurra för min käre son Filip som fyller 20 år idag. Hurra, hurra, hurra!!!

Nu är det bara att bestämma sig för om det skall bli åttahundrametersintervaller eller långdistanspass på hemvägen. Förslag någon?

Glad påsk på er allihopa. Vi ses ute i löparspåret!


Vill ha!!!

Adidas löparsko nyhet nya BoostNi som känner mig vet att jag är en ”sucker” för ny spännande ”teknik” när det gäller idrottsutrustning. På stortavlor, i annonser och lite här och där visas nu en ny löparsko som heter Adidas Boost. Skon ska, med hjälp utav ett nyutvecklat material i mellansulan, ge dig lite extra kraft tillbaka i steget och det är ju inte fy skam om man nu exempelvis skall springa 42.195 meter. Att den dessutom bara släpps i vissa butiker och verkar allmänt svår att få tag i bidrar ju skarpt till ”vill ha-hypen”. Usch vad sugen jag är.

Snälla nån på Adidas. Skicka över ett par 9,5:or! Helst dom där röda som sticker ut lite extra. Eller varför inte ett testpar av ännu åtråvärdare Adios Boost som väl väntas dyka upp i höst…

I kväll får man väl gneta på i sina vanliga skor. Det går ju bra det också, men…

 


Härdning pågår

20130324-131209.jpg

För att stärka upp benen inför de kommande två marorna har jag börjat jävlas lite extra med kroppen. Oavsett vilken typ av pass jag kör avslutas det hela med 5-10 backlöpningar. Backen är inte våldsam (typ hundra meter och lagom brant) men jag kan lova att den känns i benen. Kanske speciellt en dag som denna när jag avslutade en 23 K distansrunda med lite ”härlig” backträning.

Nu är det bara att snygga till sig för i eftermiddag väntar Jesus Christ Superstar med Ola Salo på Göta Lejon. Kommer garanterat bli kanon.


Rocka och leva j…el

20130320-210802.jpg

Efter helgens tråkigheter med sjukdom och missad Vasaloppsplats var det bara att ta till terapi för att komma i gängorna igen. Och inte vilken terapi som helst utan stenhård och högljudd rock’n’roll-terapi. Att två av de senaste kvällarna få träffa fyra av sina bästa vänner, rocka och leva j…el och fyra av den ena dängan efter den andra gjorde mig fantastiskt gott. Tack för att ni finns grabbar!

I övrigt så blev det oavgjort i hälsningskampen i dag. 2-2 på en 14 kilometers löptur!!! Inte många löpare ute men ändå HUNDRA PROCENT! Förändringens tid är kanske här 🙂

Må gott allihopa!

PS Bilden är tagen på sommarens gig i Halmstad. Tack Christian Wallin för foto.


Surt sa räven…

…om denna helg!

Inte nog med att man har legat sjuk och för ankar nu i helgen. Jag missade också Vasaloppsplatsen 2014 🙁 Tio rackans minuter tog det i år för att fylla upp loppet. Nu är det bara att ut och leta efter någon som vill sälja sin plats. Jag vet iofs inte om sånt funkar men hoppet har jag i alla fall kvar.

Om någon mot förmodan känner någon som… Ja ni vet vem ni kontaktar i så fall.

Nu går jag och gräver ner mig nån dag och återkommer när jag är på bättre humör.


Vårvädret…

…känns sådär faktiskt. Fast det är väl inte precis någon nyhet. Efter dagens kylslagna pass då jag kom hem med isbitar hängande i skägget (ni hajjar nog varför ni slipper bild i detta inlägg) börjar jag undra om jag ställde undan skidorna för tidigt. Tina berättade dessutom att pannlampsmaffian åkte skidor på golfen i Ågesta i måndags och på onsdag nästa vecka väntas snö sägs det.

Men hallå? Vår nu TACK!!!


First Aid Kit

20130312-184747.jpg

Jag går väldigt sällan till Apoteket. Tror de flesta som brukar läsa här vet vad jag tycker om värktabletter och sånt. Ska jag gå dit är det oftast av två skäl. Uthämtning av insulin för min diabetes eller inköp av Compeed. Detta lilla skyddande ”plåster” som räddat så många träningspass för mig. Några dagar in på skidsäsongen för händernas skull (stavarna ni vet) och några dagar in i löparsäsongen för fossingarna.

Två feta blåsor under fötterna var resultatet efter gårdagens heta tröskelpass och eftersom jag har ett fint flow just nu och vill ut å kuta även i kväll är det bara att plåstra om sig på bästa sätt. Sen e det bara att ge sig iväg igen.

Det finns ju trots allt inga genvägar.


Träning veckan efter ett Vasalopp

Nu har verkligen löpsäsongen startat. 8 veckor kvar till Vancouver Marathon!

niklas ben jubileumsmaran 2012

Priviligerad som jag är så tog det inte så många dagar efter Vasaloppet innan jag kunde dra på mig löparskorna för lite återhämtningslöpning. Det blev närmare bestämt en dags uppehåll. På tisdagskvällen fick jag alltså möjlighet att röra på benen om än i ett ett ganska makligt tempo. Det är ju det som är återhämtning. Lite tungt kändes det men jag var ganska stolt över mig själv när jag kom hem. Elva kilometer lyckades jag gnugga ihop trots en hyfsat trött kropp.

På torsdagskvällen blev det som jag ”hintade” ett lite längre pass på 17 kilometer där Skanstull besöktes. Jag gillar verkligen att komma in till stan och springa. Nu nuddade jag ju bara Södermalm men allra roligast är ju att komma in och springa på flera ”öar” vid samma tillfälle. Ja, jag vet – ganska knäppt och ganska långt…

Lördagen blev lugnare. Endast en halvtimmes träning men mycket upp och ner för en backe. Nog så tufft men till Vancouver tänker jag inte fuska med backtränandet. Minst ett sånt pass i veckan står på programmet.

Sist i veckan ligger ju söndagen. Nästan alla långdistansmänniskor lägger in ett långpass på denna dag och så även jag. Eftersom jag glömt druvsockret hemma fick jag hålla mig hyfsat nära hemmet. Det är ju ingen höjdare för en diabetiker att ”gå torr” på socker. Kan faktiskt gå riktigt illa. Jag lyckades ändå knåpa ihop ett ganska långt pass på två mil via Gullmarsplan, genom gamla Årsta och Årstafältet hem till mina egna trakter i Örby.

För övrigt trodde jag att hälsandet mellan oss löpare hade blivit lite bättre nu 2013. Icke sa Nicke (ooopps, den var dålig). Denna vecka blev setsiffrorna (4-2) (6-3) och (8-5). 3-0 i set till mig alltså! Kampen går vidare.

I det stora hela kändes detta som en riktigt bra start på löparsäsongen och att jag i alla fall är på god väg mot en hyfsad mara i Vancouver.

Fast egentligen tror jag ni förstår att det inte är loppet den 5:e maj i Vancouver som är nummer ett för mig. Det är ju självklart min dotter Vanessas bröllop där lördagen den 11 i samma månad. Attans vad jag ser fram emot det!!!
Må bäst allihopa! Tröskelträning i kväll. Kanske ses vi därute.
/N
PS De snygga spirorna på bilden (hmm, nåja) är självklart mina från sommarens jubileumsmara i Stockholm. Den första jag sprungit på 29 år 🙂

…ansk middag

20130309-184624.jpg

Som jag skrev för några dagar sedan var det japanskt på menyn som gällde idag. Med en snabb avstämning av hemmets råvaror fick jag kontinentglida lite lätt. Yakiniku, en från början koreansk rätt, fick det bli. Hittade ett mycket bra recept i en japansk kokbok som heter Mikaku. Hyfsat omständligt men attans va gott. Riktigt bra kött från Thomasbo var huvudingrediensen. Ska ni göra något sånt här och vill vara säkra på att det blir bra ska ni verkligen se till att ha riktigt bra råvaror. Jag har slutat köpa ”chansningsråvaror” för jag blir alltid jäkligt besviken”.

Till detta serverades en sallad jag hittade i dagens DN. Vår gamle kompis Jens Linder hade satt ihop en japansk ”pizzasallad”. All heder Jens. Den satt som en smäck.

För att få till den sista touchen lade jag till en bra misosoppa och till detta plommonsake, Umesho och ett vettigt rödvin. Jag tror ni hajar att det blev succé 😉

Nu är det bara att hänga på kvällens ”mello”. Jag håller på Louise Hoffsten. Inte för att hon är enda kvinnan och inte för att hon skulle ha störst chans i Eurovision utan helt enkelt för att hon har bästa låten. Kör hårt Louise!!!