Niklas Cederberg

Oavgjort i söderorts skidspårskamp

rudan_skidor_140126

I söndags besökte jag Haninge och Rudan (bilden) för att få lite ombyte i skidträningen. Det är ju alltid kul att testa nya spår även om dom för tillfället inte är speciellt långa här i Stockholmsområdet. Jag var också intresserad av att se hur spårkvaliten skiljde sig mellan min vanliga hemmaplan i Ågesta och spåret i Rudan som har hjälp av konstsnö.

Faktum är att spåren var väldigt lika. På båda ställena har man lyckats mycket bra med små resurser vilket jag tror att de flesta av mina skidåkarkollegor håller med om.

Jag ser egentligen bara en skillnad. För att åka i Rudan betalar man en spåravgift på 60 kronor dagen. I Ågesta är det gratis. Detta medför ju att det istället är lite trängre i Ågesta under ”högtrafik” och att man inte behöver byta spår, när man vill om eller för all del blir omkörd, så ofta i Rudan.

Personligen kommer jag fortsätta att utnyttja båda spåren och välja beroende på när på dygnet jag skall träna. Mitt på dagen och på helgen blir det absolut Rudan men på sena kvällar och andra udda tider väljer jag hemmaplan i Ågesta. Lätt som en plätt. I kväll kör vi igen…


Ju senare desto bättre

20140123-225446.jpg

Vi är många som jagar skidmil så här med lite mer än en månad kvar till Vasaloppet. Vädret har ju varit som det varit och många av oss ger oss därför dagligen iväg till de skidspår som finns i vår närhet. Även om snön nu bara räcker till en åttahundrameters slinga.

De som fixat spåret i Ågesta har gjort ett kanonjobb med små medel. Så bra att det är proppfullt med folk under vissa tider på dygnet. I tisdags var jag där strax efter sju på kvällen och det var så mycket folk att man fick vänta på att få parkering och stört omöjligt att få något flyt på den korta slingan.

I kväll åkte jag därför iväg lite senare och det var en fullträff. Det blev en och en halv timmes mycket bra åkning. Runt, runt och lite tjatigt förstås men eftersom kroppen börjar komma igång och tekniken sätter sig bättre och bättre så känns det riktigt bra.

Jag var lite orolig för formen i början av veckan men nu har självförtroendet kommit tillbaka. Håller bara axlarna så skall det nog bli ett riktigt trevligt Vasalopp i år.


Vilket skidintresse!

skidspar.se webbsida serverflyttDet finns en webbsida, skidspar.se, som många av oss skidentusiaster kollar av titt som tätt under säsongen. Man vill ju veta lite var man kan åka och hur det ser ut med spårkvalitet etc. Många besökare betygsätter spåren och man kan redan tidigt på morgonen få riktigt bra rapporter om hur det exempelvis ser ut på golfbanan på min hemmaplan i Ågesta.

Samtidigt som antalet skidåkare ökat de senaste åren så har sajten blivit allt mer populär. Nu under helgen kom jag inte ens in på sidan. Sajten hade helt enkelt brakat. Snacka om att skidintresset är på topp!

Nu byter man server under dagen så bättre tider kommer. Ni som gillar skidåkning på längden och vill ha lite spårkoll lägger självklart till denna sida bland era favvisar.

 

 


Trots att…

…skidorna fått massor av stryk och ser rent ut sagt för j…ga ut, överkroppen inte är riktigt med, det var vansinnigt trångt i spåret, höger axel och arm fick en rejäl smäll när jag fastnade i en grushög så är jag ändå vansinnigt nöjd med skidhelgen. Spårfixarna hade ordnat en riktigt bra åttahundrametersbana i Ågesta och det var ju där man skulle kört hela helgen istället för att nöta golfbanans gräs, grus och kvistar.

I morgon kväll är jag tillbaka. Jag lovar.

20140119-203856.jpg

P.S. Helgens ”king” måste ändå vara Lidingö-Lena som trots en massa skidåkning, även idag, fullföljde helgen med crawlkurs på GIH nu i kväll. Respekt!


Förtrupperna rapporterar

Fick mejl från Lidingö-Lena som är uppe i Mora och testar delar av Vasaloppspåret.

20140118-165232.jpg

”Hej, har skidat Mora – Eldris tur och retur 18km. Första och sista 4 km på konstsnö vilket var premiär för mig. Det var riktigt snabba spår på konstsnö, Sen när man kom till naturlig snö vart det något tyngre, men oj vilken härlig dag! En kopp varm choklad i Eldris gav energi att kämpa tillbaka 9 km. Man förstår vilken känsla det är för er som har 9 mil i kroppen när ni kommer in i målområdet. Jag var lika glad och stolt över mina 18 km. Det är personligt rekord för mig! Nu vet jag att jag klarar längre distanser än jag tidigare kört. Härligt för självförtroendet!”

Bra där Lena! Kanske ska du ändå anmäla dig skidloppens skidlopp för 2015. Räkna i alla fall med att jag kommer tjata och peppa lite framöver.

Själv har jag äntligen haft skidpremiär på hemmaplan. Det blev två timmars härlig åkning ute på Ågestas golfbana. Helt okej spår även om det var lite kvistigt, grusigt och gräsigt på sina ställen. Nu är man i alla fall på gång och pannlampan är satt på laddning för kommande kvällspass. I morgon är det dags igen.


Smart DIY-lösning för vinterlöpare

I Nikebutiken i Seattle fick jag tag i en riktigt bra gratistidning om löpning som hette Competitor. På sidan 16 hittade jag ett kul tips för alla som vill få lite bättre fäste under sin vinterlöpning utan att lägga en förmögenhet på speciella skor, broddar eller dubbsystem.

sexkantsskruvar som dubbar

Man tar helt enkelt vanliga sexkantsskruvar från järnaffären och skruvar in i sulan på lämpliga ställen. Kolla artikeln med beskrivning här.

Jag har inte en aning om hur det funkar, vad som händer när man springer på ren asfalt osv men kanske den som gillar att exprimentera lite vill testa? Har vi några MacGyvers där ute?

Själv är jag väldigt glad över mina Icebugs där dubbarna fjädrar in i sulan då man springer på vinterröjda asfaltspartier men så kostar ju skorna ”några kronor” också. Dessa är nog mest för oss som springer väldigt mycket under denna årstid och inte för er som bara är ute några få gånger.

Jag måste få passa på att tacka alla ni som på olika sätt kommit med förslag för att lindra eller lösa min Frozen Shoulder. Tack Margaretha, Fia Hobbs och alla ni andra som hört av er. Lidingö-Lena var allra rarast som förutom att kopiera in texten även skickade med röntgenbilden som låg i inlägget till sin osteopat och bad om hjälp 🙂

Tyvärr var ju inte bilden på mig utan en vanlig iStockbild jag stoppat in för att symbolisera röntgen, men ändå.

Lidingö-Lena verkar förresten på väg tillbaka efter skada. Nu väntar tydligen en skidhelg i Mora (jag är rejält avis) och förhoppningsvis kan hon komma igång med löpningen under våren. Kanske blir det något kul lopp under 2014 Lena? Jag håller tummarna.


Ingen artros i alla fall

x-ray film of shoulder

 

Som några av er kanske minns har jag haft lite problem med värk i överarmarna och främst då i höger. Jag har kört en hel del naprapati och sådant men det har aldrig riktigt släppt. Nu under Kanadaresan blev det extra besvärligt och väl hemma lyckades jag komma i kontakt med en en riktigt välmeriterad idrottsläkare, med OS-läkarbakgrund, på Sopiahemmet i Stockholm.

Tydligen är det något som kallas ”Frozen shoulder” jag drabbats av. Detta uppkommer oftast i 40-60-års åldern och vi diabetiker har ofta lättare att drabbas. Problemet går inte att behandla utan man låter det självläka. Tyvärr tar det ett till två år innan det går över så för mig är det bara att vänta och hoppas på det bästa.

Jag har ju kört en del rullskidor och även testat vanlig skidåkning och det känns som det funkar så länge man inte gör några snabba och okontrollerade rörelser. Det bör alltså funka med Vasaloppet i mars.

Jag fick också en röntgenremiss för att helt utesluta artros och det kändes verkligen skönt att få svaret från Sophia att röntgen inte visade några sådana problem.

Till helgen hoppas jag att på något sätt få kunna ställa mig på lite snö och komma igång med skidträningen. Ågesta, Täby eller kanske Oxvreten. Vi får se var jag hamnar.

 


Superhelgen genomförd med ”pimpade” ben

20140112-215807.jpg
Kring lunchtid idag fick jag en fråga från en bekant som undrade hur mina ben kändes efter helgens tre pass. ”Som stubbar” var mitt svar. Så var det verkligen. Förmiddagens intervallpass hade helt enkelt tagit ut sin rätt.

Vad gör man då om man några timmar senare ska ut och köra ett tvåtimmarspass? Man ”pimpar” benen så klart.

Fram med kompressionsbyxorna och kompressionsstrumporna och sedan ett bra smörjmedel som piggar upp benen. Idag blev det inget vanligt sportliniment utan mitt hemliga vapen, Provena som hjälper ”tunga och trötta ben”.

Och visst. Det funkade riktigt bra. Benen fick tillräckligt med nytt liv för att fixa det där sista tvåtimmarspasset. Tufft så klart men det gick förvånansvärt smidigt och jag sprang och log lite mot slutet då jag visste att jag grejat min superhelg med fyra pass på två dagar. Dessutom i ett ganska stökigt väder.


Tuff men väl genomförd lördagsträning

20140112-093625.jpg

Äntligen kom snön och lite kyla. Nu ser jag i alla fall en möjlighet till lite skidträning inför Vasaloppet. Visst är det säkert många som gärna är utan men när man ser lyckliga barn som åker pulka, yngre tonåringar som tränar slalom i en slänt blir man ju glad.

Själv fick jag förstås ställa in rullskidpasset i går och koncentrera mig på löpning i stället. Förmiddagens backintetvaller och eftermiddagens distanspass genomfördes som planerat utan några större problem. Okej, lite trögt var det under den tänkta tempoökningen under distanspasset. Trots bra grepp med mina Icebugs hade jag svårt att komma upp i rätt fart.

Nu är det söndag så det är bara att köra på igen. Lite kallare idag så jag kommer anpassa förmiddagens intervaller efter det. Långpasset påverkas inte lika mycket eftersom det går i ett betydligt lugnare tempo. Det gäller ju, som jag sagt förr, att vänja kroppen att jobba under lång tid.

Ses vi där ute?


Rejäl träningshelg i sikte

bild på träningsskor, stavar och elbas

Då var det snart dags för årets första stora träningshelg. Totalt fyra pass skall avverkas under lördag och söndag.

När så många pass skall köras under en hyfsat kort tid är det ju viktigt att man planerar så att man skall orka alla passen. Det går ju inte att exempelvis bara gå ut och mangla fyra pass om tjugofem kilometer. Det pallar ju inte kroppen (i alla fall inte min).

En anan utmaning jag har är ju vädret. Jag hade ju gärna kört två rullskidpass och två löppass men eftersom rullskidorna kräver ett hyfsat plant underlag och eftersom det just nu är slask och att det hotas med kyla inom kort så har jag en reservplan med löppass i backfickan. Skall bli kul att se vilka skor och utrustning som får användas från bilden ovan.

Så här ser i alla fall min plan ut:

Lördag förmiddag: Löpning med backintervaller i lång halvbrant backe. 2 km uppvärmning och 2 km ner.

Lördag eftermiddag: Rullskidåkning 15 km med 4x1km intervaller efter 7 km. Reservplan: Löpning 15 km varav 5 km i tänkt maratontempo (5 min/km).

Söndag förmiddag: Rullskidor 20 km. Reservplan: Löpning 10 minuter uppvärmning, 5×4 minuter intervall med 2 minuters joggvila och 10 minuters nerjogg.

Söndag eftermiddag: Långpass löpning 2-2,5 timmar i lugnt tempo.

Vad tror ni? Kan detta vara okej? Är det för mesig eller för bryskt?

rödbetsjuice, chiafrön, sportdryckNågot annat som är viktigt för att orka en sån här helg är näringsintaget. Bra, mat kommer ätas och självklart har jag redan börjat hårdladda med min favvo, rödbetsjuicen. Innan passen blir det ju även ”Born-to-run-drinken” med chia och lime som jag skrivit om tidigare. Sen kompletterar jag ju med sportdryck med vettigt innehåll under passen.

I morgon är det bara att köra. In i sk..n bara 😉 Delrapporter kommer!

P.S. Ni som är uppmärksamma ser ju också att det smugit sig in en katt bland hermelinerna på bilden med skor. Å visst. På söndag kväll är det lite rock’n’roll med grabbarna på programmet också.