Ibland funkar det helt enkelt inte. Efter 16 kilometers löpning av Ölands Marathon klev jag av. Yr i huvudet och illamående fick jag bita i det sura äpplet. Värmen tog helt enkelt knäcken på mig och jag bröt ett marathon för första gången. Nu vet jag hur det känns och det vill jag inte uppleva igen. Besvikelse är bara fönamnet.
Revansch utlovas!
Annars var det en riktigt härlig bana och ett finfint arrangemang som jag säkerligen kommer ge en chans till.
Tack till Tina, Johnny, Ulli och Anna för ert engagemang och ett stort grattis till alla er som fullföljde loppet. Jag är impad!!!
Själv slickar jag såren och skäms en smula. Redan i kväll ska löparskorna på igen. Jag mår ju så bra av att springa.
Vaddå skämmig??? Tvärtom en person som är vettig!!! Vi”andra” orkade knappt gå 50 meter!