Niklas Cederberg

Många frågor inför Stockholm Marathon

20140530-200629.jpg
Så här kvällen innan maran har man en del små funderingar. Vädret verkar ju bli lite ”sådär” och frysa vill man ju inte göra.

Här i det Cederbergska hemmet funderas det nu över följande frågor: Korta tajts och långa kompressionsstrumpor eller halvlånga kompressionstajts och korta strumpor? T-shirt eller linne och i så fall vilket linne? De nya hyfsat insprungna skorna eller de något slitna men trygga trotjänarna. Ja ni ser ju. Många frågor är det.

I morgon bitti får jag ta beslutet då jag ser vad det är för väder.

Den viktigaste frågan får jag ju förstås inte svar på förrän under eftermiddagen. Hur bra är formen egentligen…


Bra sväng

När lopp börjar närma sig så brukar jag passa på att ge mig själv några vilodagar under den sista veckan. Det passade extra bra idag då gårdagens gig med egna bandet Bodies blev en härlig tillställning.

20140525-223759.jpg
Det svängde på sanslöst bra och både vi och publiken var rejält nöjda efteråt. Dessutom var ljudet ut mot publiken och även på scenen grymt. Gissar att ni förstår att jag är nöjd.

I morgon väntar lättare intervaller och fortsatt jakt på de där pigga racingbenen. Vi ses väl där ute?


Spring ut och spring in

20140524-133322.jpg
Egentligen är det nog en självklarhet för de flesta men en liten påminnelse är nog inte helt fel ändå. Ställ dig aldrig på startlinjen i ett lopp, oavsett om det är fem kilometer eller en mara, i sprillans nya skor och/eller kläder!
Oavsett hur sköna dom känns när du har dom på dig så kan det ändå bli obehagliga överraskningar. Det är tillräckligt tufft med ett lopp ändå. Blåsor och skavsår är det sista man behöver under en sån här kraftansträngning.

Kör några pass i de nya grejerna och gärna som idag när det är lite extra svettigt. Det kommer löna sig.

Jag håller själv på att springa in mina nya Adidas Adizero Boost men är ännu inte hundra på att jag skall använda dom på Stockholm Marathon. Samma sak gäller nya Gore-linnet. Kanske är jag lite väl försiktig men en mara är trots allt en mara.


Att springa till springspåren

Nu är det mindre än två veckor kvar till Stockholm Marathon. I går kördes därför det sista lite längre passet. De kommande dagarna kommer jag koncentrera mig på kortare och fartigare pass för att få upp tempot i kroppen till det är dags

lopning_i_skog

Men åter till gårdagen. Jag hade tänkt mig en runda via Hökarängen, Farsta, Ågestavägen, Stuvstakorset och hem. En ganska trevlig tur på cirka två mil. Dock är den ju ganska flack och efter några kilometer kom jag ju tänka på att man kanske kunde göra en avstickare till Ågestas motionsspår. Ni som sprungit 6-kilometersspåret där vet att det verkligen inte är flackt. Sagt och gjort. Efter cirka en mils löpning når jag Ågesta och fortsätter rundan längs elljusspåret. Det blev en bra utmaning med lite extra press i backarna så benen fick sig en riktig omgång. Att slippa asfalten några kilometer och springa ute i naturen är ju också ett plus.

Efter avklarad sexa blev det lugn löpning hem igen till söndagens matlagning. Söndagens pass blev alltså en riktigt bra runda på varierat underlag som jag säkerligen kommer köra igen. Vem vet, nästa gång kanske jag lägger till en runda i Hökarängens elljuspår och en sväng på det kortare spåret vid Cykolpen i Högdalen på hemvägen. Att springa till springspåren kanske är min nya melodi…


Kolloidalt silver – det bästa ”virket”

Glad i hågen gav jag mig i går morse ut på en liten löptur med Freddie. Tyvärr tog det tvärstopp nästan direkt. Kroppen hängde helt enkelt inte med. Det blev de jobbigaste kilometrarna på många år. Samma sak gällde resten av dagen så kvällens träningspass fick ställas in. Misstänkte ganska snabbt att jag hade någon sorts virus i kroppen och hur blir man då av med den på snabbaste sätt? Silvergrogg förstås!

kolloidalt silver

Det är faktiskt Tina som lärt mig detta. En vardagkväll när jag kom hem stod det nämligen en spritflaska på köksbänken så jag blev ju lite fundersam om hon börjat ”gå på flaskan”. Då berättade hon att hon hade känt sig lite hängig och hittat detta recept ute på nätet.

En silvergrogg innehåller lika delar kolloidalt silver och sprit (gin, vodka eller liknande, till och med vin skall funka) samt en skvätt pressad citron. Det kolloidala silvret bekämpar viruset men för att det skall kunna komma åt viruset behöver det tränga igenom en barriär som många virus omger sig med för att skydda sig. Därför tillsätter man alkohol och citron.

Sedan går man och småhuttar en tesked var femte/tionde minut under någon timme. Först låter man vätskan ligga under tungan en liten stund och sedan sväljer man ner den.

Anders Sultan har skrivit bra och utförligt om detta här.

Hur mår jag idag då? Jo riktigt bra. Detta är första gången jag provar silvergrogg och det känns verkligen som det gav önskad effekt. Så bra att jag tänker köra ”transportlöpning” hem från jobbet i eftermiddag.

P.S. Någon sa till mig att man kunde ersätta spriten med kokosfett men detta har jag ingen erfarenhet av. Någon därute som provat? Berätta i så fall. Det kan ju vara ett riktigt bra alternativ om man är tveksam till spriten.


Bra backträningstips för de flesta löpare

anders szalkai backe

Jag har hittat ett bra tips för att vässa formen på marathon.se. Löpargurun Anders Szalkai tipsar om hur du kan utnyttja en kortare men hyfsat brant backe för att stärka formen oavsett om du är van löpare eller nybörjare. Instruktioner och film hittar du här.

Eftersom jag själv jagar formen in i det sista fick detta bli kvällens pass. Precis som instruktionerna så blev det lite lugn uppvärmningslöpning (vi pratar sexminuterstempo) i 2 kilometer, därefter 10 backsvängar och sedan 2 kilometer lugn löpning hem igen. Ett perfekt pass för mig och dig som vill variera löparveckan och få lite extra ”push” i kroppen. Testa!

P.S. När jag startade varje 10-sekundersintervall kom jag på mig själv att jag vräkte ur mig ett kraftfullt ”huöa”. Det lät ungefär som Stiv Bators i Lords Of The New Church för er som kommer ihåg. En förbipasserande tittade på mig med konstig blick och jag vet inte vad det övriga grannskapet tyckte. Man kanske får passa sig lite så man inte åker dit för störande av ordning framöver…


Vårens längsta pass

20140511-175516.jpg

Egentligen skulle jag kört detta lite längre pass förra helgen men eftersom vi var i Paris var det inte riktigt läge. Nu blev det en tremilare idag istället och det gick faktiskt ganska bra.

Tanken var att ligga och gnaga på 5:30—5:45 tempo för att inte köra slut på kroppen innan den resterande veckans pass och planen funkande toppen. Snittet låg på 5:26 per kilometer och jag känner mig faktiskt ganska fräsch. Ett skönt kvitto på att maratonformen är i antågande. Det är ju bara tre veckor kvar nu.

I kväll är det Manic Street Preachers på Berns och innan ska Lidingö-Lena bjuda oss på skumpa. Blir en toppenavslutning på helgen alltså.


Små eller stora utmaningar för ett bättre träningsutfall

Bit ihop Niklas, du orkar alltid lite längre

Bit ihop Niklas, du orkar alltid lite längre…

När jag är ute och tränar och har GPS-klockan med mig försöker jag alltid avsluta med jämna kilometer. Alltså har jag sprungit 10.600 meter så tar jag ett varv extra runt kvarteret för att komma upp i 11 kilometer. Knäppt? Kanske. Tillfredställande? Jajamensan!

I går var det nästan samma sak. När jag passerade Kents replokal i Örby Slott hade jag avverkat 19 kilometer och hade precis 1 kilometer kvar för att komma hem. 2 mil är ju faktsikt en riktigt hyfsad runda för mig men varför skall man vara nöjd med det? Jag tog alltså en liten omväg hem och lyckades istället få ihop 21.100 meter. Inte så mycket längre procentuellt men att få ihop ett fullt halvmaraton en tisdagskväll är ju toppen. En halvmara är ju i mitt tycke sanslöst mycket vassare än 2 mil.

Jag kan verkligen rekommendera er som tränar att testa det här. Lägg till små eller större utmaningar i slutet av era pass. Om det är ett par lyktstolpar, ett extra varv runt kvarteret eller flera kilometer extra spelar ingen roll. Gör det efter er egen nivå. Det är verkligen toppen för den mentala biten då du nöter in inställningen att du alltid orkar lite mer i huvudet.


Världens trevligaste löparstad?

lopning i paris

Tillbaka i Stockholm efter fem nätter i Paris. Våren är ju alltid fantastisk i Paris och trots en del regnande (vi slapp ju den där snön i alla fall) hade vi ett antal fantastiska dagar med massor av god mat, dryck och trevliga upplevelser. Självklart blev det lite löpning också.

Eftersom jag brukar lyckas att virra bort mig under mina löpturer på ”okända” orter tog jag det säkra före det osäkra och sprang i en utåtgående spiral. Jag började med ett varv runt Montparnassekyrkogården, som låg i närheten av där vi bodde, därefter lät jag varje varv bli vidare och vidare. En perfekt lösning för en fegis som mig.

Härlig löpning men jäkligt trångt och svårframkomligt på grund av allt folk. Det blev att ta till bussfilen på sina ställen. Lite som att springa på Biblioteksgatan eller Västerlånggatan i Gamla Stan för er som provat. Bra stadslöpning blev det i alla fall.

Allra roligast var ändå att Paris är den ”hejigaste” staden jag någonsin sprungit i. Av de fem personer som jag mötte under turen hälsade också alla fem. Rekord! Är Paris kanske världens trevligaste löparstad?

lopning i promenade plantee

Slutligen ett litet tips till er som har löparskorna med er på er nästa Parisresa. I 12:e arrondissemanget ligger Promenade Plantée,  en trädgård längs med en gammal banvall. En 4,5 km vacker sträcka som verkade väldigt populär bland löpare. Prova!

 


Skönt eko-tänk i Paris

20140503-204035.jpg
Dom är både trevliga och roliga dom där fransmännen. Läckert ”pimpad” moppe va? Lite åt eko-hållet kanske man kan säga.

Tränar löpning gör dom också glatt. Rapport kommer.